Tre snabba till Thomas Drevhammar nybliven docent

- Det är både möjligt och roligt att fortsätta med forskning, doktorander och grundutbildning på ett litet sjukhus. Jag tror också det är viktigt att forskare fortsätter arbeta i kliniken, det gäller inte minst sjuksköterskor.

Det säger Thomas Drevhammar, enhetschef och anestesiläkare på Östersunds sjukhus, som nyligen blivit docent i anestesi och intensivvård på Karolinska Institutet. Fångad i farten mellan nattjour och tårtkalas pejlade vi av honom en smula.

Grattis! Vad innebär din docentur i anestesi och intensivvård på Karolinska institutet rent praktiskt?

- I det korta perspektivet så händer faktiskt ingenting. Docentur innebär för mig att jag har uppnår högt ställda krav som undervisare och forskare. Det är som ett körkort för tung lastbil i akademiska sammanhang. Tillsättningen skedde vid ett möte i april så när de skrivit ut sitt protokoll är det klart. Det finns ingen fest eller ceremoni.

Vad anser du personligen är det viktigaste och bästa med docenturen?

- Det viktigaste är att jag nu kan driva forskargruppens arbete vidare när vår professor går i pension. Det krävs docenter för etikansökningar och att effektivt kunna utbilda doktorander.

Hur ser din närmaste framtid ut?

-Firandet är klart och jag har precis som tidigare en deltidstjänst som forskare. Där är fokus utbildning och forskning. Jag har i princip inga möten eller administration utan arbetar på golvet med utbildning och produktion av vetenskap. På längre sikt så kan jag söka ett lektorat eller tjänst som professor. Just nu har jag det bra där jag är och tänker inte flytta.

Text & Foto: Lena Manneby