111 - Vart tar vi vägen i vården med Färdplan 2030?

Medverkande:

• Anna Sjövall, enhetschef staben, nära vård.
• Anna Granevärn, hälso- och sjukvårdsdirektör.
• Thomas Fritz, programledare Färdplan 2030.
• Håkan Lundqvist, programledare.
  

Alla nämns vid initialer i transkriberingen.

HL

Men nu kör vi. Det här är avsnitt 111. Anna Sjövall, när du kom in här i studion så hade vi några problem att reda ut hur länge vi faktiskt har hållit på med den här podcasten. Men vi landade i någonting.

AS

Ja, tror vi att vi började 2019.

HL

Ja, och då vände vi oss alla till Anna Granevärnn, hälso- och sjukvårdsdirektör som brukar koll på läget. Var det 2019?

AG

Det kan stämma, men för att vara helt säkra så behöver vi kanske titta tillbaka.

HL

Ja, precis. Ja, ni hör ju förvirrad vi är just idag. Men det är inte så lätt att titta så långt tillbaka och försöka komma ihåg exakt när saker och ting händer.

AG

Precis, men det finns ju också nya stödfunktioner i form av AI som man kan använda för sådant.

HL

Vad bra att du sa det. Vi får kolla upp det där sen. Thomas, hej!

TF
Hallå!

HL

Välkommen hit!

TF

Tack!

HL

Hur är läget?

TF
Det är bra!

HL
Thomas har ett efternamn.

TF

Fritz.

HL
Och jobbar med?

TF

Jag har ju en biblisk lång titel. Alltså jag är regiondirektörens verksamhetsutvecklare och seniora strateg. Eller förkortat, närstöd.

HL
Ja. Okej. Men många strängar på din lyra då kan man säga.

TF
Mm, det finns att göra.

HL
Ja, det finns att göra. Har du långa arbetsdagar?

TF

Ja, som så många andra.

HL

Ja. Och hur tacklar du det?

TF

Genom att jobba bara.

HL

Borra ner huvudet och köra. Men det ska också vara hållbart. Även när man är på ledningsnivå, det är viktigt.

TF
Utan tvekan.

HL
Ja. Idag ska vi prata om ett himla spännande ämne tycker jag. Och det är färdplan 2030. Ska vi bara rekapitulera lite grann vad färdplan 2030 är? Det kan ju tyckas tjatigt, för jag brukar säga det varje gång nästan, men alla som tillkommer och lyssnar kanske inte riktigt vet.

AG

Och så tittar du på mig, Håkan.

HL
Ja, jag kan titta på Thomas också.

AG
Thomas som är vår bärare av den här kartan.

HL

Jag tittar på Thomas då i stället, eller? Thomas, jag tittar på dig.

TF

Nej, men det är ju vår plan, vår gemensamma plan för hur vi ska kunna klara av att leverera mot våra kärnuppdrag över tid. Alltså vi har både hälso- och sjukvård och regional utveckling. Och det kommer vi som organisation behöva fixa, givet att vi ändå har de här stora utmaningarna. Och det är vår gemensamma plan för hur vi ska tackla det och faktiskt göra det tillsammans.

HL

Granevärn, jag tror det var förra avsnittet du sa att vi ska trycka in den ekonomi och de resurser vi har i den här kostymen. Ungefär så.

AG

Precis, och färdplanen är vår väg dit.

HL

Just det, vägkartan. Eller vad vi nu kallar det. Eller vi kallar det ju färdplan. Ja. Hur går det då, undrar ju vän av ordning. För nu har det ju gått ett tag och det är bara tre år kvar innan den här kostymen ska passa över axlarna. Och sitta bra över midjan och kunna gå och knäppa knapparna och allt det där. Nu är vi mitt i det liksom så att säga.

AG

Ja, vi är en bit in. Vi har ju haft en väldigt bra process med att ta fram färdplanen. Och redan under förra året så hade vi aktiviteter som genomfördes. Och det fortsätter vi göra nu under 2026. Vi har ganska nyligen tittat genom färdplanen och skruvat lite grann på det som vi ser att nämen här går utvecklingen i den här takten eller åt det här hållet och det händer ju saker hela tiden. Det är det som är så spännande med den här färdplanen.

HL

Ja, Thomas vad säger du? Var står vi idag jämfört med när visionsarbetet och när planen togs fram?

TF
Nej men det är precis som Anna säger.

Vi tog fram en första version som togs för drygt ett år sedan och sedan dess har vi arbetat utifrån den. Vi har tillsett att många saker funkar men vi har också besett att några saker har vi blivit färdiga med och tagit bort. Och så har vi kompletterat med några saker. Så det vi ser är att den ger den här gemensamma riktningen. Nu ser vi vad vi ska samla vår verksamhetsutveckling mot för att skapa någonting nytt. Jag skulle säga att vi har kommit en bra bit på väg när det gäller det.

HL

Okej. Anna Sjövall, finns det någonting som du har reflekterat över som du känner att det här känner jag mig extra stolt över i färdplansarbetet?

AS

Ja nu har inte jag varit direkt inblandad i det. Men däremot så tycker jag att den här nya visionen framför allt är väldigt visuellt tydlig. Och ja jag gillar den. Det är väldigt tydligt vart vi ska. Det är tydligt med vilka milstolpar vi har per år. Jag gillar ju att det är lite konkret. Och att den är, jag gillar också när det är visuellt, det är väldigt bra. För man förstår liksom. Läsa ett dokument, det kan man göra men man får liksom inte, det är snyggt att ha fått ihop det på en bild. Eller fler, det är ju några bilder. Ja men ändå, ja det gillar jag.

HL

Ja, det händer saker men kanske lite ojämnt.
Vad säger du Thomas?

TF
Ja då, så behöver det nog få vara.

Alltså vi, det är ju vissa saker som är lättare att kunna få till och kanske snabbare att få på plats. Och vissa saker är ju mer långsiktiga. Ta bara en sådan som att vi vill försöka få en högre grad av invånarmedverkan i vårdens utveckling. Alltså hur vi liksom utifrån invånarnas behov av önskemål designar hur vården ska se ut. Och det är ju ett väldigt långsiktigt arbete. Däremot att kunna då få det här med webbtidbok på plats. Där är det ju kanske lättare att ändå öka graden av att invånarna kan göra saker själva.

HL

För att det är en konkret sak som går att ta på som man brukar säga.

Du då, Granevärn. Är det någonting du fastnar för som du känner dig lite extra stolt över?

AG

Jag fastnar väl ganska mycket för att vi får ihop det på helheten. Det finns ju en del av de milstolparna som vi har här, eller flera av dem faktiskt, sträcker sig över flera år. Och det blir på något sätt en ganska stor systemförändring i hur vi arbetar och med vilka digitala stöd. Det blir inte lika fragmentiserat som det kanske har varit, utan här jobbar vi mer för att få det sammanhållet. Både i den vanliga vardagen, och på den digitala baksidan.

HL

Det är ju en ganska enorm förflyttning som ska göras med att få hela apparaten att röra sig på något sätt framåt. Och hitta den här utvecklingen och det också ska vara medarbetaredrivet. Och då kanske det är liksom små saker som händer på små enheter i stället för att det är stora sjok som gör den här rörelsen framåt.

AG
Precis.

TF

Men sen får man ju också tänka på, det är ju inte bara färdplanen som gör att vi nu kan liksom samla våra resurser på ett bättre sätt. Vi har ju också satt någonting som vi kallar för utvecklingsmodellen och utvecklingsområden.
Alltså vi samlar vårt arbete på ett nytt sätt. Så att färdplanen är en del, men sen är det andra delar som också samverkar för att liksom göra så att vi kan använda vår tid och energi på ett bra sätt.

HL

Ser du något exempel så där som du kan lyfta, som du känner att det här är väldigt konkret? Vad på det du nyss beskrev, alltså den här förflyttningen?

TF

Ja, för nu sa jag att vi har olika delar, alltså färdplanen, utvecklingsområden, alltså vi har olika sätt att organisera arbetet.

HL

Ja, om det går det att se något exempel på något som inte känns så fluffigt utan är mer konkret. Förstår du vad du menar?

AG

Ja, men jag kan ge exempel på det. Jag sitter ju på verksamhetssidan. Och där kan vi absolut se att vi inte har lika många olika styrgrupper som bara håller på med en fråga eller ett system. Genom utvecklingsmodellen så samlar vi ihop oss lite mer i områden och jobbar tillsammans med tydligare uppdrag. Ja, så det är en tydlig förflyttning kan man säga så. Och vi kan jobba i en tydligare riktning också.

HL

Blir det då ett smartare sätt att arbeta på? Går det att se att det blir ett klokare sätt att använda resurserna på?

AG
Ja.

HL
Det var kort. Jag skulle inte ha ställt en ja-nej-fråga kände jag.

AG
Nej, men nu fick du skylla dig själv.

HL
Ja. Hur ser du det då?

AG

Det ser vi genom att vi inte har lika många olika grupperingar. Det vi var inne på att då hade vi grupper som var styrgrupper och ansvarade för alla de här olika delarna. Och så skulle vi liksom få träff och samverkan mellan olika system. 1177 och Cosmic till exempel. Och ja, Sjövall har ju säkert varit med i många olika grupper där man har jobbat lite mera stuprörsmässigt med olika frågor. Så då har vi inte fått ihop det på helheten. Och vi vill ju få ihop det både utåt mot befolkning patienter och inåt mot vår personal. Och att det inte ska vara för mycket konstiga övergångar eller uthopp eller att man behöver vara i olika system.

HL

Har man då lyckats få bort lite tröghet i systemet? Förstår du vad jag menar då?

AG

Ja, sen är det ju alltid en viss tröghet när man inför någonting också. Man ska hitta sina nya roller och få in mötena i strukturen och så förstå när beslut tas och på vilken nivå. När man ska lägga äskanden, om det ska vara nya investeringar och liknande. Men nu har vi i alla fall samma arbetssätt för många olika områden. Och då blir det lite tydligare.

HL

Kul. Vad är det svåraste som du upplever då Thomas i förändringsarbete? Är det strukturer, kultur eller arbetssätt eller är det alltihopa i en enda stor påse?

TF
Ja, väldigt mycket alltihopa.

Det är ju ett komplext och svårt uppdrag. Och som vi var inne på tidigare också. Det här är ju ett långsiktigt arbete. Men vi har egentligen, det brinner i knutarna också. Vi har liksom en ganska tuff ekonomisk situation. Och bedriva förändringsarbete i den här kalibern, i den här omfattningen är ganska svårt. Det finns inte mycket tid över i vårdvärlden oftast, om man säger så.
Så att det är väl en jättestor utmaning. Sen är det ju sådana saker som du säger, kulturförflyttning och förändrade arbetssätt. Men det är ju därför vi behöver också färdplanen. Det blir ju den här gemensamma bilden. Och i och med att vi då ändå tar fram den tillsammans med verksamheten. Att verksamheten känner ett ägandeskap. Man känner igen sig, man ser behovet. Och man ser den här gemensamma planen. Och det finns ju åtminstone förutsättningar för att vi kan klara av den här tuffa resan.

HL
Är det någonting ni underskattade då som ni känner att det här borde vi egentligen ha tagit höjd för? För det är klart att det alltid dyker upp lite små överraskningar.

TF

Ja, det är klart att det dyker upp små överraskningar. Ja. Det gör det. Men det är väl också det som är bra och en del av meningen också. Med att vi stöttar att driva det här förändringsarbetet. Om man tar webbtidboken som ett exempel.

HL
Den har vi ju pratat om här sedan poddens begynnelse kanske. Ja, det tror jag. Ja, sedan 2019 då.

AG
Ja, precis.

HL
Tror vi.

AG
Och ändå inte lyckats implementera så storskaligt som vi tänker att vi ska göra. när vi nu fokuserar lite tydligare på den här omställningen och jobbar med färdplanen och egentligen lägger mer energi på det här. Då kommer det också fram nya utmaningar. Vad som kan vara problem med faktureringar och annat i det här som vi behöver lösa ut för att man ska kunna fortsätta införandet.

HL

Ja, så på ett sätt blir det också en slags inventering av saker och problemlösning hela tiden under resans gång i det här förändringsarbetet.

TF

Det blir ju ett lärande också för hela organisationen om förståelse i det komplexa med att det dyker upp saker som vi kanske inte hade förutsett. Det funkar på ett ställe men på nästa ställe så dyker det upp andra problem.

HL

Och skillnaden mellan att arbeta som ni gör med förändringsarbete, om det i stället hade varit så att högsta hönset sa ”nu gör vi så här och ni har inget val.” Det hade varit en mycket svårare väg att gå när det handlar om att få med sig kollektivet, de som faktiskt arbetar ute i verksamheterna.

TF

Ja, det är det ju alltid och därför tycker jag att det är så viktigt det arbete vi har gjort med färdplanen hela det förarbetet där vi har haft väldigt mycket dialoger och gemensamt prioriterat vad som var viktigast som skulle upp i de här milstolparna. Och innan vi gjorde färdplanen så hade vi ett ännu större arbete med ännu mer delaktigheter. Alla medarbetare i hälso- och sjukvården fick möjlighet att tycka till kring hälso- och sjukvårdens omställning i det programmet som då hette Operativplan för hälso- och sjukvården.

HL

Så det var själva förarbetet då till det som blev sedan visionsdokumentet och kartan?

TF

Vi tog ju som med oss det arbetet in i färdplanen och vi byggde även delvis på den tidigare värdegrundsarbetet som man gjort med de värdeord och annat som vi hade med oss sedan ännu längre tillbaka. Så på något sätt så fortsätter vi ju att bygga på det vi en gång har börjat med i stället för att vi kastar bort och gör något annat som annars kan ofta uppfattas. Ja, men nu jobbar vi så här och sen ska vi jobba så här och så byter vi så är det ett annat spår. Men vi har ju faktiskt inte gjort det utan vi har ju fortsatt att bygga på.

HL

Och mitt i det här så kommer också den här stora reformen med nära- och personcentrerad vård, där vi ska göra någon form av förflyttning från sjukhustung vård till att mer fokusera på individens egna särskilda behov och önskemål kring så här vill jag ha det med den vård som jag vill ha det. Och det arbetar du mycket med Tomas och det gör ju du också Anna Sjövall.

TF

Och det har ju blivit ett önskat läge för hälso- och sjukvårdens omställning alltså den vård som kan ske i hemmet sker i hemmet. Och så ska vi försöka liksom designa hälso- och sjukvårdens resurser och system utifrån det. Och det är ju precis det du säger Håkan alltså det är den liksom förflyttningen mot individen eller nära patienten.

HL

Ja, men där har vi ju lyft exempel i den här podden ganska många gånger faktiskt på hur det faktiskt kan fungera. I praktiken. Kan du känna ett självförtroende kring det att den här resan kring just att nå fram till vad som faktiskt är nära vård på riktigt. Kan du känna det?

TF
Ja, men vi tar ganska många steg när det gäller det.

Ja, utan tvekan. Jag ser i alla fall. Jag vet inte. Men ni är ju mer i verksamheten.

AS

Nej, men det tycker jag att man ser. Och jag tycker också framför allt att viljan finns överallt. Att det är dit vi ska. Jag tänker också styrka med färdplanen i att det finns en karta som du säger Anna som visar riktningen. Den tycker jag är ganska väsentlig. Det är liksom en riktning vi ska dit. Sen är det jättebra att det är också det här konkreta vi behöver.

HL
En samlad bild, dit ska vi.

AS
Precis.

TF

Och jag tänker att den bygger också mycket på de olika exemplen som du nämner Håkan som vi har jobbat med tidigare. Men här försöker vi göra det systematiskt. Så att det inte blir enstaka och för mycket olika. Utan okej, nu ser vi att monitorering är ett bra sätt att jobba. Hur gör vi det storskaligt? Och så ser vi till att vi har de systemstöd och arbetssätt som behövs för att det här ska vara ett självklart möjlighet i de flöden där det är relevant.

HL

Vad finns det för utmaningar då? För mycket av det ni gör inom regionen handlar ju också om att samverka med länets alla kommuner. Fungerar det bra tycker ni? Har ni fått till en bra samverkan på flera olika plan och känner att det här rullar det lite grann? Det kanske gnisslar lite någonstans i någon vagn som har lite rostiga hjul och så där. Men kan ni se och känna att här är vi faktiskt på god väg när det gäller bättre samverkan med kommunerna?

AG

Ja, vi har ju haft mycket samverkan med kommunerna, alltid. Eller så länge jag har jobbat här så tycker jag att den har varit bra. Sen har vi under årens lopp gjort förändringar och försökt strukturera upp hur vi jobbar tillsammans. Och att även där att det ska vara lite mer lika. Tidigare så hade vi olika avtal med olika kommuner. Och sen gick vi till att ha ett mer, att vi har ett avtal och att vi hittar gemensamma arbetssätt. Men vi har ju kvar den lokala samverkan ute i kommunerna med våra lokala verksamhetschefer också för hälsocentralerna. Som är viktig och som är den allra närmaste samverkan mellan våra organisationer.

HL

Hur håller man liksom lågan vid liv? För ibland kan det kännas kanske lite hopplöst när man är inne i en sådan här.
Jag förstår att det kanske ibland kan kännas lite tungt och motigt. Om man tar de här kliven upp för trappan och så är det en ny dag. Och så ska vi i gång igen och starta från noll även den här morgonen med någonting. Och så här, hur håller man liksom den här motivationen uppe? Tomas, hur gör du?

TF

Det är ju framför allt, vi har ju ett jätteviktigt uppdrag. Alltså vi är ju en otroligt viktig del i välfärden. Och vi är en liten region, vi har ett litet befolkningsunderlag.

Men jag vet att vi har möjligheten att fixa det här.
Men det är ju inte enskilda personer som kan fixa det utan det är ju när vi får ihop. Alltså det finns ju ingen hejd på vad vi människor kan göra om vi kan liksom jobba bra tillsammans.
Så jag tror att vi kan fixa det här. Och jag menar, det visas ju inte minst i mötet när man är ute och träffar verksamheten. Jag får liksom idéer, jag får engagemanget. En av anledningarna till att jag sökte mig hit till att jobba egentligen här idag nu var ju liksom den här medarbetardrivna verksamhetsutvecklingen, det engagemanget, det här bottom up liksom, arbetssättet. Så att jag skulle säga att det är väl det som får mitt engagemang åtminstone att hålla över tid. Att det är svårt, det är tufft, det är liksom ett jätte... Det är inte en utmaning. Vi har konkreta, tuffa, komplexa problem. Men vi har också möjligheten att lösa det. Och vi är på god väg. Det är bara frågan om det ekonomiska tidsfönstret, hinner vi liksom ställa om innan det tidsfönstret slår igen.

HL
Ja, och så är det valår i år också.

Det kanske man också ligger lite att grunna på kudden. Men jag tycker det är intressant att veckla just i de här bitarna för att när du säger att det är ett viktigt uppdrag och man har medborgarnas bästa för sina ögon så finns det ju något väldigt fint i det. Med glädje och spänst i allmänhetens tjänst, ni vet.
Det låter ju tradigt, men det är ju faktiskt ganska viktigt. Och jag tycker vi har haft många som har passerat i den här podden från verksamheterna också som visar så himla goda exempel på de här drivkrafterna.
Att någonstans i botten så finns det ett engagemang för att ”jag vill att det här ska fungera för medborgarna där ute”. Ni nickar allihop. Jag står här och mässar.

AG
Ja, men vi håller med.

HL
Jag har listat några saker som har passerat i den här podden och det är egen monitorering, kol- och hjärtsvikt har vi pratat om. Virtuella akutrum också. En sådan där sak som har betytt någonting i sammanhanget. Webbtidboken, den har vi tjatat oss blå i ansiktet under de här åren.

AG

Den har nog varit med mest.

HL

Och vi önskar ju att fler vågar hoppa på tåget och ta sig an webbtidboken på riktigt allvar och liksom göra verklighet av den. Eller att våga testa, testa som ni säger. Trygg hemgång, kommer ni ihåg den?

ALLA
Ja.

HL
Det var väl en samverkan med kommunernas hemtjänst. Vårdhotellet Eira, som jag inte ens kände till att det fanns. Det var ett jättebra exempel på hur människor kunde... Och där är det verkligen nära vård på egna villkor. Ni ställer i ordning ett helt eget vårdhotell för att få det att fungera. Det var några saker som jag hittade när jag letade i mitt inre.

Precis, bland mycket annat.

Bland himla mycket annat. Vård när på riktigt har jag skrivit. Mindre resor, kortare väntan, mer självständighet. Det ligger ju kloss mot nära vård. Och jag som medborgare kanske önskar om jag har långa avstånd till sjukhuset. Jag ville bara glädja er lite grann med de här sakerna.

AG

Härligt. Då blev vi ännu glada.

HL

Ja. Men då kommer vi till vad som måste hända nu då. Där vi står idag. Vad är det som behöver ske? Thomas, vad tänker du?

TF

Ja, vi fortsätter i samma stil. Det är bara att fortsätta jobba.

HL

Ja, men finns det någonting man måste sluta med som du känner? Det här måste faktiskt upphöra. Alltså det är något stort och smått i verksamheten.

TF

Och det får professionen väldigt mycket bedöma. Färdplanen visar ju de stora penseldragen och de viktigaste inriktningarna och de viktigaste prioriteringarna kanske. Men sen behöver ju liksom...

HL

Men har du inte någon gång i fikarummet suttit och så här... ”tänk vad bra det vore o m de verkligen tog tag i den här grejen?

Och slutade göra det där.” Jag får vända mig till Anna och Anna tror jag där.

AG

Ja, men tidigare så har det ju ändå skickats runt väldigt mycket papper som har gått. Jag vet inte om när det har upphört med en sådan här cirkulationspost som har gått runt. Internpost. Internt som många skulle läsa samma sak liksom. Och så... Så det är klart, det är mycket vi har slutat med. Faxarna har väl också faktiskt...

Är på väg och ut.

AS
Eller hur? Jag hoppas det. Jag vågar inte svara. Jag vågar inte säga att de är... Men jag hoppas det att de är ute nu.

AG
Ja, och sen kan man väl också... Socialstyrelsen går ju ut med en lista över lågvärdesvård.

HL
Pratar vi om sådant som ska mönstras ut också? Så att myndigheten pekar ju också ut riktning. Och det har ju vi att förhålla oss till. Men det är ju som du säger Tomas, det jobbar man ju med inom professionerna. Så det är Inte i vår färdplan i de delarna. Men det är ju sådant som pågår vid sidan av också. Och som har såklart stor betydelse för omställningen att vi gör rätt saker. Ja. för det mönstras ju in saker också.

TF

Ja, det är klart.

AG

Det kommer ju nya behandlingar och nya teknologi.

Nationella samarbeten. Där vi gemensamt beräknar och prioriterar.

HL

Använda digitalt fullt ut har jag också skrivit ner.

AG
Ja. Ja. Jättebra.

HL
Det vore väl en önskedröm.

Det går ju inte att vara så generell eftersom det är en så stor och komplex organisation. Men det har vi också sett exempel på i den här podden som man passerar förbi gäster som verkligen har anammat det digitala. Kanske inte till hundra procent men i alla fall 80 om man vågar gissa lite halvkvalificerat så där.

AG

Och det är ju någonting som jag brukar tjata om ganska ofta är att jag är ju väldigt tacksam om jag inte får brev i postlådan där det står saker som jag tycker är känslig information. Ja. Till exempel om det skulle komma en kallelse från hälso- och sjukvården så känns det ju mer osäkert att den kommer i brev och läggs i en postlåda än att jag får den på mitt 1177. Ja. Så det är ju ett exempel på de här att vi jobbar digitalt men som ändå de allra flesta nog idag helst vill ha den typen av brev eller annan information på ett ställe där man själv loggar in och ser det. Postlådan kan ju vem som helst liksom kolla.

TF

Och kopplat till färdplanen om du vill vara ute efter det så vi brukar visa bilder hur mycket av färdplanen som innehåller digitalisering. Det är nästan alla initiativ som innehåller digitalt stöd på något sätt eller förändrad arbetssätt kopplat till det naturligtvis. Nej men så att vi arbetar ju väldigt mycket utifrån om man säger digitalt först som vi säger nu eller digitalt när det går fysiskt när det behövs och så det finns ju de här sägningarna.

HL

Man ska ju inte tro att det här bara pågår inom sjukvården för det pågår ju inom hela samhället. De flesta företag och institutioner är ju på väg i någon riktning i någon form av omställning till det digitala och att nyttja den fantastiska teknik som faktiskt finns där ute.

AG
Absolut.

HL
Bara man är beredd att betala för den också.

AG
Ja men lite.

HL

För det är ju inte gratis allting.

AG

Nej det är ju verkligen inte det och det är ju ett av våra stora dilemman att det kostar också att införa.

HL

Ja och kostar det som smakar det brukar man säga men en input ska ju också ge någon slags output. Känner ni att ni får gehör då när ni lyfter frågan om ekonomi och lite satsningar på att ja det kommer inte att betala sig direkt men det kommer att betala sig om fem år eller om tio år eller.

AG

Ja det är ju sådant vi behöver hela tiden följa ganska noga och räkna på och ta ställning till så att vi kan göra rätt bedömningar av vad är det vi ska satsa på. Ja och det har vi lagt ganska mycket energi på.

TF

Det kommer ju mer och mer. Alltså vi använder det som tråkigt kallas nyttokalkyler eller sådana saker. För att kunna liksom visa på värdet som uppstår och då är det ju olika digitalisering som ger olika nytta olika snabbt. Så kan man ju också säga. Så att det finns ju möjlighet att få ganska bra nytta av vissa initiativ ganska snart. Men många är ju som du säger ,de kommer ju långsiktigt.

F41 S3

Ja men det är ju också lättare att ta ett beslut om man har en nyttokalkyl när man ser det.

TF

Ja det hjälper ju oss att prioritera.

HL

Ja det är ju inte som att spela på börsen. Där man inte riktigt vet hur det ska gå. Precis.

TF

Det har vi ju inte råd med. Nej. Och det är liksom det är inte det vi ska ju liksom ha skattepengar till. Vi måste ju liksom verkligen använda dem klokt. Därför är det som sagt ett tråkigt ord men det är ett bra redskap.

HL

Ja. Fast jag tror om jag vore beslutsfattare och du kom med en nyttokalkyl och visade mig så här. Ja men det här kommer vi att tjäna hundra mille på om fem år. Då ska du inte ha något problem att ta det beslutet om det kostade 50 nu. Alltså det är ju en klar vinst med det. Och då måste man ju försvara de där besluten. Man måste ju argumentera för dem och man måste liksom plocka fram de här underlagen så att alla förstår.

TF
Exakt.

HL
För de som styr er är ju både avlönade politiker och fritidspolitiker. De behöver ju begripa vilken riktning det ska gå för hur de som ska ta besluten.

AG

Ja och mycket utav det vi gör ligger ju faktiskt också i vår verkställighet. Ja. Så att inte alla beslut som på detalj behöver lyftas upp utan vi jobbar ju inom det. Vi har inom den ram vi har. Men det är ju mycket för oss också att prioritera och göra rätt vägval och i rätt tid. Och vad ska vi göra först och vad ska vi göra sen och så vidare. Sen tänker jag att det där med nyttokalkyl.

Jag tänker att det är ju inte bara pengar. Det är ju också vilken nytta vi gör för verksamheten eller för medborgarna. Och det kan ju på sikt ge bättre ekonomi tänker jag. Men ibland så är det ju kanske inte bara pengar när man räknar på.

HL
Här stod jag bara och tänkte på Degen. Men det är klart att det handlar om hur människor faktiskt ska... Hur stor utväxling får vi av det här.
Och så tänker jag på digitalisering. Alla digitala verktyg kommer ju inte ge nytta.

AG
Då måste man ju också värdera så här. Hur stor nytta gör det här? Vi ska ju inte bara hoppa på vad som helst.

Jag tänker man måste ju utvärdera och se vad det är vi ska satsa på.

HL
Ja, men det är väl klokt. För det är ju det ni håller på med i det stora hela. Ni testar, justerar, beslutar. Någonting sådant. Det ligger i sakens natur att testa, testa. Ja. Och när man har testat färdigt och ser att det här kanske inte var det ultimata. Men då finns det ju något fint med det, brukar jag säga. Lärdom.

AG
Just det.

HL
Man skaffar sig mer kunskaper. Och kan ta nya beslut. I den här färdplanen som ni befinner er i.

AG

Ja, men exakt. Det kan man göra. Och vi träffar ju också andra regioner och delar erfarenheter och pratar med varandra. Vi var för några veckor sedan, några av oss på en lärandekonferens som Socialstyrelsen arrangerade. Där vi delade erfarenheter med andra regioner kring nära vård och tillgänglighet och de arbeten vi har gjort utifrån de statsbidragen vi har haft. Så det var också en väldigt fin dag som kändes lite grann som att vara på studiebesök. När vi fick dela så mycket med varandra. Fast vi inte behövde åka. Eller behövde. Det hade vi gärna gjort. Men vi var på en och samma plats och vi var ju inte runt och tittade på alla de här som man annars blev väldigt sugen på att få hälsa på och prata lite mer med.

HL
Ja. Går det rykten när någon har lyckats bra i någon annan region? Eller så att ni får input direkt? Det här har vi gjort. Det här borde ni testa.

AG

Ja, vi har ju många olika nätverk där chefer och verksamhetsrepresentanter träffas i olika sammanhang och delar erfarenheter med varandra. Vi träffas hälso- och sjukvårdsdirektörer ungefär en gång i månaden och vi har ju dialoger att dela med varandra och det är ett jättebra tillfälle att utbyta. Och vi tittar ju också mycket på siffror. Följer upp hur går det för de olika regionerna. Då ser vi om det är någon som det går extra bra för. Då kan man ju prata lite mer med den kollegan och få reda på vad har ni gjort i Dalarna till exempel.

HL

Tanka av lite.

AG

Exakt, så det är bra.
Och det här sker ju också på andra funktioner. HR-direktörer träffas och ekonomidirektörer träffas och verksamhetschefer träffas. Och vi har ju inte minst kunskapsstyrningen och alla de nätverken.

HL

Och det här är ju viktigt. Gemene man kan ju kanske tro att ni är ute på något slags mingelfest.

AG
Ja, det är det verkligen inte. Det är ett hårt arbete. Men det är ett hårt arbete med att samla in och få ta del utav. Precis, det är det. Thomas, träffar du många kollegor som har din långa titel i dina nätverk?

TF
Nej, det finns.

Det finns inte så många, vi är ju en liten region. Många regioner har ju ofta funktioner där vi i region Jämtland-Härjedalen är en person kanske som arbetar med en fråga. Sen tror jag vi sticker ut i positivt bemärkelse att vi har just också vårt arbete med färdplanen. Det är inte många regioner som har den typen av plan som man tar fram gemensamt. Utan det har varit som tidigare med kanske politiskt tagen plan.
Så att återigen Jämtland-Härjedalen utmärker sig med det här medarbetardrivna sättet att ändå samla sig kring en fråga.

HL

Ja, och det är ju inte allt för sällan som det ni gör också har fått stå lite modell för andra regioner. Även Socialstyrelsen har ju kikat lite grann på...

AG
Ja, men precis.

HL

Jag tänker på avsnittet...

Ett avsnitt som vi råddade ihop här under mellandagarna.

AG
Ja, precis.

HL
Med den nationella samordnaren för nära vård.

AG
Exakt.

HL
Som numera inte finns kvar på Socialstyrelsen.

AG

Nej, precis. Men hon har väl med sig kunskap från alla regioner då, in i den region där hon nu verkar.

HL

Just det. Så kan det vara.

AG
Vi får gratulera den regionen.

HL
Ja, eller hur? Och att ni inte högg henne.

AG
Ja, precis.

HL
Ja, men hon kanske inte visste. Eller ni kanske inte hade något att erbjuda just då.

AG

Nej, så kan det vara. Vi har inte haft några sådana tjänster ute för närvarande.

HL

Nej. Ja, för då hade du haft en kompis, Thomas.

TF
Ja, eller hur?

AG

Men du har många kompisar.

TF
Ja, det har jag verkligen.

HL

Klart du har. Du är ingen soloseglare, det fattar jag också. Man kan säga så här, vi är i gång. Eller ni är i gång. Men inte riktigt framme. Det är en väg att vandra. Förändring sker stegvis. Det är inte ett beslut. Det handlar om att använda resurser smartare och inte springa fortare. Och den där nöten kan ju vara lite krånglig att knäcka mellan varven. För det kan ju vara så man kanske uppfattar ute i verksamheterna. Jaha, ska vi springa ännu fortare? Ska vi göra ännu mer? Och den där behöver man ju skruva på ordentligt. Klarar, tycker ni, enhetscheferna av att bära det här? Långt där ute i verksamheterna.

Man förstår att det finns utmaningar.

AG
Ja, precis. Man kan väl säga så här att vi förstår att det finns utmaningar. Och därför så startar vi nu upp ERFA-grupper för våra enhetschefer i hälso- och sjukvården.

HL

Jaha, vad är ERFA-grupper då?

F41 S0

ERFA-grupper är lite tvärorganisatoriska grupper. Där man har möjlighet att träffa kollegor och diskutera gemensamma frågor. Och vi pratar ju mycket om förändringsledning och hur vi tar oss an alla de här utmaningarna, om vi kallar det så. I att ställa om enligt färdplanen.

HL

För någonstans handlar det ju också om att klä på cheferna och de här som ska bära. Och klä på medarbetarna. Det de behöver ha på sig , för att få rätt glasögon.

AG

Och att vara enhetschef i hälso- och sjukvården i Jämtland. Det kan innebära att man jobbar på en stor arbetsplats där det finns många andra chefer. Men det kan också innebära att man är ganska själv.

HL

Jaha.

AG

Långt ut i glesbygden.

HL

Ja, jag förstår hur du menar.

AG

Man har mer eller mindre kollegor nära till hands att prata med. Så vi tror att det här nätverksbaserade arbetssättet med ERFA-grupper kan också bidra till att vi ska lyckas med omställningen.

HL

Dialog, dialog, dialog.

AG

Precis.

HL

Samtal, samtal, samtal.

Det bor i ordet. Samtal, samverkan.

AG

Ja, nu fick jag nästan en sådana här tecknad bild av dig framför mig där jag ser sådana här pratbubblor där liksom... bara spritter ut ur huvudet.

HL

Okej, men vad skulle hända om ni inte lyckas nu då?

TF

Det är väl egentligen omöjligt att inte genomgå förändring, tror jag. För att det sker förändringar på nationellt plan, det sker från EU, så att det blir förändringar i systemet oavsett vad vi gör eller inte. Det här är vår möjlighet att göra det ordnat och effektivt och att uppnå de mål som vi vill. Men vi behöver ju också anpassa oss till vad som gäller nationellt och på EU-nivå. Och då kommer det ju mycket mer utav de här sakerna som vi arbetar med i vår färdplan. Så det är väl ett sätt att svara på frågan. Och om man tänker utifrån ekonomi så är det ju väldigt angeläget. Vi hamnar ju annars i ett svårt läge där vi kommer att få problem att klara våra utbetalningar. Ja. Ja, såklart. När det blir likviditetsproblem. Och vad som händer då är... Ja, det är ju som en egen process.

HL

Sjövall, du tar ett kliv framåt här nu.

AS

Nej, men jag tänkte... Nu pratar jag för mig själv, men jag tänker att de... Men var det Tomas och Anna delade den bilden? Jag skulle... För min egen del så känner jag så här, men jag tror ju på det här. Jag håller med, Tomas. Det är ett viktigt uppdrag. Jag skulle inte ha det här jobbet om inte jag trodde att vi kunde fixa det. Alltså, för mig är det liksom mitt driv. Och jag tänker att det delar jag med fler. Att det är därför vi är här. För vi tror att vi kan. Och vi tror att organisationen kan. För vi vet kraften också där ute.

TF

Vi lever ju i en fantastisk region. Ibland brukar man säga långt mellan gårdar. Nära mellan människor. Den här regionen har ju sådana otroliga möjligheter. Men då behöver vi ha en stark och fungerande välfärd. Och vi är kanske en av de viktigaste delarna i det. Och det här är ju här det hänger ihop med regional utveckling och hälso- och sjukvård. Ska vi kunna attrahera kapital, människor, kompetens och komma hit. Då behöver vi fungera som organisation. Och till och med kanske vi måste fungera extra bra. Eftersom vi är i konkurrens med andra regioner som också vill attrahera de stackars människor som finns. Alltså nativiteten är ju nere på rekordlåga nivåer. Så vi vill ju liksom att folk ska känna en gravitation för Jämtland. Och då måste vi ha en stark och fungerande hälso- och sjukvård. Och där är vi ju på god väg sedan många år. Så det gäller ju bara att hinna då innan vi helt tappar de ekonomiska möjligheterna till det.

HL

Det är mycket som påverkar sådant som ni själva kanske inte kan påverka heller. Utan det är omständigheter runt omkring. Kommer det nya industrier? Flyttar det nya människor till länet och betalar skatt? Följs det några fler barn? Sådana saker. Ja, allt påverkar oss. Så är det. Hörrni, vi ska släppa färdplan 2030 nu. För att glida över på hur det är med Anna Sjövalls maratonform. Nu ska det handla om hur vi pysslar om oss själva så att vi får koll på hur vi mår.

AS

Och då tänkte du maraton?

HL

Ja, då tycker vi att maratonlöpning är ju ändå en sak som man mår väldigt bra av.

AS

Ja, det beror nog på vem du frågar. Ja, jag i alla fall. Men kanske inte alla. Det vet jag inte.

HL
Det går bra. Jag vet ju att vi lyfte det i förra avsnittet att du ska till London med ett gäng kamrater. Och springa London maraton. Men vad jag inte visste då, det var hur du kom över platsen.

AS

Jaså? Har jag inte sagt det?

HL

Nej. Men jag vet det nu och jag tänker, du kan nu få berätta själv.

AS

Ja, men det är ju så här med sådana här maratonlopp som är väldigt populära i andra länder. Så det är inte självklart att du kan köpa din startplats som du kan göra i Sverige till exempel då. Till Stockholm maraton till exempel, då kan du ju hänga på låset och köpa en startplats. London kan man inte det och man kan inte det till andra stora lopp heller. Då måste du köpa en paketresa oftast. Ja.

Ja, men alltså du åker med en resebyrå i princip då. Så kan man göra. Så jag och mina kompisar har ju faktiskt flera år deltagit i en. Det finns en utlottning. Flera maraton har sådana lotterier där man anmäler sig och så kan man vinna en startplats. Och vi tänker alltid så här ”vi deltar i alla fall”. Och så tänker vi att vi aldrig kommer vinna så det är ju lugnt liksom. Och så vann jag en startplats. Och då var det ju bara så här, ja då är det bara att köra då.

HL

Vad kul.

AS

Och då var mina vänner så, de är så otroligt snälla och gulliga så de köpte varsin plats via en resebyrå.

De kände naturligtvis att det här skulle de kunna hänga med på, de var så fina så.

HL

Ja, vad kul.

AS

De håller också på att träna.

HL

Ja, men det var väl roligt. Det hade ju inte varit kul att drälla runt i London ensam efter loppet.

AS

Nej, det var ju kravet när vi var med i lotteriet att alla måste följa med. Alla måste inte springa men alla måste följa med.

HL
Ja men så kan man göra. Man ska tänka sig för det när man deltar i olika utlottningar.

Kul, det kommer gå jättebra tror jag. Och du är inne i slutförberedelsen och det är några veckor kvar.

AS

Yes, slutet på april.

HL
En dryg månad då.

HL
Ja, nästa gång behöver vi inte prata om det.

AS

Nej, det tycker jag inte.

HL

Nu har vi pratat om det i två avsnitt men det var kul att få höra hur det gick till, resan mot London Marathon. Det låter som en helt ny podd kanske.

Granervärn, det har snöat rätt mycket de senaste dagarna i vårt område.

AG
Ja.

HL
Du har glatt dig förstår jag eftersom du...

AG

Ja, då får jag ploga.

HL

Ja, då plogar du.

AG

Så är det när man bor på landet.

HL

Ja, med plogutrustning.

AG

Ja, jag har en terränghjuling. Ja. Med plogblad. Ja. Funkar bra för mig.

HL

Ja, vad skönt. Men det är inte bara det jag står och tänker på.

AG
Jag förstår.

HL
Jag står och tänker på din hälsa.

AG
Ja, precis.

Det är jätteomtänksamt.

HL

För du sa något bra förra gången, tycker jag, att jag går all in.

AG
Precis. Sådan här är jag och jag mår jättebra av det.

Sådan är jag. Och nu är det ju, såklart är det ju all in på långlopp nu. Ja. Och just för tillfället så har jag nu några veckors träningsblock innan jag ska in i andra omgången med långlopp. För jag har ju kört långlopp i princip varje helg sedan 11 januari.

HL
Dagen innan du ska dra i väg då på ett långlopp. Du är ju en ivrig elitmotionär som jag brukar vi säga på skidor. Hur förbereder du dig dagen innan?

AG

Förberedelserna börjar längre innan. Men dagen innan så brukar jag se till att röra på mig lite grann, dricka ordentligt och inte äta för mycket.

HL

Okej. Men då har du då, för att fylla på glykogenet i kroppen, har du käkat på ett speciellt sätt dagarna innan eller veckan innan?

AG

Ja, men då äter jag lite kolhydrater tre och två dagar innan loppet och sen tar jag också energi under själva loppet.

Det är sådana här, jag ska inte säga några varumärken, men sådana här med flytande socker kan man väl säga.

Det går ju att ha sockrad cola i vätskebältet och trycka i lite gels i det. Och så finns det ju sådana med koffein också. Personligen tycker jag de är, man kan ha sådana här små softflask, de är ganska bra. Så blandar man några koffein-gels med lite festis och smakar det lite mindre sött.

HL

Thomas, åker du långlopp och springer maraton och sådana här saker?

TF

Jag är ju nog på någon slags annan nivå i så fall.

HL
Ja, låt höra.

TF
Nej men jag kan bara konstatera att det är vinter ute, vårsolen stiger så att jag ber mig ut på mina 20 år gamla skidor på isen. Men där är jag och tar några varv. Jag behöver inte dopa mig med något socker.

HL

Men då är du mer liksom friluftskille.

TF
Nej, precis.

HL
Du vill ut och suga i dig frisk luft och få lite solstänk och det får dig att må bra. Ja men exakt, precis så. Du plågade inte genom fem mil på skitskidor.

TF
Inte än i alla fall. Jag kanske blir inspirerad av vissa människor här men jag är inte där än.

HL
Jag förstår. Det var något jag stod och tänkte på. Den gångna helgen, vi spelade in idag när det är den 24 februari. Den gångna helgen så upplevde jag det du beskriver. De första riktigt sköna solglimtarna. och då skrek jag till min fru, nu är det vår snart.

AG
Vårskriket.

HL
Nu fick jag en vårkänsla kände jag. Det kickade in. Kan ni känna det själva när det sparkar in. Man kommer ihåg när det sparkade in det här året. Och det sparkade in i lördags för mig.

AG
Vad härligt.

HL
Jag var tvungen att gå ut och ställa mig i uterummet, vi har en sådan här kuvös. När solen ligger på så då blir det lite varmt. Ja. Och skönt. Då kände jag, vad härligt. Och då fick jag en sådan otrolig längtan till sommaren. Så jag går ju omkring nu och mår ganska bra. För att jag håller på att pilla lite grann med mina flugfiskeprylar. JDet gör man alltid vid den här perioden. Om man är flugfiskare. Man kollar, är det något jag inte har? Man har alltid för mycket. Men det är alltid något annat sådant där man kanske behöver någon liten extra grej utav. Komplettera. JMen man tittar på någon lina. Är den ändå inte lite för gammal? Ja. Och sådant där. Den här rullen har jag haft så många år. Ja. Jag tycker den är lite så där. Ja. Man går och klämmer och känner och så där. Så där har jag varit. Och det här, varför gör jag, men det kallas för brasfiske. Att man fiskar i sinnet.

ALLA
Jaha.

HL
Och det här är lite spännande. För jag har ju inga psykologiska förklaringar. Men det som händer är att man hela tiden förnimmer hur det är när man är ute. Och då kommer det tillbaka till en så här. Och det är som med dofter att man kan känna igen.

AG
Just det. Så det tycker jag är ganska mysigt.

AG
Ja. Härligt.

HL
Ja. Så är det med det. Ja, det var mitt lilla bidrag till det här hälsosamtalet. Och hur ska man sammanfatta det då? Jo, vi kan väl sammanfatta det med att du gör det som du själv mår bäst av.
Med det sagt, ska vi tacka dig Tomas för att du kom hit idag.

TF
Och tack för att jag fick vara här.

HL Jättekul att du kom. Anna Sjövall, tack till dig också.

AS
Ja, tack.

HL
Och Anna Granveärn.

AG
Tack!