36 - Dialysavdelningen vann finaste priset

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• CA - Carolin Andersson - Sjuksköterska Dialysenheten
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Då är det dags igen brukar jag alltid starta med, så därför tänkte jag egentligen starta med någonting annat.
Av 4 personer i den här studion så är det bara en som är vaccinerad hittills för covid och influensan och vi andra får väl skärpa till oss lite grann. Eller vad säger du? Anna Granevärn.

AG: Ja, men det verkar ju som att det bara var jag som har gett mig på det där en spruta i varje arm blev det.

HL: Men det är hittills det för att vi andra är ju på gång, eller hur Anna Sjövall.

AS: Ja. Absolut.

HL: När ska du vaccinera dig?

AS: Det var en bra fråga.

HL: För jag tänkte att vi skulle liksom pressa oss själva, för det är klart att man ska.

AS: Måste ju ta reda på när det är när jag kan gå och vaccinera mig. Jag måste kolla tiderna då.

HL Caroline Andersson, speciellt inbjuden gäst till den här podden idag. Hur känns det?

CA: Det känns jättebra.

HL: Du är vaccinerad.

CA: Mot covid ja influensa nej

HL: OK, kommer du att köra mot influensan också?

CA: Jag tror inte det, det tror inte det.

HL: Varför inte det då?

CA: Ja, det var en bra fråga.

HL: Du vill inte antivaxxare?

CA: Nej, jag hade influensa tjugoarton och trodde jag skulle dö.
Men utöver det så brukar jag klara mig ganska bra.

HL: Det är ju främst riskgrupperna ska vi säga som är i behov av influensasprutan.

AG: Det här är ju faktiskt en av våra personalförmåner också på regionen, att vi har möjlighet att få ta del av vaccinationerna.

HL: Och det är därför vi börjar prata om det lite grann, för det kan ju vara bra för er som. jobbar inom sjukvården att ta fasta på det. en liten pekpinne från farbror Håkan så där.

Caroline vi har försökt få tag i dig tidigare för vi har varit oerhört nyfiken på dialysavdelningen där du jobbar. Berätta vad du gör för någonting.

CA: Jag är sjuksköterska på dialysenheten och jobba med peritonealdialys dialys via buken.

HL: Vet du varför vi blev så nyfiken på er idag?

CA: Jag skulle gissa på att det var för att vi var nominerad till vårdförbundspriset.

HL: Just det för att då tyckte vi ja, men det här är ju en jättepositiv grej och det handlar ju i någon form av någon slags utveckling där du jobbar.
Det är det är det vi är jättenyfiken på.
Sen måste vi också säga grattis, för ni har ju också fått ett pris vad var det för pris?

CA: Vi var nominerade till vårdförbundspriset, som är en av de största priserna man kan få som sjuksköterska i Sverige. Vi var ner i fredags (18 nov) på vårdgalan och det blev ju delad första plats för oss.

HL: Hur kändes det då?

CA: Ja, vad ska jag säga obeskrivligt, helt fantastiskt att få sådan respons på ett arbete man har slitit med så länge.

HL: Hur känns det för er, Anna och Anna när medarbetare uppmärksammas på det här sättet och när man liksom når framgång med någonting som man ha hållt på med ganska länge.

AG: Ja, men vi blir ju jätte-jätteglada och jättestolta över ert stora engagemang och slit och uthållighet i det här. Det ska ju faktiskt också sägas att det har varit en pandemi som har rullat under den här tiden och väldigt många projekt och aktiviteter har inte heller överlevt pandemin utan vi har ju stuvat om i verksamheter och gjort andra saker. Så det här är jättejätteroligt och vi vill ju verkligen på alla sätt stötta och uppmärksamma den här typen av engagemang, för det är det viktigaste för oss när vi nu behöver ställa om vår verksamhet. Det är ju verksamhetsutveckling och satsa på en god arbetsmiljö som är vår strategi.

HL: Hur känns det där och höra det?

CA: Men det känns fint.

HL: Det är härligt med feedback.
Anna Sjövall du som verksamhetsutvecklare vad får du för tankar kring när det blir sådana här framgångar som uppmärksammas och det blir lite klang och jubel och priser och sådana saker.

AS: Jag tycker är väldigt inspirerande och jag tycker det är precis det här vi ska göra och fortsätta lyfta det som faktiskt är bra.
Vi har så otroligt mycket som är bra i vår region och det är väldigt, väldigt roligt särskilt när det är medarbetardrivet också. Det kommer liksom från verksamheten själv det är extra roligt.

HL: Och det är ju där man blir lite extra nyfiken Caroline, liksom när man hör ordet medarbetardrivet. Om du skulle förklara för mig som inte kan medicin så himla bra.
Vad är det ni har fått priset för och hur växte själva metoden fram?

CA: Oj då, det är ju en lång process egentligen.
Men i det stora hela så vann vi priset för att vi jobbar med patienten i fokus och patienten är mer delaktig i sin vård. Vi har en digitaliserad lösning så att vi har kunnat utöka möjligheten till att kunna få vara hemma med sin dialysbehandling som då är livsuppehållande. Från 15 till nästan 60 %.
Så vi kan erbjuda fler idag att vara hemma tack vare en digital lösning än vad vi kunde förut.

HL: Och vad vinner vården och vad vinner patienten på det?

CA: Patienten får ju en ökad livskvalitet, man är mer delaktig. Man får en ökad makt över sin sjukdom. Vi tycker att det ska passa in. För oss i vården, det blir resurssparande. Vi kan jobba mer patientsäkert, mer individualiserat. Vi kan jobba snabbare. Justera eventuella fel eller upptäcka olika komplikationer som vi kan ta tag i tid, så man kanske slipper sjukhusinläggningar.

HL: Men den här metoden har inte varit helt okomplicerad att få på plats för att ni hållit på i flera år med att se till att en landade där den ska landa?

CA: Den här digitala lösningen till nattmaskinen kom precis när GDPR (Eu förordning) var lite stort och nytt. Så att vi hade några problem med att få till det.
Det är ju en nätbaserad plattform.

HL: Det är ju alltså den här EU förordningen eller lagstiftningen som.
Ser till att privatlivet inte på något sätt kränkts eller lämnas ut i onödan så det omgärdat av mycket olika regler och bestämmelser när det gäller individer, enkelt förklarat.
Det är en ganska lång text om man vill läsa in sig på den. Det hinner vi inte här, men du berättar hur det var, inte så enkelt för er från början att få gehör.
Ni har haft en process bakom här som när vi pratar om medarbetardriv och att få till den här utvecklingen.

CA: Vi har fått kämpa med det mesta, men just kring den här digitaliserade lösningen. När vi fick den presenterad för oss i Stockholm tjugosexton så sa man att de stora sjukhusen skulle få prova först.
Det var där man skulle lansera det och dit räknades inte då Östersund.

Vi tänkte ju att vårt län, som är 12 % av Sveriges yta, med så långa avstånd
Vi gick ju hem och vara lite trumpen över det där.
Sen så fick vi ganska nära inpå höra att de fick problem.
De stora sjukhusen med juridiken (GDPR).
Då frågade vi den chefen vi hade då och företaget om inte vi kunde få prova och se om vi kunde lyckas bättre.

HL: Ni gav er inte alltså?

CA: Det blev lite revanschsug.
Jag tänkte att ”här ska vi inte ge oss”.

HL: Vad är det för egenskaper ni har på eran avdelning eller som sitter hos dig som gör att ni inte ger er, tappar sugen, utan att man faktiskt ger sig i kast med att det ska fortsätta?

CA: Vi ska nå fram. Jag skulle säga att vi är väldigt målinriktade. Vi ger oss väl inte i första taget. Vi försöker väl hitta nya vägar och nå till det målet vi vill ha. Ja vi är drivna hela gruppen.

HL: Hur får man en grupp att bli på det sättet att liksom anammar samma mindset och drivet?

CA: Ja, från början var vi bara 2 och sen fick vi väldigt mycket att göra så idag är vi 5, men jag tror att. När man låter alla vara delaktig i hela verksamheten och man bidrar med sina olika kompetenser. Vi är bra på olika saker så tror jag att man kan ha samma fokus i gruppen.

HL: Hur går snacket på jobbet?

CA: Efter vårdförbundspriset eller menar du överhuvudtaget?

HL: Hur går pratet på jobbet när det när det handlar om att våra medarbetardriven och har den här teamkänslan?

CA: I våra team har vi ju roligt varje dag på jobbet sen kan man kan säkert upplevas jobbig ibland också för att man är lite tjatig.

HL: Ja, är det en dålig egenskap då?

CA: Det tycker jag inte, för den är ju ganska bra. Om man vill någonting och om man ser någonting klart så är det bra, vi började ju tidigt bråka om att vi ville ha mobiltelefoner och en bil.

HL: Ja. Men ni ser saker där ni vill utveckla om det är digitalt eller om det handlar om arbetsmiljön eller vad det nu är för någonting och då händer det någonting och det ser ni helt klart.
Jag är lite nyfiken på hur ni lyft det här vid fikabordet eller har ni APT (arbetsplatsträff) eller hur för ni upp det på agendan så att säga?

CA: Det kan nog vara i en massa olika forum, beror på vad det är för någonting det handlar om, kanske ibland går vi kanske bara till enhetschefen, ibland lyfter vi det på APT. Eller om det ska vara någon investering så måste man göra en plan för det.

HL: Ja, då får man gå till Anna Granevärn?
Det finns någonting i den här arbetsgruppen egentligen, när man hör dig berätta att det är något som är tillåtet också, att faktiskt säga vad man tycker och tänker.

CA: Vi har vi högt i tak, ja, vi kan prova något och sen säga nej. Men det här var väl inte så himla bra.

HL: Det som ni har, högt i tak, och tar tag i problem om det skulle dyka upp något och då har ni lärt er någonting för det har vi pratat om tidigare med andra gäster i podden,
liksom Kerstin Norrbin, som var med i förra avsnittet. Det kan ni lyssna på. Som också är en sådan där som väljer att prova.
För det värsta som kan hända är att ni lär er någonting.

Det finns fler som du där ute, härligt eller?
Ja, vad tänker ni när ni står och lyssnar på Caroline?

AG: Ja, men jag tänker att det är jätteviktigt det som ni har gjort och som vi hoppas att många andra också vill göra, att man ställer om, dels om vi backar tillbaka och tittar på sommaren som var en utav våra tuffaste somrar.

Det var nog den värsta sommaren någonsin har den beskrivits som.

Om inte de här verksamheterna hade jobbat på det sättet som de gör, då hade vi haft ännu fler patienter som hade behövt komma till sjukhuset. Bli inlagda, passera akuten och det är just det här som är så viktigt när vi ställer om, för att vi vill ju att patienter i största möjliga utsträckning ska slippa hamna på sjukhuset, oplanerat och bli inlagda på en vårdavdelning utan att vi ska kunna jobba innan de blir dåliga och stötta upp.

Så man klarar sig själv så mycket som möjligt.
Det är en jätte-jätteviktig del och om man lyfter då de här bitarna som du nämnde med bil och mobiltelefoner och liknande så måste man ju se allt i sitt sammanhang och inte bara sitta och döma av en investering som en kostnad, utan titta på att det är ett helt flöde vi jobbar med.
Vi ställer om ett vårdflöde, vi gör det på ett annat sätt.
Ja, då behöver vi ha annan utrustning och andra förutsättningar.

HL: Men det är ju något annat som försvinner eller förebyggs med det här, för det finns ju en risk att man bara adderar saker men inte ta bort något annat där bak, då kan det ju bli en ganska tung ryggsäck till slut. Hur gör ni för att ta bort när ni adderar?

CA: Ja, men jag tycker att våra förbättringsgrejer har gjort att det är mer effektivt att jobba. Det var mer tungt förut i alla fall, så det har hänt någonting menar jag.

Tjugohundrasexton hade vi 8 patienter hemma idag har vi 30 så att det är överskådligare nu än vad det var när vi hade 8 och jag tror att bara när vi hade 20 så sparade vi ungefär sexhundratusen i månaden, bara i sjukresekostnader och då pratar vi kronor och ören.

HL: Men ni har flera saker på gång när det gäller omställning och utveckling berätta

CA: Men vi är lite inne på att vi har patienter hemma idag och de kör en typ av dialys och när den dialysen inte räcker till längre så behöver man ha dialys via blodet. Och då skulle vi vilja förbättra den verksamheten så att fler kan få möjlighet att kunna få sköta sin dialysbehandling via blodet.
Då kanske i den mån det går och helst kunna ta hem den behandlingen också.

HL: Det där låter ju i mina öron som inte då är professionell inom vården som läskigt.
Ska jag sitta hemma och rena mitt eget blod. Går det verkligen? Finns tekniken?

CA: Ja.

HL: Jaha, vad är det som saknas för att få det på plats då?

CA: Idag så saknar vi resurser. Vi har för lite personal på den enheten, vår vision är väl att vi ska försöka jobba tillsammans i en egenvårds enhet på dialysenheten för de här patienterna som har den här möjligheten.

Egentligen tycker jag att man ska ta vara på alla patienters resurs oavsett det lilla som kan finnas så tycker jag att även om man inte kan vara hemma eller sköta sig själv så kan man alltid göra någonting och att man tar vara på det.

HL: Har ni flera omställningsidéer eller förslag på lösningar så där som ni diskuterar också.

CA: Jag tycker att vi diskuterar mest hela tiden. Det kommer ju idéer och vissa förkastar vi och vissa kör vi vidare på.
Men just nu är det väl att också behålla den här kvaliteten på vården, så vi har vuxit så stort s på bara några få år, nu behöver vi behålla kvaliteten och upprätthålla för patienterna och den delaktigheten som vi har i våra team idag.
Den är oerhört viktig alltså.

HL: Det är någonting i ert samtal och det som pågår i verksamheten det ni håller i er liksom. Fingret på knappen när det gäller just utveckling och hitta möjligheter för era patienter och att hitta den här vägen framåt.

HL: Ja, vi kunde ha varit en avdelning som där man bara går på jobbet och sen går man hem och bryr sig inte så himla mycket om utveckling och omställning och sådana saker?

CA: Nej, jag tänker att alla behövs ju. Det är klart att det kan vara så att man också och kommer till jobbet, gör det man ska, går hem.
Sen behöver vi ha några som vill lite mer.
Men så måste man ha respekt för alla att man är olika i alla fall, så är det ju

HL: Men det är ju också roligt att jobba i ett team där det finns driv. Jag menar inte att det ska vara rosa fluffiga moln hela tiden det vore ju overkligt.
Men det kan vara kul också att jobba i ett team att bli själv inspirerad av andras driv.

CA: Det är jättekul.

HL: Och när det handlar om de här omställningarna finns det även obegränsad kassa att ösa ur Anna? För det är ju kostnader med också och då kommer du säkert att säga ja det finns också en besparing där borta på andra sidan.

AG: Men exakt så är det och vi har ju haft ett ärende i hälso- och sjukvårdsnämnden i juni faktiskt, där vi hade i uppdrag att redovisa hur vi tänker att vi ska komma till en ekonomi i balans med bibehållen patientsäkerhet och tillgänglighet och då behöver vi ju jobba smart med de pengar vi har.
Vår lösning är ju just att jobba med verksamhetsutveckling, framför allt medarbetardriven verksamhetsutveckling och kompetensförsörjning.
Det är svårt att rekrytera till en del delar av vår verksamhet, framför allt vårdavdelningarna är ofta svårrekryterade och när vi gör den här typen av arbete där vi får en förskjutning av mer till öppenvård så får vi också lite lättare att bemanna, lite lättare att rekrytera, till den typen av arbete än att bara jobba på en vårdavdelning?

HL: Så om ett sådant här arbetssätt någon gång i framtiden sitter där man vill ha det på plats om 5–10 år eller hur lång tid det nu tar. Betyder det då att yrket blir attraktivare eller kommer bli lättare att rekrytera?

AG: Ja, det är min uppfattning att det blir attraktivare att jobba i hälso- och sjukvården när det blir mindre.24–7 arbete och mer reglerade arbetstid dagtid då blir det säkert också ett roligare jobb när man får vara med och utveckla.

HL: Vad säger du Anna Sjövall?

AS: Ja, men jag håller med och jag tänker att även om man inte själv är den som driver så tror jag man kan dras med i det att det finns en positiv anda på arbetsplatsen och liksom en tillåtelse av närmaste chef för att jobba så, då tror jag att alla dras med i det och det blir roligare även om man själv inte är den som kliver fram och drar.

HL: Ja, alla kan ju inte stå där framme och dra.
Du pratar om dig själv, att man är ju olika ja, men att alla bidrag är lika mycket värt och något vis slutresultatet som blir viktigt.
Har du hittat din förebild Caroline? Det kan vara en själv också tycker jag.
Det är inget man behöver vara blygsam ring att man kan vara driven av att man själv vill någonting.
Var hittar du ditt driv då det här engagemanget då? Är det patienten framför ögonen hela tiden, eller är det arbetsmiljön eller är det är det hela paketet?

CA: Ja, jag skulle nog säga att det är en combo, dels alltså från patientens sida så får man ju snabbt resultat där man ser att ja, men gud. Det här blev ju riktigt bra för någon annans liv.
Men sen handlar det ju om mycket om sin egen arbetssituation, vad man själv, hur man själv vill ha det.
Om man har en vision då riktas det mot det.

HL: Men ni omsätter ju tankar och idéer till verklighet och på det viset påverkar eran egen arbetsmiljö och det är tillåtet därför att man får det. Det är ju häftigt, där vill jag också jobba.

CA: Välkommen.

HL: Jag kan bära grejer eller någonting, det kan behövas.
Anna Granevärn, nu har gänget på dialys varit uppmärksammade i media och de har varit på vårdgala, och de har förresten innan jag går vidare hur var galan? Var det bra mat och festligt och så där?

CA: Galan var ju på dagen och vi var där redan kl. 09 för genrep, genrepet var en katastrof men sen fick de ihop det ganska bra.
Lunchen var ju innan galan, men det var god mat.

HL: Det är inte som Idrottsgalan i Globen liksom?

CA: Jag tror att det var ungefär trehundra där på plats på Oscarsteatern i Stockholm.

HL: Vad härligt, varför ser man inte så mycket i Media kring det? Vi har ju sett dem mer, men inte så himla mycket mer.

CA: Jag vet inte. Den ligger på Youtube.

HL: Men det finns nu fler som vill att det blir lite uppmärksammat. Som vill uppmärksamma det här?

AG: Jag pratade med Anders Byström var regiondirektör innan jag gick hit och vi var ju och besökte er i måndags från hälso och sjukvårdsledningen. Tillsammans med Anders för att gratulera lite och nu vill ju även regionstyrelsen uppvakta er i det här med att uppmärksamma det fina arbetet ni har gjort så det kommer att komma en inbjudan dit också, så du får väl fundera på det där med visionen och vad det är som driver er?

CA: Ja, det måste jag fundera vad är.

HL: Men det är jätteroligt.
För det kan ju vara lätt att liksom tänka även från ledningshåll.
”Ja, men det är business as usual”.
Det är det här med feedbacken som är så oerhört viktig för att man ska känna att man gör ett bra arbete.

CA: Det är jätteviktigt. Vi har ju tyckt länge att vi har jobbat i det tysta, att man inte har fått så mycket uppmärksamhet, fast att vi vet att vi har gjort ett sådant jättebra jobb.

HL: Men nu så kommer det, det är jättehäftigt.
Sådant som är värt att uppmärksamma ska ha uppmärksamhet också.
Vill inte avslöja vad som kommer hända där på regionstyrelsen.

AG: Jag fick inte avslöja riktigt allt, så det kommer väl någon mer del som en överraskning, kanske.

HL: Ja men Caroline då har ni ett fantastiskt läge. Ni får sätta er i arbetsgruppen och verkligen gå in för den här träffen med regionstyrelsen.

CA: Nu får vi brainstorma lite.

HL: Ja, det låter ju inte så sexigt att jag ska gå och träffa regionstyrelsen.
Men det är ju det ni ska göra, så ni får ju verkligen tänka till här nu.

CA: Det ska vi göra.

HL: Vad kul, tränar du någonting?

CA: Jag åker mycket skidor både utför och på längden. Vi har en stuga i Duved som vi bor i och pendlar tycker jag väl nästan på vintrarna, men helgerna är vi alltid där. Sen brukar vi träna lite styrketräning på Friskis och Svettis.

HL: Så du håller i gång eller hela familjen håller i gång?

CA: Ja. Precis vissa mer än andra då.

HL: Vi brukar prata en del träning i den här podden också.
För Anna Granevärn gör klassikern varje år verkar det som.

AG: Nej, men det är ju faktiskt så att Vansbrosimningen de här 3 kilometrarna har jag bara gjort en gång.
Den här masspsykosen när flera 100 människor går ner i vattnet samtidigt med badmössa och bara ger sig ut där, en helt otrolig upplevelse för den som aldrig har provat.
Vi tränade ingenting men ändå gick, det ganska bra.

AS: Ja, det var en masspsykos att vara med och simma. Jag var ju tvungen jag blev tillsagd.

HL: Slog du din man?

AS: Ja absolut ja.

HL: Nej, vi ska inte vara taskig med honom.

AS: Ha, ha nej.

HL: OK vad kul och har du varit på nationalarenan och kolla in den som lägt ut en massa snö och det går ju åka en liten slinga där i backe upp och backe ner.

CA. Utan skidor, men dottern kör längd och tävling nästa vecka så.

HL: OK Sjövall hur går det med löpningen.

AS: Det går bra. Jag kör ju fortfarande mitt träningsprogram. Det känns som vi säger det varje gång, men det är 8 veckor så det är ju ett tag.

HL: Du kan ju inte byta träningsprogram en gång i veckan heller.

AS: Jag sprang igår. Men då fick hunden följa med.

HL: Men när man håller på med sådant 8 veckors program då känner du hur känns det i kroppen när det har gått en tid?

AS: Efter några veckor, det blir liksom utvecklingsmässigt bättre tider, starkare jag ska ju utvecklas.

HL: Ja, det lär ju visa sig, sen tänker jag, men du känner att det skjuter på att ge resultat?

AS: Ja, sen kan ju dagsformen vara våra olika såklart.

HL: Vad har du på gång idag då?

AG: Enligt träningsprogrammet? Ja, då är det väl styrketräning då.
Det måste man ju också riva av, inte min favorit?

HL: Nej, men det är nödvändigt ja, men då kör du på löpstyrka då eller?
Ja, jag har fått lite andra instruktioner också. Jag gör som jag blir tillsagd.

HL: Anna Granevärn. Du brukar ju vara i tidigt ute på morgnarna.

AG: Precis.

HL Var du ute imorse eller?

AG: Nej, men jag var inte det eftersom jag vaccinerade mig igår.
Så man kan lägga in vilodagar ibland också i sitt schema, men annars så åker jag ju mycket längdskidor nu såklart, när det går så jag kör mycket.
Det är mest stakning och lite skate har det blivit.
Körde Vasaloppet i helgen.

HL: Har du kört ett vasalopp i helgen?

AG: Ja det blev ju det totalt sett.

HL: Otrolig 9 mil i helgen, Om vi räknar in fredag?

AG: Och måndag körde jag också och tisdag också har vilodag idag är sliten.

HL: Okej, jag var och premiärade häromdagen, uppe på stadion här och åkte en halvtimme.
Lite jobbigt innan man får till det riktigt, för det är mycket tunga backar.

AG: Ja, de är rätt tunga de där, man får lite puls innan man kommer upp på toppen.

HL: Vill nog säga att man får lite blodsmak. Caroline, vad roligt att ha dig här.

CA: Kul att få vara här.

HL: kul att ha er här igen också. Anna granevärn och Anna Sjövall.

AG: Ja vi tycker det är jätteroligt att vara här också.

Det här är ju riktigt kul att få höra Caroline berätta om allt man har gjort på dialysen. Det här är vi jätteglada för.

HL: Good work och så kom ihåg den där inbjudan som ni ska på nu.
Tack hej hej.