Vävnadsinrättningen vid Östersunds sjukhus

De flesta sjukhus i Sverige där ortopedisk verksamhet bedrivs har en vävnadsinrättning för ben, en så kallad benbank. Där förvaras de höftkulor som, efter en medicinsk utredning och patientens medgivande, tas tillvara i samband med en höftprotesoperation.

På Östersunds sjukhus finns en Vävnadsinrättning. Det är den verksamhet inom Region Jämtland Härjedalen som ansvarar för att regionen följer Lag (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler Länk till annan webbplats.. Det unika med Region Jämtland Härjedalens vävnadsinrättning är att den också omfattar donerad ben- och senvävnad från avlidna. Det är en nationell benbank som förser hela Sverige med bengraft från rörben – ej enbart höftkulor.

Varför behövs donerad benvävnad?

Det finns inom ortopedisk kirurgi ofta ett behov av att förstärka eller ersätta försvagad benvävnad. Behovet kan finnas särskilt i samband med exempelvis

• tumörkirurgi
• utbytesoperationer av olika typer av proteser
• omfattande frakturer.

Ibland är en donerad höftkula inte tillräcklig, utan det kan behövas andra typer av benvävnad, så kallade strukturella bengraft, för att nå ett bra resultat.

Varför en nationell benbank?

Tidigare har detta behov täckts av att benvävnad importerats från utländska vävnadsinrättningar, bland annat från Belgien och USA. Import av vävnad är en ganska komplicerad process. Det har i sig bidragit till att användningen av bengraft har varit låg i Sverige, trots de uppenbara fördelar som det för med sig.

I samband med att ett nytt vävnadsdirektiv skulle införas 2008, tillsattes ett Vävnadsråd av SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) på uppdrag av regeringen. Vävnadsrådet (www.vavnad.se Länk till annan webbplats.) har expertgrupper som arbetar kring de olika vävnader som direktiven berör. En av dessa är VOG (Vävnadsområdesgrupp) Ben. VOG Ben fick bland annat i uppdrag att möjliggöra ett inrättande av en nationell benbank för att undvika att vara beroende av utländska leverantörer.

Fördelen med en nationell benbank är att det blir kortare kommunikationsvägar och transporter mellan benbanken och de sjukhus som är i behov av benvävnad. Det är också enklare att ha kontroll över kvalitet och spårbarhet. I Sverige har vi säkra provtagningsrutiner och låg förekomst av HIV och Hepatit, vilket ger mottagaren en säker vävnad.

Varför Östersunds sjukhus?

Vävnadsinrättningen vid Östersunds Sjukhus startade 1988. Utifrån den nya lagstiftningen som kom 2008, fick verksamheten sitt godkännande av Socialstyrelsen 2009. Godkännandet gällde då tillvaratagandet av höftkulor vid höftprotesoperationer.

Vävnadsinrättningen i Östersund fick som ett pilotprojekt uppdraget att tillvarata benvävnad från avlidna. Där fanns sedan tidigare god kompetens inom vävnadsområdet och god tradition att spåra och identifiera organdonatorer, samt viljan att göra tillvarataganden.

Efter att ha sökt och fått nödvändigt godkännande och tillstånd av Socialstyrelsen startade verksamheten 2012. En nationell Vävnadsinrättning med god tillgänglighet och snabba leveranser gör att ortopedkirurger nu har fler behandlingsalternativ för sina patienter. Detta kan innebära förbättrad funktion och ökad livskvalitet för många människor. En tumör i underbenet betyder numera inte nödvändigtvis amputation.

Hur går det till?

Hela verksamheten är noga reglerad i lag och har tillsyn vartannat år av IVO (Inspektionen för vård och omsorg) för att få behålla sitt tillstånd. De författningar som i huvudsak styr verksamheten är SOSFS (Socialstyrelsens författningssamling) 2009:30 och 2009:31.

En donationsutredning görs alltid där den tänkta donatorns vilja att donera utreds samt dennes medicinska bakgrund. Den medicinska utredningen är till för att skydda mottagaren från bland annat överförbar smitta. Dialog förs också med anhöriga.

Donationen går till som en vanlig operation, med sedvanlig operationspersonal och krav på sterilitet och utförs i en speciell operationssal byggd för detta ändamål på sjukhuset. Donationssalen vid Östersunds sjukhus togs i bruk 2017. Donationssalen är hittills den enda i sitt slag i Sverige och bekostad av statliga medel sökta specifikt för ändamålet.

Den tillvaratagna ben- och senvävnaden paketeras och förvaras i frysar som håller ungefär minus 80 grader. Tack vare denna låga temperatur kan de, sedan de blivit godkända, förvaras i 5 år. Vid beställning packas benvävnaden tillsammans med kolsyreis för att hålla rätt temperatur under transporten till mottagande sjukhus. Transporten sker med flyg eller bil.

Vem kan donera?

Du kan donera om du

• ger sitt samtycke till donation, och
• inte har några så kallade kontraindikationer mot donation av ben-och senvävnad.

Detta utreds och bedöms av speciellt utbildad vårdpersonal.

Att ta ställning till organ- och vävnadsdonation

För att organ- och vävnadsdonation ska vara möjlig behövs människor som är villiga att donera organ och vävnader efter sin död. Genom att donera organ och vävnader kan du hjälpa andra människor till ett bättre liv. I Sverige finns det en lag, transplantationslagen, som ger varje människa rätt att själv bestämma vad som ska hända med organ och vävnader efter döden. Det är ditt beslut och det underlättar om du både anmäler ditt beslut till donationsregistret och meddelar dina närstående vilket beslut du tagit.