Närbild på läkaren och forskaren Jonas Tydén

Jonas Tydén

Jonas doktorerar på hur vårt immunförsvar fungerar när vi blir allvarligt sjuka

Jonas Tydén är stockholmaren som tillsammans med sin fru kom till länet för snart 20 år sedan för att göra sin AT. Här blev dom kvar och rotade sig ordentligt. Att det blev just anestesi för honom beror på att han trivdes så bra när han gjorde sin AT inom det området. Nyfikenhet är ett ledord för Jonas Tydén när det gäller hans forskning.

- Man måste vara nyfiken på det projekt man jobbar med, det måste kännas roligt eftersom det tar så mycket av din tid att forska. Sen tillför det väldigt mycket till mig som kliniker och forskare. Jag har lärt mig en massa extra, och har hunnit tänka tankar litet längre än enbart det man hinner fundera över under sin vanliga arbetsrutin, konstaterar Jonas Tydén och fortsätter;

- Att jag började forska beror egentligen på att min handledare, Joakim Johansson, också arbetar här på kliniken och redan hade startat upp den typen av forskning som även jag ägnar mig åt. Jag jobbar i huvudsak på intensivvårdsavdelningen, och min forskning handlar om inflammation vid intensivvård.

Immunförsvaret överreagerar

Väldigt ofta när man blir så pass sjuk att det krävs intensivvård är kroppens eget immunförsvar en stor del i varför man blir så sjuk. Om man till exempel har brutit benen kan man få lungproblem. Om man har en blodförgiftning är det inte bakterierna i blodet som gör att lungorna blir sjuka, att blodcirkulationen eller njurarna inte fungerar. Mycket har istället att göra med kroppens eget immunförsvar, som överreagerar och inte fungerar som det ska.

Kroppens egna krigare

De vita blodkropparna, leukocyterna, är en del av immunförsvaret och ska i normala fall fungera så att om man har en infektion någonstans så beger dom sig dit och släpper ut massor med olika proteiner som är en del i att dels ta hand om bakterierna, dels så småningom få vävnaden att läka igen så att man blir frisk. Men om man blir riktigt sjuk frångår leukocyterna det korrekta att aktiveras enbart på ett ställe där de egentligen behövs, till att istället aktiveras i olika grad i hela kroppen. Det blir en slags överreaktion.

- I dagsläget förstår inte läkarvetenskapen sig helt och fullt på den här immunologiska processen, och då känns det angeläget att forska på det för att försöka förstå det bättre, slår Jonas Tydén fast.

Delarbete I och II – om att mäta proteinnivåer

De två första delarna i avhandlingen handlar om ifall man kan mäta nivåerna av dessa proteiner, det heparinbindande proteinet, och undersöka om man kan förutse hur svårt sjuk en patient kommer att bli. Då skulle man på förhand kunna avgöra vem som behöver vårdas på en intensivvårdsavdelning med extra koll på allmäntillståndet, och vilka patienter som inte behöver lika omfattande övervakning.

- Vi påvisar här att det finns en koppling mellan nivån av dessa proteiner och ett flertal olika former av organsvikt om man tittar på hela forskningsunderlaget, men om man tittar på den enskilda intensivvårdspatienten däremot är det svårt att kunna se precis vilka av dem som kommer att kunna få de här olika organsvikterna, säger Jonas Tydén och fortsätter;

- Resultatet var ganska som förväntat, men jag tror det var angeläget att titta på det här eftersom det under studiernas gång lanserats ett kit för just den här sortens provtagning. Då är det viktigt att veta vad man kan mäta med provet och vad som inte går att mäta.

Delarbete III – om proteinnivåer i lungor

Det bästa för kroppen är självklart att andas för egen maskin, Men när man väl är så sjuk att man behöver hjälp att andas av en respirator, är det noga hur man ställer in den för att inte i onödan ”slita och dra” i lungorna eftersom det då blir ännu mer inflammation och man kan förvärra lungskadan ytterligare. Man visste att det fanns en koppling mellan det här proteinet och vätskeutträde i lungorna, och ville därför undersöka om det här proteinet har en roll även i detta. Det studerades i en grismodell, där man fann att de grislungor som utsattes för höga och potentiellt skadliga respiratorinställningar mycket riktigt hade högre nivåer av proteinet än de grislungor som utsattes för lägre inställning av respiratorn. Man har även tittat på proteinnivåerna i lungorna hos friska personer, där de var mycket låga jämfört med nivåerna hos patienter som behandlats i respirator.

- Och det trots låga/snälla inställningar på dessa patienters respiratorer. Varför det är så vet vi inte i dagsläget, säger Jonas Tydén.

Delarbete IV – om proteinet och njursvikt

Detta arbete hör på sätt och vis ihop litet med delarbete II, där man bland annat tittade på nivåerna av det här speciella proteinet i samband med njursvikt. Ingen visste egentligen hur människan gör sig av med det här proteinet ur kroppen i normala fall, men nu hittade forskargruppen en koppling mellan nivåer av proteinet och utveckling av njursvikt. Man vet inte med säkerhet om proteinet påverkar att patienten utvecklar njursvikt, men man kan ana att det är en delfaktor i alla fall. Det man såg under studien var att utsöndringen av proteinet i urinen generellt är mycket låg. Patienter med njursvikt utsöndrade något högre nivåer av proteinet i sin urin jämfört med helt friska personer. Kontinuerlig dialys påverkade inte nivåerna av proteinet i plasman, men däremot kunde man hitta proteinet i utflödesvätskan från dialysen. Det verkar alltså finnas en koppling mellan höga proteinnivåer och organsvikt, men dialys i sig är inte ett effektivt sätt att sänka nivåerna.

- Om vi på ett tidigt stadium kunde identifiera patienter med hög risk för utveckling av njursvikt skulle vi kunna vara varsammare mot njurarna, till exempel genom att undvika att ge för stora mängder vätska eller läkemedel som är potentiellt skadliga för sköra njurar, förklarar Jonas Tydén.

Proteinet spelar en roll ibland

Jonas Tydéns slutsats blir därför; Att mäta upp höga nivåer av det här proteinet på patienter som kommer till intensivvårdsavdelningen är inte en framkomlig väg för att förutspå vilka patienter som kommer att få en cirkulations- eller andningssvikt. Medan det kan vara det för njursvikt. Det verkar också som om det här proteinet spelar en roll vid det man på läkarspråk kallar för ventilatorassocierad lungskada. Det verkar däremot inte som att utsöndring via njurarna är ett viktigt sätt för kroppen att göra sig av med proteinet i fråga.

- Jag tror att min forskning på sikt ska kunna göra nytta i den kliniska verkligheten. En ökad kunskap om hur immunförsvaret fungerar när man blir allvarligt sjuk är centralt för att komma vidare och kunna förbättra resultaten inom intensivvården i stort, slår Jonas Tydén fast.

Jonas Tydén disputerar på hemmaplan i Östersund den 11 oktober klockan 09.00 i Hörsalen på Östersunds sjukhus.

Länk till avhandlingen: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-162915

Text & Foto: Lena Manneby

3 av 3 gillar detta

REGION JÄMTLAND HÄRJEDALEN

Postadress: Box 654, 831 27 Östersund
Fakturaadress: Box 910, 831 29 Östersund
E-post: region@regionjh.se
Telefon: 063-14 75 00 (växel)
O
rg. nr: 232100-0214