26 - Vi behöver utvecklas

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• AB - Anette Boije - Verksamhetsutvecklare
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Det är vår i luften. Det är för lurigt och kallt och ibland är det varmt och Anna granevärn här.

AG: Hej, hej!

HL: tillförordnad sjukvårdsdirektör men också den som är pådrivande när det gäller det digitala omställningsarbetet på Region Jämtland Härjedalen. Anna Sjövall här. Verksamhetsutvecklare, eller miss webbtidbok har vi ju kallat dig tidigare också.

AS: Ja, får dras med det.

HL: Ja, du får göra det lite grann, men du får ju säga till om det blir oförskämt för då slutar vi med det.

AS: Helt okej.

HL: Vad skönt och jag heter Håkan Lundquist som leder den här podden för region Jämtland Härjedalens räkning. Hör ni hur har ni haft det på slutet tycker ni?

AG: Vi har väl haft det ganska bra faktiskt. Vi kan ju jobba så mycket digitalt fortfarande.

HL: Även om pandemin är över?

AG: Ja, vi har ju valt att behålla dom arbetssätten.

HL: Ja, och vad har varit positivt med det tycker du?

AG: Det är att vi kan vara lite flexibla, att vi kan få ut näsan i solen mellan mötena i stället för att vi ska springa och byta lokal till exempel. Det är positivt.

HL: Vad tycker du, Anna Sjövall?

AS: Ja, men jag håller med. Det är väldigt flexibelt. Jag tycker det är väldigt, väldigt bra.
Idag har jag bara digitala möten och sen det här på lunchen.

HL: Men finns det ingenting som är också är negativt med den här delen?

AG: Det är väl när vi planerar in för mycket möten för att det är ju lätt till att man lägger väldigt många möten som går direkt in på varandra och då kan det ju faktiskt bli så att vi inte hinner resa på oss och ta den där pausen som man behöver.

HL: Blir det så att man blir lite så här blir någon slags övertro på att de här snabba teams-möten eller vad vi nu kallar det? Ja, jag sitter ju redan vid datorn så då kan jag köra på med nästa ja men då blir det ju också en lärandeprocess om hur man ska planera och ta hand om sin arbetsmiljö.

Så är det med det och vi ska också säga hej till dig Anette Boije.

HL: Hej hej. Du, du är ju så mycket så du får presentera dig själv, du har varit med i den här podden ett antal gånger.

AB: Jag jobbar som verksamhetsutvecklare i primärvården och jag håller med föregående talare när det gäller det här digitala arbetssättet. Det är ju också så att de här digitala arbetssätten kom till mer, av en tråkig anledning (pandemin reds anm.) men vi har ju också lite snabbare insett vilka fördelar det finns med just digitala arbetssätt.

Men också det här med att det finns ju också nackdelar som man behöver ha en balans i det hela. Men jag tror pandemin bidrog ganska mycket till det.

HL: Vad kan du tycka är en nackdel då ibland.
AB: Ja om man har dålig uppkoppling, då är det ju inte bra att ha digitala möten eller digitala arbetssätt och det där är ju någonting som också går över till verksamhetsutveckling, för vi har ju vita fläckar egentligen likaväl som vi har vita fläckar hela landet när det gäller bra uppkoppling för både vårdgivare och patienter. Det kan ju vara en sårbarhet.

HL: Men regionen i det här fallet. Hur kan regionen liksom lobba? Man förstår att politiken kan lobba för att bredbandsutbyggnad och tillgänglighet ska ta lite mera fart, men vad kan man göra mer?

AG: Vi måste ju komma med förslagen och då behöver vi också vara uppdaterade på hur det ser ut i våra egna inomhuslokaler också faktiskt, där vi många gånger kan ha några problem med täckningen och som försvårar när man är i ett vårdärende som man vill sköta digitalt då man kan ha med sig en platta eller en telefon som funkar hela vägen till exempel.

HL: Men då pratar du om eran interna IT miljö och hur den ser ut?
med Annette kanske pekar mer på vita fläckar utanför huset, alltså ute i gles och landsbygd och så vidare.

AB: Ja, en kombination faktiskt, för att om inte det fungerar där personalen ska möta patienten digitalt så är det lika illa som att patienten inte har möjlighet att koppla upp sig. Nu finns det ju visserligen teknisk utrustning som kan förstärka sådana här signaler, men det är också en kostnadsfråga och ska man titta ännu större på det här med tillgänglighet och att alla ska ha vård på lika villkor enligt lag så att det är ju ett ganska starkt argument.

Då behöver det här arbetet med vita fläckar både internt och externt jobbas på vilket det gör. Man kan ju kalla det här för verksamhetsutveckling nu, hela den här digitala omställningen i Sverige.

HL: Resan som ni gör är ju också en del utav verksamhetsutveckling att hitta nya digitala arbetssätt och använda den teknik och de möjligheter som finns till buds för att möta vårdbehoven där ute. Men om man tittar då på sjukhuset om det är då till exempel på sjukhuset eller vårdinrättningar så att det är taskig uppkoppling och tekniken inte fungerar, då är ju ni själva som äger den frågan så att säga. Går det trögt att få fart på det eller var sitter knuten så att säga är det inte bara in med ett gäng som drar lite kablar och ledningar upp med prylar så funkar det?

AG: Ja, det har ju inte varit så enkelt alla gånger, men jag tycker att vi har fått lite bättre gehör för det här nu, för det blir så tydliga problem. När vi verkligen började med digitala möten och personalen skulle ha ett digitalt besök inte kunde få till det för att det inte fanns täckning där man skulle koppla upp sig där man skulle sitta utan, fick springa runt och hitta något annat ställe där man kunde vara, eller turas om med en lokal som funkar.
Så kan vi ju inte ha det utan vi måste ju ha lite bättre förutsättning.

HL: Det låter både omodernt och opraktiskt!

AG: Mycket, för någonstans i slutändan ska det här komma medborgarna till gagn och även medarbetarna och då kopplar man ju på arbetsmiljö och annat i att hitta smartare och andra arbetssätt så att man inte blir så tyngd. Anette Boije, om vi pratar lite kort med dig om en plattform som man hittar på 1177 som heter stöd och behandling.
Hur fungerar den?

AB: Det är ju en plattform som vi har haft inom regionen och på många andra ställen också ganska länge och det är egentligen en teknisk plattform där vi utifrån våra behov kan lägga in olika aktiviteter eller olika åtgärder som exempelvis kognitiv beteendeterapi KBT.
Det kan man numera göra via nätet och det går ju exempelvis då genom den här stöd och behandlings plattformen. Om jag ska fortsätta att ta det som exempel så blir det ju alltid ett fysiskt möte från start.
Det först och där är man då överens, vårdgivare och patient om att det här kan vi göra digitalt?
Jag behöver inte åka in som patient varje gång utan jag kan göra saker hemma och så möts vi digitalt eller så kan vi ta ett fysiskt möte däremellan.
Men hela vitsen med en sådan här sak. Det är ju att både medarbetare och patienter kan tjäna på det. Patienten kanske inte behöver åka in alla gånger utan man sätter i gång en behandling och så kan man göra saker digitalt och man kan också ses digitalt.

Man kan ha återbesök digitalt och det här var ju bara ett exempel och det finns som sagt vara på 1177.

HL: Det som krävs är då en första träff med den en läkare då eller motsvarande som ser till att man kommer överens om att vi ska jobba via den här stöd och behandlingsplattformen.

AB: Ja en läkare eller kanske psykolog om vi pratar om exemplet.

HL: När man jobbar på det sättet, vad får det för konsekvenser för medarbetare och arbetsmiljö och sådana saker?

AB: För medarbetare blir det ju att kanske att man tjänar och kan frigöra tid.
För patienterna inte ska behöva åka till exempelvis hälsocentralen och komma in på besöket.
För när man jobbar digitalt har exempelvis psykologer redan sett vad patienten har gjort och man kan fokusera mötet på att diskutera en upplevelse eller att utvärdera det som har hänt så att det är tidsbesparande för både patient och medarbetare.

HL: För en konsekvens är ju inte alltid negativt.
Det kan ju också vara positiv att det blir lättar upp någonstans i ens egen arbetsmiljö och att man ger utrymme för eller annat.

AB: Ja, absolut, och förutsättningen för medarbetaren är förstås att man ska känna sig trygg i de digitala verktygetn Det är alltid så oavsett vad det gäller.

HL: Anna Sjövall, du nämnde ju också inför inspelningen här artrosskola och hjärtskola, och det var det du sa fanns på den här plattformen?

AS: Eller ja, det finns ju många olika behandlingar.

HL: Om man som medborgare vill ha lite koll på den här stöd och behandlingsplattformen är det bara att gå in på 1177 och se vad det finns där, eller hur funkar det?

AS: Vet inte till 100 %. Det enda jag vet är att man kommer överens med patienten, men jag tror att eftersom förutsättningen är att ha ett fysiskt möte, så kanske när man har kommit fram till att patienten är i behov av exempelvis det här så får man frågan, så har jag förstått det.

HL: Men då kan man ju tänka sig så här då om man är medborgare och söker för någonting och lyssnar på den här podden då kan man ju lyfta det här tillsammans med sin läkare eller psykolog eller vad det nu är man söker för hos en vårdcentral eller hälsocentral så kanske man kan få upp det till en diskussion i alla fall om jag känner att det här skulle kunna vara någonting för mig som fungerar. Att man tittar på det tillsammans?

Anette, vi har ju pratat med dig ett antal gånger och i din roll som verksamhetsutvecklare och vi har ju pratat en del om primärvården online. Nu har vi kommit en liten bit på resan.
Så känns det som kan du se någonting hos medarbetarna, någon tendens eller något litet lyft som har skett så här de senaste månaderna?

AB: Ja jag, jag tycker faktiskt det och det kanske också delvis har att göra med att vi jobbar mer digitalt utifrån den här pandemin som vi pratade om tidigare, men just det här att man ser större möjligheter att använda digitala verktyg idag än vad man bara gjorde för ett par år sedan, och det kan vara digitala verktyg för specifika professioner, exempelvis sjukvård eller där det finns terapeuter.

Det kan vara att man kanske har behöver använda sig av digitala psykologbesök för att man har långa väntetider.

Alltså. Jag tror verksamheterna börjar se den här möjligheten på ett annat sätt än tidigare.

HL: Kan man likna det vid att vid att den här lilla omogna tomaten börjar mogna på sig mer och mer. Är du med?

AB: Ja, ja, det var faktiskt en ganska bra beskrivning till just det här. Vi har ju har ju olika digitala verktyg när vi pratar om den här plattformen.
Vi har ju webtidboken då jag som patient kan boka tider eller vi har egenmonitorering där jag kan ha den typen av kontakt med min hälsocentral.
Vi har också den här chattfunktion som jag pratat om tidigare. Det är ju olika funktioner, antingen att jag kanske kan ha ett digitalt psykologbesök eller att jag kan ha chattkontakt med en hälsocentral eller att jag har egenmonitorering eller att jag har de här digitala verktygen som jag som patient också kan få stora vinster av och egentligen så, om man tänker sig så här, så är ju är det ju ganska mycket tillgänglighetsaspekter i de här delarna också.
Så att vården blir mer tillgänglig. Vården kanske bara är ett sms bort. Om du nu tyckte om tomatliknelsen, så kan man säga att tomaterna mognar kanske lite olika snabbt då det får man ju komma ihåg också.

Den är mer röd på vissa ställen och mindre på andra.

HL: Just det, och mycket beror ju också på vad man har för förkunskaper och vad man vill tillägna sig för nya kunskaper och då börjar man ju prata om kompetensutveckling och sådana bitar. Hur ser det ut på den där fronten när det gäller den här digitala omställningen för medarbetarna? Erbjuds de den här delen av kompetensutveckling, kurser, utbildningar, webbinarium och sådana saker.

AB: Ja, det finns ju väldigt mycket sådant att välja på. Det är ett jättestort smörgåsbord externt. Hur mycket som helst egentligen.

Behoven ser väldigt olika ut och jag tror att det har att göra med en kulturfråga och att jag ska tordas lita på tekniken.
Jag ska känna mig bekväm med teknik och att patientsäkerheten inte blir sämre. Det är nog den sista som kanske är den största knuten att lösa.

HL: Det handlar ju om omsorg i slutändan, men jag bollar frågan till dig Anna Granevärn eftersom det handlar om en kulturomställning, det kan man ju säga.
Och vad svarar du på den här frågan?

AG: Jag stod och funderade lite på det och faktum är att vi ser ju fler och fler sjuksköterskor som droppar in till regionen som har e-hälso kompetensen med sig. Det här såg vi inte för ett antal år sedan, i den omfattningen. Nu kommer dom ju ändå eller dom läser till det här, till sin tidigare kompetens och vidareutveckla sig och har ett fokus i den här riktningen och det tror jag är bra för att alla tomater, men många av dem blir ju till slut ketchup, eller hur Håkan?

HL: Okej, det är dem som kan komma nya då eller nyrekryteras och så vidare.
Men jag tänker mer på den personal som redan finns. Hur jobbar ni med dem då för att få dem att tillskansa sig ny n kunskap och känna att det här är någonting som jag vill vidareutveckla mig i.

AG: Ja, men dels så ser vi ju att en del väljer själva att söka en vidareutbildning inom e-hälsa och väljer att gå den.
Vi ser ju också att nu har det ju varit pandemi och det har ju påverkat jättemycket, men vi har ganska goda möjligheter att erbjuda fortbildning. Vi har fortbildningsdagar för alla yrkeskategorier där man kan träffas regelbundet och ha olika utbildningsaktiviteter.

Sen har vi också valt ett arbetssätt nu efter pandemin, där vi försöker att samordna oss lite grann när det gäller vilka utbildningar vi skickar personal på så att vi inte ska missa någonting ifall att det är några som har hittat något bra så är det kanske fler som ska få den kompetensen eller vi ska ta hit någon som utbildar ännu fler.

HL: Utbildning kan ju låta så tungt, att man ska sätta sig på skolbänken ett halvår ett år, men det är ju inte i kanske det handlar om. Ibland kanske det handlar om att bara lära sig ett en ny teknik eller ett nytt verktyg. Det kan ju handla om ett par dagars seminarium eller en dag, ett webbinarium eller vad det nu är för någonting.

AG: Ja, och sen har vi ju en annan viktig erfarenhet och det är ju också från de införandeprojekt som vi har haft där Anette ofta har varit med att för att få en bra utbildning i början av arbetet när vi ska starta upp med något nytt

HL: Vi får inte glömma bort IT-pedagogen Roger Pettersson.
Han är superviktig och är en kraft för er som medarbetare. Ni som lyssnar på den här podden, ta kontakt med honom.
Han är ju jättevillig på att ställa upp och kommer att göra mogna tomater av er. ja. Ja, det låter trevligt.
Anette, när du tittar på den här digitala delen utav verksamhetsutveckling och hur den hänger ihop med förbättrad arbetsmiljö, kulturomställning och så här. Det låter ju ganska mastigt låter som ett jättejobb om man tittar på sjukvården som helhet.

AB: Ja, det kan låta som det, men jag tror att en framgångsfaktor är att vi behöver lära oss att ta med de här aspekterna redan från första början av ett utvecklingsarbete och att vara tydliga i, att om vi gör på det här sättet, vad har vi då för förväntningar, syften, målsättningar med det?

Många gånger så kan det ju vara om man gör en digital väg in för patienter som i exempelvis egenmonitorering kan jag se att det är tydligt. I stället för att patienter ska komma på återbesök.
De är trygg med att hälsocentralen vet om det eftersom det är en sådan lösning och då skapas det ju tid för andra saker.
På den tiden som annars skulle ha gått åt till exempelvis då årsbesök så att det är ju det som man behöver se.

Om de provar det här digitala arbetssättet, vad förväntar vi oss då?
Och dessutom då, om det skulle vara så att man provar och testar ett digitalt verktyg, får vi det utfallet som jag hade trott eller kan vi få ett helt annat utfall.
Okej, det kanske vi kan använda på det här sättet och är det så att vi inte tycker att det var ett bra utfall alls då att inte se det då som ett misstag utan som en lärdom för det tar man med sig nästa gång när man gör sådana här utvecklingsarbeten, så lite grann så är det små steg i taget, men att man breddar även där det blir en förändring.

HL: Hur känner ni själva att ni hänger med i den digitala omställningen när det gäller liksom kunskapsbiten? Hur är det för dig själv?
Anna Sjövall, känner du att du hinner med att sätta dig in i och att förstå?

AS: Det beror på! Jag har faktiskt gått en sådan här kurs för sjuksköterskor med e-hälsa.
Jaha, det var ju faktiskt lite roligt på universitet, dels var den ju helt digital och det var ju hundratals sjuksköterskor från hela Sverige som var med, alltså det var ju jätteroligt.
Men sen diskuterar man digitala arbetssätt och utmaningar, etiska aspekter.
Inte liksom inte tekniska lösningar så mycket utan mera. hur man kan tänka omvårdnad och som sjuksköterska.

HL: Vad slutar det med? Att du får det i ditt omdöme, ditt betyg eller får du en licens eller att det är dokumenterat och klart att den här kompetensen besitter du?

AG: Ja, det är många som går den, precis som Anna nämnde tidigare och det är väl också naturligt som en del av hela samhällsutvecklingen att det är så här det ser ut och. Det är hit, det måste gå på något vis.

HL: Ja ja. Anette, har du gått någon sådan där då?

AB: Nej, faktiskt inte men då måste man säga att jag ändå har gjort en lång resa för när Hälso -och sjukvården skulle införa digitala journaler.
Ja, då var ju ett läge där jag tyckte det var hemskt att trycka på on knappen på datorn tänk om det står ERROR i stora röda bokstäver?

HL: Du har lärt dig att omfamna nya arbetssätt och ny teknik.

AB: Ja, det har jag gjort utifrån att man testar och lär och testa det där, och testar och utvärderar framför allt systematiskt.
Sen att man håller i så att man också ser att målet eller det här arbetet syftade till det här och det visade sig att vi nådde det målet. Med det här arbetssättet.

HL: Och då står jag och tänker på att ni blir ju alla någon form utav tomatodlare.

AB: Absolut. Absolut vill hålla kvar vid tomaten, för det handlar ju ibland om att inspirera sina medarbetare att peppa att förmå andra, att våga och ta några små kliv.

HL: Ja och hur gör man det? Det kan man ju bara göra genom att peka, inte med hela handen, men utan med uppmuntran.
Ja på något sätt skapar det här kulturen eller klimatet inom den enda egna arbetsplatsen och organisationen att det är tillåtet att gå ut på nattgammal is.
Och när man får en sådan liten sandlåda att testa sig fram i och kanske ibland gå utanför någon ram och så där så upptäcker man till slut att det är inte så farligt att misslyckas heller.

AB: Nej, absolut inte. Det kanske inte är ett misslyckande utan vi lär oss på det.

HL: Låter underbart Anette, det var ju kul att få prata med dig än en gång och det kommer säkert att bli fler avsnitt med dig i framtiden.

AB: Det tackar jag för.

HL: Sköt om dig så länge?

AB: Ja detsamma.

HL: Ja, det var Anette Boije. Hon är ju så här lite stående eller återkommande gäst i den här podden mellan varven.

AG: Ja, hon har ju drivit många digitala projekt och då halkar man ju in här ha det.

HL: Då var roligt att ha er här idag igen. Anna och Anna. Vad är det som står på tapeten resten av dagen?

AG: Ja, nu blir det några möten förstås i teams.
Vi har lite olika saker vi ska reda ut, bland annat ett avtal som vi tittar på.
Vilka tilläggstjänster vi ska ha.

HL: Okej, spännande ja och då kan ni kanske komma fram till att det här och det här ska vi ta och besluta om. Det är ju delen verksamhetsutveckling det också.

AS: Jag har också teamsmöten ja, och sen blir det väl någon löptur. Ikväll tänker jag.