105 - Vem leder psykologin i primärvården när tempot ökar?

Medverkande:

• Sofia Djusberg, psykolog med ledningsansvar
• Anna Sjövall, enhetschef staben, nära vård
• Håkan Lundqvist, Programledare

Håkan
Jaha, ja. Då är vi inne på avsnitt 105, Anna Sjövall.

Anna

Oj!

Håkan

Och idag är det du och jag och ingen Granevärn.

Anna

Nej, så blev det.

Håkan

Hon har fått pyssla med annat idag. Ja, precis.

Anna

Men så kan det ju vara. Det är fullt upp.

Håkan

Ja, det är det. Men alldeles extra speciellt välkommen till dagens gäst. Hallå där. Hej. Du ska själv få berätta vad du heter.

Sofia

Ja, Sofia Ljusberg.

Håkan

Vad är det du pysslar med inom regionen?

Sofia

Jag jobbar som klinisk psykolog på Brunflo Hälsocentral och sen så har jag ett psykologiskt ledningsansvar i närvårdesområde Östersund.

Håkan

Ja, okej. Vad kul att du ville vara med. Hur kändes det när du fick frågan?

Sofia

Jo, men det kändes ju kul.

Håkan

Ja, kul. Och lite hemskt kanske.

Sofia

Ja, kanske lite.

Håkan

Ja, men nu har det gått över tror jag.

Om man då tittar på den här delen när du pratar om det här ledningsarbetet du håller på med. Berätta, vad handlar det om så att vi alla förstår vad det är du gör för någonting?

Sofia
Ja, men jag jobbar ju då under verksamhetschef Ingela Gillberg i Östersund tillsammans med medicinsledningsansvarig, och stöttar då henne i beslut som rör vården för personer med psykisk ohälsa inom vårt område.

Håkan

Okej, så det är dig man går till när man, som jag då, om jag varit din chef, men jag har inte de medicinska eller kliniska kunskaperna. Då går jag till dig för att få stöd i vilka beslut jag ska ta.

Sofia

Ja, precis. Det kan också röra patientsäkerhetsfrågor eller händelsanalyser. Om det har inträffat någonting som inte har blivit bra så kan jag ju vara med där som också bidrar med min kunskap.

Håkan

Okej. Är det ett svårt arbete?

Sofia

Ja, men till viss del är det väl ganska svårt, men också väldigt roligt.

Håkan

Om vi börjar med det roliga. Vad är det som är så roligt med arbetet då?

Sofia

Ja, men det roliga är ju att få vara med och påverka vården för våra invånare.

Och att när jag jobbar som psykolog så påverkar jag ju livet för de patienter som jag träffar. Men här får jag ju en möjlighet att nå ut mycket bredare genom att jobba med verksamheten, och jobba med riktlinjer och rutiner så att vi får till en bättre vård.

Och underlättar såklart. Alltså jag vill ju underlätta för

medarbetarna inom regionen också. Att ge vård till patienter med psykisk ohälsa.

Håkan

Okej. Det här för oss in på det vi ofta pratar om i den här podden, som kanske mest poddens syfte är att hitta vägar fram inom regionapparaten för att bli lite effektivare och lära oss av varandra och koppla på digitala lösningar till exempel som kan underlätta i arbetet. Är du med på det?

Sofia
Mm. Ja.

Håkan
Sjövall, vad var det som gjorde att du kände att Sofia måste vara med?

Anna
Ja, men jag känner ju Sofia sedan tidigare. Vi har väl jobbat ihop i olika saker tidigare. Och Sofia är väldigt framåt och driven och tycker det är roligt med nya arbetssätt. Och att det ska bli bra för patienter och medarbetare. Jag tror det är det drivet som jag tycker är så roligt att se hos dig. Och sen att ni har fått till det här med PLA. Du har ju faktiskt två kollegor till också. Det är också ett arbete som jag vet att ni har jobbat med. Och det är kul att ni har fått till det.

Det blir som ett sätt att nå ut även i er gruppering.

Håkan

Om vi berättar för den som inte vet vad PLA är för någonting, vad är då det Sofia?

Sofia

Ja, det är det då psykologiskt ledningsansvarig.

Håkan

Okej. Att ni har fått till det. Det här saknades då alltså tidigare då?

Sofia

Ja, jag vet inte hur länge men 2022 fick jag det uppdraget.

Håkan

Vad var det som gjorde att du kände att det här vill jag hoppa på, det här verkar fantastiskt?

Sofia
Ja, det var nog mer jag som presenterade för cheferna att det här behöver ni ha.

Håkan
Okej.

Sofia
Det kan vi ju klippa bort.

Håkan
Nej, det behöver vi inte göra för att så medarbetaredriven får man faktiskt vara.

Sofia
Ja, jag tror om jag ska liksom backa bandet egentligen så går ju det här tillbaka till när Anna Fremner och Anna Granevärn var primärvårdschef och tillförordnad primärvårdschef.

Och de psykosociala enheterna som det hette då saknade en samordnare.

Och de ville att jag skulle ta den tjänsten, vilket jag inte var så intresserad av utifrån hur uppdraget var beskrivet. Och jag sökte snarare en tjänst att få jobba med internetbaserad KBT och att få samordna det. Men sen kom vi då överens om att jag skulle testa och ta det här samordningsuppdraget som egentligen är ganska likt det uppdraget som jag har idag, men man fick inte kalla det för psykologiskt ledningsansvar då.

Håkan

Så det är någonting som sedan har jobbats fram att det är rimligt att det faktiskt heter det. Utifrån vad ni har sett och hur ni har arbetat.

Sofia

Precis, och också vad det som sker i resten av Sverige och med psykologers karriärvägar.

Håkan

Men fick du en chans att påverka innehållet i det du skulle göra? Jag tolkar det lite så att först ville du inte, men sen gick du hem på kammaren och funderade lite grann.

Sofia

Ja, men absolut.

Jag kom tillbaka med en tjocklunta papper. Vi har utformade uppdraget tillsammans. Och mitt uppdrag som jag har nu, det utgår egentligen från nationella beskrivningar av vad som ska ingå i en psykologisk ledningsansvarig uppdrag.

Håkan
Ja, såklart. Man kan ju inte stå och hitta på bara helt egna grejer.

Sofia
Nej, precis.

Håkan
Man kan ju behöva förhålla sig till lagar och föreskrifter och riktlinjer och mycket annat. Men hur kändes det där då att få göra en sådan process? Att kunna faktiskt vara med och påverka? Du var ändå lite sugen sen fick du ändå vara med och påverka. Och landa liksom i någonting som du också kunde säga ja till.

Sofia

Ja, men det är alltid roligt att få vara med och påverka och utforma som medarbetare, såklart. Och bli lyssnad till att kunna tillsammans komma fram till någonting som blir bra både för verksamheten och för, i det här fallet då mig som skulle ha den här rollen.

Håkan
Sjövall, det här är ju ändå ett bra exempel på ett medarbetaredrivet arbete som växer fram hos dig då Sofia. Och till slut landar det i någonting som blir bra.

Anna
Absolut, och Sofia var starten, men sen som sagt har ju du två kollegor till då i primärvården som har också tillkommit. Så det tänker jag också är ju jättebra att det har blivit så. Det började ju med dig.

Sofia

Ja, men verkligen. Och där tänker jag också just att det här med att ge rekommendationer och det som är en del i rollen. När jag blev psykologiskt ledningsansvarig, då blev jag det tillsammans med en kollega och vi delade på det uppdraget för hela regionen, alla närvårdesområden. Och sen så slutade hon inom primärvården och då var ju tanken då att vi skulle rekrytera en ersättare till henne. Men då rekommenderade jag verksamhetscheferna att i stället rekrytera tre till och att dela upp det så att man hade ett verksamhetsområde.

Håkan
Så i stället för en blev det tre till?

Sofia
Ja, precis.

Nu saknas det fortfarande i Sveg-Funäsdalen, men de andra områdena har vi lyckats rekrytera.

Och då kan man jobba mycket närmare i team med sin verksamhetschef, med medicinsk ledningsansvarig och verksamhetsutvecklare.

Håkan
Det du beskriver låter ju härligt. Vad tror du är nyckeln till att hitta den här kulturen och kunna driva det åt det här hållet? För att vi vet ju att så funkar det inte på alla håll och kanter inom regionen. Om du fick inspirera andra att tänka och göra.

Sofia

Ja, men jag tror mycket handlar om att lyssna in cheferna och att presentera det på ett sätt så att det blir tillgängligt till dem. Och att det liksom underlättar för dem att fatta beslut i frågor.

Håkan

Jag fastnade vid någonting som du sa i början också, att du egentligen ville jobba med

internetbaserad vård. Var det så du sa?

Sofia

Ja, precis. Jag var frustrerad över att jag inte tyckte att det funkade så bra.

Nej, men jag var frustrerad över, egentligen när jag flyttade upp hit 2016 så hade jag redan jobbat med internetbehandling.

I två år i region Dalarna. Jag hade varit med i en pilot där vi startade upp internet-KBT i primärvården. Och varit med i breddinförandet och övergången till stöd och behandling. Och en del i då när jag flyttade upp var att jag också var ganska tydlig då till arbetsgivaren. Att då behöver vi implementera internet-KBT i den här regionen.

Det underlättar så mycket för mig som medarbetare. Påverkar min arbetsmiljö väldigt positivt. Och det påverkar ju, alltså det är positivt för patienterna. Men organisationen här kring internet-KBT har varit ganska bristfällig. Och det har saknats förvaltning egentligen ända fram tills nu. Så det kom liksom ur det egentligen.

Att kan jag få jobba med det här på en större del av min arbetstid.

Håkan

Men har vi det nu? Har vi internet-baserad KBT?

Sofia

Ja, men det har vi. Det har vi haft ända sedan 2017.

Håkan

Jag tror vi har haft något avsnitt.

Anna
Ja, det har vi.

För länge sedan. Jag tror att jag var med. Jag tror att du var med, precis.

Håkan
Förlåt min opålästa fråga vi har gjort så många avsnitt så jag kommer inte ihåg allting.

Sofia

Du var inte med? Det var bara Anna och Anna.

Håkan
Vart var jag? Det var bortrest?

Sofia
Det var på mitt kontor.

Anna

Precis, jag intervjuade dig.

Sofia
Ja, så var det. Det var länge sedan. Det var jättelänge sedan.

Håkan

Men då var jag i alla fall med och satte ihop avsnittet tror jag. Men när du kommer med hela den här stora samlade kappsäcken av erfarenheter och liksom ändå vågar ställa krav för det är ju inte alla som pallar det. Vad är det där för egenskap som du besitter?

Sofia

Ja, det är en bra fråga. Det kanske ni ska svara på i stället. Envishet kanske, Envishet.

Det handlar ju också om att man ser vad som funkar. Man kommer ju med erfarenhet av att se, att det här funkar faktiskt. Och då är man ju också övertygad, tänker jag, om att jag vet att det här kan bli bra.

Jag tror att en styrka som jag har är att jag ser hur saker och ting kan förbättras och hur man kan förbättra genom att ändra flöden. Och jag tror att jag kan vara ganska strategisk.

Håkan

Och det där att kunna se hur man, eller att kunna se att, ja men här skulle man kunna göra si och här skulle man kunna göra så. Hur funkar det? Vad har ni för kanaler för att du ska kunna uttrycka det? Måste du bestämma att möta med chefen eller kan ni ha det på APT? Eller hur gör ni? Hur jobbar ni?

Sofia

Tänker du just i Brunflo nu?

Håkan
Ja, jag tänker i Brunflo.

Sofia
Brunflo är ju en hälsocentral som är väldigt öppen för förändring och utveckling.

Jo, men vi är ju ett gäng, vi är ungefär 50 medarbetare. Vi har dubblat styrkan sedan jag började för snart tio år sedan. Och jag tror att de som söker sig till Brunflo är väldigt utvecklingsdrivna och positiva till förändring.

Och vi har ju två chefer som stöttar det här väldigt mycket och som är duktiga på att ja, men egentligen alltså mycket, de lägger ansvaret på oss.

Vi får ta det ansvaret. Och sen är de också duktiga på att stoppa oss ibland när vi vill för mycket.

Håkan

Man kan inte låta er gå helt bananas. Men det här, det är ju ett kulturbygge då som har varit i gång.

Sofia

Ja, och...

Håkan

Man skapar en miljö som är så här tillåtande öppen.

Sofia

Ja, men verkligen. Och Brunflo var ju hårt drabbat av

stafettläkarsstoppet 2013. Eller när det var.

När jag började så var det väl en fast läkare. Och sen hade vi stafetter. Vilket gjorde att alla andra yrkeskategorier hade lite grann tvingats in i att ta ett större ansvar och jobbade verkligen med spetsen av sin kompetens. Nu har vi ju jättegod läkarbemanning. Egentligen god bemanning på alla yrkeskategorier.

Men det där har ju liksom levt vidare och levt kvar.

Håkan

Ja, hur ska vi säga det? Primärvården har ju faktiskt prisats. Det har vi nämnt förut. För att man har så god läkarbemanning i den här regionen.

Anna

Ja, precis.

Håkan

Vi kan säga det också en gång till.

Anna
Ja, det är faktiskt jätteroligt.

Håkan
Det kändes skönt att få säga igen. Ja, så det är någonting positivt. Men du, om du skulle

liksom förflytta dig lite grann och tänka om du ville använda det du sitter på i ert arbetssätt, ditt sätt att vara för det är liksom där man landar, i det här mellanmänskliga lite grann. Vad skulle dina tips vara till andra medarbetare inom vården, inom regionen som också känner att vi vill också vara med och påverka. Vi vill också vara med och vara medarbetare drivna. Vi vill också bli lyssnade på att komma med förslag.

Sofia

Ja, men mycket handlar, tror jag också, om att hitta rätt person inom organisationen. Och det har ju förändrats sedan jag började. För då var det ju framför allt till Anna Fremner och Anna Granevärn som jag hörde av mig när det rörde verksamhetsutveckling och när jag såg saker som behövde förändras.

Och jag tyckte att jag fick väldigt bra respons av dem och de bjöd in mig till möten och de var nyfikna på att ta in och höra vad jag hade för tankar och idéer.

Håkan
Men kan du se om det har förändrats i någon större skala i regionen?

Sofia

Ja, men jag tänker att sen dess så har det ju blivit divisioner

och verksamheter, en helt annan organisationsstruktur.

Så nu är det ju fyra verksamhetschefer i primärvården.

Och då har det ju handlats om att nå ut till dem.

Håkan
Så det här är ju ändå en förflyttning någonstans ifrån Sjövall till där vi är idag.

Anna

Ja, absolut. Och jag tänker att det är ju också den här grunden som du pratar om Sofia är ju hur vi jag tänker, det har vi ju jobbat med här liksom ganska många år.

Man lägger den här kulturen också att det är tillåtet att komma med förslag. Man blir lyssnad på. Det hoppas jag ändå att de flesta verksamhetschefer ändå gör idag. För det har vi ju ändå jobbat med ganska mycket. Sen är det ju klart att vara medarbetare och jobba kliniskt så kan man ju ha ganska långt till verksamhetschefen.

Det är ju åtminstone en enhetschef däremellan som man kanske i första hand behöver jobba med och ha en dialog tillsammans med.

Håkan
Jag förstår.

Fortsätt du….

Sofia
Men jag tänker igen att det handlar ju någonstans också om hur kommunicerar jag det jag vill förändra? För vi behöver ha med oss att det är inte säkert att verksamhetscheferna har den utbildning som jag har, den erfarenhet som jag har. Så att jag behöver ju presentera mina rekommendationer på ett sätt som liksom blir enkelt för dem att förstå och kunna fatta ett beslut kring trots att de, ja men i mitt fall då, inte är psykologer själva.

Så det är väl ett tips att tänka på.

Håkan

Så du blir lite grann av en försäljare?

Sofia

Ja.

Det kanske låter lite så där.

Men att kunna använda ett begripligt språk, göra sig förstådd,

Sofia

Ja. Tydlig. Och jag tycker, även om jag tycker de är ganska jobbigt att skriva så tycker jag ändå att det har funkat ganska bra att skriva S-bars, att det är ett ganska inarbetat sätt för verksamhetscheferna att man beskriver situationen, bakgrunden till varför jag vill det här, det aktuella i det och vad som är min rekommendation.

Håkan
Vad är S-bars för någonting?

Sofia
Ja men egentligen kommer det från akutvården. Det är ett sätt att kommunicera.

Så det här blir ett arbetssätt som blir effektivt, ett bra flöde eller vad man ska säga.

Ja, jag tycker att min verksamhetschef uppskattar i alla fall att få kommunikationen på det sättet. Det underlättar för henne.

Håkan

Hur kommunicerar ni då?

Sofia

Då skriver jag, jag gör en skriftlig sådan S-bar som hon kan läsa.

Håkan

Är det kort eller lång?

Sofia

Men en, max två-fyra sidor.

Ja, så det är inte så mycket att ta in.

Håkan
Nej. Det är inte en hel rapport som men behöver läsa.

Vad är fördelarna med att kunna skriva kort då?

Sofia

Dels tänker jag att vi alla har tidsbegränsningar.

För mig är det väl en fördel att jag inte behöver lägga så mycket tid på det. Eller ibland kanske man lägger mer tid. För att man verkligen ska formulera sig kort och koncist.

Men framför allt för chefsledet att de inte skulle kunna sitta och läsa långa rapporter.

Håkan

Är det här ett arbetssätt, det här med S-bars som finns i hela regionen?

Anna
Ja, faktiskt.

Ända upp till hälso- och sjukvårdsledningen vet jag i alla fall att det finns.

Att man skriver sådana när det ska fattas beslut. I en ledningsgrupp då. Och det är ju ett sätt att strukturera, egentligen att strukturera upp det man vill få fram. Och också att det tvingar. Men vad är egentligen, vad är det jag vill få fram? Vad är bakgrunden? Vad är aktuellt? Vad är liksom...

Håkan

”Vad är grejen” som man kan säga inom journalistiken.

Sofia
Och att det finns en struktur på det, så det är inarbetat. Och man brukar ofta få frågan så här, ja men vi behöver en S-bar för det här.

Håkan

Men finns det några grundprinciper man använder för att skriva en S-bar? Är det några sådana här frågeställningar? Alltså när, vad, hur, varför?

Anna

Ja men det är ju situationen. En liten mall tänker jag. Situationen, bakgrund aktuellt och rekommendation, S-B-A-R. Det är det står för.

Håkan

Ja. Tack Anna. Jag stod och funderade och undrade på det. Ja, jag fattar.

Det är ju inte svårare än så. Det kan vara en konst att skriva en.

Anna
Absolut.

Men om man aldrig gör det så får man ju aldrig träna sig heller.

Sofia

Men just det, jag håller med dig Anna just i att man får ju verkligen tänka till själv.

Varför är det här viktigt? Vad är syftet med det här?

Och varför ska jag, vad är det jag vill påverka egentligen?

Och vad är det jag rekommenderar? Och att där någonstans, men vad rekommenderar jag då utifrån min roll som psykologisk ledningsansvarig?

Håkan

Finns även liksom hur-lösningen med då i en S-bar? Hur man ska göra, hur man ska gå till väga?

Sofia

Det tror jag kan vara lite olika.

Ibland skriver jag med det och ibland handlar det mer bara om att jag vill att vi ska fatta ett beslut om att vi ska följa den här nationella riktlinjen. Så vi kommer framåt?

Håkan
Vad spännande. Om du tänker i då samverkan i stort, för du verkar vara en person som inte bara tänker på ditt eget lilla område utan du tänker på hela apparaten om man säger så. Vad ser du där när det gäller Region Jämtland Härjedalen?

Sofia

Jag tänker att samverkan är väl A och O.

Allt från då, om man tänker min kliniska tjänst på hälsocentralen så tänker jag att det är jätteviktigt att samverka med övriga yrkeskategorier. Att vi tillsammans, vi har olika grundutbildningar, vi har olika erfarenheter och när vi ska bedöma en patient så kan det behövas både att förstå patientens problematik utifrån ett psykologiskt perspektiv och ett medicinskt perspektiv.

Kanske utifrån rörelseapparaten, sjukgymnastens bedömning och att vi tillsammans då kan se helheten och försöka förstå den här individens symptombild.

Håkan
Är man inne då på begreppet nära vård och personcentrerat?

Sofia
Ja, absolut det tänker jag. Men sen tänker jag också då samverkan i stort och det handlar ju om samverkan med specialistvården för oss i primärvården till exempel, och det kan ju vara allt från, vuxenpsykiatrin som väl är vår mest naturliga samverkan. Men det kan ju också vara andra avdelningar på sjukhuset som vi behöver konsultera eller som jag som psykolog konsulterar.

Håkan

Är det lätt att samverka då tycker du?

Sofia

Ja men jag tycker det faktiskt. Jag har goda exempel från att bara ha kunnat liksom ringa upp neurologen och prata med en läkare där gällande en patient för att få råd kring. Det är allt från, ”men kan jag göra en sömnrestriktionsbehandling för den här personen som har epilepsi?”

Där liksom finns inte min kompetens och då kan jag prata med överläkaren på neurologen och så kan vi bolla tillsammans och kan jag förklara för honom vad en sömnrestriktion innebär och så kan han utifrån sin kompetens och erfarenhet säga då om det är okej att göra eller inte.

Håkan

Ni teamar upp er helt enkelt.

Sofia

Ja verkligen.

Håkan

Och då står jag och tänker på det här vi brukar prata om i hängrännor och stuprör du vet.

Sofia

Ja precis.

Så verkar det inte vara i det här fallet när man börjar prata om det kliniska. Då är det absolut hängrännor. Ja men det tänker jag att det är. Jag tycker att det blir mer och mer också att vi jobbar mer och mer så att man måste kunna konsultera en kollega inom en annan verksamhet.
Absolut. Vi har ju våra patienter, samma patienter oavsett vart man jobbar någonstans. Vi har ju precis blivit klara här nu.
Den ska ut på remiss nu med nya samverkansöverenskommelsen med psykiatrin. Och där har vi faktiskt skrivit formuleringen nu att vi har ett gemensamt ansvar inom våra olika uppdrag. Mellan primärvården och psykiatrin. Jag tycker det blir en fin formulering.

Håkan

Hur verkade ni fram den?

Sofia

Ja men ja bra fråga.

Håkan

Den är ju sprungen ur någonting.

Sofia

Ja men jag tror att det har varit så mycket ansvar, vårt ansvar.

Och där jag någonstans också har försökt lyfta att primärvården kanske inte bara har ett ansvar utan vi har ett uppdrag.
Vi har ett uppdrag från hälsovalet och beställarenheten.

Att det här ska vi, det här är uppdraget nu att bedriva primärvård.

Håkan

Jag står och tänker på när man kliver in i det här gemensamma. Under det paraplyet så försvinner kanske någonting som man kan kalla skuld. Eller att någon annan, ni vet nånannanismen, det där är någon annan som ska göra det. Att det försvinner.

Sofia

Ja men det är väl en förhoppning. Och att inte patienter ska falla mellan stolarna och bollas. För att någon tycker att nej men det är ert ansvar. Och så tycker de andra att nej men det där är ju faktiskt ert ansvar.

Ja jag menar ju inte att det försvinner bara för att man skriver. Utan man måste också göra verkstad. Men en annan sak som jag har jobbat för nu under våren. Som har blivit verklighet då med just samverkan.

Är att vi har fått igenom att specialistpsykologer på vuxenpsykiatrin har konsultationstider för oss i primärvården. Och det kan ju vara just sådana patienter där som har bollats. Eller där vi i primärvården är osäkra på om vi ska skicka remiss eller inte.

Och då finns det fasta tider som vi kan ringa.

Håkan

Och då kan ni luta mot dem och få råd och stöd.

Sofia

Ja precis. Det kan ju också vara att vi har kört fast i

en tvångsbehandling till exempel.

Så kan jag ju ringa till den psykologen på vuxenpsykiatrin som är bäst på OCD.

Och så kan jag få lite stöd av henne.

Håkan

Jag tänkte ju fråga om du kunde ge exempel på några arbetssätt som den har förbättrat. Men du har ju rabblat upp ett gäng här redan.

Sofia

Precis.

Håkan

Om du fick önska någonting då som du känner att det här skulle jag vilja också få ordning på lite mera. Vad skulle det vara för något?

Sofia
Ja men jag tycker att den stora utvecklingen nu framför allt inom primärvården.
Och när det kommer till psykisk ohälsa är att vi behöver börja systematiskt utvärdera våra behandlingar.
Och vi är ju så duktiga på det när det kommer till somatiska sjukdomar.
Vi tar ett blodprov.
Vi ser att individen har ett högt blodtryck.
Och vi, lite beroende på hur högt det här så kanske vi väljer då att medicinera för det höga blodtrycket.
Och sen kommer patienten på återkontroll. Och kollar om blodtrycket har korrigerats. Men när det kommer till psykisk ohälsa så gör vi inte det på samma systematiska sätt.

Oavsett om patienten får psykologisk behandling eller läkemedelsbehandling. Och där tror jag att vi har mycket att jobba med.

Håkan

Ja. Hur ska det gå till då?

Sofia

Ja men då tänker jag att vi behöver göra om våra journalmallar.

Har du skrivit en S-bar om det här?

Sofia
Jag har skrivit en S-bar om det här.

Ja, eller jag har skrivit en S-bar om att vi måste göra om våra journalmallar för att ens möjliggöra att följa patienterna.

Hur det går för dem?

Så att det är på gång. Det är något vi jobbar med nu.

Håkan

Ja, vad spännande.

Sofia

Ja, på just i första hand nu då på den psykologiska biten. Men jag tänker att det här är någonting som vi också måste föra över till läkargruppen. Att om det är så att patienten, en patient med depression till exempel, blir insatt på antidepressiva läkemedel i stället för KBT. Att man faktiskt också följer, utvärderar den behandlingen. Det som kallas mätningsbaserad vård.

Håkan

Får jag fråga när du arbetar i vårdagen eller jobbar med det här ledningsstödet. Hur mycket arbetar du med det vi brukar säga ny teknik? Den är ju inte ny längre. Men hur mycket nytta drar du utav den teknik som finns tillgänglig? Just i det psykologiska

ledningsuppdraget.

Sofia

Där använder jag nog egentligen mest bara Teams om det är det du tänker på.

Håkan
Ja, men det är ju ett verktyg.

Sofia

Ja, precis.

Håkan

Vad blir fördelarna där tycker du?

Sofia

Ja, men fördelarna är ju att man kan jobba på

oberoende plats egentligen framför allt. Och tidsbesparande. Slippa resa.

Håkan

För det är tiden många jagar idag. Inte bara I vår region idag, men i många andra sammanhang också.

Anna
Men jag tänker på det här med ny teknik. Visst håller ni på att införa webbtidbok hos er också?

Sofia
Ja, precis. Om vi pratar om just vi psykologer i Brunflo så har vi kommit i gång med det i vintras. Så att patienterna kan själva boka sina första bedömningssamtal. Men nu har också jag och en av mina psykologkollegor bestämt oss för att vi kommer lägga ut alla våra tider i webbtidbok så att våra patienter där vi då har en pågående psykologisk behandling kan gå in och boka sina återbesök själv.

Håkan
Har ni startat det än eller är ni på gång?

Sofia
Vi är på gång. Vi håller på och liksom formulerar också nu vad som ska stå och så. Men vi tänker ju att det kommer underlätta både för patienterna och för oss. Att det tar ganska mycket tid. Vi jobbar ju 45 minuters sessioner.

Framför allt om man kanske har bestämt sig för att vi ska göra en behandlingsserie.
Vi har en person med social ångest till exempel och vi vet att vi nu ska träffas tio eller femton gånger och jobba med det här. Att då sitta och boka in de där tiderna. Det tar ganska stor del av den där 45 minuters sessionen. Så det är lätt att vi antingen drar över och så nallar vi på vår administrativa tid. Eller att vi då får ta av värdefull behandlingstid med patienten. Så nu är tanken att patienten får det i hemuppgift första veckan.

Man bokar nästa veckas session men sen har den i hemuppgift att boka resterande tider själv.

Håkan

Ja, vad bra. Vi vill ju få i gång webbtidboken på så många enheter som möjligt. Våga testa i alla fall, testa att testa.

Anna
Ja, men det är ju ett uppdrag vi har och som också finns med i den här färdplan 2030 som vi har pratat om. Och sen handlar det ju också om den där förflyttningen till att det patienterna kan göra själv ska man ju också kunna ta ansvar för att göra själv. För det är som du säger Sofia, det tar ju väldigt mycket tid också. Du ska hitta en tid som passar.

Håkan

Ja, vi brukar jämföra med att man bokar ju tid på bilprovningen själv och man bokar ju tid hos frissan eller vad det nu är för någonting själv. Så att själva metoden är ju liksom väl inarbetad hos oss människor egentligen.

Sofia
Och här handlar det ju också om att man har kommit överens med patienten, om att man har gjort en psykologisk bedömning och kommit fram till en behandlingsplan.

Och att man har bestämt att vi ska träffas och vi ska träffas här många gånger och jobba.

Håkan

Ja, vad kul. Kan ni redan nu, innan, se vad ni kommer att tjäna på det, både i er egen verksamhet och för patienten?

Sofia
Ja, men för vår egen del tänker jag att vi framför allt tjänar, alltså sparar tid på det.
Att vi slipper sitta och pussla. Och för patienten tänker jag att den kan ju sitta hemma då i lugn och ro och titta i sina olika kalendrar och prata med sin eventuella partner om det ska matchas med hämtningar, lämningar. Och förhoppningsvis blir det ju färre avbok också.

Därför att patienten verkligen, ja patienten har verkligen valt själv när den ska komma och kan ju också sitta och lägga in det direkt i sin kalender och så.

Håkan

Att ta ansvar för sin egen hälsa brukar vi ibland säga.

Sofia
Ja, precis.

Håkan

Och det är viktigt.

Och det leder oss in på vårt lilla hälsosamtal som vi alltid brukar runda av med.

Sjövall.

Anna
Ja.

Håkan
Nu är ju inte Granvärn här så det kanske inte blir så mycket snack om skidåkning och preppning av skidor.

Anna

Nej, inte från mitt håll.

Håkan

Nej, för du är ju löpare.

Anna

Ja.

Håkan

Hur har du haft den sista perioden här tycker du med livet?

Anna
Nej, men jag har ju framför mig att jag träffar en PT för att få hjälp med att strukturera upp min träning.

Några gånger per år bara, så det är inte så ofta.

Men då sa hon efter jag sprang maraton nu så sa hon, ”nu ska du ta fyra veckor och så ska du bara springa på känsla. Inte följa något träningsprogram utan bara springa vad du känner för.”
Och så har jag fått ett styrt träningsprogram förstås då. Men just det där att fyra veckor nu bara, spring bara det du känner för.

Håkan

Ja, har du lyckats liksom hålla det till del av det?

Anna
Ja, men jag tycker det.

Håkan

Ja. Ja, hur långt, hur fort? Ja, vad blir känslan då när du får välja utan att vara styrd av ett program?

Anna

Ja, men det blir ju att man...

Dels vilken dagsform eller väder och så där också. Men också att medan man är ute och springer så kan jag ju lägga på några kilometer.

Men jag tycker att det här var ju superhärligt. Ja. Eller så kan jag också ha accepterat att nej, men det var inte mer än de här idag. Så är det bra så.

Håkan

Ja, det låter ju spännande. Men innebär det att du så småningom går tillbaka till ett träningsprogram igen?

Anna

Ja, jo, men jag ska ju springa ett maraton till sen om några månader. Så jag behöver ju springa lite långt.

Håkan

Ja, du måste vara förberedd såklart. Vad kul, men den där friheten...

Anna

Ja, men jag tyckte det var ganska... Det var ganska nyttigt att någon säger det till en så här. Men nu är det din uppgift att springa här på vad det är du känner för.

Håkan

Ja. Det är bra med coacher i livet i största allmänhet. Hellre det än pekpinnar. Ja. Sluta ät har man ju hört någon gång.

Anna

Sluta ät tror jag inte är bra å riktigt.

Håkan

Får du ihop det i livet annars?
Det är ganska mycket på höstarna vet jag. Det är mycket som ska hålla på att rådas med arbete och privatliv och allt sådant där.

Anna
Ja, så är det ju. Ja. Men man måste ju också... Man får också vara lite snäll mot sig själv, tänker jag. Nu är det mörkt och det är lite kallare.

Man får vara lite snäll mot sig själv, tänker jag.

Håkan

Sofia, är du snäll med dig själv?

Sofia

Ja, men det tycker jag. Ja. Försöker jobba på det.

Håkan

Ja, hur får du ihop det med din egen hälsa då, tycker du?

Jo, men hyfsat. Jag är ju mitt i småbarnslivet.

Håkan

Underbart.

Sofia

Ja, det är ju intensivt så.

Då gäller det verkligen att ta tillfällena som ges.

Att försöka pausa och återhämta sig.

Håkan

Ja, det kan vara nog så övermäktigt när man är i småbarnsbubblan, eller vad vi nu kallar det. Ja, jag minns det som igår.

Hur det var. Världen krymper ihop lite grann. Alltså utrymmet runt omkring en. Och man börjar, och det är väl helt naturligt att man fokuserar, men man vill ha in det där andra också.

Sofia
Verkligen. Ja. Och att man ger det till varandra också kanske, om man lever med någon. Du, nu är det din tur då. Så tar du sovmorgon så kliver jag upp.

Håkan
Hinner du med dig själv om det handlar om träning och fysisk aktivitet och så?

Sofia
Ja, men hyfsat tillräckligt. Inga maratontävlingar eller långa löppass.

F103 S1

Men försöker komma upp i de här rekommendationerna i alla fall.

Håkan

Ja, okej. Vad är det, 10 000 steg om dagen?

Sofia

Ja, 150 minuter fysisk aktivitet i veckan.

Håkan

Ja, men du sopar väl ihop på jobbet ibland? Promenerar väl?

Sofia

Ja, men precis, om jag skulle räkna in den tiden så.

Håkan

Ja, men det tycker jag att man får göra. Ja, men om man rör på sig på jobbet är det lite rörelse.

Håkan

Ja, om man kan ta bort en tredjedel då.

Sofia
Exakt, friskvårdstimmen är ju guld värd när man har småbarn.

Håkan

Lyckas du pricka in den då? Planerar du för den?

Sofia

Ibland.

Inte jämnt.

Den brukar ibland, om jag kör bil till exempel så parkerar jag ganska långt borta så att jag får en promenad till kontoret.

Annars försöker jag cykla mycket också.

Håkan
Ja, det är de här lilla vardagsgrejorna som kan vara skitbra att tipsa om här. Nu svor jag också, hörde ni? Det är för att jag gick i gång kände jag. Att allt inte behöver vara maraton eller vasalopp utan just sådana här saker. För man pratar ju ofta om vardagsmotionen. Hur viktig den kan vara. Kliva av en hållplats tidigare eller ta trappen i stället för hissen och så vidare. Ja, vad bra. Ja, ni kanske undrar hur jag har det.

Anna

Ja, precis.

Håkan

Jag har innan ni kom, så har jag ugnsrost en massa grönsaker. För jag håller på och sopar ihop en grönsakssoppa.

Anna

Ja, härligt.

Håkan

Och så får det bli idag. För jag rensade lite i kylskåpet. Och så tittade jag, vad har vi här då? Så jag vet inte hur det kommer att smaka, men det brukar oftast bli ganska bra. Man tar lite gamla halvslaka morötter och någon blomkål som ser lite ledsen ut. Så bruppar man i gång det där och så får man en god liten soppa.

Anna
Det är perfekt på hösten också.

Håkan
Soppa är bra mat brukar jag säga. Ja, det fick jag säga det.

Och efter det här så ska jag i väg och gymma.

Sofia

Ja, härligt.

För svärmor kommer hit och ska klippas och då är det lika bra att man drar. Nej, skojar jag bara. Hon är jättesnäll.

Hörrni, vad roligt att ha er här idag. Tack för att du kom hit, Sofia.

Sofia
Ja, tack för att jag fick komma.

Håkan
Och du är välkommen tillbaka flera gånger.

Sofia
Tack.

Håkan
Det brukar vi säga. Och tack till dig, Anna Sjövall.

Anna

Tack