Podden Öka takten

Ja, men det här då.
Nygammalt.
Nygammal uppställning.

Jag välkomnar mig själv som återfallspoddare.
– Mycket bra.
– Välkommen tillbaka, Lisa.
– Tack, Tove.

Till Öka takten.
Fossilfritt och energismart.

Jag heter Tove och är tillbaka här – eller rättare sagt, Lisa är tillbaka här – i studion tillsammans med mig för att programleda.
– Ja, men ett litet tag framöver i alla fall.
Så kommer jag vara med över fredagen.
– Tillbaka vår lida.
– Precis.

Hörru, är du en nörd?
– Ja, på vissa grejer.
– Är det sant?
– Ja. Jag skulle önska att jag var lite mer nördig.
– Ja?
– Vad nördar du på?
– Jag har ju bin. Och det är väldigt lätt att nörda ner sig i.

– Ja, men det verkar ju så på er biodlare.
– Varför är det så nördigt?
– Eller varför blir man så nördig?

Det är så intressant.
Det finns så mycket spännande, och hela tiden dyker det upp nya grejer man lär sig eller ser.
Så det blir liksom lätt att fastna.

Jag tänker att det är en läggningsfråga, och jag har liksom inte det där.
Men jag tror också att det handlar om att hitta rätt grej.
Så jag ska bara söka vidare.

Vi ska försöka nörda ner oss lite idag.
Och det är ju inte ett ämne jag naturligt brukar nörda ner mig i annars.
Men vi har ju två nördar här – så det är ju superbra!

Snart ska ni få höra vilka de är.
Och vi ska liksom fortsätta där vi slutade.

I förra avsnittet pratade vi om en förstudie hos oss som handlade om cirkulär upphandling.
Lite exempel på vad det kan vara, och hur man kan stötta offentliga upphandlande organisationer att jobba mer med det.

Men nu ska vi smalna in lite.
Vi ska prata om upphandling kopplat till transporter och fordon.
– Ja, precis.

Och då kommer vi till studions två nördar.
Vi är fem personer här inne – och Tove är en av dem.

– Men Johan Redhe, vad är du för slags nörd?

– Ja, jag kan nörda ner mig i skidåkning och skidor om jag ska nörda på något.
Det är något jag tycker är väldigt roligt och som jag kan förkovra mig i ganska djupt – särskilt att utveckla min teknik där.

– Vad roligt! Då behöver man prylar.

– Är det utförsåkning?

– Ja, utför.

– Ja men okej. Där känner jag faktiskt igen mig lite i nörderiet.
Men det är kanske inte av den anledningen du är här?

– Nej, precis.
Om vi pratar i yrkesväg, så kanske jag ska nörda ner mig i att vi driver ett återvinningsföretag.
Cirkulära flöden är också ett område man kan nörda ner sig i – om man vill.
Och det finns mycket att förkovra sig i där, ska jag säga.

– Vi har ju också med oss Anna Longueville som nörd här idag.

– Absolut!
Jag har nog en annan definition av nörd än du, Lisa.
Jag tror att jag är nörd inom hur många områden som helst.
För mig är en nörd någon som är väldigt engagerad och lägger mycket tid på något. Då blir man nörd.
Och då kan man ju också området.

– Så jag är absolut nörd inom massa områden.

– Vad kul!

– Och du är ju här idag för att du jobbar på Mittuniversitetet.
Har du forskat på upphandling? Eller jobbar du åtminstone med det?

– Ja, men lite har jag nog forskat.
Jag är i huvudsak lärare, och jag gillar den rollen.
Jag har varit på Mittuniversitetet i 15 år nu.
Det jag älskar allra mest med jobbet är att man får kombinera studenternas arbete i utbildningen med verkligheten – i samverkan – och sen skriva om det som forskare.

– Ja, kul! Och inom det här området vi ska prata om idag, kan du lite kort berätta vad du har gjort?

– Jag började min karriär efter universitetsstudierna för nästan 25 år sedan.
Det var långt innan jag blev nörd inom så många områden...

– Jag började som upphandlare.
Och då var det inte så många som tittade på hållbarhetskrav i upphandling.
Så om man var först – då blev man expert ganska snabbt.
Man behövde inte ens ha hållit på så länge.

Sen har jag haft förmånen att vara rådgivare till stat, kommun och landsting – eller numera regioner.
Det hörs kanske hur länge jag har jobbat...

Mitt fokus har varit: hur använder vi upphandling som ett verktyg för att ställa om?
Oavsett om det handlar om klimatanpassning, mindre kemikalier eller andra hållbarhetsmål.

Så – brett hållbarhetsarbete, helt enkelt.

Det här med hållbar upphandling är ju ett ämne som har blivit mer och mer aktuellt under de senaste åren.
Men samtidigt finns det också mycket okunskap.
Och idag ska vi försöka slå hål på några av myterna som finns kring upphandling.

– Ja! Och Johan, kan inte du kort berätta vad ni har gjort på det här området hittills?
Ni har ju faktiskt legat steget före och vågat investera.

– Precis, det har vi.
Vi har investerat i två eldrivna insamlingsfordon som går här i Östersunds kommun.
Sen har vi lagt beställning på ytterligare två fordon som kommer att gå i hela länet – här i Jämtland, Härjedalen och även i Västerbotten.

Vi väntar på att få dem levererade under kvartal tre och fyra.
Så vi kommer att ha fyra eldrivna tunga fordon i drift innan året är slut – det är tanken.

– Häftigt!

– Ja, det tycker vi också.
Det är häftigt av många anledningar.
Dels tror vi på den här typen av omställning.
Det handlar om att använda rätt fordonstyp för rätt verksamhet.

För oss passar eldrivna fordon väldigt bra, eftersom de går i stadstrafik och klarar sig med lite mindre batterikapacitet.
Men det räcker ändå för ett till två skift.

För den längre körning vi ska börja med under hösten har vi valt fordon med lite större batterikapacitet.
Vi tror stenhårt på det här – och hittills fungerar det jättebra.
Man vinner på flera plan – både ekonomiskt och inom arbetsmiljö.
Det är faktiskt en större skillnad än man tror.
Att köra ett elfordon jämfört med ett dieseldrivet fordon påverkar arbetsmiljön mycket positivt.

– Jag tycker också det är fascinerande hur snabbt utvecklingen har gått.
Det känns inte som att det var så länge sen som elektrifiering av tunga transporter kändes långt borta.
Det var svårt, kanske till och med omöjligt.
Och nu rullar de på vägarna.

– Lite kul också – när jag kom från lunchen nyss såg jag att vi har byggt snabbladdning för tunga fordon.
Och där stod två externa lastbilar och laddade – en grusbil och en vanlig lastväxlare från andra åkerier.

– Det kommer fler och fler eldrivna fordon i trafik!

– Hur känns det att ha varit med i bräschen för den här omställningen?

– Lite läskigt i början, absolut.
Man undrade: kommer det att fungera?
Och många sa ju att det inte skulle funka.

Men vi trodde starkt på det här och gjorde våra ruttberäkningar i teorin – och det har faktiskt stämt väldigt bra.
Nu känner vi oss helt lugna och trygga med att fortsätta investera i elfordon.

Det som krävs är att man tänker lite annorlunda.
Elfordon är dyra – det är en stor investering.
Därför måste man också utnyttja dem mer.
Det innebär att man kanske måste ställa om till tvåskift, och använda fordonen fler timmar per dygn.

Men gör man det, då blir det både en bra affär för företaget – och bra för miljön.

– Ja.
Kul att ha er båda här!

Vi har ju tänkt att vi ska ta upp några vanliga myter kring hållbar upphandling idag.
Och se vad ni har att säga om dem.

Så jag tänker att vi börjar med den första myten:

”Det blir dyrare att upphandla hållbart.”

– Anna, vad säger forskningen om det här?

– Jag tänker att det forskas för lite på just så stora och breda frågor.
Men det görs jättemycket studier på området.

EU-kommissionen, myndigheter och andra – det pågår många projekt som redovisar resultat om det här.
Och jag är ju en nörd...

– Jag kallades till och med för Hermione Granger av min son.
Han var arg på mig i början av tonåren.
Jag såg det som en komplimang. Det var inte så han menade…

Men det här med att läsa och gräva ner sig i vad som görs – det älskar jag.
När du ställde frågan insåg jag att det där borde jag faktiskt sammanställa och skriva en artikel om.

Det finns flera aspekter i det här.
Men ju mer man ser på helheten och det långsiktiga tänket – desto tydligare blir det.

Om vi tar ett enkelt exempel:
När vi gick från vanliga glödlampor till lågenergilampor, och sen till LED, var det mycket diskussion om att de nya lamporna var mycket dyrare i inköp.

Men när man började titta på personalkostnaderna för att byta lamporna – då insåg man snabbt att den högre inköpskostnaden betalade sig själv, eftersom de höll längre.
Och så tillkommer förstås energibesparingen.

Så fort man tittar på helheten – alla delar som hänger ihop – blir det tydligt.
Men det är inte helt lätt att tänka i livscykelkostnad.
Vad betalar vi egentligen för?

Är det krångligt att jobba med?
Innehåller det kemikalier?
Vad innebär det för arbetsmiljön? Vad kostar det i slutänden?

Så problemet är kanske inte att hållbara lösningar är dyra – utan att vi är dåliga på att räkna på hela kostnaden.

När vi väl gör det, då blir det ofta faktiskt billigare.

Så, ja – inköpskostnaden kan vara högre.
Men ser man till hela kostnadsbilden – då lönar det sig.

Det finns faktiskt ett antal studier som visar att det blir mindre kostnader totalt om man tänker till från början.

– Men om man sitter mitt i en upphandling och bara ser siffrorna rakt ner i plånboken – där det känns ont – finns det någon hjälp att få?

Vem kan man vända sig till?
Finns det någon form av "konsumentombudsman" för hållbar upphandling?

– Ja! Upphandlingsmyndigheten har jättebra material.
Sen finns det också mycket hjälp beroende på hur man har organiserat upphandlingen...

– I Sverige har vi ju upphandlingskontor och liknande, och de är jätteduktiga.
Ofta handlar det bara om att folk behöver prata mer med varandra.

Berätta: det här vill vi åstadkomma, det här vill vi göra – hur ska vi tänka?

Men det är svårt, precis som du var inne på – det där med att pengar inte pratar med varandra.
Man har en budget för inköp, och en annan för drift.

I bästa fall bara två – men ofta är det fler. Det kan vara betydligt mer splittrat.

– Du var ju inne på det här tidigare, Johan – men vad säger du om det här påståendet, att det blir dyrare att upphandla hållbart?

– För det första vill jag säga att det viktigaste är att vi faktiskt upphandlar.
Det finns en trend, i alla fall i vår bransch, där kommuner tenderar att ta in verksamheten i egen regi.
Och då tror jag att omställningsarbetet riskerar att gå väldigt långsamt.

Där finns inte samma incitament för att bli bättre.

Men om man istället ställer krav i en upphandling på entreprenörer – då kommer omställningen.
Det är ganska enkelt. Genom att ställa tydliga krav i upphandlingen så måste entreprenörerna ställa om.
Och vi kan ställa om snabbt – om vi måste.

Sen ska man också vara ärlig: omställning kostar.
Det måste vi vara beredda på.
Det är inget vi kan göra gratis – men vad är alternativet?

Vi har inga riktigt bra alternativ till att ställa om.
Titta på hur illa vi ligger till i förhållande till EUs miljömål.
Vi behöver göra något ganska drastiskt.

Därför måste man våga ställa krav.
Och det är inte omöjligt att leva upp till kraven – det är fullt möjligt.

– Jag tycker det är jätteviktigt det du säger:
Att när man ställer krav – då kan man också ställa om.

Och det har faktiskt visats i många studier:
Särskilt mindre leverantörer är snabbare att ställa om än de stora jättarna.

Det tror man inte alltid – men det är sant.

– Man tror ofta att det är de små företagen som inte har resurserna att ställa om.
Men det är ofta tvärtom – de mindre företagen kan faktiskt vara snabbare.

Det gäller också att tänka helhet – att inte bara köpa som man alltid gjort.
Ett elfordon är tystare, till exempel.
Då kanske det går att köra på andra tider.

Det finns många sådana saker runt omkring som man kan tänka på.
Men det uppstår förstås praktiska frågor som man måste lösa – både politiskt och tillsammans med näringslivet.

Till exempel, när vi började köra tvåskift upptäckte vi att vi bara får köra lastbil fram till klockan 22 i Östersunds stadskärna.
Det är en gammal regel, för att lastbilar bullrar.

Men våra elfordon är ju tysta – vi skulle gärna vilja köra till 23 eller 24 för att få ihop två fulla skift.

Där gäller det att politiken också är följsam och ser att det finns möjligheter att förändra regler som faktiskt leder till något bättre.

– Hur har det varit då? Har det varit smidigt?

– Nja, vi får helt enkelt bjuda på tid. För vi får inte köra efter klockan 22, punkt.
Och det är lite synd – för vi kan ju välja vad vi tömmer.
Vi kan till exempel ta sådant som inte låter så mycket kvällstid.

Det är inget svårt för oss. Får vi de kraven – ja, då anpassar vi oss.
– Då struntar ni i glasflaskorna?

– Precis. Då tar vi dem dagtid istället.

– Kan du säga något om kostnaderna? Har det blivit dyrare – eller hur ser det ut i ett längre perspektiv?

– Det beror lite på.
Det finns många omvärldsfaktorer som påverkar jämförelsen mellan elfordon och dieselfordon.

Om man jämför med gas – särskilt flytande biogas – så är det enkelt.
Gas är det dyraste och mest kostsamma bränslet idag.

Men när man jämför el och diesel – då spelar det stor roll vad diesel respektive el kostar.
Och det handlar också om hur mycket man använder fordonet.

Om diesel kostar runt 18–20 kronor litern, och elen ligger runt 1,50–2 kronor per kilowattimme,
ja då är det en bra affär att köra eldrivet.

– Även om elfordonet är dyrare i inköp så kan det ändå löna sig.
En motsvarande dieselbil kostar cirka 3 miljoner kronor.
En eldriven bil kostar ungefär 5,5 miljoner.

Men då får vi stöd för halva mellanskillnaden.
Så nettokostnaden för elfordonet landar på ungefär 4,3 miljoner.

För att få ekonomi i det, måste vi öka tillgängligheten – det vill säga använda fordonet under en större del av dygnet.
Och återigen – om vi får krav på oss, då anpassar vi oss. Det är inte svårare än så.

– Man ska inte vara rädd för det?

– Nej, absolut inte.
Jag tror att det finns ganska mycket ängslighet kring detta.
För att man inte vet – eller kanske inte ens vill veta.

Debatten är dessutom ganska polariserad.
Det är mycket åsikter och känslor – inte alltid fakta.
Och det påverkar ju beslutsfattarna.

– Okej. Nu har vi lyft vad som fungerar bra.
Men vad ska man akta sig för när det gäller upphandlingskrav och kostnad?
Har ni exempel på dåliga sätt att göra det på?

– Worst case scenario är att man inte samarbetar internt i kommunen.
Att behovet inte är ordentligt utrett.
Att man köper för mycket – eller fel saker.
Att man inte har pratat med branschen och därför inte vet vad som faktiskt går att leverera.

Man har kanske inte tydliggjort roller och ansvar.
Och det kan bli problematiskt – som det vi nämnde tidigare:
Ingen i upphandlingen sätter de lokala föreskrifterna om när man får köra lastbil i stan.
De verksamheterna har inget med varandra att göra – men de påverkar varandra ändå.

Så om man låter bli att prata ihop sig – då kan det gå riktigt illa.

Sen tror jag också på att titta på goda exempel.
Att se sig omkring – vad gör andra?
Vem kör vad? När passar det – och när passar det inte?

Om man tittar på fordonssidan kan man faktiskt lära sig väldigt mycket.

– Har ni något exempel på någon som ställt riktigt dåliga krav?

– Ja...

– Har ni något exempel på någon som ställt riktigt dåliga krav?

– Ja. Men du behöver inte avslöja någon?

– Jo då, det kan jag faktiskt göra...
Det finns ju både bra och mindre bra upphandlingar.

Nyligen hade vi kontakt med två exempel.
Den ena var en liten kommun som ville upphandla väldigt snabbt.
I första vändan ställde de krav på Euro 6 – vilket är ganska lågt ställda krav i dag.
De begärde också två referenser.

Vi lämnade in ett anbud. Men två år – det är väldigt svårt att räkna hem ett fordon på så kort tid.
Det gällde dessutom slam- och spoltjänster, vilket innebär dyra fordon som ska gå mycket tid men inte nödvändigtvis så många mil.

Vi var de enda som lämnade anbud. Och vad hände?
Jo – kommunen i Västerbotten meddelade att det var för dyrt.
De avbröt upphandlingen och gick ut med en ny.

Den nya upphandlingen krävde bara en referens – men fem fordon.
Och de fordonen finns inte att köpa idag.
De tillverkades för 15 år sedan och klarar inte dagens krav på utsläpp.

Det gjorde man helt enkelt för att man tyckte det blev för dyrt.
Men då blir det ju heller ingen omställning – och ingen egentlig ansträngning.

Jag ringde upp och föreslog:
”Om ni istället lägger upphandlingen på fem till sju år, då får ni ett helt annat pris.”

Men det föll inte i god jord.

– Så du checkar av alla varningstecken där. Man har inte pratat med branschen, man har inte tänkt långsiktigt...

– Precis. För det är en investeringskostnad.
Och det är viktigt – för det är ju ett kollektiv som betalar.

Man vill ju också känna trygghet i tjänsten man får.
Det ska inte dyka upp något gammalt skrot på gården.
Det ska komma ett fordon som är tyst, miljövänligt – och som signalerar framtid.

Och gör man det långsiktigt, så blir det inte dyrare.
Tvärtom.

För mig var det svårt att förstå varför man inte såg sambandet mellan:

• Hur långt ska avtalet vara?
• Vad är det vi faktiskt köper?

Det är en jätteviktig intern diskussion att ha.

För att kunna räkna hem ett fordon måste avtalet helst vara på fem – gärna sju – år.
Eller åtminstone fem år med två optionsår.
Eller varför inte ett plus ett. Det är faktiskt inte svårt att upphandla på det sättet.

Ett gott exempel kommer också från Västerbotten, där Vakin upphandlade insamling av hushållsavfall.
Där valde man att ge en rabatt på 300 000 kronor per elfordon – i utvärderingssumman, inte i anbudssumman.
Det var ett riktigt smart grepp.

Så om man som anbudsgivare angav att man skulle använda tre elfordon, så fick man 900 000 kr i reducering i utvärderingen.

– Smart kravställning!

– Ja, jag tycker egentligen att man borde kunna skriva in det i kontraktet också.
För då öppnar man upp för fler som inte redan har elfordon att faktiskt våga investera.

Det här var ett stort steg – i det lilla.
Jag blev faktiskt lite glad.
Vi har inte sett så många sådana modiga initiativ, men det här kan kanske inspirera fler att ta större steg.

– Kanske det är ni två som ska skriva handledningen i upphandling?

– Jag tror generellt att vi är för dåligt utbildade i upphandling.
Inom kommunerna är vi ofta för bekväma, tycker att det är svårt och komplicerat – och så gör vi inte vår hemläxa.

Vi lägger för lite tid och resurser på det.
Det är få som är nördar i upphandling.

Som vi sa tidigare – det här är ett förhållandevis nytt fält.
Men det är en väldigt viktig fråga.

Jag tror att Sveriges kommuner skulle bli mycket bättre på att upphandla om man:

• Fokuserar på kärnverksamhet – som skola, vård och omsorg
• Och upphandlar det man kan och bör upphandla, med kontroll

För gör man inte det – då tappar man kontrollen.
Och då kan det bli riktigt dyrt för medborgarna.

Det är ungefär 50 procent av kommunernas budget som går till upphandling.
Det är alltså jättemycket pengar.

– Så... borde de vara bättre på det?

– Jag tycker det är lite fel att säga så.
För det finns fantastiska upphandlare i varje kommun.

Problemet är snarare att styrningen saknas.
Man har inte riktigt lyft fram hur man ska jobba med upphandling som verktyg.
Att tänka helhet.
Att koppla in rätt kompetens i tid.
Att ha tydliga roller, ansvar och processer.

Det är ett viktigt verktyg för styrning – eftersom det rör så mycket pengar.

– Så, om vi knyter an till den första myten – att hållbar upphandling blir dyrare – så är slutsatsen:

Gör man det rätt, så behöver det inte bli dyrare.

– Nej, exakt.
Och som du var inne på tidigare – var ute i god tid.
Tiden är avgörande.

Ska ett kontrakt börja gälla 1 januari 2027 – ja, då måste det upphandlas nu.
Då får alla parter chansen att räkna, planera och anpassa sig.
Och man kan också förbereda sig – oavsett om man får eller inte får anbudet.

Vi ser en stor utmaning i att anbuden ofta kommer in för sent.
De är slarvigt sammansatta.
Samma fel återkommer gång på gång – trots att vi redan har lyft dem i frågor och svar.

Och det är synd.
För det skulle kunna bli bättre – både för leverantörerna och för medborgarna – om man la lite mer tid och energi på upphandlingarna.
Och kanske även utbildade fler medarbetare i det.

– Jag tror att varenda offentlig upphandlare i Sverige skulle älska det du just sa.

För ofta kommer det in:

"Vi behöver det här – nu!"

Och så finns det bara en kravlista – som någon måste försöka rädda, rätta och anpassa.
Allt för att det inte ska bli ett lagbrott eller en upphandlingskatastrof.

– Vissa går till och med ut själva, utan att kontakta upphandlaren.

– Ja, och gör man en otydlig upphandling – då riskerar man fem år av tjafs och bråk.
Man lägger massor med energi på att försöka tolka ett avtal som ibland inte ens går att tolka.

– Så egentligen skulle tydligare upphandlingar gynna skattebetalarna?

– Absolut.
Fokusera på det. Bli bättre på upphandling.
Och det handlar inte om att upphandlingskontoren är dåliga – de är ofta väldigt duktiga.

Problemet ligger hos beställaren, alltså verksamheten.
Det är där man behöver prata ihop sig i god tid.
Låta det ta tid.
Och koppla in upphandlarna tidigt i processen.

– Precis. Det handlar om att samla rätt kompetens runt bordet.

– Ska vi köra vidare?

– Ja!
Nu gick vi från nörd till supernörd.
Det var inte bara skidåkning längre...

– Nej, det här är faktiskt något jag går igång på.
För det är viktigt för oss alla.

Myt 2: Företagen vill att hållbarhetskraven ska vara låga.

– Vad säger du om den, Johan?

– Jag säger: det stämmer inte.

Jag pratar nu utifrån vårt perspektiv – vi är ett familjeägt återvinningsföretag.
Vi har vårt namn på fordonen och verksamheten – det betyder mycket för oss.

Vi säger till politiker vi träffar:

"Ställ krav på oss! Utmana oss!"

Det är så vi utvecklas. Det är så vi kan ställa om.
Vi är inte rädda för krav – vi vill ha dem.

– Varför då?

– För det ger oss möjlighet att urskilja oss från konkurrenterna.
Och det driver på att vi blir lite bättre varje gång.
Lite effektivare. Lite mer cirkulära.
Och det är det som räknas i längden.

– Men... det låter nästan för bra för att vara sant.
Hur mycket är goodwill – och hur mycket är pengar?

– Ni vill ju ändå tjäna något. Så vad tjänar ni egentligen på att hållbarhetskrav ställs?

– Ja, alltså... ställer man krav så måste man också vara beredd att betala för det.
Det är ju en grundläggande princip.

Traditionell upphandling handlar ofta om lägsta pris.
Men det finns också något som heter funktionsupphandling, där man betalar för en funktion snarare än en produkt.

Man specificerar vad man vill ha, inte exakt hur – och så får leverantörerna lösa det på bästa sätt.
Det används alldeles för lite, men jag tror att det skulle kunna driva utvecklingen framåt.

Det kräver dock kunskap, mod och att man faktiskt vågar göra den typen av upphandling.

– Ja, och det kräver att man tänker efter ordentligt som beställare.
Vad är det jag verkligen vill ha? Vad förväntar jag mig?

Det måste man sedan formulera tydligt i upphandlingen – och det bör vägas in i utvärderingen.

– Nu pratar du ju utifrån ditt företag – men tänker alla företag så här?
Eller finns det de som gärna vill fortsätta med sina gamla fordon?

– Det kan jag inte svara på – och det vore fel av mig att spekulera om.
Jag kan bara utgå från hur vi ser på det.

Men generellt tror jag att de flesta – både som företag och som individer – vill utvecklas.
Man vill bli lite bättre varje gång.

Jag tror faktiskt inte att det är en myt – att företag inte vill ställa om.
Snarare tror jag att det finns en rädsla – en upplevd osäkerhet.

– Ja, jag håller med. Jag har varit med på många branschträffar och dialoger.
Ofta hör vi:

"Vi har de här målen i vår organisation…"
"Vi når dem inte. Vad gör vi för fel?"

Där kommer vi ofta in i bilden – vi hjälper dem att förstå hur man kan jobba smartare.
Kanske genom innovationsupphandling, funktionsupphandling eller andra sätt att tänka nytt.

– Hur gör vi det här tillsammans?

Det är ofta där det brister.
Många är rädda.
"Kan vi verkligen ställa så här tuffa krav?"

Men på nästan varje branschdialog jag varit på så har man sagt:

"Varför ställer ni så mesiga krav?"

Företagen säger:

"Vi har redan gjort de här investeringarna."

Här i Jämtland har till exempel Samling Näringsliv publicerat en tydlig klimatstrategi – en riktning man vill gå i.

Man har redan gjort jobbet.
Och då är det den offentliga sektorn som ligger efter – när det gäller vilka krav man faktiskt ställer.

– Jag tror också att det hänger ihop med en annan sak:
Om man ställer krav – då måste man också följa upp.

Och det kan vara både svårt, utmanande och lite jobbigt.
Så ibland undviker man att ställa krav, just för att slippa det jobbiga uppföljningsarbetet.

– Men varför är uppföljning så viktigt?

– För att det är skattepengar vi upphandlar för.
Det är medborgarnas – vårt kollektivs – pengar.

Och om man betalar för något, då ska man också få det.

Så om du har upphandlat något med ett visst krav – ja, då ska du säkerställa att det faktiskt levereras.
Det kräver någon form av kontroll, uppföljning eller avstämning.

Man kan inte bara skriva ett avtal och sen tro att allt löser sig.
Det krävs ett fortsatt arbete – tillsammans.

Och det handlar både om tid och kompetens.

När man har ont om tid, är det ofta för- och efterarbetet som ryker.

Förarbetet: att prata med branschen, lyssna in verksamheten internt.
Efterarbetet: att följa upp – vilket tyvärr inte är reglerat i lagstiftning.

Men de är avgörande delar av upphandlingsprocessen.

Och det är just de delarna som ofta prioriteras bort när tiden inte räcker till.
Och det är då det börjar gå snett.

– Så man prioriterar fel, helt enkelt. Det blir kortsiktigt.

– Anna, ur ditt perspektiv – finns det något att säga om vilka företag som gynnas av hårdare klimatkrav?

– Ja, det brukar man tala om i innovationsforskning.
Det är ofta de mindre, nytänkande företagen som är snabbast på att ställa om.

Har man redan ett avancerat hållbarhetsarbete – då är man ofta snabbare att anpassa sig.

De som gynnas av lågt ställda krav är ofta större aktörer som kan lägga lägsta pris, eftersom de har marginalerna.
Men då får man sällan innovation på köpet.

– Jag gillar verkligen det jag hör här – trots att vi kommer från olika perspektiv, så tänker vi väldigt lika.

– Men håller du med om idén att mindre företag ofta har ett starkt eget klimatfokus – och därmed lättare att ställa om?

– Ja, absolut.
Jag skulle säga att vi är ganska små i det stora sammanhanget – även om vi är stora lokalt.
Så vi tar ganska mycket risk när vi ställer om.

När vi gjorde våra första två investeringar i eldrivna insamlingsbilar – då var det ingen som betalade extra för det.
Vi gjorde det för att vi trodde på det.
Vi tänkte att vi kan ställa om och ändå hålla ekonomin – men med bättre arbetsmiljö och med ett bevis att det faktiskt går.

Nu, med de två nya fordonen vi har beställt, har vi faktiskt fått beställaren med oss.
De var villiga att betala lite mer för att köra eldrivet.

Alternativet där var biogas. Man hade kört på HVO100 och ville kliva upp till biogas –
men vi föreslog att istället hoppa över det steget och gå direkt till el.

Det här blir det enda exemplet i Sverige – åtminstone på det här sättet och i den här typen av glesbygd.

Och det känns jätteroligt – inte minst att beställaren faktiskt ville vara med och dela på kostnaden.

– Det blir spännande att se hur det faller ut – förhoppningsvis bra för båda parter.

– Ja, verkligen. Jag vill också förtydliga vad jag menade med "mindre företag".
Vi pratar ju om en EU-marknad, inte bara lokalt.

Så även om vi är stora här i regionen är vi små i ett större sammanhang.

– Och visst, det kan vara tufft att finansiera ett fordon – det måste man ha respekt för.
Men om man har ett kontrakt i botten kan man ofta gå till banken och säga:

"Jag har det här avtalet, jag ska leverera detta, och jag behöver det här fordonet."

Då får man oftast låna pengarna.
Så jag tror det handlar mer om vilja och intresse, än om faktiska hinder.

– Och innovationsforskningen visar just det.
De riktigt stora företagen har så omfattande processer och strategier att de inte är lika flexibla.

När något nytt dyker upp är det svårt för dem att bara vända om.
De små aktörerna har ofta lättare att vara agila och tänka nytt.

– Just det.
Så då kan vi väl säga att myt två inte heller stämmer?

Företagen vill inte ha höga hållbarhetskrav – det verkar helt enkelt inte vara sant.

– Nej, inte riktigt.
Ibland kanske man vill något, men kan inte leverera på det – och det är en annan sak.
Det kan handla om ekonomiska hinder eller andra praktiska utmaningar.

Men jag tror, kanske naivt, att de flesta vill bidra till omställningen.
Sen har man olika förutsättningar för det – och det är okej.

– Ofta hör vi faktiskt mer klagomål på lägsta pris.
Företag säger:

"Varför har ni bara lägsta pris som kriterium?"

Då känner sig de lokala och regionala företagen chanslösa.
Istället vinner någon storspelare från EU-marknaden.

Det är faktiskt ett vanligare klagomål än att kraven är för höga.

– Ett tips till de som inte gjort det tidigare, eller tror att det inte går att få bra resultat i offentlig sektor, är att dela upp upphandlingen.

Gör hälften i egen regi och hälften upphandlat – och jämför.
Jämför prestation, ekonomi, arbetsmiljö, och så vidare.
Det är ett sätt att utvärdera.

– Verkligen. Det blir väldigt tydligt då.

Myt 3: Hållbarhetskrav slår alltid ut små, lokala företag

– Vi har redan nosat lite på det här, men låt oss ta det ordentligt.

Jag tänker att det handlar mycket om dialog – både internt och med marknaden.

Till exempel, om man i en upphandling ställer krav på att företaget redan ska ha ett visst fordon – då utesluter man många.

Istället borde man använda hela verktygslådan i upphandlingen.
Inte bara sätta krav – utan se hur man formulerar dem.

Och inte säga:

"Har ni inte detta redan – tack och hej."

Utan se på helheten.
Hur långt är kontraktet?
Kan vi göra det längre – så att det blir möjligt att investera?

Ju längre kontrakt, desto mer lönsamt blir det att satsa.

Sen måste man också titta på behovet i den egna verksamheten.
Hur hänger det ihop med annan verksamhet?
Vad kan leverantörerna erbjuda?

– Jag tänker på ett exempel vi nämnde tidigare.
Där man sänkte kraven rejält i upphandlingen – troligen för att man ville ge en lokal entreprenör en chans.

Företaget körde redan på gammalt fordon och hade inte möjlighet att investera nytt.
Och på två år – ja, det är svårt att investera i nytt fordon.

Men om upphandlingen hade sträckt sig över sju år, eller åtminstone fem – då hade det varit en helt annan sak.
Då hade företaget kunnat ställa om, och leveransen blivit både bättre och mer hållbar.

– Så gör man det här rätt, så kan man faktiskt använda upphandlingen till att hjälpa småföretag att ställa om – inte tvärtom.

– Det blir ju en affär som faktiskt hjälper till att finansiera omställningen.
Så ja, jag tror verkligen på det.

Men det är jätteviktigt att man pratar med varandra.
Även om jag tycker att upphandlare är fantastiskt kunniga, så är det omöjligt att ha detaljkoll på allt.

Vad blir det egentligen för kostnader?
Det måste man fråga marknaden om.

– Ja, och om vi återgår till storlek: ni är ganska små i ett nationellt perspektiv.
Men om man är ännu mindre – säg ett företag med bara ett eller två fordon – är man för liten då?

– Nej, inte nödvändigtvis.
Titta på alla hantverksföretag – det är ofta en eller två personer.
Och många av dem kör elbil redan idag.

Kanske för att man är entusiast.
Kanske för att man tycker det är rätt väg att gå.
Eller för att man vill visa omvärlden att det är möjligt.

Så nej, det är inte ett hinder i sig att vara liten.

– Sen ska man komma ihåg att fordon finns med i många fler upphandlingar än bara de som handlar om att köpa själva fordonet.

Ta till exempel livsmedelsupphandlingar – där ingår ofta mycket transporter.
Och samma sak gäller i de flesta andra upphandlingar också.

Det är där man kanske behöver tänka nytt.

Ett stort hinder för lokala matproducenter har ofta varit att de måste kunna leverera till varenda skola och förskola i hela kommunen.
Och då blir det förstås svårt för mindre aktörer.

– Så man kanske måste fundera:

Ska vi köpa in allt i ett enda stort avtal?
Eller kan vi dela upp det?

Kanske kan en leverantör leverera till några skolor, inte alla.
Och om man bara ska leverera lite potatis –
då behöver man inte köpa en lastbil.

Det gäller att tänka efter:

Vad är möjligt, givet den verksamhet och leverans det faktiskt handlar om?

– Ja, exakt.
Och jag tror inte man ska vara så rädd.

Ställ krav i upphandlingen – och vinner man affären,
ja, då har man ju också möjlighet att göra de investeringar som krävs.

Det som är synd är när man ställer för oklara krav i en upphandling.
Till exempel:

"Det ska vara fordon med alla typer av drivmedel."

Då blir det väldigt svårt att räkna hem något.

Den som är ambitiös kommer räkna på el eller biogas och riskera att räkna bort sig.
Den som inte är lika ambitiös kommer kunna lägga lägsta pris – och vinna.
Så det gäller att vara tydlig och rättvis.

Och sen ska man heller inte ställa jättetuffa krav i en upphandling,
för att i nästa upphandling ta bort dem.

För då står de som gjort investeringar – i god tro – där med kostnader de inte får igen.
Det finns alltså ett långsiktigt ansvar från offentlig sektor här.

"Testa inte bara en gång – visa att det här är något vi ska jobba med på sikt."

Därför behövs också tydlig kommunikation:

"Det här är vår ambition. Hit är vi på väg. Så här kommer vi ställa krav framöver."

Man kanske inte kan vara exakt – men man kan visa riktning.

För det här är en svårighet för både små och stora företag –
att det är så stora skillnader från en upphandling till en annan.

Ena gången är det hårda krav – nästa gång inget alls.
Från samma organisation.

– Ja, och det finns ju också tydliga mål –
Vi har EUs klimatmål, Sveriges klimatmål, och lokala klimatmål i kommunerna.

Men för att det ska hända något på riktigt, så behövs näringslivet.
Och upphandling är ett kraftfullt verktyg för att driva förändring.

När vi ställer krav – så sker omställningen nästan automatiskt.
Det krävs bara att man gör en genomtänkt upphandling.

– Ja, vad fint ändå.
Jag tycker vi har fått väldigt bra svar på de här myterna.

– Så, vi har alltså fått bra svar på alla tre myter!
Men innan vi avrundar – kan vi få era bästa tips?

– Ni har ju redan slängt ur er massor av tips sedan vi började!

– Haha, vi har fler!

– Mitt tips: Starta en podd, ni två! "Upphandlingspodden med Johan & Anna" – den hade jag lyssnat på direkt!

– Jag har ett tips till, som kanske inte är så vanligt, men som jag tycker fler borde känna till:
Inför något som heter utmaningsrätt i kommunen.

– Vad är det?

– Det är en politisk fråga, men det går att införa i varje kommun.
Det innebär att ett företag kan utmana kommunens egen verksamhet.

Till exempel:

"Jag kan sköta avfallsinsamlingen mer effektivt än kommunen."

Om företaget kan visa att det är möjligt, går ärendet upp till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.
Om de godkänner det – då ska tjänsten upphandlas.

– Alltså, man som entreprenör utmanar kommunen att bli effektivare?

– Precis. Det tvingar kommunen att vara på tårna.
Och det ger företag chansen att ta över något de faktiskt kan göra bättre.

Östersunds kommun har nu infört utmaningsrätt –
dock bara för verksamheter inom teknisk förvaltning (alltså inte måltidsservice eller städ).

Så alla företagare där ute – det här gäller allt inom teknisk förvaltning utom just de två undantagen.
Håll utkik på kommunens hemsida – information kommer snart.

Det här beslutet togs i fullmäktige för bara några veckor sedan.
I Härjedalen har det funnits länge, och jag hoppas fler kommuner tar efter.

Det kostar ingenting att införa.
Det stärker företagsklimatet och är bra för medborgarna,
för då vet man att kommunens verksamheter faktiskt kan bli utmanade – och förbättras.

– Men det är alltså kommunen själv som måste fatta beslut om att införa detta?

– Ja, det är kommunen som måste införa det.
Men sen är det upp till oss företagare att utmana – inom de områden där det är tillåtet.

Och om man gör det, så är det politiken som avgör om de antar utmaningen.
Om de tror att vi kan göra det billigare, effektivare – eller kanske miljövänligare – då låter de det gå till upphandling.

Och då får alla intresserade företag lämna anbud.

– Okej, om du gav ett tips till näringslivet – då vill jag ge ett tips till offentlig sektor.

Se till att det finns en intern organisation där olika kompetenser är med.

Det behöver inte vara alla på förvaltningen som jobbar med upphandling.
Men det bör finnas någon som känner verksamheten och som också lär sig upphandla utifrån just sin förvaltning.

Sen ska man jobba tillsammans:

• Verksamheten
• Upphandlingskontoret
• Hållbarhetsexperter (de finns ofta i kommunen)

Och det krävs ett arbetssätt och en struktur för det här:
Interna dialoger.
Externa dialoger.
Uppföljning.

Jobbar man så – då kommer man otroligt mycket längre.

– Vilket matnyttigt samtal vi har haft!

– Ja! Och vi bjuder gärna in till fler dialoger.
Vi delar gärna med oss av våra erfarenheter –
och tar gärna emot kunskap och input från offentlig sektor också.

– Jag tror jag har ett sista tips, kanske färgat av en lång karriär...

Det är så sjukt mycket roligare att få jobba nytt och innovativt.
Att prata med varandra. Kombinera kompetenser.

I början var jag nog lite rädd – jag kunde inte allt, och det kändes ovant.
Men det är så mycket mer givande att samarbeta, att ha dialog med branschen –
än att bara sitta med Excel och kopiera det man gjorde förra gången.

– Så fint sagt!

– Och som bonus: det blir ofta både bättre ekonomiskt – och bättre arbetsmiljö...

– Och det blir ju faktiskt både bättre ekonomi, bättre arbetsmiljö – och roligare – när man börjar jobba på det här sättet.

– Eller hur? Det låter ju fantastiskt!

– Ja, och inte minst: vi ställer om.

– Vi ökar takten!

– Och det får man komma ihåg – vi gör inte det här bara för oss själva.
Vi gör det för kommande generationer.

Vi måste våga tänka längre än här och nu.
Försöka i alla fall.

– Ja, det är svårt ibland – men det är just därför vi gör det här.
Därför omställningen är så viktig.

– Exakt.
Mic drop på den!

– Då rundar vi av, va?

– Ja, det gör vi.

Nästa avsnitt – vad handlar det om?

– Då ska vi prata om solceller!

– Och se vad som har hänt sedan vi pratade om det sist – 2020.

– Ja, det var ett av våra mest lyssnade avsnitt faktiskt.
Så det är dags för en uppdatering.

– Det kommer alltså snart – med lite färskare info.

– Men tusen tack till er båda –
ni var alldeles föredömligt nördiga.

– Tack så mycket!

– Tack till Anna och Johan för att ni kom hit.

Finansiärer för det här avsnittet:

• Europeiska regionala utvecklingsfonden
• Region Jämtland Härjedalen
• Region Västernorrland
• BioFuel Region

Välkommen till det här avsnittet av Öka takten – fossilfritt och energismart.

Jag heter Tove och idag står jag i studion tillsammans med två av mina kollegor från Energikontoret – Hilda och Matilda.

– Första avsnittet för dig, Matilda! Hur känns det?

– Spännande och lite nervöst, skulle jag säga. Kul med nya utmaningar!

– Perfekt, det kommer att bli bra. Vi ska ju prata om något ni är väldigt insatta i, så jag tror det blir riktigt intressant.

Ni har jobbat med en förstudie om cirkulär upphandling. Syftet har varit att undersöka olika behov, var man står idag och hur Energikontoret – eller någon annan – kan hjälpa organisationer vidare.

– Exakt. Vi har specifikt tittat på cirkuläritet – alltså hur man genom upphandling kan främja en cirkulär omställning.

– Det kan ju låta som ett lite torrt ämne, men vi ska göra vårt bästa för att göra det både spännande och begripligt! Vi börjar med att bena ut begreppen: Vad är egentligen cirkulär upphandling?

– Vi kanske ska börja med själva ordet upphandling. Inom offentlig sektor är varje inköp en upphandling, oavsett om det gäller stora eller små belopp. Det är en reglerad process, och vilka regler som gäller beror på beloppets storlek.

– Syftet är att främja konkurrens inom EU – och det handlar ju om skattepengar, så de ska användas på bästa möjliga sätt.

– Ja, och hur man ställer krav i en upphandling kan påverka hur hållbart samhället blir.

– Man har säkert hört talas om lagen om offentlig upphandling. Det vi pratar om här handlar mer om hur man kan använda den lagen som ett verktyg för att styra i hållbar riktning.

– Precis. Cirkulär ekonomi handlar om att minimera avfall och att använda resurser effektivt. Vi har begränsade resurser – och vissa håller faktiskt på att ta slut.

– Därför vill vi återanvända, återvinna och reparera produkter så långt det är möjligt – istället för att alltid köpa nytt.

– Det är just det vi har tittat på i förstudien. Tillsammans med vår kollega Camilla (som inte är här idag) har vi undersökt hur offentlig sektor i Sverige jobbar för att främja cirkularitet genom upphandling.

– Frågar man sig till exempel: Vad har vi redan innan vi köper nytt? Vet man ens vad cirkulär ekonomi är?

– Den första frågan borde kanske vara: Vad är egentligen vårt behov? Vad ska vi upphandla – och behöver vi ens göra det?

– Genom upphandlingsprocessen kan man främja cirkulär ekonomi på olika sätt. Det kan handla om att ställa hårda krav, som att en viss andel av produkten ska bestå av återvunnet material.

– Men det kan också handla om att formulera behovet annorlunda – till exempel genom funktionskrav.

– Exakt. Vi kanske inte behöver köpa en gräsklippare – vi kanske bara behöver klippt gräs. Eller kanske något helt annat. Sådana tankebanor behöver man ibland ha.

– Så cirkulär upphandling handlar om att kombinera upphandling med ett cirkulärt tänk för att främja hållbar omställning.

– Vilka incitament finns då för att arbeta på det här sättet?

– Ja, offentlig upphandling i Sverige uppgår till omkring 900 miljarder kronor per år. Det är stora summor – vilket innebär ett stort ansvar, men också en stor möjlighet att driva på omställningen.

– Det kan också påverka näringslivet positivt. Skapa nya marknadsmöjligheter, affärsutveckling – och dessutom kan det bli billigare i längden.

– Istället för att köpa en ny produkt kan man köpa reservdelar och reparera. Eller tänka om helt och hitta innovativa lösningar.

– Och där är det viktigt att offentlig sektor signalerar efterfrågan. För det är ingen som ställer om om ingen efterfrågar det.

– Det finns företag som är redo att erbjuda mer hållbara lösningar, men om ingen frågar efter dem så kommer de inte fram.

– Det krävs också att vi räknar annorlunda. En hållbar lösning kan vara dyrare i inköp – men billigare över tid. Så istället för att bara titta på priset i inköpsögonblicket behöver vi tänka på livslängden.

– Och ibland kanske den billigaste produkten inte alls är billig i det långa loppet – utan bara kortsiktigt.

Just det, man får tänka om på flera sätt här.

Det låter som att det här är ett verktyg som kan ge effekt – både i form av att spara pengar, men också andra mervärden och stöd till företag.

Men eftersom vi jobbar med den här frågan vet vi att det kanske inte är standard att arbeta så här idag.

Det finns ändå en del lyckade exempel, där man börjat tänka i nya banor och jobba med frågan på olika sätt.

Nu ska vi faktiskt prata om några sådana exempel – hur det kan bli när man får till en bra upphandling.

Och då har vi med oss en gäst på telefon!

– Hej på dig!

– Hej hej!

– Vem är du?

– Jag heter Peter Berg och jobbar på en avdelning som heter Digital omställning av IT i Umeå kommun. Min roll där är chef för bland annat Digital arbetsplats – och ett av mina ansvarsområden är hållbar IT.

– Ni gjorde ju en insats med att se över IT inför en ny upphandling. Stämmer det?

– Ja, inom hållbar IT ligger bland annat klienter. När vi gjorde vår upphandling tog vi med återbruk och återanvändning i samarbetet med ramavtalsleverantörer.

Men vi jobbar inte riktigt som alla andra – vi har också ett internt återbruk. Vi återanvänder först inom kommunen innan vi använder ramavtalet.

– Vad var bakgrunden till att ni började titta på det här?

– Det började med att vi skulle ta fram ett nytt ramavtal, vilket vi ofta gör själva i Umeå kommun för den här typen av upphandlingar. Men också med tanke på våra klimatmål – att tätorten ska vara klimatneutral till 2030 och hela kommunen till 2040.

Därför ville vi väva in återbruk och återanvändning i vårt ramavtal, så att det blir ett ansvar också för leverantörerna.

– Stämmer det att ni även sköter reparationer internt?

– Inte reparationer av utrustning, men vi återbrukar datorer internt. Vi äger utrustningen och levererar datorer som tjänst till Umeå kommuns verksamheter.

Vi gör samma sak till de kommunala bolagen, men där tar vi betalt för tjänsten. För interna verksamheter har vi ett anslag för det.

Eftersom vi äger utrustningen kan vi återanvända datorerna två–tre gånger innan vi vänder oss till ramavtalsleverantören. Och de återbrukar också, alternativt skrotar enligt regelverk.

– Vad är skillnaden på ert nuvarande upplägg jämfört med hur ni gjorde tidigare?

– Tidigare rullade vi ut nya datorer till alla medarbetare. Nu kan det vara en ny, men det kan också vara en bra begagnad – eller en enklare begagnad – beroende på arbetsuppgifterna.

Vi jobbar utifrån titulatur, alltså vilken roll en medarbetare har. Det stämmer inte i alla fall, men ganska bra överlag.

– Vad menas med titulatur?

– Det handlar om arbetsuppgifterna. En undersköterska i äldreomsorgen jobbar kanske med en stationär dator – då behövs inte en ny bärbar. En lokalvårdare kanske bara behöver kunna registrera närvaro i vissa system – då räcker det med en begagnad dator.

Så det beror på vad man gör, vilken datakraft som behövs och hur länge datorn kan användas. Det innebär också att om du är nyanställd handläggare får du inte automatiskt en ny dator – har vi bättre begagnade, då rullar vi ut dem först.

Det är alltså behovet och rollen som styr – och det gör att samma dator kan leva olika länge, hos olika personer.

Precis. Sen är det jättestor skillnad också – det kan ju vara en sjuksköterska som är inblandad i ett större projekt, kanske tillsammans med regionen, och då behöver kunna röra sig mer.

Då får man leverera en bättre begagnad dator – helt enkelt en dator som passar behoven. Det finns mer flexibilitet i systemet, så om arbetsuppgifterna ändras får man också tillgång till en annan dator.

– Absolut, så jobbar vi. Men jag ska också säga att när det gäller att hantera undantag, så behöver vi bli bättre på att dokumentera det. Det är viktigt för att vi ska kunna få tillbaka datorerna när arbetsuppgifterna förändras.

– Just det. Hur länge har ni haft det här nya upplägget? Har ni hunnit se några effekter?

– Ja, absolut. Vi har sparat rätt mycket pengar. Vi rullar datorerna i sex–sju år, även om vår ursprungliga plan var fyra och ett halvt. Men vi märker att vi kan köra dem mycket längre.

Det tror jag beror på att vi, när vi upphandlar, försöker köpa så kallade long life-modeller – datorer som håller länge och ser likadana ut över tid. Det gör att användarna inte alltid märker att de får en begagnad dator. Vi snyggar till dem också.

Så man får en dator som kanske är ett och ett halvt eller två år gammal, men den upplevs som ny.

– Vad var standardtiden innan? Hur länge hade man datorerna då?

– Förut ville folk ofta byta efter 36 till 40 månader. Nu rullar vi dem betydligt längre. Vi har faktiskt ett rekord just nu – en pedagog som haft samma dator i nästan åtta år, och inte vill byta. Vissa är svåra att byta ut!

Har man en utrustning som fungerar bra är det många som inte vill ha en ny.

– Det låter som att det finns många mervärden med det här.

– Ja, ett av de stora mervärdena är att det blir lättare att uppfylla de kommunala klimatmålen. Vi vet ju att den största miljöpåverkan sker vid tillverkning av datorer. Kan vi återanvända dem så länge som möjligt, så bidrar vi till en bättre värld.

– Har ni fått någon återkoppling från användarna? Har de märkt att ni jobbar annorlunda?

– En del tycker att det är jättebra att vi tar ett miljöansvar. Andra vill gärna ha en ny dator. Då behöver vi förklara hur det här hänger ihop med miljön, och att vi rullar ut datorerna kostnadsfritt till verksamheten.

Det innebär att vi måste vända på varje krona för att så mycket pengar som möjligt ska kunna gå till kärnverksamheterna – skola och omsorg, som är våra största och mest kostsamma delar.

Kan vi jobba smartare här, så finns mer resurser kvar till kärnverksamheten. Och det är viktigt.

– Jag stod och funderade på en sak. Du nämnde tidigare ramavtalet och återanvändning av utrustning. Är det ett så kallat skallkrav i upphandlingen?

– Ja, om man tittar på klientleverantörer i Sverige idag så har de flesta någon form av återbruk eller återanvändning i sitt erbjudande. Det gör det ganska enkelt att ta med som ett skallkrav – eller som ett börkrav.

Man kan till exempel jobba med poängsättning där leverantörer som erbjuder rabatter eller återförsäljning med återbruk får extra poäng. Så det går att göra både som skallkrav eller börkrav.

– Men det finns leverantörer i alla fall?

– Ja, de flesta leverantörer har det – i alla fall de stora som är med på ramavtal och upphandlingar.

– Jag tycker det här låter som en väldigt lyckad insats ni har gjort. Finns det några framgångar, utmaningar eller lärdomar du vill skicka med till någon annan som går i liknande tankar?

– Ja, det har faktiskt varit ganska lätt att genomföra, absolut.

Det som var lite svårare var när vi tog över ägandet av produkterna. Tidigare låg det på verksamheterna själva, så det var en förändring för dem.

Och i dagsläget skulle jag gärna vilja få in samma typ av hantering även för mobiltelefoner – men de ägs fortfarande av verksamheterna själva. Det gör det svårare att få igenom ett liknande system där.

Men vi jobbar på det. Att ha ett centralt ägande är verkligen en fördel. Annars får man ju styra det prismässigt, som vi gör mot våra kommunala bolag.

Dator som tjänst är idag billigare än tidigare – tack vare att vi kan rulla dem under en längre period. Det gör det billigare för bolagen att köpa tjänsten från oss.

Det blir också mycket enklare när vi äger produkterna själva.

– Ja, och väldigt spännande att höra hur ni har jobbat vidare med att utveckla konceptet. Det öppnar upp för fler produkter framöver!

– Absolut. Vi tittade och funderade lite på bildskärmar också, om de kunde ingå i ett liknande upplägg.

Men tyvärr finns det inte så mycket återbruk och återanvändning av bildskärmar, varken externt eller internt. Ofta används de ändå i två generationer av bärbara eller stationära datorer.

– Just det. Så man får hitta vilka produkter som passar bäst och börja där?

– Ja, precis. De svårare produkterna kan man ta sen.

– Vad fint. Vad kul att du ville vara med och dela med dig av det här exemplet och arbetet ni gjort.

– Tack själv!

– Supertack för att du var med här. Ha det så bra!

– Tack så mycket, detsamma!

– Det här var jättespännande att höra! Väldigt inspirerande att se vad de har lyckats med i Umeå – att få till en bra hantering av sina IT-produkter.

– Ja, det här är faktiskt något vi har stött på i arbetet med förstudien också. Det finns fler goda exempel runtom i landet.

– Vill ni dela med er av några?

– Absolut! Vi har sett flera insatser och initiativ. Många kommuner och regioner är väldigt peppade på att dela med sig av vad de har gjort, vilket är jättekul.

Till exempel har vi pratat med Borås kommun och Region Göteborg.

I Borås har de infört något som kallas "ljus som tjänst". Istället för att köpa belysning, köper de alltså ljus – som tjänst – till sina skolor och förskolor.

Det gör att belysningen kan justeras efter behov, vilket förbättrar miljön i utbildningslokalerna. När behoven förändras, justeras ljuset.

Och när de byggde en ny skola gjorde de dessutom byggnaden flexibel – den är förberedd för att senare kunna användas som ett äldreboende, om demografin förändras.

– Wow! Det är ju verkligen smart. Anpassningsbart och långsiktigt.

– Ja, och de gick till och med under budget – vilket inte händer så ofta.

– Imponerande! Har ni fler exempel?

– Ja! Malmö stad har sett över sina skyltavtal. Istället för att byta hela skyltar vid behov, har de börjat arbeta med leverantörer som kan byta ut enskilda delar. Det gör att skyltarna kan återanvändas flera gånger, och man har även sett över sitt skyltlager.

– Så typ skyltar på byggnader, butiker och så vidare?

– Ja, precis. Inte bara väggskyltar utan skyltar på olika typer av fastigheter.

– Det låter ju som att det finns goda exempel att inspireras av. Man kan både spara pengar och förbättra upplevelsen – win-win.

– Ja! Så varför görs inte det här bara rakt av hela tiden?

– Det är precis det vi har tittat på i förstudien – och ja, det finns flera utmaningar.

Dels handlar det om resurser i form av tid och pengar. Men också om att förstå vad det faktiskt innebär att upphandla på ett nytt sätt.

Man behöver tänka i nya banor – till exempel kring livslängd och totalkostnad – istället för att bara jämföra inköpspris.

– Och det kräver ofta att man börjar mycket tidigare i processen.

– Ja, exakt. Många tror att det bara är upphandlarens ansvar – men upphandlaren kommer ofta in ganska sent i processen. Ofta är det någon annan som bestämmer vad som ska upphandlas.

– Så det behövs kompetens i flera led – och mandat uppifrån.

– Verkligen. Det handlar inte bara om att vilja, utan att faktiskt få tid och resurser att göra förändringar. Många arbetar i stuprör – men det krävs samverkan över enhetsgränserna.

– Och det gäller inte bara en avdelning – man behöver tänka bredare.

– Ja, och det finns mycket kunskap och vilja där ute. Men man måste få förutsättningar för att kunna agera på den.

Och ni har ju gjort den här förstudien utifrån Jämtland Härjedalen, där ni kollat på upphandlande organisationer i regionen och funderat på hur man skulle kunna stötta dem vidare i det här arbetet.

– Ja, men innan vi går in på det vill jag bara flika in en annan viktig sak som kommit fram.

En utmaning vi har sett när vi pratat med olika kommuner och regioner är en viss osäkerhet i dialogen mellan offentlig sektor och marknaden. Alltså: vad får vi egentligen prata om? Hur mycket får vi ha kontakt med leverantörer innan en upphandling – och vad finns ens ute på marknaden?

– Precis. Den där osäkerheten är superviktig att adressera. Det handlar om att offentliga aktörer behöver få en bättre förståelse för att marknaden faktiskt är redo.

Vi hade till exempel några konsulter som gjorde ett uppdrag för oss. De tittade på vilken påverkan krav på cirkularitet i upphandlingar skulle kunna ha på näringslivet i länet – och hur intresset ser ut från deras sida.

– Och där visade det sig att många faktiskt är väldigt positiva till att det ställs den typen av krav.

– Ja, verkligen! Men som du var inne på – man måste prata med varandra. Osäkerheten kring vad man får och inte får göra gör att många tvekar. Kommer det här att räknas som otillåten påverkan? Blir det en massa extra administration? Kommer kraven vara så pass specifika att leverantörer inte kan möta dem?

– Ja, det krävs förståelse från båda håll. Offentliga organisationer måste undvika att skriva in onödiga krav i upphandlingarna – sådant som försvårar för leverantörer att delta, utan att ge något faktiskt mervärde.

– Och det var en väldigt spännande del i förstudien – att få in näringslivets perspektiv. Att få en mer komplett bild.

– Jag tyckte det var kul att se att flera företag upplevde att det kunde bli positiva effekter av skärpta krav på cirkularitet. Det kunde handla om minskade kostnader, bättre miljöprofil och stärkt konkurrenskraft – alltså nya affärsmöjligheter. Flera positiva effekter lyftes.

– Det är en jätteviktig signal till de som jobbar med upphandling – att marknaden är mogen!

– Verkligen. Och vi har ju, som sagt, jobbat med det här under en tid och tittat på hur man skulle kunna stötta upphandlande organisationer vidare.

Har ni landat i några konkreta förslag på lösningar? Hur man kan ta sig an de här utmaningarna?

– Absolut! Vi har flera tankar. Det finns mycket att göra, men en viktig sak som lyfts fram av de offentliga aktörerna vi pratat med är vikten av att få testa.

Att våga prova något nytt – och få stöd i det. Att inte behöva bära hela processen själv.

– Så samverkan är viktigt, och att börja stegvis?

– Ja, precis! Till exempel att man börjar med att kartlägga vilka upphandlingar som är på gång. Vilka områden handlar det om? Vilka upphandlingar har störst klimatpåverkan?

Där finns det verktyg man kan använda för att få koll – och sen kan man välja ut några områden att börja med. Testa steg för steg.

– Och också fundera på vilka mervärden man kan uppnå.

– Exakt. Det kan handla om att en lösning kanske kostar mer i början – men sparar pengar över tid. Eller att den skapar sociala värden, som bättre luftkvalitet eller ökad robusthet i samhället.

– Och så klart: att minska risken för att resurser tar slut.

– Ja. Det här är ju inte bara ett ekonomiskt eller miljömässigt perspektiv – det handlar om långsiktig hållbarhet för hela samhället.

– Ja, och där tyckte jag att det Peter sa från Umeå var spännande – just det här att det blivit lägre kostnader för till exempel skolorna i Umeå genom deras nya IT-upplägg. Det innebär att mer pengar kan gå till kärnverksamheten, som utbildning och så vidare.

Det finns många olika aspekter i det här som kan skapa mervärden – och det gäller att konkretisera dem för att kunna fatta bra beslut.

– Det kräver ju också mycket kunskap, både hos tjänstepersoner och politiker. Vad är det för mål vi har? Och hur ska vi nå dit?

Vi kan inte ha fina mål utan verktyg för att faktiskt nå dem. Det märks i vardagen för dem som jobbar i verksamheterna – att resurserna inte alltid finns.

– Där behöver man prata samma språk och ha en gemensam vision – både om vart man vill och hur man ska ta sig dit.

– Och det har vi försökt koka ner till ett gäng konkreta aktiviteter.

– Ja, det stämmer! Syftet med förstudien var att undersöka vilket stöd upphandlande organisationer i länet behöver för att komma vidare med cirkulär upphandling.

Vi har tagit fram förslag på olika typer av aktiviteter och fångat in lärdomar från andra organisationer. Det har landat i att vi ser ett tydligt behov av ett nytt projekt – och en ansökan är nu inskickad.

– Så förhoppningsvis drar ett sånt projekt igång till hösten!

– Ja, förhoppningsvis i november.

– Spännande, vi håller tummarna! Men ni har ju lite tid kvar av förstudien också – vad händer framåt?

– Vi har ett slutevent den 15 april. Alla är varmt välkomna att delta – i alla fall digitalt! (Det kan hända att anmälan är stängd när det här avsnittet släpps, men det brukar alltid finnas digitala platser.)

Region Gävleborg och Bollnäs kommun kommer också vara med och prata om sina erfarenheter. Till exempel kring ljus som tjänst – hur man kan tänka kring upphandling för att ställa krav på andra sätt.

– Ja, Region Gävleborg har också gjort något liknande Umeås arbete med IT-utrustning, fast kopplat till vårdkläder. De valde att äga vårdkläderna själva. Det blir spännande att höra vad det lett till för effekter – och varför de gjorde det.

– Så fler inspirerande exempel blir det på slutkonferensen!

– Och när är den?

– Den 15 april, klockan 9 på förmiddagen.

– Och om man vill anmäla sig?

– Då går man in på regionjh.se/energikontoret och klickar sig vidare till kalendern. Där hittar man länken till anmälan.

– Perfekt!

– Jag vill också passa på att skicka med ett tips – apropå näringslivet. På regionen finns just nu ett ramprojekt med utökade EU-medel. De är kopplade till företagsstöd, riktade till insatser som bidrar till cirkulär omställning. Det kan vara åtgärder inom företaget som hjälper till att ställa om – och man kan läsa mer om det på regionens hemsida.

– Ja men precis! För om det nu kommer ökade krav i upphandlingar så finns det faktiskt stöd att få för att kunna möta dem.

– Det finns många projekt och initiativ i länet som är relevanta, även om de inte jobbar direkt med cirkulär upphandling. Här finns stora möjligheter till samarbete.

– Och så behövs det ju stöd på olika nivåer och från olika håll.

– Verkligen. Något mer ni vill lägga till?

– Kanske bara det att: för den som är nyfiken kommer det både en slutrapport och en mer lättläst publik version. Så man kan välja hur djupt man vill dyka ner.

– Det finns något för alla. Vill man nörda ner sig i siffror från konsultutredningen eller få förslag på konkreta aktiviteter – så finns det bra läsning för det också.

– Och allt det här kommer att publiceras på Energikontorets hemsida?

– Ja, planen är att rapporten släpps den 15 april – lagom till slutkonferensen.

– Perfekt! Och som sista ord kanske man bara kan säga: det går att göra skillnad. Alla kan göra små justeringar i sina upphandlingar – och det ger effekt.

– Våga börja! Testa någonstans. Fråga andra som redan gjort det. Vi är många i samma båt – och det är onödigt att uppfinna hjulet på nytt om man inte måste.

– Och det är många där ute som gärna delar med sig!

– Verkligen.

– Jättebra tips! Vi säger tack där – kul att ni var med och delade med er av det här!

– Tack själv!

– Och det här avsnittet är finansierat av Region Jämtland Härjedalen och EUs regionalfond.

Välkommen till detta avsnitt av Öka takten – fossilfritt och energismart.

Jag heter Tove och idag är jag här tillsammans med min kollega Katarina Ryckenberg.

– Hej!

Du jobbar i projektet Fossilfria besöksmål och destinationer. Vill du säga något kort om vad det är ni gör?

– Ja, namnet säger lite om vad det handlar om också. Vi jobbar för att skapa bättre och mer fossilfria besöksmål och destinationer. Vi hjälper aktörer inom den här näringen att ställa om – till exempel genom att byta till bättre arbetsmaskiner.

Det är också på det temat som det här avsnittet kommer att handla om. Vi ska prata om HVO100 som en här och nu-lösning för att ställa om och minska sin klimatpåverkan.

Det här är användbart för arbetsmaskiner på destinationer och besöksmål – till exempel i skidanläggningar.

Därför har vi bjudit in Lina Normark från SLAO som är med oss här idag.

– Välkommen!

– Tack! Hej!

Anledningen till att du är med är bland annat att ni har tagit fram en FAQ – en sammanställning av vanliga frågor med svar – om just HVO100.

Jag tänkte att vi börjar med att påminna oss om vad HVO100 egentligen är. Det är lätt att förvirras av alla förkortningar.

– Ja, HVO står för hydrerad vegetabilisk olja. När det står 100 bakom, betyder det att det är 100 % ren produkt, alltså inte utblandad.

Den är kemiskt väldigt lik vanlig diesel, även om den är syntetiskt framställd. Klimatpåverkan kan minska med upp till 90 % jämfört med fossil diesel.

– Men om det finns HVO100, finns det då också annan HVO?

– Ja, det stämmer. Den rena produkten är HVO100, men HVO kan också blandas in i vanlig diesel, till exempel för att uppfylla reduktionsplikten. Då är det inte 100 % utan en mindre andel.

Den framställs av restprodukter – som rapsolja, tallolja eller animaliska fetter, till exempel från slaktavfall.

Och den har lite andra egenskaper än vanlig diesel också.

– Ja, till exempel är den luktfri och mer biologiskt nedbrytbar. Så om det skulle ske ett spill blir det mindre miljöskada än med fossil diesel.

Vi fick också lära oss en intressant sak om lagringstiden i går, Katarina?

– Ja! Om man till exempel använder HVO100 till reservkraft, så har den längre lagringstid än fossil diesel. Det är en klar fördel.

– Precis. Den innehåller inte ämnen som svavel eller aromatiska kolväten, vilket gör att den kan lagras länge utan att tappa i kvalitet. Och ur ett beredskapsperspektiv är det väldigt intressant.

Den klarar också kyla bättre, med låg grumlingstemperatur. Den fungerar utmärkt i kallt väder – ner till minus 32 grader.

– Det är jättebra om man till exempel behöver kallstarta ett fordon på vintern.

Och eftersom HVO100 är kemiskt lik vanlig diesel så fungerar den i de flesta motorer – men man kan behöva kolla med sin fordonstillverkare först.

– Just det. Och vi ska också säga att HVO100 är en typ av biodiesel – men det finns andra biodieslar också, och de kan ha andra egenskaper. Det vi pratar om här gäller alltså just HVO100.

– Då har vi ändå lite koll känner jag.

– Ja, lite koll i alla fall!

När vi nu ändå pratar om förkortningar och begrepp... Lina, kan inte du berätta lite mer om dig själv och vad SLAO är?

– Absolut! SLAO står för Svenska Skidanläggningars Organisation. Från början stod det för Svenska Lyftanläggningars Organisation, vilket kanske var en närmare beskrivning då. Men idag är en lyftanläggning så mycket mer än bara skidåkning, så därför heter vi numera Svenska Skidanläggningars Organisation.

Jag har jobbat på SLAO i åtta år. Organisationen kom till för att vi ska kunna arbeta gemensamt kring riktlinjer och rekommendationer för att erbjuda en säker produkt.

Själv jobbar jag mer med det som är branschöverskridande – som hållbarhetsfrågor, ekonomi och sociala frågor. Hela hållbarhetsspektrat, kan man säga. Jag är en del av mycket, men kanske inte expert på just lyftteknik eller drift.

– Just det. Och om man är en skidanläggning i Sverige, då är man medlem hos er?

– Ja, precis. Vi är en branschorganisation för lyftanläggningar i Sverige, och vi har ungefär 200 medlemmar – vilket är i princip alla lyftanläggningar i landet.

– Så både stora och små?

– Absolut! Vi har till exempel Gustavsbergsbacken som medlem – och även Skistar Åre. Och det finns ytterligare 198 medlemmar.

– Wow! Jag förstår att ni jobbar med många olika frågor då.

– Ja!

Och idag ska vi alltså prata lite mer om den FAQ ni tagit fram om HVO100. Vad var bakgrunden till att ni ville ta fram den, och hur har den tagits emot?

– Kul att ni uppmärksammat den! Vår bransch ser framförallt arbetsmaskinernas drivmedel som den största källan till direkta utsläpp. Vi mäter detta varje år i vår utsläppsrapport.

Alla pistmaskiner i Sverige kan köras på HVO100. De har också ganska lång livslängd. Så även om vi ser HVO100 som en övergångslösning tills det finns fungerande, prisvärda elalternativ, så är det ett väldigt viktigt steg här och nu.

Vi tror fortfarande att elektrifiering är vägen framåt på längre sikt.

Men en pistmaskin har lång livslängd och är ofta fortfarande otroligt bra – även om den har några år på nacken.

Därför tycker vi att det är högst relevant att titta på vad man kan göra här och nu.
Och att byta drivmedel är ju ett suveränt alternativ – där du faktiskt kan minska utsläppen från en dag till en annan.

– Ja, det är ju jättespännande!

Har ni några krav på er att göra det här arbetet, eller är det helt på eget initiativ?

– Det är 100 % på eget initiativ. Men samtidigt är vi en bransch som lever och verkar i naturen. Vi behöver vara förebilder i omställningsarbetet och har satt som mål att vara fossilfria till 2027.

Vi är en del av Fossilfritt Sverige och har – precis som 22 andra branscher – en egen färdplan.

– Hur tycker ni att det går med det arbetet då?

– Det har gått jättebra i flera år, men nu har det stannat av lite.
Därför är det extra viktigt att vi hjälper våra medlemmar – till exempel genom en sådan här FAQ om HVO100.

Vi vet att man kan byta snabbt, att maskinerna klarar det, att efterfrågan och utbud matchar.
Priset är högre, men just nu inte så väldigt mycket högre.

Så det finns egentligen inte så mycket som hindrar – mer än tradition och vanor, och det är där vi i branschorganisationen kan spela en viktig stöttande roll.

– Är det också något ni märker hos medlemmarna, att det är just vanor och beteenden som är det största hindret?

– Ja, verkligen. Jämfört med andra branscher... Jag själv har till exempel en dieselhybrid. Min försäkring täcker inte motorhaveri om jag kör den på HVO100 – för att modellbeteckningen inte stämmer.

Men här har vi både försäkringsbolag och leverantörer som säger att det är helt okej att köra på det här drivmedlet.

Så det finns egentligen inga strukturella hinder.
Det handlar mer om ekonomi, viss logistik – och framför allt inställning.

– Hur ändrar vi den inställningen? Hur får vi folk att förstå att HVO100 inte är farligt – utan att det fungerar?

– Jag tror att vi måste rusta oss med fakta, och det är just vad den här FAQ:n bidrar med.

Sen handlar det om att lyfta goda exempel, inspirera, och sprida kunskap.
Det är fortfarande inte känt för alla.

– Har ni satt några konkreta målsättningar inom branschen?

– Ja, vi har ganska höga målsättningar. I färdplanen står det att de 15 största anläggningarna ska ha bytt till HVO100 senast nästa år.

Där är vi inte helt i mål än – men vi får se hur det går.
Det övergripande målet är att hela branschen ska vara fossilfri till 2027.

Och då räknar vi även in skotrar, som i dagsläget inte går att köra på HVO100.

– Får jag fråga: Vad menar ni med “topp 15”?

– Jättebra fråga! Det är ett sådant uttryck som känns självklart för oss i branschen.

Av våra cirka 200 medlemmar har vi 15 anläggningar som står för en stor del av aktiviteten – när det gäller skidåkardagar, liftkortsförsäljning och så vidare.

Det är de stora anläggningarna. Och vi har alltid sagt att de stora måste gå först.
Det är till exempel anläggningar här i Dalarna – som Åre, Sälen och liknande.

– Har ni räknat något på ekonomin i att byta drivmedel – på kort eller lång sikt?

– Vi har inte gjort någon omfattande kalkyl, men vi följer prisutvecklingen.

Vi tittar på vad hållbart framställd HVO100 kostar jämfört med konventionell diesel.
Just nu är den ungefär 2,50 kr dyrare per liter. Effekten är densamma, så det är lätt att jämföra.

När priset var mycket högre för några år sen – då det var upp mot 8–9 kronor mer per liter – såg vi tydligt att det påverkade anläggningarnas inställning.

Har du en stor förbrukning påverkar det såklart resultatet på sista raden.
Så visst, ekonomi spelar roll.

– Det måste också vara stor skillnad mellan stora och små anläggningar? Hur mycket en pistmaskin går, hur stor del av omsättningen det handlar om...?

– Absolut. I vår utsläppsrapport har vi sammanställt att branschen totalt förbrukar ungefär 5 miljoner liter drivmedel per år.

Av dessa är redan 2,5 miljoner liter HVO100 – vilket är jättepositivt.

Det betyder att hälften av drivmedlet redan är fossilfritt.
Och eftersom de stora anläggningarna står för den största förbrukningen, så har många av dem redan ställt om.

Men om man räknar på det – säg att HVO100 kostar 2 kronor mer per liter...
Då skulle vi alltså, för 10 miljoner kronor, kunna ställa om hela branschen över en natt.

– Det är ju faktiskt helt otroligt.

– Ja! Det är ändå mycket pengar, men i förhållande till vad branschen omsätter – så är det ingen omöjlig insats.

En punktinsats som skulle göra jättestor skillnad.

– Logistiken måste förstås fungera, och alla måste ha tillgång till HVO100.

– Absolut, det är så klart flera faktorer som måste på plats.

Men vi har många medlemmar som är redo att köra på HVO – bara de har pengarna till det.

– Du nämnde att de stora anläggningarna har börjat ställa om. Har ni också exempel på mindre anläggningar som har börjat tänka om och göra förändringar?

– Ja, absolut! Det finns många mindre anläggningar som redan har börjat.

Det är en ganska spretig bransch, sett till hur anläggningarna ägs och drivs.
Många mindre anläggningar ägs eller drivs – eller båda – av kommuner.

Och om kommunen har mål och strategier om fossilfri drift, så inkluderas pistmaskinerna i det.
Så det är faktiskt ganska många små anläggningar som redan kör på HVO100.

Sen har vi också ett gäng som drivs av ideella krafter – till exempel alpina klubbar eller Friluftsfrämjandet.
De har det ibland tufft bara att få ihop verksamheten. I vissa fall har de inte ens någon pistmaskin.

Så att ställa krav på dem att ställa om är kanske inte där vi lägger vårt största fokus – för de gör redan ett fantastiskt jobb.

– Det är klokt. Och de stora anläggningarna, de som bytte för fem–sex år sedan, börjar nu titta på nästa steg?

– Ja, precis. Flera av de större som ställde om till HVO för flera år sedan ser nu på hur de kan bli utsläppsfria – inte bara fossilfria.

De börjar byta till elektrifierade pistmaskiner som nu börjar rullas ut i lite större omfattning i Sverige.

– Det såg vi faktiskt prov på under vår roadshow i januari. Då fick vi chansen att titta på nya elektrifierade arbetsmaskiner – inklusive en pistmaskin!

– Ja, det var verkligen roligt. Och som en liten parentes: för några år sen letade vi med ljus och lykta efter elektrifierade snöskotrar – och nu hade ni fyra olika modeller representerade på mässan!

– Ja, "Larven" var ju också med – kanske inte ett arbetsfordon för våra medlemmar i första hand, men ändå härligt att se utvecklingen.

– Det händer mycket nu! Och det är spännande att se att några större anläggningar redan testat elmaskiner. Det kan ju inspirera mindre aktörer att våga ta samma steg.

– Har ni sett några effekter av bytet, till exempel vad gäller serviceintervall eller påverkan på maskinerna?

– Det frågar vi ofta våra större, drivande medlemmar – de som verkligen vill se den här förändringen.
Och de intygar gång på gång: det finns inget som hindrar.

Det påverkar inte hur maskinerna fungerar, inte förbrukningen, inte handhavandet.

– Just det! Det finns ju ett snöläggningsprogram som heter Järpen som också har studerat detta?

– Ja, exakt. De har gjort tester och kommit fram till samma sak – inga problem med motorerna eller maskinerna vid drift med HVO.

– Det är ju väldigt skönt att höra. Då behöver man inte oroa sig för den delen.

– Har ni räknat på klimatnyttan? Vad händer om alla anläggningar ställer om?

– Ja, det har vi faktiskt. När vi tog fram vår FAQ gjorde vi ett enkelt räkneexempel:

Om en mindre anläggning förbrukar cirka 5 000 liter diesel per säsong – och byter till HVO100 – minskar de sina fossila utsläpp med cirka 67 %.

Det är ett fantastiskt resultat.
Och det här är alltså möjligt att uppnå med befintlig maskinpark – vilket är viktigt att komma ihåg.

– Ja, för det är lätt att tro att man måste byta ut all utrustning direkt.

– Exakt. Men här kan vi använda det vi redan har – länge. Det är hållbart i sig.

Vi måste ha med oss livscykelperspektivet också.
Att producera nya fordon kräver både material och energi. Så att förlänga livet på maskiner vi redan har är jätteviktigt.

– Och även om HVO100 ger upphov till biogena utsläpp, så är det ändå en stor förbättring jämfört med fossila bränslen.

– Ja, verkligen. Vi ska komma ihåg att biogena utsläpp ändå är en del av ett naturligt kretslopp.
Men det största värdet ligger i att vi använder det befintliga – istället för att kassera och köpa nytt.

– Vi var inne på det här tidigare också – att HVO100 är mer köldtåligt. Har det märkts något i praktiken?

– Absolut. Det är en intressant beteendefråga också.

Många maskiner får stå på tomgång medan personalen går och fikar – för att slippa kallstarta.
Men det behövs inte längre – HVO klarar kyla mycket bättre, och grumlar inte lika lätt.

– Men vanan finns kvar?

– Ja, beteendet lever kvar, trots att det tekniskt sett inte behövs.
Så det handlar också om att ändra hur vi tänker.

Det kanske blir lite kallt att sätta sig i maskinen ibland, men om det är vad som krävs för att bidra till omställningen... ja, då får man ta den lilla uppoffringen.

– Precis. Det är tekniskt möjligt att minska tomgångskörningen – och det är viktigt!

– Ja, och det tar vi också upp i vår FAQ.

Det handlar inte bara om att byta bränsle eller elektrifiera – utan också om beteenden.

Till exempel: effektivare körning, att inte lägga snö där den inte behövs, att använda digitala verktyg som hjälper dig styra produktionen rätt.

Det handlar om att inte producera mer snö än nödvändigt, och att kunna lägga den exakt där den behövs.

– Just det. Det är en helhet – flera åtgärder som tillsammans gör skillnad.

– Jag kan bara hålla med er. Det är jätteintressant, och härligt att ni jobbar så aktivt med hållbarhetsfrågor.

Jag tror också att den yngre generationen – som inte är lika fast i gamla vanor – har ett annat tänk kring körbeteenden, slingan man väljer, var man lägger snö och så vidare.

– Du var inne lite på kommunikation tidigare – ser ni att det finns ett tryck från gästerna? Är det något som hjälper till att driva på utvecklingen?

– Det är en jättebra fråga. Vi ställer faktiskt just den i en återkommande undersökning.

Det är ingen renodlad gästundersökning, utan en bred enkät till svenska folket som vi gör vartannat år.
Vi ställer frågor som: hur många skidåkare finns det i Sverige, hur ser utvecklingen ut, och – hur viktigt är hållbarhetsarbete i valet av skidsemester?

Vi skiljer där på skidorter och hemmabackar.
Ungefär 150 av våra 200 medlemmar är tätortsnära anläggningar – sådana man åker till i vardagen.

När det gäller valet av vart man tar sin skidresa, så frågar vi om hållbarhetsambitioner är en viktig faktor.

– Och vad ser ni där?

– Än så länge är svaret lite vagt. Det är framför allt utbudet av pister och annan service som styr.

Vi anar en viss förskjutning – men frågan är ganska ny i undersökningen, så det är för tidigt att dra några slutsatser.
Kort sagt: hållbarhet syns inte ännu som ett aktivt val i gästens ögon.

– Finns det då någon marknadsföring från skidorternas sida kring att man använder till exempel HVO100?

– Inte särskilt mycket, faktiskt. Och det hänger ihop med det jag nyss sa – vi har varit ganska dåliga på att prata om det.

Det kan bero på ödmjukhet, men det är nog också något vi behöver bli bättre på.
Hållbarhetsarbetet kan absolut användas mer i marknadsföringen framöver.

Alla verksamheter måste i dag också rapportera mer kring vilka initiativ de tar – så det här kommer nog att öka.

– Jag tänker också att det kanske inte alltid är så lätt att kommunicera. När man åker på skidsemester vill man koppla av och ha kul – inte alltid tänka på klimatfrågor.

– Precis, det är ett jättebra perspektiv. När man är ledig prioriterar man annat – och kanske tar för givet att hållbarhetsarbetet redan pågår.

Många tänker nog inte på klimatpåverkan i det ögonblicket.

– Samtidigt vet vi att människor som vistas i naturen oftare bryr sig om att ta hand om den.

– Ja! Det är faktiskt något vi sett. Att bara vara i fjällen kan väcka ett miljömedvetande. Så ju fler gäster vi har i våra fjäll, desto större blir möjligheterna att skapa engagemang för naturen.

– Men finns det någon certifiering eller märkning för “hållbar skidanläggning”? Något som skulle göra det enklare att kommunicera?

– Vi har funderat på det i flera år. Men vår bransch är inte tillräckligt stor för en egen certifiering.

När vi gick med i Fossilfritt Sverige tittade vi på andra typer av hållbarhetsmärkningar – det finns ju inom hotell och restaurang, och i andra branscher.

Men vi hittade inget som riktigt passar för skidanläggningar.

Dessutom är vår bransch ganska spretig, och vi vill inte ställa våra anläggningar mot varandra.

Vi jobbar alla mot samma mål – därför vill vi hellre lyfta goda initiativ än att jämföra siffror eller tävla.
Andra får gärna göra bedömningar, men vi vill undvika att det sker på felaktiga grunder.

– Har du något bra exempel på någon som har lyft sitt hållbarhetsarbete på ett inspirerande sätt?

– Ja! Jag måste erkänna att vi själva på SLAO blivit bättre på att lyfta det.

I höstas delade vi för första gången ut Årets hållbarhetspris. Det var inte för att jämföra anläggningar, utan för att premiera ett gott initiativ.

Priset gick till Hammarbybacken i Stockholm – en hemmabacke som drivs av Skistar.

De har som mål att bli den första helt fossilfria skidanläggningen i världen.
De har använt HVO100 länge och har nu siktet inställt på att bli helt utsläppsfria.

Eftersom de elektrifierade pistmaskinerna fortfarande är i utvecklingsfas och delvis prototyper, har de först tagit steget till att bli fossilfria.
Men målet är att bli utsläppsfria inom något år – vilket är otroligt ambitiöst.

– Det är verkligen ett föredöme.

– Ja! Det gäller drift av liftar, maskiner och allt annat. Och ju fler som går före, desto fler goda exempel kan vi lyfta.

– Absolut, det är så spännande att följa det här. Det finns så många goda initiativ i branschen.

Men jag tror att många är lite rädda för att prata för mycket om dem.
Precis som vi alla kan vara – att om man lyfter något bra man gjort, får man direkt tillbaka kritik om det man inte gjort.

Det gäller ju hållbarhetsarbete generellt.
Man måste hela tiden försvara det man inte hunnit med – istället för att bara få visa det man gör bra.

– Ja, jag håller verkligen med. Det stör mig också.

– Och det är ju inte nödvändigtvis fel.
Man ska inte "sälja myggen och svälja kameler", som man brukar säga.
Men det gör också att hållbarhetskommunikation blir svårare och upplevs som ganska kämpigt.

– Exakt. När någon vågar visa mod och göra en förändring, riskerar det ändå att straffa sig.

– Precis. "Den bruna industrin" har fått existera i hundratals år.
Den gröna har bara funnits i några få – och ändå får vi inte en ärlig chans att göra rätt, utan det vänds emot oss direkt.

– Ja, skeptikerna får lite för mycket luft ibland.

– Det där påminner mig om det nya EU-direktivet som är på gång, kopplat till hållbarhetskommunikation och marknadsföring.

Det handlar mycket om att undvika greenwashing.
Vad betyder det egentligen när någon säger att de har gjort något? Vad står det för – och hur ska man kunna lita på det?

– Direktivet säger väl i stora drag att man bara får kommunicera det man faktiskt har gjort – och att det ska vara sant och tydligt.

– Ja, och jag tror att det kan vara bra. Då blir det mer konkret vad man får säga, och det blir lättare att jämföra utan att kommunikationen spretar åt alla håll.

– För det finns en stor rädsla där ute – att inte våga säga något alls.
Men har man gjort något bra, så ska man få säga det!

– Verkligen. Och det gäller även när man sätter upp mål, som vi själva har gjort.
Det kan vara svårt att säga exakt hur man ska nå dit – men det är mycket enklare att säga vad man redan har gjort.

– Och det har ett stort värde för andra.
Inom energirådgivningen, som jag jobbar med, är goda exempel alltid efterfrågade.

– Ja, man vill veta: vad har någon annan gjort? Vad kan vi lära oss?

– Precis. Men då måste också någon vara villig att dela med sig – annars kan ingen annan ta efter.

– Och när man pratar med företagare som säger "Jag kan inte ställa om allt på en gång", då brukar jag svara: nej, men du kan börja med något.

Varje steg räknas.
Och det är så vi kommer framåt – genom att vara glada för det som faktiskt blir gjort.

– Det där är så viktigt. En kulturskillnad, verkligen.
Vi måste bli bättre på att säga: "Bra jobbat!", även för små förändringar.

– Och jag tror att den FAQ ni tagit fram kan vara en jättebra hjälp i det arbetet.

– Vi hoppas det! Nu samlar vi in siffror igen efter säsongen till vår utsläppsrapport.

Hur värdena blir påverkas så klart också av reduktionsplikten, som svajar lite fram och tillbaka.
Det gör det hela lite knepigt.

– Vi får väl se om det blir någon skillnad den här säsongen?

– Ja, kanske inte tack vare FAQ:n – men vi hoppas att den bidrar till att fler får upp ögonen.

– Fast nu ska du inte förminska er insats! Det är jättebra att ni har gjort det här arbetet.

Jag läste FAQ:n och tyckte att den var superbra. Jag fick med mig nya saker – och tänker att även den som inte är i skidanläggningsbranschen har nytta av den.

– Helt klart! En av de viktigaste delarna är faktiskt uppmaningen: gå till din leverantör och fråga.

"Är det okej att jag byter bränsle?" Om svaret är nej, ja då vet du det – och då finns det något att jobba vidare med.

– Exakt! Som med min egen bil, där jag inte får köra på HVO100 – det är inte jag som tagit det beslutet, utan tillverkaren eller försäkringsbolaget.

– Och där tycker jag det är så tydligt: när det gäller pistmaskiner, reservkraftverk och liknande så säger leverantörer och försäkringsbolag att det är okej att köra på HVO100.

Det är viktigt att de är med på det.
För risken verkar vara mycket liten – även i andra fordon. Men visst, det är bra att kolla, så man inte stöter på problem om något händer.

– Ja, precis. Läs manualen. Eller kontakta försäkringsbolaget innan du byter drivmedel – så vet du att du är på säkra sidan.

– Och det gäller ju även dig som lyssnar nu – även om du inte jobbar i skidbranschen.

Att byta drivmedel till något mer klimatvänligt kan vara ett sätt att minska din klimatpåverkan utan att byta bil.

Och säger din leverantör eller försäkringsbolag nej? Ja, då tycker jag du ska säga ifrån.

Rösta med fötterna.

– Jag funderar på en sak...

Det är ju många delar som ska till för att vi ska lyckas med omställningen.
Ni står för en viktig del – men det finns också andra delar, kanske ännu större, som spelar in. Hur tänker du kring det?

– Jag tänker att vi alla behöver göra vår del.

Färdplansarbetet har varit jättebra genom åren, eftersom flera olika branscher satt upp sina egna mål.

I vår bransch har SLAO en rådgivande och stöttande roll. Vi samlar in data och försöker ge stöd – men det är våra medlemmar som måste ta besluten:
Ska vi byta till HVO100? Elektrifiera maskiner? Ta nästa steg?

Och ska man vara ärlig – vår bransch står inte för de största utsläppen.

De största utsläppen sker inte i själva driften av anläggningarna, utan när folk reser till och från skidorterna.

– Så transporterna är det största utsläppsområdet?

– Ja, exakt. Fossilfria transporter är helt avgörande.

Där har till exempel regioner en viktig roll, eftersom många besökare reser långt för att komma hit.
Vi måste fortsätta jobba med hela infrastrukturen – särskilt kring laddning.

– Det är ju en jättestor fråga.

– Vi gjorde ett jobb tillsammans med Trafikverket där vi jämförde deras beräknade trafikvolymer med de faktiska siffrorna.
Och det visade sig vara enorm skillnad.

– Oj! Fler bilar än väntat alltså?

– Ja, mycket fler – särskilt under sport- och jullovsveckor.
Trafikverkets mätningar görs ofta på sommaren, men vintertrafiken är väldigt intensiv. Det måste tas med i beräkningarna.

– Det är verkligen viktigt att lyfta det, även om det är en indirekt klimatpåverkan.

– Verkligen. Det är ändå en viktig del av helheten.

– Det har varit så kul att prata med dig idag, och att få veta mer om ert arbete med FAQ:n och potentialen med HVO100.

– Tack detsamma! Jag tycker att ni gör ett fantastiskt jobb i det här projektet.

Jag var superimponerad av mässan ni höll – ni lyckades samla så många leverantörer på ett ställe, vilket inte alls är lätt. Vi försöker själva med det, och vet hur svårt det är. Grymt jobbat!

– Tack!
Jag vill också tacka er båda – och passa på att fråga, Katarina: har ni något spännande på gång i projektet framåt?

– Ja! När vi ändå är inne på mässor:
Den 13 maj kommer vi hålla ett event i Järpen som vi kallar Volt & Vrid.

Det blir fokus på arbetsmaskiner – fyrhjulingar, gräsklippning, slyröjning, drönare och förhoppningsvis även båtmotorer.

– Det låter ju jättespännande!

– Och innan vi avslutar: jag vill också nämna vilka som finansierat det här avsnittet.

Det är finansierat av Regionala utvecklingsfonden, samt med medel från regional utveckling.

– Och i nästa avsnitt?

– Då ska vi prata om cirkulär upphandling.

– Det låter väldigt intressant.
Jag ser fram emot det!

– Det gör jag också.

Välkommen till det här avsnittet av ökad takten, där vi idag ska prata om butiken, bilen, biffen, bostaden och banken.

Yes, de fem B:na.

Yes, Tove heter jag och jag är här tillsammans med dig.

Ja, Hildas Sigge.

Och vi ska följa upp ett avsnitt som vi spelade in och släppte i mellandagarna.

Ja men precis, för då bestämde vi oss för att titta på hur ser vår klimatpåverkan ut i vardagen. Vad gör vi som orsakar påverkan helt enkelt? Och finns det något vi kan göra för att minska?

Ja, och vi gjorde det här tillsammans med våra andra rådgivar kollegor här i Jämstlands län. Så vi står här i studion idag men vi kommer också lyssna tillbaka på lite klipp som vi spelade in när vi pratade ihop oss alla tillsammans om hur det hade gått.

Ja men precis och det som hade gått var ju att vi testade att ställa om utifrån olika områden. Vi valde ut så jag bland annat hade fokus på bilen.

Ja, vi kollade lite var och en för sig, vart har jag mina, vart är mina utsläpp större och vart skulle jag kunna göra en förändring. Så vi hoppar in tänker jag och vi ska börja med det b:et som är biffen.

Och det här är ju ett ämne som kan väcka känslor när man börjar prata om vad man får eller bör eller ska äta så där. Och om man kollar kopplat till det här 1,5 graders-målet som man har kommit fram till i Parisavtalet så i Sverige så behöver en snittmåltid, alltså lunch eller middag, minska sina utsläpp till en fjärde del av vad det är idag.

Så vi säger ju inte då att vi ska äta en fjärde del så mycket mat som vi gör idag utan snarare att vi kan justera lite vad det är.

Precis, innehållet.

Och en sak som man kan tänka är att ha mindre processad mat, för det kan ha mindre påverkan. Ett exempel är att chips har 20 gånger mer klimatpåverkan än motsvarande mängd potatis.

Det är ju väldigt mycket.

Och det är också gott med chips så det är klart men man kan ju liksom...

Kanske inte behöver ta det varje kväll?

Nej. Och sedan kött är ju också lite sådär men där rekommenderar ju också livsmedelsverket att vi ska äta mindre kött än vad snittet är idag. Deras rekommendation är ungefär hälften i förhållande till den mängd som vi faktiskt äter idag.

Ja.

I snitt då.

Men vi hoppar in i klippet och hör vad som har gjorts kopplat till biffen.

Spännande.

Sitter här med Ingrid, Hilda, Helena och Rasmus. Mina rådgivar-kollegor och nu ska vi ju försöka samla upp här hur det har gått för oss med den här utmaningen som vi började klura på i höstas och har genomfört nu i början av året. Och vi hoppar rakt in och Rasmus, du ser hugad ut och börjar snacka lite. Hur har det gått för dig?

Ja men precis. Jag hade ju biffen då, mat. Och jag hade några idéer om att egentligen minska på köttet där man ser att det är stor påverkan, minska lite på ostkonsumtionen och ja men över lag försöka få till just vegetariskt käk för barnen och jag har ju små barn hemma. Och det har gått ganska bra.

Ja, jag har, vi åt inte jättemycket kött innan heller men jag har ändå försökt att begränsa att tänka till i butiken att ja men vad kan jag ta i stället för den här köttbiten. Och vi har också kravmärkt lokalt kött ner i frysen hemma som jag köpt. Så jag tänkte att ja men ska vi äta det så då kör vi på det. Det är ju schysst kött liksom, vi behöver inte ha något annat. Så att divisen har varit lite minska men inte sluta liksom.

Och när det kom till ostens samma sak där. Jag har inte slutat köpt ost för ost är gott. Men det har varit lite så där standard att man alltid köper ett par haloumi-ostar när man går på affären. Så svänger man ihop någon vegetarisk rätt så har man väldigt gott samvete. Men samtidigt ja oj osten var ju ganska stor del av avtrycket. Ja men kan jag byta ut osten? Ja, testa lite olika saker. Lätt till att det blir grytor, vegetariska grytor där jag också försökte ja begränsa mig lite grann så att det inte blir att barnen sitter och petar i maten. De gillar inte grytor, ja inte mina barn i alla fall.

Jag tänkte på det. Vad är det för problem med grytor? Nej det är mer ett problem med att det inte äts upp snarare. Det blir matsvinn.

Nej men jag försökte dela upp så att man ser vad man äter tydligt. Till exempel i stället för att blanda ner kikärterna i tomatsåsen eller i grytan så har man de vid sidan av rostade de litegrann med honung och salt har varit bra. Det blir nästan lite popcorn-känsla på dem. Det funkar mycket bättre. Då äter de det i stället för att sitta och peta i det.

Så det händer och blir lite förändring på menyn.

Ja men lite grann. Men egentligen inte så stora grejer. Man minskar lite grann här och var. Jag gör om alla mina maträtter, så har det inte varit.

Det är bara att ändra och justera lite grann. Minska lite ost, minska kött. Byta ut vitt ris mot havreris. Barnen älskar havreris. Lokalproducerat, perfekt.

Superbra ju. Vi pratade ju också lite om svin. De minskar svinnet som är liksom åtgärd. Är det något som har eller det kanske mer handlar om att laga god mat?

Ja exakt. Dels är det att laga god mat. Men det är också som förälder kan man tänka på. -Oj kanske ska ta för mig lite mindre mat på min talrik för jag vet att... Jag misstänker kanske, ofta kanske man har lite misstanke om att undra hur barnen äter den här maten. Då väntar jag lite tills de har mat kvar på tallriken. Om de inte vill ha så äter jag den snart. Man kan vara lite taktisk där också.

Massa bra grejer.

Var det någon annan som har?

Ja men jag hade ju en liten del av biffen. Men det var samma där. Jag äter ju knappt några kött. Så då var det ostan som fickvara min biff också. Och vad har jag gjort? Jag tror att jag bara liksom har reflekterat lite mer över det. Som du säger också. Och använder en sådan små sak. Att jag använder den osthyveln som gör tunnast skivor. Så när jag äter ost så blir det liksom lite tunnare skivor. Och har nog ätit mer annan frukost. Och lite gröt, lite oftare eller lite så. Havredryck och musli. Och varierat för att minska ostmacke- behovet. Om jag köper hem en ost vill jag inte att den ska bli dålig. För då blir det svinn av den. Så då brukar jag försöka hålla koll på när den behöver lite trött eller för tunn för att då riva ner och stoppa i frysen. Så jag kan använda upp hela osten. Men också som du sa, lite samman det här. Tänka på frysen också. Jag har ju frysen full med grejer. Så passar på att äta av det i stället, för att köpa hem saker som jag redan har.

Precis. Inte spara svampen till nästa säsong så att den inte får plats.

Precis. När man vill ha nya bär och grejer.

Tillbaka i studion

Det är viktigt att man får plats med sina ny plockade bär i frysen.

Ja, det känns ju väldigt snopet. Man har plockat massa och ingenstans att göra av dem.

Men något som jag också tänkte på som både du och Rasmus pratade om i det här klippet. Det är ju att ni inte har slutat helt utan mer funderat på vad kan jag dra ner på. Vad kan jag byta ut eller äta lite mindre av. Man måste liksom inte göra en radikal förändring dag ett. Utan man kan ta det lite stegvis och förflytta sig.

Jag tyckte att det också var ett riktigt bra smålandstips där med osthyveln du hade.

Det är väl min småländska sambo som smittat av sig kanske.

Mycket bra.

Ja, men jag tänker att det ändå kan göra ganska stor skillnad. För jag har någon osthyvel som gör så dubbelt så tjocka skivor. Så det blir en halvering av min ostkonsumtion.

Ja, jag tycker det är superbra.

Precis. Jag tyckte också att Rasmus har lite olika förutsättningar. Han pratar till exempel om att han behöver laga mat som funkar för hans barn och äta också. Och att grytor var ju ingen hitt. Men då verkar han hitta andra lösningar på hur han kan ersätta osten bland annat.

Det är viktigt att ta med sig att man får utgå ifrån vad man själv kan göra och vad man har för förutsättningar.

Sen är det ju, kopplat till de andra ämnena, mat är någonting som vi inte kan skippa. Vi behöver äta. Det är väl också ett viktigt område att fundera på. Vi kommer att behöva fortsätta äta och hur kan vi göra det på ett bra sätt?

Ja, men vi ska inte finnas lite tips ändå. Om man tycker det är svårt att komma i gång och förstå vad kan jag laga för mat?

Ja, det finns ju både... WWF har tagit fram matkalkilatorn. Där kan man se utsläpp för olika respektive livsmedel och se vad som har högre eller lägre påverkan. Sen har de också tagit fram ett koncept som heter ”One Planet Plate”. Det är som en färdig meny med maträtter. Så kan man se för varje maträtt vad de har för klimatpåverkan eller vad det är för utsläpp.

Men också att de håller sig inom vad som passar för att nå det här 1,5 graders målet. Så det är ett bra hjälpmedel.

Ja, väldigt smidigt sätt att komma in i det.

Ja, men vi hoppar vidare och pratar lite om resor och transporter. Det står ju för en tredjedel av våra växthusgasutsläpp inom Sveriges gränser.

Av det här står personbilarna för mer än hälften. Så det är ett ganska stort utsläppsområde. Och där har vi ju ett B som du har tittat lite extra på.

Ja, det stämmer. Det är jag som är bilen här.

Spännande. Vi lyssnar hur det har gått.

Jag har försökt få till det här, att minska bilåkandet. ja, men det har ju ändå minskat bilåkandet skulle jag säga. Jag har jobbat för att planera in så att jag har minst en dag i veckan som jag jobbar hemifrån. Alltså att jag får till det i planen. Men ibland känns det lite

utmanande när för vissa dagar har jag någon kvällsaktivitet i stan. Så någon träning som jag vill gå på. Så jag får tänka till lite i kalendern. Men det går ju absolut att lösa och är ju ganska skönt att jobba hemifrån någon dag i veckan. Sen har jag ju också...Jag tyvärr inte bytte vinterdäck på båda däcken på cykeln än som jag pratade om sist. Men på ena och det funkar ju. Sen har jag faktiskt provat att gå lite mer till och från bussen. Och tänkte att det kommer kännas att det tar mycket tid och är segt. Och det har ju för sig tagit lite tid för att jag har varit ute i god tid. Så jag får vänta på bussen i 20 minuter, två första gångerna. Men nu tror jag att jag börjar lära mig ungefär hur lång tid det tar för mig att gå. Jag var lite snabbare än Google Maps.

Ja. Men vad med då?

Jag pratade ju om sist att våra cyklar hade blivit stulna vid busshållplatsen. Och jag har faktiskt kontaktat kommunen och frågat om det kan vara möjligt att få till ett cykelställ vid busshållsplstsen. Och jag fick svar att de skulle titta på det. Och det var ju ändå så här. Bara man hör av sig så kan de finnas chans att det sker saker. Ja, så det känns väldigt kul.

Pratade också om att titta på någon laddbar bil. Och där har jag börjat spana runt lite upp på någon begagnad laddbar bil. Men inte landat i besluten. För jag tänker att det är lite olika aspekter som kommer in. Så jag behöver kika runt lite mer. Men har börjat spana i alla fall så sparkat mig i rumpan på så vis.

Det är jättebra ju. Man kanske inte ska bara spontan köpa en bil utan det kan vara bra.

Helena har det gått bra med samåkningen? Eller har du fått till någonting där? Det pratade du iallafall om som en möjlighet.

Ja precis. Jag försöker kämpa på det som jag har gjort ändå. Och också om jag nu ändå ska hämta på någon aktivitet. Då kan jag passa på att träna själv den eftermiddagen. Och så stanna kvar i stan. För jag lov att ha bilen den morgonen. Men då behöver jag inte åka en extra. Så det kan ju vara en sak. Och kanske välja vart man ska åka skidor. Det är mest skidor. Det finns lite på nära håll också. Det kan ju vara trevligt det också.

Upptäcka vad som finns på hemmaplan.

Ja det är lite klurigt det här med samåkning. Det är ändå härligt att höra att Helena tänker kämpa på att försöka få ihop det. Och bra tips där att man kan tänka på att samordna med sin egen träning eller handling när man skjutsar barn, eller är ute och åker med bilen. Men visst hade du också lyckats samåka lite under den här perioden?

Ja men det stämmer. Det var en av de här morgnarna som jag tänkte ta mig till bussen. Men så hade snön rasat ner och frusit framför dörren. Där min cykel stod. Så jag stod och hackade med ett sån skottverktyg, skottredskap. Men tog mig inte in. Jag kommer inte hinna gå till bussen. Men nu har jag bestämt mig för att åka buss idag. Eller inte behöva ta bil. Inte haft något av värmare eller så. Men gud jag kan fråga grannarna om de ska skjutsa barn till bussen. Eller om de ska in till stan. Så då skickade jag ett sms. Och hade lift en kvart senare in till stan.

Gud vad bra! Så bara man vågar fråga så kan du ofta lösa sig.

Ja.

Superbra och bra tänkt. Härligt också att du var så inställd den här dagen att inget ska hindra dig från att inte ta bilen.

Precis, jag hade bestämt mig. Idag har jag en bussdag. Inte bil.

Mycket bra. Men jag blir också lite nyfiken på att höra då. Om du har hunnit räkna någonting på resultatet av de här förändrade resvanorna. Som du har gjort under den här perioden.

Ja men det har jag ju faktiskt. Och jag har ett litet verktyg som jag kan räkna i. Och enligt det så har mina utsläpp minskat med 40% under den här perioden. Så det är ju ganska mycket. För inte så stor förändring. Det jag har gjort är att jag har jobbat hemifrån minst en dag i veckan. Och sen så har jag åkt buss två dagar till i veckan. Och då gått och cykla till bussen. Och sen tar jag bussen in till stan.

Superbra ju.

Ja, man behöver inte göra så stor skillnad.

Ja, det blir skillnad av att göra annorlunda. För det kan ju vara liksom, om man tänker bara att man jobbar hemma en dag i veckan. Så är ju det, om man då undviker att resa den dagen 20% av den veckans arbetspendling. Men det som också är intressant här är att du ändå har rest ganska mycket. Men ändå lyckats minska stort.

Ja, det är ju väldigt trevligt att se resultaten. Det gör mig ju också motiverad att fortsätta med det här. För det vill jag ju verkligen göra.

Bra jobbat.

Tack.

Skidor till bussen, är det något som har?

Nej men där har jag inte lika stor succé. Jag var jätteinspirerad efter förra inspelningen och tänkte att det här känns som ett äventyr av skidor till bussen någon dag. Men så blev det inte av. Och nu känns det som att den här snön inte riktigt existerar längre.

Nej.

Vi såg den här bil eller fordonet som samlar upp grus på gatorna idag.

Ja.

Ja.

Så rullskidor kanske eller nästa säsong?

Ja, vi får se helt enkelt. Och med det så tänker jag att vi hoppar vidare till den nästa b:et

som är banken.

Ja.

Och den kan ju alternativt hitta börsen.

Ja, jag känner att jag har använt lite olika där. Men jag tror att...

Vi kör på banken nu.

Vi kör på banken.

Och det här är ju ett område som kan vara lite svårt att sätta sig in. Det kanske känns lite krångligt, men ändå är väldigt viktigt.

Det kan också väldigt glömma bort att vart jag har mina pengar sparande påverkar.

Ja. Precis, för det handlar om hur vi investerar och sparar våra pengar. Och vad det får för påverkan på klimatet. Och något som kan vara bra med det här är att om man gör det här en gång eller tänker till ordentligt så sköter det sig själv sen att man inte måste göra någonting hela tiden. Men vi hoppar in och hör hur det resoneradeskring den här b:et.

Banken som... Du har kikat lite på Ingrid.

Ja, men precis. Vi pratar ju om banken och hur man sparar. Vad man väljer att ha sina besparingar som en lite osynlig klimatpåverkan. Man kanske glömmer bort att den också är väldigt viktig. Så den ska vi kika på lite av den anledningen. Jag har inte gjort jättemycket, men jag har kikat lite. För vi var inne på att det finns klimatfonder och olika benämningar på fonder och så där. Så det var lite mer att ta reda på vad de säger med märkningarna egentligen. Så jag kikat lite på det. Och det finns ju en massa intressant att lära sig om den här finansvärlden. Men det är bra att veta att det ändå kommer EU-krav. Att företag, börsnoterade företag, behöver göra en hållbarhetsredovisning. Så det finns ju att ta del av.

Det kanske är... Jag vet inte hur lätt eller svårt det är att läsa de här rapporterna, men de finns i alla fall. Och jag tänkte, det är ändå en bra sak att de behöver göra det. Sen finns det... Det finns Svanenmärkta fonder. Och så är det ganska hårda krav precis som på andra Svanenmärkta produkter. Så finns det också Svanenmärkta fonder. Så det kan man kika efter. Och sen tror vi att vi pratar om det sista. Att det finns klimat eller så där miljörelaterade ordfonder. Och kanske så här känner man ändå som är verkligen bra då eller inte. Men den vill jag... Ni har kollat runt att jag tror att man kan lita på dem att stå i en klimatfond. Så är det det. Det som kanske är lite klurigt så är det om det står hållbarhet av olika saker. Att det kan också vara väldigt olika.

Ja, det är ganska brett. Det kan ju vara jämställdhet eller det kan ju vara socialt, etiskt, sådana aspekter. Så det kan ju vara...

Det kan vara vad som är ens egna hjärtefrågor kanske. Vad som är viktigt för den själv så tror jag man kan hitta ett sparande som passar med ens värderingar. Jag tänker att det är viktigt att ta reda på vad man vill. Ja, man själv tycker det är viktigt.

Ja, men exakt. Precis.

Det är min spaning.

Ja.

Rasmus har också funderat lite.

Ja, men jag har också funderat lite. Kollat runt lite grann. Det är inte så djupgående men det man kan konstatera är väl som du inne på Ingrid att det finns mycket märkningar och ofta har kanske bankerna eller olika fonder. En viss märkning, det kan vara gröna löven eller det kan vara jordglober eller det kan vara olika saker. Och det kan vara lite djungel. Ja, att varje bank har sin egen märkning. Men jag tror ändå på att tänka. Vad är mina värderingar? Vad är de jag söker efter? Och ändå gå efter det när man söker på fonderna och har en märkning så är det bättre att utgå från den än att tänka att den är fel som utgångspunkt. Så tänker jag ändå. Men det är ändå lite problematiskt att det inte finns en standard för alla. Vad jag har sett i alla fall.

Ja, Tove, det här med olika märkningar och så för att förstå vilken klimatpåverkan har olika fonder och investeringens alternativ.

Det var lite liksom olika här kände jag. Det upplevdes både som bra och som rörigt och att det kan vara olika märkningar från olika banker eller olika sidor. Och det gör jag att det kan bli lite svårt att jämföra.

Men det finns ju oftast någon förklaring till vad baseras den här märkningen på. Vad har man tittat på för att det ska få så här många jordlobbar eller vilken figur som symboliserar löven.

Precis, så man får ändå medskicket blivit kanske här att man behöver göra lite egen research och kolla upp för att det finns lite olika. Men om man har kollat upp en märkning kan ju det vara ett bra sätt att jämföra till exempel olika banker eller om de använder samma märkning. För då betyder den ju ändå samma sak.

Ja precis.

Och det går ju också att om man tycker att det här känns stort och läskigt och svårt med investeringar och sparande det går ju faktiskt att prata med sin bank också och säga att jag har de här värderingarna och vill gärna att mitt sparande speglas i det. Och man kanske är beredd att ta lite en annan risk eller hur man nu vill lägga upp det. Men att resonera för att få hjälp i att placera sina pengar så att det blir mer hållbara fonder. Och uppfyller då värderingar eller vilja.

Det finns också, på världsnaturfondens hemsida så har de kopplat till det här, skrivit fram lite exempel-mail eller hur man kan uttrycka sig om man tar kontakt med sin bank hur man kan formulera sig för att dels framföra att man tycker att det här är viktigt och att det är bankens hjälp eller att de ska jobba mer med de här frågorna.

Ja, för bara frågan symboliserar ju till banken att det här är något som vi byr oss om som har pengar.

Precis. Ni behöver sätta in i det.

Ja, sätta lite höja efterfrågan eller sätta lite press på dem och jobba med det.

Okej, men det var biffen, bilen, banken. Var ska vi ta vägen nu, Tove?

Nu ska vi titta lite på bostaden. Och det här är ju det B som vi kanske jobbar med mest i vanliga fall också inom rådgivningen. Men här kändes det också som att vi stötte på en del hinder. Och jag hoppas att det beror på att vi redan har tänkt på ganska mycket lågt hängande frukter här som vi har tagit hand om redan.

Har du något exempel på vad en sån lågt hängande frukt kan vara? Något enkel grej att göra hemma för att minska sin energianvändning?

Man kan till exempel se över så att man har möblerat på ett bra sätt så att värmen kan spridas enkelt i alla utrymmen.

Så att du inte ställer soffan framför elementet?

Nej. Utan gärna ha 10-20 cm fritt från element för att varmluften ska kunna spridas.

Det kan också vara att man har rätt temperatur i kyl och frys så att man inte använder onödigt mycket energi där. Även att man har städat bakom det kan minska energiförbrukningen med 20 % från vitvarorna. Jag har städat bakom kyl och frys och dammsuga.

Jag har också hemma jag har en dörr som drar lite utifrån och in. Då hänger vi upp ett trapperi mellan hallen och vardagsrummet och det är förvånansvärt stor skillnad. Hallen måste ju inte vara så varm så det är helt okej.

Toppentips och man kan ju också täta fönster och dörrar där det är mycket kalleras och att byta till LED-belysning.

Ja, precis. Men ska vi höra lite om vad ni tyckte var lite klurigt i era processer här?

Ja, vi lyssnar.

Ja, men ett område var ju också bostaden som du har kikat lite på Helena. Hur har det gott?

Ja, precis. Jag har ju både en villa och ett fritidshus och en delägt fritidshus också. Ja men jag skulle ju serva min värmenpump då, för det har jag inte gjort tidigare och haft den mer än tio år. Så det gjorde jag. Eller fick hjälp med att göra. Bytte expansionskärl och kolla lite annat. Så det blev bra. Dock vet jag inte riktigt, fick förslag på att jag skulle byta köldmedium sen och göra betydligt mycket fler grejer där som kanske läckte så att det blev lite klurigt ändå faktiskt att veta vad det är för åtgärder man ska göra. Är det ska man göra eller inte? Det kanske var lite svårare än vad jag trodde.

Ja, det var inte helt tydliga besked. Eller så upp till dig, hur det skulle gå vidare.

Ja, det kanske är läcka, men man hittar ingen läcka med sitt instrument. Då ändå byta ut någonting som också är klimatpåverkan och då är det köldmedium. Men man vill ju inte läcka ut i onöden. Man vill att det ska fungera så bra som den kan också.

Så du har gjort en ansats här. Men det är ändå lite i funderingen fortfarande.

Ja precis. Jag har inte pratat med honom här eller han har inte hört av sig. Sen är det där med inställningar på värmepumpen tänkte jag också på. Det är lätt att man bara har

lagring och det kan man ställa in på lite en snålvariant. Så det kan ju vara ett tips att man kolla lite grann hur värmenpump fungerar, vilken inte heller det är helt självklart. Så man kan göra alla inställningar bra och kika över.

Precis som man lägger tid att göra det en gång och lär sig så kanske man har nytta av det sen.

Ja.

Men det var ju intressant att ha hand där och kolla på värmenpumpen. Jag stod där och tittade såklart. Och försökte lära mig också. Så det var ändå kul.

Ja. Och jag bor i en lägenhet så har liksom inte så mycket rådighet egentligen men har funderat ju på några grejer där innan och har också försökt ta hjälp då byta ut i duschen mot en mer snålspolande kran eller dusch att duschmundstycke eller duschblandade så. Och även skruva ner lite på elementen men det har inte gått jättebra, för det har liksom inte blivit svalad utan det har blivit jättevarmt i alla fall. Och så nu har jag lyckats skruva ner i sovrum i alla fall för där det är extra skönt att ha svalt men i de andra rummen så verkar det som att det bara blir överhettat om man försöker vrida för mycket så nu har jag låtit om vara. Och även i köket så har jag en kran som står och det är dels svårt att ställa in rätt temperatur för ditt två rattar. Så jag fel-anmälde de här grejerna men det blev inte superbra resultat hittills ändå för då har det kommit ut en som VVS person tänker eller som har bytt blandaren i duschen men satt det tillbaka det här samma duschmunstycket. Så det är fortfarande det här gamla som spolar ganska mycket vatten fast det inte är något bra tryck.

Och sen så blev det fel kran i köket. Så den han kom med en och den fick inte plats så då fick han liksom åka och byta. Så det är också lite så fortsättning följer här så det är fortfarande den här gamla kranen så ligger en ny kran i en kartong på bänken. Jag tänker att det kommer nog att lösa sig och då blir det nog lite mindre lite mindre onödig liksom vattenförbrukning i köket i alla fall.

Utthållighet krävs med andra ord.

Ja men man behöver nog ligga på lite och det får kraftsamla lite för det. Ja så att det är inte helt lätt men lite små grejer hänt i alla fall.

Ja men ni pratade ju här du och Helena om att det har hänt några saker ändå. Det har varit lite klurigt men har hänt några saker. Och jag blev lite nyfiken på den här uppföljningen av den här kranen. Lägger den kvar i en kartong på köksbänken.

Nej men faktiskt nu har den här teknikern kommit tillbaka och bytte till en fungerande kran i köket eller fungerande. Men med en ny blandare helt enkelt så att det man enkelt kan få rätt temperatur och inte behöver spola massa vatten för att få en lagom temperatur helt enkelt så att nu är det avklarat.

Ja är det snålspolande kran till och med?

Ja det skulle jag säga.

Det är ju bra. För det var ju typ som vi inte nämnde innan här men det är ju också kan man ju minska sin varmvattenförbrukning med omkring 40% genom snålspolande duschmunstycke och kranar. Ja så det är också en bra grej att göra och nu har jag tagit ett litet steg här i alla fall.

Men det är ju också lite klurigt när man bor i lägenhet för man har ju inte rådighet över allting själv och jag stött ju på lite problem här med det här med elementen och om det då är att termostaterna är dåliga eller om det är att det behöver injusteras så är ju det något som jag inte kan göra själv.

Nej. För det kan ju vara så att systemet hänger ihop med systemet som är hela lägenhetshuset. Så att det kan påverka temperaturen i andra lägenheter och sånt. Men då är det ju toppen att felanmäla eller kontakta fastighetsägaren, fastighetsskötaren för att signalera om det är något som är på tok. Så kan ju de justera in systemet.

Precis. Och sen det här med värmepumpen är ju också som Helena var inne på kan ju vara lite krångligt. Så att ett tips är ju ändå att dels se till att man har rätt dokumentation så att man kan läsa på om sin värmepump och kan ge rätt information till någon som kommer att titta.

Ja, spara dokumentationen för nu är det lättare och ta sig vidare och hitta avsningar.

Okej, är det dags för dagens sista B?

Ja.

B:et som är butiken. Och det är ju egentligen både livsmedel, transporter, boende eller konsumtioner, ju många saker. Men även så att de överlappar ju till viss del de här andra bena. Men det är ju även kläder och skor, alltså prylar som vi köper.

Och den privata konsumtionen står för cirka två tredjedelar av de konsumtionsbaserade utsläppen i Sverige så tar vi liksom som privatpersoner.

Vi shoppar loss.

Vi shoppar loss.

Men det känns som att eller känns som att visst, fick du reflektera lite och prova att göra någonting kopplat till det här under den här perioden att vi skulle ställa om?

Ja, men det är föll på min lott. Det var lite klurigt. Vi kan höra hur det har gått.

Här skulle jag ju fundera lite på mina inköp den här månaden. Och som vi var lite inne på Kanske i januari var en så tacksam månad att jobba med det här också när man är lite går på låg varv efter jul och nyår och det är väl också officiellt den fattigaste månaden. Och en sak som jag ändå har gjort, för det är också lite svårt ibland. Det bästa är ju om vi handlar mindre. Och så blir man lite taggad och ska göra en förändring och då tänker man att man ska göra någonting. Och det bästa är ju egentligen bara så, låta bli.

Men en sak som jag har gjort är att jag bjöd in till en klädbytar-kväll. Så jag bjöd hem lite kompisar och laga lite middag och så sa att om de hade något sådär plagg som hänger i garderoben som man kanske har köpt och tycker om, men inte använder eller ja. Så kunde man ta med de och så då ja men blev det bara en så trevlig kväll när vi umgicks lite och så bytte vi lite kläder. Och det blev inget så jättestort evenemang, men vi var några stycken och alla gick hem med något som de inte hade kommit dit med. Och sen så sa jag också att om det man hade tagit med sig och man inte ville ha med det hem vilket man såklart kunde ta med om man ville, men annars kunde jag se till att det kom till en loppis eller såldes vidare. Så det var ändå en lite rolig aktivitet som jag tänkte också bidrog till något nytt plagg i garderoben utan att konsumera något för andra personer och få med andra i att göra en förändring. Så det har jag gjort, annars har jag försökt och inte shoppa något bara.

Men så är det, jag tycker är intressant också det som du sa om det bästa att inte göra någonting alls, att helst inte köpa. Och jag hamnade i nånstans att jag var tvungen att rensa lite grann bland kläder som låg lite här och där inom väska och inom hög och så där. Det var ett väldigt bra sätt för att bli osugen på att handla någonting för då är det inte så mycket jag

Har då blir man bara less på allting. Så det är mitt tips. Röja lite grann eller typ plocka iordning så då blir man bara kräks på alla grejer så då vill man inte ha mera grejer.

Ja smart.

Även efter det så var jag på ett shoppingscentrum för att jag var tvungen att vara barnen, vi var i en annan stad. Men då var jag väldigt osugen på att handla någonting till mig själv faktiskt. Så det fick bli sushi till lunch och något saker istället.

Ja.

Men ja det är väl mitt tips ändå. Och som sagt var tänka efter ordentligt. Det är så lätt att man lockas även om man inte vill så blir man ändå lockad och lite peppad till att handla grejer och det kan störa mig att jag liksom ändå finner något så lycka i att handla det.

Det är nog ju så vi är. Det är så vi funkar och det är bara att kämpa emot.

En annan sak som jag sa också att jag skulle försöka göra varje och rensa lite apropå det och liksom och det var ju också bra med den här klädbytardagen att det blev liksom en deadline att jag behöver göra det innan för då ska jag hälsa hitta något som jag kan tänka mig och skicka vidare. Och jag också lagt ut en möbel som jag inte använder längre på Marketplace som jag tänker att det blir bli den såld så får jag lite mer plats för nu står den bara att ta plats och så får man lite pengar också och så kan den komma till nytta någon annan stans.

Men det får man ibland, ibland går ju fort där men ibland får man bara vänta så att vi får se.

Ja Ingrid vad tänker du på?

Jag märker inte himla bra tips där liksom att rensa och röja och kolla vad man har för någonting för som sagt ofta att ha mig med grejer, att man kanske glömmer bort saker och så där och sedan också att laga och fixa grejer som går sönder. Det hade vi en hälsning från Rasmus här också som hade lagat många byxor här en period. Och att ta sig den tiden, det kan ju faktiskt vara värt i stället för att kasta, köpa nytt, som att kommer man i gång med det. Det behöver inte vara så krångligt om det är lite sommar eller fickor och sånt där.

Och är det krångligare saker som dragkedjer så finns ju det finns ju bra syateljéer som kan fixa sådant också. Jag tror att det är prisvärt jämfört med att köpa nytt om det, om kläderna är hela övrigt liksom att fixa små detaljer.

Och framför allt tycker jag att det är de kläder man tycker om mycket som går sönder och det är väl kanske för att man använder de mer så, men då är det ju kanske också värt att laga dem, för det är inte alltid man kan hitta samma sak igen.

Nej men precis kanske har lite rustat, lite laglappar och grejer hemma liksom så går det liksom att man får in den vanan tror jag är bra.

Okej men här fick vi ju lite olika tips som handlar både om att laga och rensa och tröttna på att man har för mycket saker och att byta grejer med varandra. Den här klädbytardagen Tove, vad, var det succé?

Ja men det var trevligt och sen har jag försökt, och jag tänker att det är ett kul koncept, man får både umgås och uppdatera garderoben lite. Och sen har jag försökt att räkna lite på hur, rent koldioxidmässigt, hur mycket som sparades den här klädbytardagen och då är det då i förhållande till om man hade köpt de här plaggen nya. Och då genererade den här kvällen där vi var fyra personer en besparing på 230 kilo koldioxidekvivalenter.

Går det liksom att jämföra med något? Om jag säger koldioxideckvalenter?

Ja men då kan man ju dels ställa det mot det här målet om man ska förbruka ett ton per person och år, då är det här ganska mycket och det motsvarar också att man kör ca 140 mil i en bensinbil.

Ja då blir det lite mer greppbart känner jag.

Och det var ju då inte mig personligen utan vi vid tillsammans.

En annan grej som inte riktigt nämndes nu här, eller som vi inte fick höra det här. Det är ju det här med minskad konsumtion kopplat till mat också. Att minska mat Rasmus var ju lite inne på det kopplat till biffen där med att laga mat som barnen gillar eller hjälpa till att äta upp portioner som inte äts upp. Men det känns som det kan finnas lite andra knep också. Till exempel om den här hyllan på mataffären där det är så att äts snart mat.

Ja och sen finns det ju också appar som samlar upp från både butiker och caféer sådan mat som de inte kan sälja till fullt pris längre. Man kan få köpa till ett reducerat pris. Och det kan både vara en överraskningspåse med frukt och grönt men det kan också vara frukost från ett hotell fick vi höra en kollega som hade testat.

Ja just det. Ingrid som har varit med och pratat. Hon ville lyxa till det med god frukost och då köpte hon en påse med hotellfrukost helt enkelt som de inte kunde spara så kunde hon njuta av den.

Ja himla bra grej.

Ja kul tips. Det finns ju andra typer av kassar också som man kan använda för att minska sin konsumtion så hade du ett exempel på det hela.

Ja jag tänkte lite bara med böcker att på biblioteken så har de ju väskor som man kan låna med bokcirkelböcker. För det kan ju ibland vara så om man är med i en bokklubb eller bokcirkel då är man kanske 6-7 personer som ska läsa samma bok och om då alla vill låna på biblioteket blir ju en himla lång kö men då kan man som en bokklubb låna den här ryggsäcken med sju böcker av samma och läsa och sen prata om.

Ja så slipper alla köpa boken för så blir det ju annars om man är ett helt gäng som inte vill stå i kö.

Ja precis.

Koncept har ju också anammats i den här fritidsbanken som finns här i Östersund, och det här konceptet finns också i andra kommuner i länet och det tycker jag är en superbra grej om man vill testa en aktivitet som man inte brukar göra eller bara behöver någonting under en kort tid så det är också ett kul tips för att slippa köpa grej som man inte behöver så ofta.

Det blev ju succé för oss nu vi ville ha upp ett litet pingisbord till jobbet som man kunde ha som rastaktivitet.

Ja det var bra.

Då har vi pratat om de fem bena här. Hur kan vi samla oss efter det här?

Ja en reflektion som jag har gjort är ju att som jag var lite inne på tidigare men att det är okej att låta det ta lite tid om man får hitta liksom vart man är idag och vad man kan börja och hitta de förändringar som är möjliga för den själv och börja med.

Så tar det lite stegvis och det är väl något som finns bevis på för att saker ska hålla på sikt så är det bra att vi tar ett steg-för-steg och inte försöka ändra på allt direkt. Och sen finns det också en del hjälp för det kan ju kännas lite krångligt om man inte vet vad man vart har jag mina stora utsläpp idag eller så det finns ju lite verktyg. Ja precis så man kan ju kalkylera sitt avtryck och då finns det bland annat världsnaturfonden (WWF)

Har klimatkalkylatorn som man kan gå in och fylla i sen finns det ”Habbits” där man också fyller i sina vanor och så får utsläpp kopplat till det och i Habbits kan man ju också få utmaningar eller vara att tävla mot varandra men också få tips och poäng för saker som man gör så där det kan vara liksom som lite hjälp på traven. Så det är också roligt om man vill liksom utmanande om det kan följa sin sina framsteg. Det finns också Svalna är ett exempel på att man kopplar en kalkylator direkt till sin bank så att sina inköp räknar samman och så får man ett resultat.

Ja men just det. Och något som jag tycker har varit väldigt hjälpsamt i det här som vi har gjort nu också har varit så här om man nu gör vi det här allihop i den här gruppen samtidigt så då är det lättare för mig att få det gjort att det sker någonting att nu är det uttalat att vi ska testa det här. Om man har lite kanske förväntningar på varandra men också kan peppa och inspirera varandra göra en skillnad.

Så det är ju också krokarm med någon annan det kan ju bara vara att nämna för någon kollega eller i kompisgänget eller ja och det som, vi har ju varit lite inne på det också men det kan ju också finnas andra fördelar med det här som bättre hälsa eller att man får mer motion eller vad som motiverar mig kanske inte motiverar dig eller någon annan.

Det är också bra att fundera på kanske vilka andra fördelar för det kan ju göra det lättare.

Ja för jag fick också chock här för någon månad sedan när jag kollade på min stegräknare i mobilen eller några månader sedan hur få steg jag hade gått senast tiden så det har varit också en liten spark i baken för mig. Och nu har det fått en skjuts uppåt så när jag har gått till bussen. Det har faktiskt ökat snittet, känns bra.

Värt att komma ihåg det här med att ingen är perfekt men tillsammans kan vi peppa varandra och göra skillnad och bli liksom bättre tillsammans.

Ja och det kan ju handla om tillsammans med oss också. För vi energi- och klimatrådgivare vi finns ju här för att kunna ge tips och råd om hur man kan minska sin energianvändning eller resa mer hållbart och så vidare, så det är varmt välkommet och ringa eller maila oss.

Ja och man hittar kontaktuppgifterna till rådgivningen på, vi har en ny webbadress faktiskt som är, regionjh.se/energirad så där hittar man oss.

Och vi har gjort den här utmaningen nu men vi tar med just det här och jobbar vidare. Det slutar liksom inte efter den här testperioden jag vill gärna fortsätta resa mer med buss och röra på mig och hitta andra saker jag kan göra. Så vi kör på och haka på du också.

Innan vi avslutar så ska jag också bara säga att det här avsnittet är framtaget av den kommunala energi- och klimatrådgivningen som finansieras med medel från energimyndigheten.

Nu smiter vi lite bak här och har dragit i gång. Vi är på äntligen, kan man väl ändå säga, The Roadshow Winter Edition.

The Roadshow Winter Edition och det är till och med vintern ute. Det kommer ju några extra små flarn i natt.

Jävla otroligt orolig att vi skulle stå här i något slags barmark eftersom det har varit så fruktansvärt dålig vinter hittills. Ja, helt fantastiskt, men sen så regnar ju allt bort, så för en vecka sen lite drygt, då var det grönt här i Östersund. Riktigt risigt, riktigt risigt. Men nu levererar det.

Ändå, nu är det vinter och det känns bra för att, ja, jag tänker att det är ju en utställningsdel här. Man kan köra snöskoter, elektrisk snöskoter, fyrhjulingar, maskiner. Alla möjliga.

Ja, det är otroligt. Och mycket folk?

Mycket folk. Det är ju två parallella seminarier som körs samtidigt. Ett om tunga lastbilar.

Mm. Och så har vi ju fossilfria, besöksmål av destinationer.

Precis. Som är ju mer lite lättare typer av foton. Ja, lite arbetsmaskiner och annat. Och sen så är det fossilfritt 2030 som håller i seminariet kring tunga lastbilar.

Vi ska ju göra nån slags, ja, vad säger man då? Mäss-podd idag. Ja, lite som repris, det vi gjorde på svenska mässan, maskinmässan.

Ja, exakt. Vi får försöka att säga rätt typ, för då sa jag ju traktor till allt hela tiden. Och vi tog innan till att lägga in ett extra, liksom såhär... Pip, där du sa traktor. Det var inga traktorer, alls.

Nej, men så vi ska försöka hitta intressanta personer och prata med. Så det kommer bli en väldigt bredd, tänker jag.

En väldigt bredd och lite korta kommentarer från folk. Inte så djuplodande, men vi vill få bredden idag.

Ja, snyggt. Ska vi ge oss ut då och leta efteråt? Det gör vi.

Första, man ska inte säga förr i tiden så sa man intervjuoffer.

Ja, nej, det här är mer... Intervjuperson. De villiga jävlar. Ja, det vill jag. Ja, vi skulle ju inte kalla dem offer. Vi skulle ju kalla dem intervjuhjältar.

Här står vi i vår absolut första som vi har hittat.

Hej, vad heter du? Jag heter Annika Lidgren.

Vad kommer du ifrån? Biogasjämtland Härjedalen, där jag är marknadsansvarig.

Och vad gör du här? Nu är vi här för att berätta om vår verksamhet som vår biogasanläggning som driftsätts nästa vecka.

Kan du berätta lite kort vad är det som är så unikt egentligen med den här anläggningen i Jämtland?

Det är den första vi någonsin har. Och det blir ett helt lokalt kretslopp där vi använder matavfall, gödsel och mejerirester för att göra biogas och biogödsel. Och det är häftig grej.

Det är en jättestor anläggning. En fabrik.

Hur stora är det då?

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva på hur många hektar eller så. Men den kommer att producera som mest om några år 60 000 ton biogödsel. Och 36 GVH flytande biogas.

Så här kan man köra mycket lastbilar på?

Ja, och ganska så många lastbilar kan jag köra på det faktiskt.

Men hur har det sett ut? Jag vet att Reaxcer som har en avsiktsförklaring kring att köpa biogas. Det här var mina senaste nyheter. Jag har inte riktigt tänkt det. Är det kommer att bli så? Och kommer det att bli mer också som kommer att gå till annan användning?

Vi har ju gått ut och begärt in anbud som man säger då. Där vi har två kriterier för vem som ska förköpa gasen. Och det är dels pris. Och sen är att man ska ha vilja och förmåga bygga upp en infrastruktur i regionen.

Exakt vem som kommer att köpa hur det kommer se ut är inte riktigt klart den. Men vi har fyra intressenter som har lämnat bud. Så mycket mer kan jag inte säga idag. Men det kommer att bli klart inom kort. För i juni kommer vi att börja producera.

Gud vad spännande. Vi har ju också upplevt det här med att man tog bort skattebefrielsen. Och som man väntat flera år och nu har den kommit tillbaka igen skattebefrielsen. Är det bra framtidstro på biogasfabriken här?

Ja men verkligen. Det var ju ett otroligt glädjande besked. Vi hoppade och studsade på kontoret. Vi fick pressmeddelandet i inkorgen. Det betyder ju jättemycket för oss. Och för hela produktionen och känslan och geisten och så klart.

Men sen glömmer man gärna lätt. Vi kommer också att producera en jättefin produkt i form av biogödsel. Till landbruk som de kan använda i sina odlingar. Så det är inte bara biogas. Utan vi har två fina produkter.

Det låter helt fantastiskt. Väldigt glad att du stannade och pratade lite med oss.

Vad vill vi se om vi hittar någon som också kör? Det hade ju varit något.

Tusen tack. Tack så mycket.

Jag har förflyttat oss ut. Jag tänkte på en sak som Annika sa. Hon började ju prata om biogasen. Biogasen måste ju komma någonstans. Hon började ju prata om matavfall. Och då pratade hon om hur långt man kommer på en liten påse. En liten brun påse. Kaffesump, apelsinskal och gurksnötar. Exakt. 4 km. Det är rätt sjukt ändå.

Hon var verkligen så här. Kan ni snälla förmedla lite? Till era lyssnare. Om du vill göra en riktigt bra insats för klimatet. Och för biogasproduktionen. Sortera ditt matavfall.

Exakt. Alltså en riktigt lokal insats. Om man nu sitter och har lite klimatångest. Ja men annars gör det. Gör det. Nej men det är helt otroligt. Biogasen är fantastiskt. Och inte slänga in till plast i skiten. Alltså ta bara. Inte in celler. Det ska vara mat bara.

Nu har jag två dudes som hoppar in i en UTV här borta. Ja exakt från Polaris. Vi kollar om jag får åka med. Jag hoppas det. Ska du inte vara så hära? Jag var lugnare. Du tar det lite lugnt. Vi måste fixa det först. Jag har en kilo.

Har vi börjat? Ni får presentera. Vad heter ni för någonting? Jag heter Petter Karlsson. Jag heter Petter Karlsson. Jag går snö-forden i Järpen. Vad heter du som sitter vid Ratten? Jag heter Casper Berge. Jag går på skola i Åre. Vi går i samma klass.

Och vi sitter ju... Vad är du som sitter vid för någonting? Det är en eldriven ATV. Polaris. Ja exakt.

Vi sitter ju bredvid varandra. Det är det som är skillnad mellan UTV och ATV. Vi ska prova att vi körer här. Casper, du tog... Du tog tag i Ratten. Ja. Du får Petter säga hur man får i gång. Ja, det är vridt. Nu tror jag att det bara är gasa. Ja, det var väldigt tyst. Det kanske behöver hjälp.

Det känns ju tryggt att åka med er. Nu kanske. Nu är det så. Det är dörrare i gång här. Det behöver hjälp.

Ja, vad är det nu? Du vill åka i väg? Ja, jag har startat. Du har lagt ur handran. Och gassar på hållet. Vad är det, Daniel, som gör att den inte bara är ute? Hon har lagt i högen. I högen, ni? Vad står det då? Jag har läggat parkeringen först. Den är lite så här.

Ja, just det. Vad? Nu bara kör jag. Snyggt.

Nej, yes.

Nu, förgång.

Och det har lite plogblad här. Ja. Här har ju vonna sänker det. Asså.

Nej, det hade ju varit fan.

Nej, det var inte. Nej, det var inte här.

Ja, men yes. Det känns ju ändå som det här är det ni gör om dagarna, kör omkring.

Ja, ja. Det är inte så ofta, men... Omstågat är fredag och så skruvar vi.

Då kommer jag till att köra när det är klar. Och vad är det ni skruvar på då, vanligtvis?

Ja, det är mest skotrar och så lite pistmaskiner. Men hur kommer ni att sätta er här då på en elektrisk mässa?

Ja. Hur var det? Det fick frågan om vi ville åka på en mässa. Så har vi ja. Så att vi är hit. Det har varit ganska intressant ändå.

Är det som sticker ut som lite intressant då?
Ja, det kan det ju inte.
Ja, det har varit folk.
Det är ingen av dem.
Vad tycker du?
Ja, men det är ju fränt med all grej faktiskt. Och sen är det väl kul att se hur framtiden blir?
Ja.

För jag vet att jag gjorde en intervju med en av era lärare, Stefan Lööf.
Ja, visst. För något tag sen. Och han sa ju väldigt mycket...
Han hade lite självinsikt och sa att...
Det är ju inte bland ungdomarna som motståndet mot elektrifiering finns, utan bland oss gubbar så.
Är det så... Dela ni den bilden eller?
Jag vet inte, men...
Nu vill du ju också.
Det är ju ganska nice igen.

Men sen är det väl det här med räckvidden. Om man ska i väg och köra skotet i någon gång eller nåt. Och både där över en helg. Då kanske elen tar slut i en skoter.
Ja, då behöver man ju ladda. Det är väl sådant som kanske...
Jag vet inte.
Ja, precis. Rätt fordon vid rätt tillfälle.
Ja, men...
Ja.

Men hur kändes den här att köra, Kasper?
Ja, då. Den kändes bra.
Nej, det var kul ju.
Ja.
Kolla den där.
Nu är vi fränt. Nu är den öppen.
Precis.

Ja, det här blir...
Nu känns det som att vi kommer att klippa någonting.
Ska jag... Nej, det går va? Eller?
Det går va?
Ja, va?
Nu körde vi på en liten bambupinne som satt som...
Ska jag gå ut och flytta på den där lite igenom?
Känns ändå ganska tryggt.
Tycker du?
Ja, jag tror jag ska se.
Nej, det täcker jag också. Faktiskt.

Ska ni provköra något mer... På mässan, eller?
Ja, det vinner det kanske.
En skål. Testa att känna att klippa på så.
Ja.

Har ni kört el förut, eller?
Nej, fan, det sa jag inte.
Nej, typ inte.
Kolla vad den axar upp i, då.
Ja, det är alltså... Det är max.

Lisa, det här såg helt fantastiskt.
Du snurrar ju runt som en galning här på parkeringsplatsen.
Hur var det här? Som fattar vilket ställ vi fick på, va?
Ja, de var duktiga på att hitta sladden.
Extremt duktiga.
Man ska ha ungdomspersoner till om...
De är de perfekta...
Sladdpersoner?
Ja, testkörningar.

Vi fick inga begränsningar. Vi fick på ett fint spin på parkeringen.
Vilka var de, då?
Det var Casper och...
Men de kommer från en skola, eller?
Ja, exakt. I åren.
Skoter och snöfodonslinjen.

Jag säger jätte, jätte, jättefel programmet.
Jag säger jätte, jättefel programmet.
Jag säger jätte, jätte, jätte fel programmet.
Det är ett program som man kan läsa. Eller i Järpen.
Om man är intresserad av pistmaskiner, snöskotrar, snötillverkning och sånt.
Garanterat jobb efteråt.
Ja.
Du får också vara med om du vill.
Ja, om du vill.

Kan du presentera dig? Vad heter du? Vad kommer du fram?
Jonas Ludvigsson.
Jag är säljansvarig för Norge och Sverige. Aurora Powertrains.
Och har jobbat med bolaget i nästan ett halvt år. Ungefär.
Och vem är du?
Pontus Carlson heter jag.
Jag är väl den svenska, ska vi säga den tekniska hjälpen.
Ambassadör kan man säga, för märket. Närvaro i Sverige ska jag försöka hålla.

För det här är väl ett finskt företag? Eller vad är det?
Aurora Powertrains. Finskt som om, ja, etablerades 2017.
Men det har sitt ursprung från universitetet i Rovaniemi.
Helt tillbaka till 2011. 2011 var ett projekt.
Och så vann man massa priser i USA bland annat för bästa elektrifierade snöfordon och stundskotor.
Och så tänkte man, nu ett arbete, vi bygger väl bolag.
Och så har den varit i kommersiell, alltså vi har haft kommersiell business sen 2018.
Den annan har vi haft vår snöskoter på Svalbard sen 2019.
Så de har gått i 5 år där uppe.
Vi har nu kört mer än 200 000 km med de här skotorna.

Man tänker Svalbard ändå. Det måste vara en bra arena att testa på, eller?
Ja, självklart.
Ja, det har en helt annan miljö har det.
På Svalbard har ju dels att det är ute. Det finns inte så mycket annat för byggelse i närheten.
Jonas ska ju berätta om mötet han hade här med Sorg Björnsborg.
Jag var på Svalbard förra veckan och vi levererade åtta stycken nya skotrar och konfigurerade och så testade vi.

Jag körde ut lite utanför Långerbyen. 3-4 km i mörkret och sa inte för långt, för att de skulle vara öppen.
Ja, okej, fine. Och så vände jag om, körde lite utanför spåret och där ser jag Isbjörns spår.
Så var det bara raka väggen tillbaka till Långerbyen.
Men vi fick testa skotrarna och körde 30 km i minus 22 grader och vi hade använt 28 % av batterit.
Så det stämmer bra med det vi säger, att den går 100 km oavsett temperatur.

Det är lite intressant. När vi pratar om miljön, runt om när det åker skoter.
Vi hade precis två stycken som stod här. De tyckte att det var lite för kallt.
Vad har vi? Minus 3, lite lätt vind. Och de tyckte att det var för kallt ute.
Och du kom precis hem från en resa med minus 20.
Man åker ju sällan snöskoter, i varje fall för nöjeskull safari och så vidare i gärna till väderna, att det är lite trevligt ute.
Men när vi har testat det nu och även stora fjälloperatörer, skidanläggningsoperatörer och använder dem.
Så det fungerar ju. Jag tror människan sätter gränsen mer än vad tekniken och produkten sätter gränsen faktiskt.

Jag tänker att jag handlar om att använda hitta sitt användningsområde också.
vi har hört en del om att operatörer, olika turarrangörer börjar söka sig till snöskoter.
Men hur ser ut på den privata marknaden?
Det har varit för oss lite jobbiga för att det är ganska hög prisnivå.
Det dyrar att köpa in, men de är också mycket billigare att drifta och ha äga, om man ser så.
Men det är inte alltid så lätt för en privat konsument.
Så det är primärt när turoperatörer safari-operatörer guida turer. Business to business som vi jobbar med.

Vad tycker du? Nu har vi, vi står ju här och folk kan provköra.
Vi har ju ändå vinter faktiskt. Det är ju fantastiskt. Det är snö och man får provköra.
Vad är liksom första reaktionen när de kliver av det här?
Vi kan ju fråga.
Ska vi fråga?
Ja, men snyggt.
Tack!
Tack för att ni...
Tack för att ni ville vara med.

Jag kommer. Jag har ju mina pullar här borta.
Vi hackar på dig igen.
Nu har du ju varit ute och provkört...
Satana!
Jag vet inte vad jag ska säga.
Det är en fantastisk maskin.
Vad är det som är bra med det?
Hur känns det?
Det är alltså Kasper här från GGY.
Ja, vad gör du?
Jo.
Vad är det?
Det gör den ska eller mer?
Nej, han gör som man ska.
Tysst, lite skönt, lätt och smyr.
Vilken var det du provkörde?
Ja, tajgan här och den röv svarta.
Ja, tajgan.
Hur använder du skoter, liksom, annars?
Ja.
Över allt till allt?
Ja.
Skulle du kunna tänka dig liksom en elektrisk variant?
Ja, när jag skulle ut och slada redan där hemma hade jag lätt kunnat ha den när jag skotade.
För jag har ju nu två takt. Skrip, burk och allt.
Grannare blir det lite som när man kommer där med natten. Så, ja...
Jag skotade det fantastiskt.
Jag heter Thoring Maskin. Ledmaskin och leder ut på familjetur eller någon grilla.

Det låter ju helt fantastiskt.
Vad skulle du säga skiljer den från din två takt där?
Ja. På det här lilla som du körde?
Ja, den skriker mindre.
Det är väl typ det.
Skriker med andra sker det ganska.
Det är bra fart, alltså när du väl trycker på maxillationen.
Ja, den är ju lite snabbare upp i fart och snabbare upp till någon vasthet.

Just det.
Nu har du ju funderat på...
Fan om det hade varit något jag hade köpt.
Ja.
Jag hade ju köpt det, men nu, nu, jag gillar mer att leka och hålla på.
Det känns som att det är sin linda, men att det kommer mer och mer.
Nu har vi i alla fall 2-3. Den ska intressant.
Ja, kul.
Tack igen.

Okej, Lisa. Nu står vi här beside Taiga. Och vi...
Vi talar om engelska. Vi ser hur det går. Och varför gör vi det?
För att vi står här... Vi är här med Jeff från representera Taiga.
Vad gör du? Vad är ditt fulla namn? Vad gör du?
Ja, så mitt namn är Jeff Barber och jag jobbar för Taiga baserad av Montreal, Kanada. Och jag manager de kommersiella Sales, so all sales to ski hills and other operators around the world. And Canada.
Why are you here in Sweden?
Well, I mean, Sweden is a small, snowy country with a lot of snowmobiles and better than that, very receptive behavior towards electric vehicles, especially. So, we are very happy to be here.
We have some good customers in the region.

You mean that Sweden, as a receptive country, is not as receptive as Canada?
No, I would say Canada is very receptive, but the market for snowmobiles in Canada and in our area in Quebec with a population of 3 million people has double the amount of snowmobiles compared to the entire country of Sweden.
So Sweden is a little more focused and it feels a little more on the commercial side, and I think Taiga really responds very, very well.

And what kind of reactions do you see when people try their snowmobiles here or in other places?
I would say they are usually pleasantly surprised.
I think there is a misconception about electric snowmobiles being a bit more powerful, a bit better built, and I think it's a common reception, often like "Wow, this is like a regular snowmobile, just electric." So I think people are surprised by the size of it and the fact that it basically is a regular snowmobile that just happens to be electric.

And how far can you go with your type of snowmobiles?
There's a range of 100 kilometers between charges.

Is that typically a normal distance for people to go to ride their snowmobiles or do you know about that?
Yeah, absolutely. I'd say it's a very typical distance.
Again, going back to why Sweden's a great market for us, the distances are generally a little shorter than in North America, especially with our ability to do DC fast charging.
You can go 80-100 kilometers and then charge up in about 20-30 minutes at a car charger and be able to go again.
So, you know, there is the opportunity to do longer rides as well.

That's really cool, I didn't know that.
So then you can just grab a coffee and continue your adventure.
Yeah, exactly.

What would you say is the biggest obstacle?
We’ve been talking quite a lot about generations, and we have a couple of guys from a school here, and they are generally very positive towards electric vehicles.
But what would you say? What are the reactions? What are the obstacles for an electric snowmobile to become really popular?
Yeah, I would say there are a few.
Obviously, there's the range issue for snowmobiles; it's really an enthusiast sport.
People who do it love it, and so often those people, they have to work all week, and then they get their Saturday and just want to go, go, go. So it's a little bit more challenging for someone like that who maybe has to wait around to charge.

So I'd say with the hardcore enthusiasts, that's going to be a market that's going to be a little bit harder to overcome.
But for someone who, let’s say, owns a farm or just goes out once in a while, that’s a really good product for them.
And then, on the ski hill side, they're using them every single day and it's working quite well.

I think, especially in Sweden, it seems like people are really receptive of all ages.
I've encountered very little resistance to this idea compared to, let's say, if you tour around in North America.
And maybe you will find entirely different types of people buying snowmobiles.
I mean, me, for example, I have no interest in ordinary snowmobiles because of the smell and the sound and everything, but this is interesting for me, so maybe I will be a new type of customer.
Yeah, that’s a really good point actually.
I would say that people who are buying Taiga snowmobiles and Taiga products in general are people who wouldn’t otherwise own one.
I think 80% of our customers are first-time snowmobile owners, or often they are people who maybe owned one 20 years ago, and kind of fell out of it and are buying them again because they are enthusiasts of electric vehicles.

We also make an electric jet ski.
Cool!
Yeah, it's called Orca. Check it out online, it’s really cool.
Yeah, you do that.

But thank you so much for this.
You have to take care of everyone else.
Absolutely. Thank you guys.

Det är så mycket sladdar, Lisa.
Särskilt för dig.
Jag envisas ju med att höra i hörlurar.
Men det är ju för att jag ska kunna peta upp din hand då när du kommer för långt ifrån.
Ja, bra.
Men nu har jag väldigt hög volym så du får inte bara säga allt.
Fan sen.
Nej men du kom ju på den genialiska idén att vi kanske måste re-capa lite grann vad jag sa.
Nu har jag använt inget stort det.
Om du kan göra det på engelska.
Nej men vi pratade ju med Jeff från Taiga och han pratade ju utomlands.
Jag är glad över att han inte pratade franska för då hade jag inte förstått någonting.
Det hade jag kunnat göra så att jag tattade dig.
Det hade ju varit coolt.
Men alltså...
Vi ställde ju jättemycket frågor till honom.
Men pratade ju lite grann om skillnaden mellan Kanada och Sverige kring utvecklingen.
Ja men exakt.
Han upplevde ju Sverige som ett väldigt upplyst land.
Och ju för sig...
Men mer än vad Kanada är egentligen.
Men också lite såhär.
Det kanske är lättare i Sverige.
Han verkar i alla fall att man kör kanske lite kortare sträckor här än vad man gör i Kanada.
På sina skotrar.
Det kanske är lite lättare på den här marknaden också.
Ja men exakt.
Så.
Han nämnde ju också att de har en vattenskoter.
Som ett Orca.
Men allt finns ju på Taigas hemsida.
Såklart, om man går in där och tittar på alla typer av modeller som de har.
Det var den kortaste sammanfattningen jag någonsin har hört. Jag har inget närminne.
Jag tycker det blev jättebra.
Men...
Här du.
Spännande saker.
Jag fattade ju ingenting.
Vi hade ju ett litet seminarium här innan vi gick ut. Och då pratade jag om larven. Ja.
Här har vi den. En ny variant av larven som...
Jag kanske måste ha hjälp med historieskrivningen här lite grann.
Men det känns som att det är ett klassiskt gammalt fordon. Man måste ha skidor på fötterna för att kunna köra den här.
Det är som en snöskoter utan egna skidor.
Som har...
Som nu finns som el-variant.
Och det här verkar ju vara någonting som har varit väldigt stort.
Men har funnits regionalt här i Jämtland också. Ja, för vi sa en liten regional...
Jag känner mig väldigt novis.
Vi kanske ska försöka hitta någon som faktiskt kan någonting om den här.
Men det ser väldigt coolt. Och lite lite trassligt också.
Det ser också väldigt, väldigt roligt ut.
Jag skulle behöva filma det här.
Kan inte du hålla i det här?
Jag håller i din mic.
Och...
Vi har ju faktiskt en Instagram där vi tänker att man kan lägga upp det här.
Så man kan hitta oss faktiskt på Instagram så försöker vi väl lägga upp lite bilder här på olika maskiner också vidare.

Nu berättar, vad heter du och vad gör du här?
Jag heter Micah Lawson och är här för att presentera vår elektrifiering av Snöskotern Larven.
Jag tror att vi måste flytta på. Nu kommer en buss här. Så här är den när man kör live.
Jag pratade ju...
Du och jag pratade om att vi har egentligen ingen bra historia för det här.
Vi vet inte vad det är. Jag känner mig för ung för att förstå vad det här är för någonting.
Vad är det vi har tittat?
Vad har du gjort?
När vi tittar på vad vi har framför oss är det faktiskt en jämtländsk konstruktion av en tillverkad skoter som heter Larven som kom på 70-talet.
Och det som vi har gjort här är att elektrifiera konceptet och sen byggt vidare.
Så det här är modell nummer två som vi släppte förra året och lite senare nu i vinter så släpper vi den fullständigt färdiga seriemässiga som vi vill börja ta beställningar på.
Kan du förklara vad en som inte känner till Larven?
Vad är det för något speciellt med den?
Jag ser ju här nu.
En som inte känner till och en som har på det här.
Nu måste vi prata i bilder nu.
För att prata i bilder så är ju, vad heter det?
Larven är ju en snöskoter där man inte har skidor och framvagn, utan man har ju skidorna på sina egna fötter.
Så det här är ju då någonting som ger en enorm möjlighet för framkomlighet.
Den har varit väldigt populär inom rennäring och kanske till och med för elverket också på den tiden.
Nu kommer in en modern tappning.
Hur kan vi ha tysta koldioxidfria fjäll?
Vi har löst den.
Det är Magnus här som står bredvid och som har varit pappa som tog och gjorde det här hemma i Ede utanför Hammerdal och elektrifierade.
Det är Magnus.
Bredin heter jag.
Hur kom du fram till det här?
Det var väl en sådan idé som växte fram.
Du Larven är gamla historien om Larven och allt det där.
Kort sagt, man ser att med elektrifiering så ser man ju att det är ganska mycket som stämmer.
Det här är en lätt fordon och så där. Det var väl en tokig och bra idé.
Det började i ett garage och sen har det bara växt.
Jag tänkte så här. Varför tog man bort skidorna?
Men du förklarade ju så himla bra att framkomligheten.
Det här är lite mer framkomligt där det är svårt att ta sig fram.
Vart ser ni mest att man kommer använda en sån här? Om det nu blir en serieproduktion och så vidare?
När serieproduktionen blir för den blir av. Vi är klara för serieproduktion.
Det är framkomligheten som är det stora men du kan ju också titta in med Agenda 2030 och koldioxidavtrycken som vi jobbar mycket med så är det minimalistiska något vi måste sträva efter.
Vi har idag ett PLM-system för hela produktionen, som är Product Life Management, där man jobbar med koldioxidavtrycket och Second Life som vi kan erbjuda.
Detta är verkligen Second Life när vi tar en tidigare produktion från Jämtland.
Det är nästan så att man vill prova den här.
Man kan inte snälla.
Tack så jättemycket för att vi var med.
Vi har sagt att vi kör den bara.
Jag behöver inte.
Vad sa du när generation 3 den skulle komma nästa vecka?
Den kommer nu här i vinter så vi tar emot beställningar här idag.
Så det är bara hur många vill ni ha.
Släpp loss Fredrik.
Superkul och intressant, tack så jättemycket att ni var med.
Ja, roligt.

Jag heter Mattias Nilsson och kommer från ett företag som heter Norlund Tracks och jag är här med tre stycken fordon med mig, allihopa.
Ett som genererar otroligt mycket glädjebrand som provkör.
Det är en 100 % elektrisk snowbike som heter Moonbikes, kommer från Frankrike från början.
Hur ser den ut? Kan du berätta?
Skida fram, band bak och eldrift.
Snö och ped.
Jag är jätteglad ungdomsperson uppe på.
Absolut.
Det här var det roligaste de har gjort.
Verkligen.

Vi står här också med någonting annat som verkar helt förträffligt.
Kan du berätta lite om det här? Vad det är?
Ja, men absolut.
Om du tänker på den här till höger.
Ja, men det här är en norsk skapelse.
Det är ett norskt företag som heter Exotec som tillverkar den här i Ålesund i Norge.
Den kallas för Exo-Quad.
Det är en terränggående elektrisk fyrhjulsdriven rullstol.
Och det är för att fler kan ta sig ut.
Absolut.
Den är gjord för att så många människor som möjligt ska ta sig ut i naturen, oavsett hinder och förmåga.
Så den är otroligt kraftfull och jättestark och tar sig fram precis överallt.
Det är svårt att köra fast med den.
Det måste vara lite bredare stigar, eller kör man i terräng också?
Ja, den tar du fram i terräng.
Vi har fått den klassad som el-cykel i Sverige.
Vi hittar lite kryphål.
Du får köra på cykelbanor och så där också.
Sen är det ingen fartmonster.
Den går 15 kilometer i timmen med 2-hjulsdrift och 6 kilometer i timmen med 4-hjulsdrift.
Den är gjord för framkomlighet.
Fjällvandring om man inte har förmågan själv.
Vi har kunder som använder den här.
Eller kunder, användare som använder den.
Några som aldrig har varit uppe på ett fjäll innan, helst i sitt liv.
Sen har de med hjälp av den här tagit sig runt på våra fjälltoppar.
Det kan vara en sån enkel grej som att gå ut med hunden.
Det är frihet, även på 4-hjulsdrift.
Det låter helt fantastiskt.

Hur ser marknaden ut för den här Exo-Quad då?
Vilka köper den?
Första främst är den tillverkad för människor med funktionshinder eller funktionsvariationer.
Sen får vem som helst köpa den såklart, givetvis är det så.
Vi har en användare som har diagnosen MS.
Hon har en sån här.
Hon tas inte fram på det sättet som hon skulle vilja göra.
Det har gått ganska fort i hennes liv, väldigt beklagligt.
Det har utvecklats ganska snabbt för henne, den sjukdomen.
Hon har en sån här för att kunna ta sig runt i skog och mark och så där.
Även till vardags.
Åka runt.
Åka och handla eller vad som helst.
Det är en rullstol fast den är väldigt kraftfull och stark.
Även smidig såklart.
Det är privatpersoner men är det också destinationer eller besöksmål som har köpt in den?
Inte än.
Privatpersoner först och främst, lite föreningar som har investerat i den.
Sen så är den ganska ny i Sverige.
Vi började importera den för bra precis ett år sedan, eller i december förra året.
Förra året blir det nog.
Det finns intresse från företag.
Men verkar vara okunskap.
Det här är ett främmande ämne med funktionshinder och tillgänglighetsanpassning.
För att ofta ser det så att man tänker för stort.
Man tror att det behövs mycket mer än vad som egentligen behövs.
Så det här fordonet är en brygga mellan.
Du behöver inte tillgänglighetsanpassa några vandringsleder när du har en sån här.
Det räcker med att du har en sån här.
Så kan du köra på de flesta vandringsleder som finns.
Då behövs inte de här bryggorna eller vad det nu kan vara som de förvisso bygger idag.
Skistar uppe i Åre har tillgänglighetsanpassat uppe på Åreskutans topp.
Så där finns det hur du kan åka rullstol.
Om du åker med kabinbanan upp så kan du liksom åka.
Liftstolar finns lite grejer.
Det finns lite överallt.
Ni hade testat och kört den hela vägen nu.
Den här har varit på Åreskutan.
Ni har inte tagit kabinbanan upp mer än?
Den åkte kabinbanan upp och sen åkte den färdmaskin ner.
Men jag har ju kört den i onsdags och har kört runt i Rödkullen.
Jag har även kört den här för de som lyssnar som bor i Östersund.
Jag kände till Gustavsbacke.
Så jag har ju kört den upp för Gustavsbacken.
Vintertid. Men tillåtelse faktiskt av personal.
Snyggt.
Hur långt tar man sig?
För den är ju eldriven.
Den är eldriven.
Och det är lite grann så här.
Hur långt är ett snöre?
Du kan åka 6-7 timmar blandad körning.
Blandad terräng.
Är det kraftigare terräng går du åt mer ström.
Och ladda gör man bara med vanligt?
Vanligt vägguttag.
Det är norskt batteri som sitter i.
Jättebra batteri.
Den är ju som sagt jättestark och jättekraftfull.
Snyggt.
Det är superkul att få höra om den här.
Tack så jättemycket.

Så är det ju lite grann och det är det som är det roliga.
Sen här dagar är ju kul.
Allt händer.
Det är inte varje dag heller.
Vi är med och arrangerar någonting kring Nyhetsmorgon.
Sen här event är väl lite mer vana.
Där kan det mer vara lite väder som ställer till det.
Lite halka och lite annat.
Men vi är nöjda med dagens arrangemang.

Hur har intresset varit för att prova?
Jag har inte sett våra bilar som de har varit ute på snurr hela tiden.
Jag ser att det har varit stort.

Vad brukar reaktionerna vara när man har provat?
Har ni fått höra något?
De som aldrig har suttit i en ellastbil, de säger: "Wow."
Vad tyst det är, den rullar verkligen på.
De tror ju inte att det är sant.
Det är ju som att sitta i en...
För om man har kört en elpersonbil så känns det lite samma sak.
Man tror inte att man sitter i ett så stort fordon.
Just den förra miljön, så faktiskt är det ju helt otroligt.
Och särskilt om man är van vid lite andra fossila fordon med lite mera brum, kanske någon V8 som muller på,
så blir det en helt annan känsla.

Hur skulle du säga att stämningen är? Det kändes som en sån sportfråga.
Inom segmentet tunga eldrivna fordon, hur går det även för biogas?
Ja men även biogas.
Är det verkligen på G? Eller vad händer?
Det är klart det är på G.
Det är väl som alla står och surrar om.
Spelreglerna måste ändras, de var klara från början.

De politiska spelreglerna?
Ja, politiska spelreglerna.
Det är en stor investering man gör och en satsning.
Ifall man vill vara fossilfri, då vill man gärna veta att det här kommer hålla de åren som man kommer ha lastbilen.
Det är väl det som är det stora.
Så långsiktighet och möjlighet till investeringsstöd.
Absolut att det finns på plats för de här som vill pröva.
Man vill inte att de ska köra i diket på en gång, de här som går före.
Det är alltid tråkigt med diket.

Men hur gick det för Noterius just då? Vad tyckte han då?
Hade han ett leende på läpparna?
Ja, ja, ja. Han skrattade sig genom hela förmiddagen.
Han fick lite backövningar som sagt, han körde lite bana.
Det var kul, och sen hade han faktiskt under hela tiden kört runt på en gräddtårta som man skulle leverera som en riktig chaufför.
Så vi skulle se om den var intakt och det var den.
Så det var kul. Roligt avslut.

Tack så jättemycket för den här historien.
Det var väldigt kul.
Tack så jättemycket.
Okej.

Nu står vi här med lite teknik.
Eller hur? Vad heter du?
Rasmus Linde.
Jag har ju varit med fler gånger tidigare i podden också och pratat lite om laddinfrastruktur och så där. Men nu är ni här idag.
Aldrig har du varit så frusen.
Nej.
Jag har varit frusen förut.
Men det var kallt.

Vad har din roll varit här idag? Vad har ni gjort?
Vi har pratat om laddinfrastruktur och vikten med att ha bra laddning för att möjliggöra laddningsbara transporter på el.
Så har vi även visat upp en ellastbil som kör som plogbil.
Både plogning och sanning.

Vad är det för typ av fordon?
Vad har du då?
Det är DAF som vi har visat upp.
Det är en 3AX lägger kroppbil med frontplog och sannspridare.
Du pratade här innan, precis när vi slog på.
Det är lössnö när man kör runt här.
Men det funkar bra eller?
Det har funkat jättebra.
Den har bättre drivning än dieselbilen.
Lättare att reglera och har haft betydligt bättre resultat än vad man trodde innan vi började testa och programmera den.

Du pratade om att ni har pratat laddinfrastruktur.
Hur många laddare har ni igång?
Vi har i vårt nätverk i dagsläget 15 olika publika platser.
På varje plats är det mellan 2-23 uttag.
Kan du berätta, hur har den här resan från 0 till 15 varit?
Det har gått fort.
Hur har det varit?
Det har varit hektiskt, men väldigt intressant.
Vi har stött på många problem längs vägen.
Vi har tagit ur och löst.
Nu är det väldigt bevis på att vi faktiskt har löst det.
Vi har ju åkt el-lastbilen den här veckan runtom i norra Sverige upp till Umeå, Ö-vik, Sundsvall, tillbaks till Frösön.
Då märker man vikten med att laddinfrastrukturen behövs och att den ska vara bra och snabb.

Vad är det som är extra viktigt?
Det är lätt att tänka på storleken.
Det måste finnas plats för lastbilen.
Men är det något annat som är viktigt när man ska bygga laddinfrastruktur för tunga fordon?
Den behöver vara pålitlig och ha tillräcklig kapacitet så att man får den strömmen eller effekten man vill ha åt.
Det är en jättestor skillnad när det kommer en bil till och laddar och så drar den ner till under hälften vad man förväntar sig att få.
Då tar det väldigt lång tid att ladda en lastbil med stora batterier.
Då blir det en lång fika-paus helt enkelt.
Lite för lång.
En vilopaus. Man får hitta på något annat.
Det vill man verkligen undvika.

För The Roadshow, det har varit inte bara Östersund utan på de andra platserna som du nämnde.
Övik och Sundsvall.
Hur har intresset varit?
Det har varit generellt sett bra och de som har kommit har varit väldigt intresserade.
I Umeå tyckte jag det var jättebra uppslutning.
Övik var väl kanske stor förbättringspotential till nästa gång förhoppningsvis.
Sundsvall var också ganska bra.
Här i Östersund var det väldigt bra tycker jag.
Många intressenter framför allt som har kommit fram och diskuterat och frågat saker efter de första pitcharna vi hade på förmiddagen.

Har det varit fullt upp?
Du säger ändå att det finns förbättringspotential till nästa gång.
Vi kör en gång till.
Det hoppas jag.

När folk skriver ut och har provkört, vad är deras första reaktion?
Vad är det man ser från dem?
De säger att det är tyst.
Man hör allting runtomkring och att det är väldigt imponerande.
Nu på plogbilen hör man lite skrapljud och lite sånt från plogen också.
Det är sådant man kanske inte annars hör i en lastbil när man ligger och kör.

Vi har till exempel när vi byter däck nu och har ett vinterdäck med dubbdäck på plogbilen.
Tidigare på lastbil så brukar det inte reagera över att ljudnivån ändrar så mycket som ni gjorde nu.
Det är inte att den är högre på den här däcken utan det är att man inte hör dem annars.
Ja, helt ny upplevelse.

Tack så jättemycket för att du var med.
Nu ska vi börja värma oss lite.
Jag tror att vi ska börja runda av.
Tusen tack.
Tack tack.

Men du...
Den kanske inte behöver...
Ska vi bara runda av?
Vi backar lite.

I solen ändå.
Vi möts av solen.
Den håller väl på att gå ner nu.
Ljuset är tillbaka.
Det är fantastiskt.
Det har varit mycket folk.
Jättemycket folk.
Det är kul att se ganska mycket ungdomar här som provat.
Så otroligt glada.
Det är många som är glada.
Typ eldrivetpeppen.
Man blir ändå ganska glad när saker axar.
Det är ju...
Trams...
Riktigt...
Jag tycker att eldrivet ska vara lite roligt också.
Några glädjeämnen kan man få förvärra på.
Det här är ju faktiskt vår sista podd ihop.
Sen ska vi fortsätta med två veck.
Det har varit väldigt roligt.
Ja, verkligen roligt.
Jag kommer sakna dig också.
Så det är stort lycka till framåt.
Tack detsamma.
Ja, vi ses ju.
Ja, det kommer vi göra.
Men ska vi runda av med de orden?
Vi ska inte glömma våra finansiärer.
Den här fantastiska podden.
Det är ju EUs regionalfond.
Region Jämtland Härjedalen.
Region Västernorrland och Biofuel Region.
Och landsstyrelsen är också med.
Tack för oss.
På återhörande.
Hej då.

Men nu har vi knölat in oss, vi är ganska många här och jag har placerat oss i en av energi-kontorets poddar. Vi är sex personer i rummet, men dörren är öppen så vi kommer inte att dö av syrebrist här inne, förhoppningsvis.

Jag sitter här med Tove Österud, som också blir min efterträdare. Jag kommer att sluta på podden om några veckor och då ska du ta över.

Ja, det känns verkligen spännande! Jag ser fram emot att ta över efter dig.

Du jobbar på energi- och klimatrådgivningen och det är ett ämne inom det området som vi ska prata om idag. Vad är det vi ska diskutera?

Idag blir det ett lite speciellt avsnitt. Vi har samlat hela gänget här som jobbar med energi- och klimatrådgivning i länet. Vi har en liten utmaning på gång, kan man säga. Vi har kollat på vårt eget klimatavtryck och under januari månad ska vi försöka jobba med att sänka det på olika sätt.

Så ni har gått igenom olika områden och kollat vad var och en kan åtgärda?

Ja, precis. Vi har använt en klimatkalkylator där man ser hur man brukar äta, resa och konsumera under ett år och får ett ungefärligt avtryck för hela året. Vi har också haft en referensvecka där vi skulle fundera på samma saker, men faktiskt kolla på vad vi gjorde just den veckan.

Kommer ni att ha en referensvecka i januari också?

Ja, mer som en åtgärdsmånad. Vi tänker att vi under hela månaden ska vara mer uppmärksamma på vad vi gör, men också försöka se vad vi kan ändra för vanor eller göra saker annorlunda för att minska vårt klimatavtryck.

Och som du sa, vi är ju olika personer och lever olika liv, så det är olika saker som påverkar oss mer eller mindre. Därför kommer vi också att fokusera på olika åtgärder under januari.

En heads up till alla som vill haka på – är ni peppade?

Ja, vi skulle bli jätteglada om ni vill delta. Dels ska vi prata om vad vi har sett hittills och vad vi tänker göra. Sen ska vi också försöka aktivera oss under januari på vår Facebook-sida och berätta vad vi gör. Man får gärna haka på utmaningen tillsammans med oss!

Hur gör man då om man vill ta reda på hur ens klimatavtryck ser ut?

Det finns flera olika kalkylatorer man kan använda. Världsnaturfonden har en som är ganska välkänd, och så finns det en som heter Klimatkontot. Det finns också en app som heter Svanen som kopplar direkt till banken och räknar ut avtrycket beroende på vad man köper.

Vilka avslöjanden får man då?

Ja, det kan ju bli lite jobbigt förstås, men man behöver inte lägga så mycket tid själv. Det sker automatiskt.

Jag har också testat en app som heter Habits. Där kan man följa sitt klimatavtryck över tid. Det är inte bara en engångsmätning utan man får kontinuerligt uppdateringar. Där får man också förslag på saker man kan göra för att minska sitt avtryck och samla poäng, vilket kan vara ett kul sätt att följa sin utveckling.

Så in och kalkulera och delta i gruppen under en månad där ni ska försöka bli lite bättre. Men det räcker ju inte med en månad, och det räcker inte med en vecka. Det handlar om att ändra långsiktiga vanor.

Ja, och det vi började prata om är något som kallas One Ton Lifestyle. Om vi ska leva upp till Parisavtalet bör vårt utsläpp ligga på ungefär ett till två ton per person och år. Men idag är snittet i Sverige tio ton per person, så det är en stor skillnad.

En del av utsläppen styr vi själva genom det vi konsumerar och gör, men en del kommer också från samhället, som till exempel vård och räddningstjänst. Om man slår ut det på alla människor i samhället så ligger den delen på ungefär tre ton per person.

Men jag står ju redan för sju ton. Det kändes ju lite tunt.

Ja, det är ju genomsnittet för Sverige just nu.

Kan man säga något om vad som är den största källan till utsläpp?

Jag vet faktiskt inte exakt, men jag tror att det är personbilar som står för en stor del.

Ja, det är verkligen resor som bidrar mycket.

Och Rasmus vill lägga till något också.

Ja, när man pratar om bilen är det inte bara de direkta utsläppen från körningen. Det är också utsläppen som kommer från själva tillverkningen av bilen och det material som används. Så mycket av utsläppen kommer redan när man köper bilen.

Ja, det är ett bra poäng!

Vi har lite konstpauser här eftersom vi inte har tillräckligt med mikrofoner för alla sex personer i podden. Men om vi pratar om resor och transporter så står de för omkring en tredjedel av vårt klimatavtryck.

Och Hilda, som jobbar på energikontoret, och Rasmus, energi- och klimatrådgivare för Östersunds kommun, kommer vi att prata med senare. Men om vi börjar med dig, Tove, eftersom du är en stor shoppare.

Ja, det är en överdrift. Jag är inte en jättestor shoppare, men jag fick temat shopping och konsumtion för att ta upp lite extra.

Vi gjorde ju den här referensveckan, och jag har ju en självbild av att jag inte shoppar så mycket. Men under den här veckan lyckades jag ändå köpa nya skatepiexer, en krukväxt och något annat.

Så nu har jag verkligen börjat titta lite extra på den här frågan.

Hur brukar du då tänka när du handlar saker?

Jag tror att jag har en viss fördel här, då jag inte tycker att det är så roligt att köpa grejer. Jag försöker undvika det generellt. Men annars försöker jag köpa mycket begagnat.

Jag har flyttat det här året och behövde lite nya möbler. Då har jag köpt mycket på loppisar eller på Marketplace, direkt från privatpersoner.

Ja, och när det gäller kläder köper jag också begagnat och handlar där. Men det finns vissa saker som är svårare, som de här skatepiexerna jag har velat ha ett tag. Dels är det svårt att hitta begagnat i min storlek, och dessutom är det något jag tror att jag kommer att använda mycket och förhoppningsvis att de håller länge så att jag inte behöver köpa nya på ett tag.

Så det är inte bara en lyx utan en investering.

Ja, precis. Det var tanken.

Nu kanske januari inte blir så svår att hantera när det gäller konsumtion. Det brukar ju vara en ganska pankmånad, så all annan shopping kanske faktiskt uteblir.

Men hur tänker du arbeta med detta?

Jag har funderat lite. Dels tror jag att det kan dyka upp saker som jag inte har tänkt på. Men jag har också funderat på om jag kan få med andra. Jag har funderat på att bjuda in till en klädbytardag, till exempel, för att få något nytt i garderoben utan att köpa något och samtidigt engagera andra.

Jag har inte riktigt hunnit fundera så mycket mer på andra aktiviteter än så.

Någon annan som har något att lägga till?

Helena, vad tycker du?

Ja, shopping är ju ett intressant ämne. Jag gillar också att handla begagnat men handlar nog en del nytt också. Det är lätt att tänka att bara för att man handlar begagnat så är det okej, men då kanske man köper lite extra mycket. Det finns någon psykologisk aspekt av att man vill ha saker, och det gör en glad på något sätt.

Det kan jag verkligen känna igen hos mig själv – det är ändå roligt att handla.

Ja, många butiker är ju som godispåsar. De är så färgglada och fina, och man kan se sig själv i alla de där inredningsprodukterna när man går in i en butik.

Det är så lätt. Och faktiskt, ett tips som jag har använt, var när jag gjorde ett stort köp för ett år sedan, förutom skatepjäxor och löpardojjor. Jag hade ett väldigt intensivt år, och min lösning blev att helt enkelt undvika affärer.

Det låter ju tråkigt, men det var verkligen på den nivån.

Ja, det är ett bra sätt att minska konsumtionen. Man blir ju lockad av erbjudanden via e-post eller SMS. Att avregistrera sig från sådana erbjudanden kan faktiskt vara en bra idé också.

Fast även om man är medveten om det, så lockas man ändå ibland. Det kan vara lite störande, tycker jag.

Jag lyssnade på ett föredrag om hållbar konsumtion, och det var intressant. Om man ska använda något tills det är slut, alltså tills livslängden för produkten är över, då är det okej att köpa nytt. Men om det är något man bara vill ha tillfälligt, som en fin klänning för en kväll, då ska man verkligen försöka undvika att köpa något nytt.

Det är ett bra råd.

Helena Jonsson på Östersundskommun, som jag också jobbar med inom energi- och klimatrådgivning, har en bra poäng här.

Ja, men jag smyger in här också. En vän berättade att hon alltid har en lista på sin mobil över saker hon behöver. När hon går in i butik får hon bara köpa de sakerna. Det förhindrar att man plockar på sig en massa onödiga saker.

Det tycker jag är väldigt smart.

Ja, eller hur? Man kanske borde göra en lista på saker man inte behöver också.

Det var en väldigt bra idé!

Ja, just det här med att undvika affärer – jag märkte verkligen hur min konsumtion ökade när jag bodde på Gågatan i Östersund. Jag utsattes hela tiden för skyltningar och det var lätt att smyga in i butiker.

Du tog till extremvarianten – du flyttade utanför stan!

Ja, precis! Jag flyttade längre bort.

Nu kommer jag på något. Du nämnde att även om man handlar begagnat kan man fortfarande överkonsumera. Jag tänkte också att jag skulle lägga lite tid i januari på att gå igenom det jag har hemma. Om det är något jag inte använder ofta, kan jag ju skicka det vidare så att någon annan får användning för det.

Ja, verkligen. Det är ett bra sätt att minska sitt eget avtryck.

Och om man söker efter glädje kan det vara glädje att ge något vidare istället för att köpa nytt.

Ja, exakt. Det kan ge samma känsla av tillfredsställelse som att handla något nytt.

Och en annan sak som är bra är att om man näthandlar, lägga saker på en lista och sedan vänta lite. Gå tillbaka och fundera på om man verkligen vill ha det, eller om det bara var en spontan handling.

Jag brukar göra så också, särskilt under rea-vecka eller vid erbjudanden. Jag lägger saker i min varukorg och tänker efter innan jag köper.

Ja, det är ett bra sätt att tänka efter innan man gör ett köp.

Jag brukar också handla på Matsmart, men ibland kan det vara lätt att bara köpa för att det är billigt, inte nödvändigt.

Ja, man måste vara medveten om att det inte alltid är bra bara för att det är billigt.

Så, ska vi gå vidare i listan?

Vi har ju fem ämnen att prata om.

Hilda, du var ju inne på det här med resande tidigare. Eller kanske just resandet blev ditt ämne. Hur kommer det sig?

Ja, precis. Jag bor ju en och en halv mil från mitt jobb och från Storgatan, eller shoppinggatan. Det är en bit. Så jag bor lite utanför staden.

Under den här testveckan vi hade så blev det mycket bilresande för mig. Jag åkte tillsammans med min sambo, så vi var två. Men ändå blev det en markant skillnad mellan utsläppen, och resandet var min största källa till utsläpp.

Jag har ju faktiskt möjlighet att åka buss eller cykla till bussen. Men just under testveckan blev våra cyklar stulna. Då var tröskeln lite högre att gå tre kilometer till bussen och ta bussen, än vad det hade varit om jag haft cykeln.

Så ditt mål för januari är att minska antalet bilresor?

Ja, precis. Jag har några idéer på vad jag kan göra för att minska resandet faktiskt.

Hur tänker du då kring de här tre kilometrarna? Hur ska du övervinna dem?

Jo, jag har faktiskt förberett mig och hittat en begagnad cykel som jag har bytt till vinterdäck på. Nästa mål är att få på vinterdäck på den så att jag kan cykla till busshållplatsen igen.

Jag tänkte också kolla med kommunen om de kan sätta upp ett cykelställ, så jag kan låsa fast min cykel vid busshållplatsen.

Jag tänker också att jag kan skärpa till mig och försöka planera mitt jobb lite bättre, så att jag kan jobba hemifrån en dag i veckan. För det har vi ju möjlighet till på mitt jobb, och det skulle minska mitt resande.

Men sen blir det ju vissa utmaningar. Ibland behöver jag ta med mig mycket saker, eller jag kan ha träningspass som inte riktigt matchar med busstiderna. Då kanske jag får ta bilen en dag i veckan, för annars blir det svårt att få ihop det.

Jag skulle också kunna tänka mig att höra med någon kompis i stan och kanske sova över någon gång. Det kan ju också bli en trevlig social aktivitet.

Så jag har lite olika idéer här, men jag är också nyfiken på att börja spana på en begagnad bil som kanske går att köra på el.

Ja, just det. Många idéer!

Jag förväntar mig inte att hinna genomföra allt detta under januari, men jag hoppas komma en bit på vägen, steg för steg.

Jag och en kompis hade en idé en vinter att börja fundera på om man kan använda skidor som alternativ när man ska pendla eller åka och handla till exempel. Kanske kan man ta sig på turskidor dit och fylla sin ryggsäck.

Det blir ändå 6 km på skidor fram och tillbaka till bussen. Men det kanske också motsvarar ett bra träningspass om man gör det på morgonen.

Ja, det hade ju varit supermysigt. Jag får hålla tummarna för att vi får snö till januari så att jag kan ta den turen.

En halvmeter snö på spåren!

Det låter som en perfekt träningspass. Superhärligt.

Och vi har ju ändå... Jag tänker att man kan tänka bort skidåkning som transportmedel. Man tar bussen till spåret och kör en mil med skidor. Det skulle kunna vara en bra lösning.

Jag lyckades aldrig anta min egen utmaning att åka skidor istället för bil, men jag får ta upp det här igen nästa gång.

Ja, det var ju lite dåligt. Men det skulle verkligen vara en rolig utmaning att prova på!

Ja, jag skulle kunna ta bussen till spårvagnen och sen åka skidor hela vägen in till staden.

Det kan bli ett roligt äventyr.

Och så kommer vi att göra en uppföljning i februari för att se hur det har gått. Ni får höra om det då!

Ja, absolut. Vi hörs om det.

Apropå det här med att ta sig fram med skidor, jag hade en liten utmaning för ett tag sedan. Jag har en fjällstuga i Trillevallen och jag tänkte att jag skulle åka skidor från stugan till tåget i Undersåker. Sen åka tåg till stan och åka skidor hem igen – en mil.

Det var ett riktigt äventyr, men det gick bra!

Det var ju lite mycket snö och ganska kuperat, men det gick bra ändå. Det var verkligen spännande.

Men det kändes roligt när jag klarade det.

Ja, att ta sig fram med både tåg och skidor låter ju helt optimalt.

Nu har vi kommit till Rasmus Grelsson. På dig står det "biffen". Varför står det så?

Ja, när vi gjorde den här mätningen så insåg jag att maten har en ganska stor del i mitt klimatavtryck. Jag tänker ganska mycket på vad jag äter, men med små barn blir det ibland enkla maträtter, och då blir det mycket mejeriprodukter. Korv och köttbullar är bra mat, men det blir ju en del spill.

Nu har vi en egen kompost som vi matar med det, men vi vill fortfarande inte slänga mat. Det är svårt, särskilt med små barn.

Ja, det är en utmaning. Maten försvinner snabbt om barnen inte äter upp det.

Absolut, matsvinn är ju en stor del av detta.

Och vi försöker hitta goda, vegetariska rätter som barnen också gillar. Ibland lyckas vi, men inte alltid.

Du skulle kunna starta en matpodd om det här för föräldrar som försöker få barnen att äta mer hållbart.

Ja, verkligen! Förutom gurkstavar och morotstavar.

Jag ska bara förklara varför "biffen" är på plats här. De här fem ämnena vi pratar om börjar alla på bokstaven B – butiken, bilen och nu biffen.

Så varför är maten så viktig?

Maten är en stor del av vårt liv och det vi konsumerar. Vi måste alltid konsumera mat, så det är något vi inte kan undvika. Det står för ungefär en tredjedel av vårt totala klimatavtryck.

Ja, och om man gör små justeringar kan det göra stor skillnad för ens avtryck.

Och det är intressant att titta på vad som driver utsläppen. Vi äter mycket ost för att substituera kött, för vi tänker att det är bättre för klimatet. Men jag insåg att en tredjedel av mitt avtryck kommer från ost.

Så det var en liten ögonöppnare för mig. Jag får fundera på vad vi kan göra åt det.

Men varför är ost inte bra då?

Nu tycker jag att det här känns jobbigt.

Ja, precis, det handlar om de här idisslarna. Det krävs mycket mjölk och grädde för att göra ost.

Jag tycker att det finns flera aspekter när man pratar om mat och hållbarhet. En aspekt är klimatet, men vi måste också tänka på biologisk mångfald och hur vi nyttjar våra marker. Det blir lätt komplicerat när man går in på matfrågan.

Men jag ska försöka under den här månaden att sänka våra klimatavtryck lite. Jag tänker inte ta bort allt, men minska och justera lite grann.

Vad har du för plan då?

Ja, dels tänker jag på hur vi kan minska ostkonsumtionen. Jag ska försöka hitta roliga vegetariska rätter istället för att köra på ost eller kyckling.

Det är ju också så komplicerat, för mat handlar om något som är så lustfyllt och nödvändigt. När det kommer till transporter, då handlar det inte om ens överlevnad på samma sätt. Inte heller shoppingen – det handlar ju inte om mat. Det är en helt annan kategori som styrs av hjärnans lustcentrum.

Om mitt barn vill äta en köttbulle, så klart barnet ska få en köttbulle. Det är så svårt att säga nej till det.

När man kanske istället kan tänka att man kan skära ner eller minska lite grann på de saker som ger stora utsläpp.

Jag var med i en liten konversation här på lunchen nyligen. Några kollegor pratade om hushållsfärs, tror jag det hette. Det är en blandning av 50 % vegetariskt och 50 % kött. Någon hade blivit bjuden på det av sin partner. När han hade ätit det för tredje gången, då sa partnern att det var hushållsfärs. Han sa bara "ja, men det var ju gott". Det var bra att hon sa det efteråt. Så lurade din partner dig till vegetariska alternativ?

Ja, men det var verkligen ett roligt tips.

Vegnaturfonden har tagit fram ett koncept som heter One Planet Plate, som är ett upplägg för hur man ska äta för att hålla sig inom planetens gränser. Det finns recept för frukost, lunch och middag.

För de som vill göra något, men inte vill räkna på varje ingrediens och dess klimatpåverkan, finns det ett färdigt koncept att följa.

Jag tänker också på matsvinn, det är en viktig aspekt. Jag hörde igår att det slängs omkring 30 kilo mat per person varje år hemma hos någon. Det blir ganska mycket för en hel familj.

Det är också svinn på dryck som man kanske inte tänker på. Kaffet, till exempel. Det är lätt att hälla ut, men det har ju gått åt ganska mycket energi för att producera.

Speciellt på arbetsplatser, där blir det extremt mycket kaffetärningar som slängs. En verksamhet hade sparat 18 000 kronor på ett helt år genom att minska kaffetärningarna. Så det är ju inte bara miljöpåverkan utan också ekonomisk vinst.

Det är också viktigt att tänka på svinn, inte bara mat utan även dryck.

Jag tycker också att det finns drycker som kanske inte är så nödvändiga, som vissa kolsyrade drycker. Det är något som man kan fundera på.

Ja, men just det här med lustcentrum, det är så lätt att ge efter för sin längtan efter en god dryck eller något annat.

Jag tänker på alla de produkter som transporteras från andra sidan världen till oss. Vad kan jag göra med mina halvbruna bananer, till exempel? Eller vad kan jag göra med kaffeslatten? Man kan frysa in dem och göra iskaffe, eller frysa in bananbitar för att göra smoothie.

Ibland tänker jag att jag inte hade plats i frysen för alla kaffetärningar, så jag drack bara iskaffe.

Det är mycket kaffe och tyvärr också bananer som går till spillo.

Så kanske man får tänka till på hur man faktiskt använder det innan det blir skräp.

Det bästa är ju att tänka till innan det blir skräp.

Ja, verkligen. Jag skulle spara de bruna bananerna. Ibland säljer de faktiskt bruna bananer på mataffären för billigare pris.

Så jag köpte en klasa och tog hem. Jag frös in dem direkt med skalet på. Det var inte så smart.

Nej, bananen blir alldeles för trådig när den fryses med skalet på.

Så ett tips är att skala bananen först innan du fryser den.

Ja, det var ett hett tips!

Helena, eller förlåt, Silje.

Ja, jag kom just på något kopplat till resor. Jag kollade hur mycket jag skulle resa om jag åkte fram och tillbaka till jobbet varje dag under ett år. Det blir som att jag kör bil från Östersund hela vägen till Sahara. Så bara för att vi tänker att det inte är så långt till jobbet, så blir det ändå ett enormt avtryck.

Ja, det är verkligen intressant att få ett perspektiv på sitt dagliga resande.

Apropå resor, jag måste ändå säga något här. Många tänker att det handlar om resor till och från jobbet, vilket så klart är viktigt. Men sen är det också alla barn som är med på fritidsaktiviteter. Det blir mycket resande också.

Det är en utmaning att samåka och planera för att få det att funka, särskilt när vi inte är vana vid att tänka på framförhållning och samarbeta med andra. Det är nog inte det folk tycker är roligast, men det är verkligen en utmaning.

Ja, det är en utmaning som många av oss brottas med.

Ja, men ett hett tips är att tänka på framförhållning när det gäller hushållandet.

Helena, du har bostaden på ditt bord.

Ja, precis. Hur kommer det sig?

Jo, jag har ett eget hus som jag byggt, och det är relativt stort. Dessutom har jag ett fritidshus och är delägare i ett annat. Så jag har ganska många kvadratmeter och känner att jag kan göra mer. Jag har faktiskt lite dåligt samvete för det.

Så vad kan du göra? Vad är utmaningarna?

Ja, det är inte helt ovanligt att folk har flera kvadratmeter per person.

Nej, precis. Och det är ju min uppfattning också här i Jämtland – många har två boenden.

Eller fler, kanske. Men det blir mycket att underhålla, bygga, hålla varmt och allt det där.

Ja, men i mitt året-runt-boende har jag en värmepump i ett bra isolerat hus. Så jag tänker att jag ska se över värmepumpen och få den servad, så att jag vet att den fungerar optimalt.

Det känns som en bra grej att göra.

Jag har haft huset i mer än tio år och har inte servat värmepumpen än. Jag har kollat på den själv och haft lite koll, men inte servat den, kan jag erkänna.

Så det kan ju vara en bra grej att fixa.

Sen har jag också kollat på elförbrukningen. Jag har ju som sagt en värmepump, så det är mycket el som går åt där.

Att ta koll på sin statistik är väldigt intressant.

Det kan också vara bra att ha ett timmavtal. Då får man betala utifrån timpriserna.

Vad är ett timmavtal?

Det innebär att du betalar för elen baserat på aktuella timpriser, vilket kan vara intressant.

Det gör att man kan styra sin elförbrukning. Nu finns det ju många sätt och apparater som kan hjälpa till med detta, som värmepumpar och laddning av elbilar.

Så det handlar om att ladda när elen är billigast?

Ja, precis. Och när inte så många använder elen, så blir det också en bättre balans.

Så när man inte konkurrerar om elen med andra brukare.

Men du ska se över värmepumpen. Har du några fler planer?

Ja, jag har ju ett fritidshus också, och där har jag elvärme via vattenburen värme. Jag kan också elda med ved när jag är där.

Men det är lite stökigt att få tag på ved där jag inte har egen skog.

Så där går det åt nästan lika mycket energi som i mitt permanentboende.

Och det tycker jag är lite tråkigt.

Så jag tänker se över små saker som inte kostar så mycket, som tätning i fönstren.

Men jag skulle också vilja ha ett alternativ till direktverkande el när jag inte är där.

Ja, precis.

Jag har funderat på det länge och får fortsätta att tänka på vad som kan vara ett bra alternativ.

Det finns ju alternativ, men det handlar om hur man vill tänka.

Och vad finns det för alternativ? Kan du ge några exempel?

Nu har jag ett vattenburet system, så då finns det fler alternativ.

Då kan jag ha någon form av värmepump.

Ja, det är ju det enklaste.

Men det är en ganska stor investering.

Det finns också en luft-luftvärmepump som kan användas. Då är man inte beroende av det vattenburna systemet.

Det är ett bra alternativ om man inte vill göra en större investering. De är ju billigare och ganska enkla att installera.

Men jag har timrat huset själv, så det är inte helt enkelt att sätta upp den.

Men den ska se bra ut och inte vara för störande för öronen i familjen.

Ja, just det.

Det blir spännande att höra mer om det.

Du pratar om att du bor i hus, men det är ju väldigt många som bor i bostadsrätt. Vad kan man göra där för att minska energiförbrukningen?

Ja, man kan ju alltid se över sin elförbrukning och fundera på vad man verkligen behöver ha på. Och för bostadsrätter, där är det ju viktigt att inte använda el för uppvärmning, för det förbrukar mycket.

Så om man har golvvärme, till exempel, kan det vara bra att kolla på den.

Ja, det är första steget att ta.

Och sen är det viktigt att ha koll på sin egen förbrukning också.

Ja, det är också bra.

Hilda, räcker du på handen? Du ville säga något?

Ja, jag tänkte på det här med boende. Nu pratar du mycket om uppvärmning och effektivisering, men vad säger du om nyttjandegraden?

Hur ser det ut? Är det någon annan som är i fritidshusen ibland?

Ja, precis. Jag funderar också på det.

I sommarstugan är vi fyra ägare, så vi försöker använda det mycket. Vi har ett väldigt bra schema för hela sommaren.

Men för mitt eget fritidshus i fjällen försöker jag bjuda in kompisar så att det nyttjas mer.

Det har också varit ett bra sätt för mig att få huset att användas. Jag lånar ut det till vänner och familj.

Det är både socialt och praktiskt.

Ja, under sportlovet och andra högtider är det alltid folk där.

Det är en fråga som många brottas med, särskilt på landsbygden. Många fritidshus står tomma.

Ja, det ska jag verkligen tänka på.

Och jag tycker att det är roligt att dela med sig av sina egna paradis.

Ja, verkligen. Jag vill inte hyra ut till vem som helst, men till folk jag känner går bra.

Och det är en bra grej att ha med sig – man kan alltid ta ut en liten ersättning för att det ska gå runt.

Ja, precis. Man får ändå något för det.

Ja, toppen!

Ingrid, du jobbar ju inte med energi och klimatrådgivning. Vad gör du för något?

Ja, jag har ett samordnande uppdrag för energi- och klimatrådgivning. Jag är regional utvecklingsledare på energi-kontoret.

Och du hamnade på banken eller börsen?

Ja, precis. När vi gjorde referensveckan var det faktiskt inte riktigt något som kom med när vi räknade, men det var mycket konkret konsumtion, resor, mat och övriga köp.

Vi pratade om det tidigare, och som sagt, banken och börsen nämns ju som en viktig pusselbit när man pratar om sina klimatavtryck.

Vi tyckte att det var viktigt att ta med det.

Tankar kring det här är att om man har lite sparande – det behöver inte vara så mycket – men om man har pengar i fonder eller kanske pensionsfonder, så investeras ju de pengarna i någon bransch någonstans.

Det är superviktigt att de investeringarna stämmer med ens värderingar.

Genom att välja fonder styr man ju vart pengarna hamnar.

Så det handlar också om en form av konsumentmakt, kan man säga. Man har möjlighet att göra ett aktivt val.

Vad är problemet med vissa fonder?

Ja, ett exempel kan vara om en fond handlar om gruvindustri eller fossilindustri, och jag tycker inte att det är den bästa platsen för mina pengar, då kan jag göra ett aktivt val och kolla upp vilka branscher pengarna faktiskt går till.

Det finns fonder med märkningar som "klimatfonder" eller med namn som symboliserar hållbar utveckling, men jag tänker att det kan vara värt att djupdyka lite där.

Vad betyder de här märkningarna och namnen? Betyder det att de är hållbara på riktigt, eller är det bara namn som ser bra ut, men som kanske inte står för så mycket?

Det kan vara bra att lägga lite tid på att kolla upp det.

För som vi pratade om tidigare, Lustcentrum och så där, för mig handlar banken och börsen inte direkt om mitt Lustcentrum. Det är inte som en god ost.

Nej, det är inte samma känsla som när man får en bra ost, men kanske man borde lägga lite tid på att verkligen förstå det här.

Ja, det kan bli ganska förfärande när man ser vad man faktiskt har placerat sina pengar i. Man lånar ju ut sina pengar till någon annan att förvalta, och om man kollar på en fond och upptäcker att den stödjer vapenindustrin eller djurförsök, sådant kanske man inte vill stå för.

Då kan det vara läge att byta.

Har du själv upptäckt något som du inte tycker var bra?

Nej, inte än, men det är mitt uppdrag att kika lite noggrannare och kanske lägga lite tid på att förstå vad de här fonderna står för, och om det finns några märkningar, vad de egentligen betyder.

Och vad har du nu?

Jag har ingen stor sparande, men jag tycker att det är viktigt för alla, även om det inte handlar om jättestora belopp. Det handlar om att pengarna ska vara på rätt plats, i rätt bransch, och att de gör rätt saker.

Hur ska man tänka då?

Jag tänker att, jag vet inte, kan det inte vara så orättvist att guld och vapen ger bättre avkastning än grön teknologi?

Ja, det blir klurigt, men jag har sett att fonder med hållbarhet faktiskt går bra.

Visst, som du säger, det kan vara så också.

Och då får man ju grunda sina val på sina värderingar. Vad tycker jag är viktigt? Är det att pengarna hamnar på rätt plats, eller vill jag bara ha bästa avkastning?

Och där kan man tänka olika.

Du tänkte säga något, Rasmus?

Nej, faktiskt inte. Jag bara sitter här och viftar med armen.

Ja, men det ligger mycket i det där. Det handlar alltid om spekulation när man placerar sina pengar.

Man vill känna att pengarna hamnar där man känner sig trygg och att det är något man verkligen kan stå för. Det är det viktiga.

Och så kan man ju få avkastning på bra ställen också, garanterat.

Men det är lurigt med alla märkningar. Det är lätt att bara se ett grönt löv och tänka att det är bra, men vad betyder det gröna lövet egentligen?

Ja, det är något man bör kolla upp.

Det kanske blir ett ämne för en egen podd.

Ja, det handlar ju om greenwashing och hur vi legitimerar våra val.

Jag känner att det här kommer bli riktigt spännande när vi ska följa upp det här senare.

Ja, verkligen, vi har pratat om att göra en uppföljning i januari, men många här ska först ha en härlig julledighet.

Vi tar tag i det här efter nyår, och då får vi tänka att den här månaden går in i februari, så kanske vi får en uppföljning någon gång då.

Men under januari kan vi uppdatera på vår Facebook-sida om vad vi ser och vad vi ställs inför för val, eller hur det går.

Ja, och den som är nyfiken kan alltid gå in på energi- och klimatrådgivningens Facebooksida, där finns en genomgång av alla de här ämnena och tips på vad man kan tänka på.

Ja, precis. Och man kan följa oss där för korta uppdateringar och gärna haka på.

Det får man verkligen göra.

Ja, uppmaning!

Ja, men verkligen.

Ska vi tro att det här är slutet?

Jag har funderat på om jag har glömt något, men jag kommer inte på något nu.

Så det kanske är slutet då.

Ja, vi är nöjda.

Tusen tack!

Hur kickar vi igång nu?

Lisa, du står här i en röd tröja. Jag tänker att den symboliserar julen, eller kanske dagens tomte?

Ja, det känns som många på jobbet också har börjat gå runt i röda kläder och säger att nu är det julklädseln som gäller.

Vad fint! Är det så på länsstyrelsen också?

Ja, kanske det. Det har dykt upp julgranar i korridorerna och tomtar överallt. Om man gillar det är det ju mysigt.

Jag tror vi har ganska lite julkänsla hos oss, men jag har inte varit på kontoret på några dagar.

Nej, det gäller att vara på kontoret för att märka allt julpynt.

Ja, det är nog så. Men julen då, många pratar ju om den, men det är inte riktigt vårt ämne idag.

Nej, inte idag. Vi ska prata om något annat. Det blir som en inför Roadshow-snackis.

Jag har nämnt några gånger att vi i slutet av januari kommer ha en mässa för projektet "Fossilfria besöksmål och destinationer" och "Förnybart 2030" i samarbete med Energigas Sverige och Biofuel Region, bland andra aktörer.

Det kommer bli en mässa ute på Frösöparkhotell och den kommer att handla om tung trafik och även om lite lättare arbetsmaskiner.

Som representanter för dessa områden har vi Marianne Kurtzson från Sandberg och Jonsson, och Johan Holmlund från Östersund Arena.

Välkomna!

Tack så mycket!

Johan, vi börjar med dig. Vem är du och vad gör du här?

Jag jobbar på Östersunds kommun inom kultur- och fritidsförvaltningen. Där ansvarar vi bland annat för skidspår och idrottsanläggningar i kommunen. Jag fick frågan hit för att vi nyligen har investerat i en elektrisk snöskoter, som vi kommer börja använda på skidstadion i Östersund.

Vad är skillnaden mellan Östersund Arena och skidstadion?

Skidstadion är den vi benämner här i Östersund, och Östersund Arena är en annan anläggning. Skidstadion är där vi har snöskotern, så det är där vi använder den.

Så ni valde att investera i en elektrisk snöskoter. Hur kom ni fram till det beslutet?

Jag började på kultur- och fritidsförvaltningen för inte så länge sedan, men tidigt förstod jag att vi får hjälp med att ställa om till fossilfritt. Och det gäller inte bara snöskotern, vi har bytt ut andra saker också, som motorsågar och röjsågar, till mer hållbara alternativ.

Vad var det som gjorde att ni valde just en elektrisk snöskoter?

Vi fick ett uppdrag att se vad vi kan byta ut, och det måste ju funka i praktiken också. Vi kan ju inte köpa en elektrisk skoter om den inte fungerar i vardagen. Men den har faktiskt fungerat bra, och vi är väldigt positiva hittills.

Och personalen då? Är de nöjda med den nya skotern?

Ja, faktiskt. De som jobbar med det är positivt överraskade. Många är tveksamma till att börja med, men det har varit övervägande positivt.

Marianne, Sandberg och Jonsson har ju lyfts fram i många sammanhang, bland annat på webbinarier. Ni har också satsat på eldrivna lastbilar, eller hur?

Ja, det stämmer. Vi började titta på eldrivna lastbilar och investerade i vår första lastbil 2022. Vi visste redan då att det kanske inte var den bästa ekonomiska affären just nu, men vi var nyfikna på att testa och vara en del av utvecklingen.

Varför har ni satsat på eldrivna lastbilar?

Sandberg och Jonsson är ett gammalt företag, grundat 1951, och vi har alltid haft en innovativ kultur. När elbilar började bli aktuella var vi tidigt ute för att testa. Vi är andra generationen som driver företaget, och det kändes naturligt att fortsätta på den inslagna vägen.

Vad tycker chaufförerna om de nya eldrivna lastbilarna?

De är faktiskt väldigt positiva. Vi bytte ut en gammal bil mot en ny eldriven, och även om skillnaden inte var jättestor i sig, har chaufförerna märkt att elbilar är mycket tystare och att det inte är några vibrationer. De tycker också att det är lättare att köra och att de inte blir lika trötta efter en arbetsdag.

Jag har hört samma sak från chaufförer på Lundstams, de pratar om hur mycket piggare de känner sig efter en arbetsdag när de kör elbilar. De nämner också att de kan ta turer i stadsmiljö på kvällen utan att känna sig lika trötta.

Det är precis så! Och även om eldrivna lastbilar kanske inte är den bästa ekonomiska affären just nu, så har vi fått övervägande positiva reaktioner från både personal och chaufförer.

Ja, det är verkligen där bullret verkar påverka mer än man kanske först tänker.

Det du nämnde om vibrationer och buller var inte något jag tänkte på från början. Jag tänkte mer på vilket drivmedel vi använder i fordonen. Men de som kör mycket märker ganska snabbt att det gör en skillnad, som du säger. Vi har inte haft den så länge så vi kan inte riktigt utvärdera det än, men om det finns en arbetsmiljöfördel är det ju fantastiskt.

Jag tänkte på skidstadion också – det är ju sällan man ser pistmaskiner där. Men när man är ute och åker och kanske möter en skoter eller pistmaskin, så är det faktiskt ganska trevligt när det inte luktar motoravgas.

Ja, absolut. Vi försöker ju inte pistar när åkarna är ute i spåren, utan vi kör på nätterna för att spåren ska hinna frysa ihop. Och om man kan undvika den där tvåtaktsdoften, så är det ju klart en fördel.

Jag håller med! Det vore skönt att slippa den doften.

Ja, du nämnde ju också att ni investerat i både en konventionell lastbil och en eldriven lastbil. Ekonomin kring det här är ju något många undrar över. Det kostar ungefär dubbelt så mycket för en eldriven lastbil som för en dieseldriven. Hur har det gått för er?

Nej, det går inte riktigt runt än. Den första eldrivna lastbilen vi köpte för två och ett halvt år sedan har inte blivit lönsam. För att kalkylen ska gå ihop måste du ha ett väldigt högt nyttjande, och det är svårt att nå om du bara kör inom Östersund och Frösön. Vi kör den ungefär 12,5 mil per dag, och det räcker inte för att den ska bli lönsam.

För att kalkylen ska gå ihop behöver man nog upp på 6-7 000 mil per år, beroende på bränslepriser och andra faktorer.

Och hur skiljer sig de andra lastbilarna ni har? Är det några stora förändringar där?

Ja, de andra lastbilarna vi har använder mindre batterier, vilket gör dem billigare. Den första lastbilen vi köpte hade ett större batteri, vilket är den dyraste komponenten. Batteriet kostade ungefär lika mycket som hela bilen, så det var en stor investering.

Men de andra elbilarna har mindre batterier, och vi får också ett högre nyttjande på dem. Hur då?

Vi försöker tänka på ett annat sätt än att bara fokusera på vilket bränsle lastbilarna kör på. Vi vill tänka på hur vi använder våra resurser bättre och inte slösa. Om du ska hålla en lastbil i drift under flera år måste du få ut det mesta av den. Så vi har lyckats få till så att vi kan köra våra lastbilar på två arbetspass per dag. Det gör att vi får ut mer av lastbilen och kan göra dubbelt så mycket arbete på en dag.

Det är möjligt för att det är en eldriven lastbil, så den kan snabbt vara redo för nästa pass utan att behöva ladda så länge mellan turerna.

Exakt. Och vi har skrivit ett avtal med Östersunds kommun för att leverera fossilfria transporter under avtalstiden. Det här kommer att öka successivt. Vi började faktiskt med projektet redan våren 2023 och har jobbat tillsammans med kommunen för att få detta på plats.

Ja, det här är ett riktigt bra steg framåt. Och ni kan köra till skolor och daghem på andra tider när barnen inte är där. Det är både bra för miljön och ekonomin, men också en säkerhetsaspekt. Det finns många fördelar med att kunna göra leveranser på andra tider än vanligt.

Vi började verkligen i mars 2023 och har fortsatt framåt med det här projektet.

Första veckan va vecka 8, så förstår ni att det är en lång tid, och man måste ha tålamod för att alla ska vara med och kunna förändra och ändra arbetssätt.

Ja, det är ju en hel samhällsapparat som måste stämma överens, som du säger. Transportbranschen är ju rätt konservativ, men jag tror ändå att vi har varit ganska proaktiva i det här och att man har velat testa. Man vill veta på förhand om det här faktiskt kan fungera.

En skillnad när man gör det med en elbil istället för en konventionell är ju att man måste ha tid för laddning. Och om ni kommer ihåg förra vintern, så var det ju inte lite snö. Det är en komplikation när man kör el, eftersom det drar mer el beroende på det transportarbete man ska göra. Men det fungerar.

Så de börjar idag mellan 4 och 5 på morgonen med första passet och kör fram till 13:00 på dagen. Sedan laddar vi mellan 13:00 och 16:00, och klockan 16:00 börjar nästa arbetspass som går fram till midnatt. De kör inte riktigt så länge idag, men de kan göra det. Sedan laddar man igen mellan midnatt och 4 på morgonen, och det fungerar när du bara kör inom staden, för det blir inte så många mil. Det blir många timmar, men inte så mycket mil.

Och det funkade även i vinter. Jag tänker att all den här erfarenheten ni har samlat på er, det är ju precis sådana saker man ska ta med sig till roadshowen och prata med aktörer om, för att hämta inspiration till sin egen omställningsresa. Och det handlar ju om att gå i rätt riktning, men man behöver många olika aktörer involverade för att få till det.

Det är inte bara transportbranschen som kan göra det här själv. De som köper transporter och upphandlar måste vilja betala lite extra. Och vi som konsumenter har också en del i det.

Jag tänker på Johan, när du lyssnar på Marianne som pratar om att man måste tänka på extra faktorer – hur har ni jobbat med det nu när ni ska börja använda lite eldrivna fordon?

Ja, det är en bra fråga. Vi kommer att testa nästa sommar att använda en eldriven gräsklippare för Hovallen, en gräsytan. Det öppnar upp helt nya möjligheter för oss. Istället för att försöka klippa på morgonen innan skolorna eller träningar, kan vi nu klippa på natten. Det gör att arenan är redo när vi ska öppna, och det ger oss också mer tid för ordinarie personal att göra andra saker som annars inte hinns med.

Så det ska vi testa till sommaren, vilket ska bli superintressant. Gräsklipparna är anpassade för sportytor, och vi hoppas att vi kan växla upp det här till större anläggningar i våra kommuner, där det skulle kunna användas. Och det är ju ett bra incitament för föreningar också, som sköter sina egna anläggningar.

Hur har ni jobbat med laddinfrastrukturen för de eldrivna maskinerna?

Vi har inte riktigt löst laddinfrastrukturen än. Det är maskinen först, och laddinfrastrukturen kommer sen. Men vi ser inte det som ett problem. Vi har fått bra hjälp från leverantörerna som har tittat på lösningar för oss, och vi känner oss trygga med att det kommer att fungera.

Så ni behöver inte ladda uppe på spårvägarna med el-snowmobilerna?

Nej, vi försöker planera användningen av elskotern så att den inte behöver laddas under arbetsdagen. Vi använder mest pistmaskiner runt skidstadion för att få till bra snöbredd, så snöskotern blir mer ett komplement för mindre jobb. Vi kommer öppna ett nytt längdspår i Torvallan här i vinter, så det blir bra att testa den där. Det är kanske 2-3 km långt, och vi är ganska säkra på att den kommer att klara det.

Och kring skidstadion kommer vi fortsätta testa det här för att hitta var det passar bäst. Vi får se om vi får återkomma med riktigt knivskarpa erfarenheter när vi vet mer.

Det låter väldigt intressant. När ni nu investerar i eldrivna fordon, hur ser ni till att de används? För det är ju dyrt att investera i sådana maskiner, och för att det ska bli lönsamt måste de användas.

Ja, det är exakt så. Vi hoppas att föreningarna också kommer att använda elskotern, särskilt när det gäller större arrangemang. Vi hoppas verkligen att de använder den för att transportera saker som skyltar och utrustning istället för att använda en bensindriven skoter, som de kanske har fått sponsring för. Det handlar om att få ut så mycket som möjligt av den här investeringen.

Om vi tittar på spårpreparering, så är det ju så att när det kommer mycket snö, vilket vi hoppas på, så ska snön först packas ihop och sedan pistas ut. Och det är där vi befinner oss nu, vi måste testa vad snöskotern klarar av. Det handlar om drivlängden, eftersom vi har ganska långa slingor. När vi nämner spårvägarna, så utgår vi ju från skidstadion, men innan vi är där har vi redan åkt en ganska lång sträcka. Sedan får vi fundera på var det finns möjlighet att ladda längs vägen, utifrån vissa punkter. Men det blir också en fråga när vi ser på pistmaskiner, hur vi kan få det att fungera rent ekonomiskt.

Vi tror att det kommer att bli dyrare än vi tänkt oss. Vi har inte kommit så långt i tankarna än, men vi ser ju att utvecklingen går snabbt. Idag finns det ju hybrider, man kan gå halvvägs på en lösning. Vi kör idag på HVO med våra maskiner, vilket är ett bra alternativ, även om det fortfarande är dyrare. När det är dags att byta ut våra maskiner kommer vi definitivt att överväga elektriska alternativ. Men eftersom utvecklingen går så fort, kan det vara mer aktuellt om några år.

Det finns också frågetecken kring att köra HVO i pistmaskiner, vissa är tveksamma. Vad har ni för erfarenheter av det?

Vi har inte haft några problem alls. Det har fungerat alldeles utmärkt för oss, och det handlar egentligen bara om köldegenskaper. Vi ser inte det som ett bekymmer. Vi använder det här för att spara maskinerna och undvika onödigt slitage, men vi har inte haft några problem med själva bränslet.

Ja, det kanske skulle vara billigare att köpa en helt ny elektrisk maskin för att göra en insats för att minska utsläppen. Vi har ju en livslängd på våra fordon, och när vi börjar titta på att byta ut dem, så kommer vi att överväga alla alternativ. Det beror ju på vilka behov vi har för maskinen.

Jag tänker på er process att testa och undersöka olika maskiner. Hur viktigt var det för er att ni faktiskt fick möjlighet att provköra fordonen innan ni bestämde er?

Vi hade en elbil i en vecka för att testa den. Min bror har varit mer involverad i det här och har provkört fler elbilar än jag. Men vi har ju testat olika maskiner. Fordonsleverantörerna vill ju gärna att man testar deras produkter innan man bestämmer sig. Och det är ju precis sådana möjligheter som finns på roadshowen, att få gå in i maskinerna och prata med leverantörer för att testa och lära mer.

Vi var med på en testkörning tidigare, men det var inte med vår egen bil. Det var Scania som tillhandahöll bilen. Vi gör ju transporter för en grossist både till kommuner och hotell, och vi hade ett samarbete under sportloven där vi testade det här. Vi fick till och med en mobil laddstation på plats för att visa hur det kan fungera om du har laddning på plats.

Det fungerade ju ganska bra, men vi fick köra mer än vi brukar, och vi behövde stötta upp med andra fordon för att allt skulle fungera. Men det var ett sätt att visa och marknadsföra för alla som var med på evenemanget, särskilt under sportlovet.

Och det kommer också att finnas representanter för mobila laddlösningar på roadshowen, så man kan få en bättre uppfattning om hur det fungerar.

När det gäller HVO och att byta diesel mot HVO, fungerar det verkligen i kallare temperaturer?

Ja, det fungerar utmärkt. Det finns inga skillnader att tala om, jämfört med de äldre bränslena som hade mer problem med frysningspunkter. Vi har inte upplevt några problem med HVO. Det har fungerat precis som det ska.

Ja, vi använder HVO i stor utsträckning, både för kundkrav och för vårt eget behov. Men om vi skulle fortsätta köra på HVO idag skulle vi behöva kompensera för den högre kostnaden. Det är fortfarande dyrt, men vi ser det som ett bra alternativ för att minska utsläppen.

Och som du sa, Marianne, vi måste sköta spåren för våra medborgare, men vi är också arrangörer för stora evenemang. Och de har höga krav på hållbarhet, så det driver verkligen på utvecklingen. Vi måste hjälpa dem att göra de här evenemangen hållbara, och det hjälper oss också att fortsätta driva utvecklingen framåt.

Det är klart, de externa kraven och betalningsviljan från de som köper transporter eller arrangerar tävlingar, kommer att påskynda omställningen. Och de som har svårt för att åka elektriskt kommer så småningom att göra det, så det är bara att fortsätta driva på omställningen.

Det var bara en kontrollfråga. Men när det gäller roadshowen, kommer ni ta med er elsnöskotern?

Ja, vi kommer att ha med snöskotern. Vi hoppas också att vi får leverans på den nya fyrhjulingen, så att vi kan ta med den också. Det är de fordonen vi planerar att visa upp.

Men på roadshowen kommer ni inte ha snö eller några larvfötter att byta ut?

Nej, vi har ju en snöskoter på skidstadion, men den är eldriven. Det är det vi tror krävs för att visa upp. Men den här kommer inte att användas på skidspår, utan till andra anläggningar. Men vi kommer att testa och se hur det fungerar. Vi börjar väl i det lilla och får sedan växla upp när vi lär oss mer.

Det känns som en väldigt intressant möjlighet. Vi har pratat med Lina från Slaulit och många har fordon av den typen. Prisskillnaden är stor, men om man kan söka stöd för det, då är det ju aktuellt. Men det beror också på om det fungerar i praktiken.

Ja, exakt. Det är också viktigt att vi inte glömmer att banden på snöskotrar ökar förbrukningen avsevärt. Men vi ska nog kunna titta på andra alternativ också.

Och på Sandberg och Jonsson, kommer ni att vara med och delta med en elbil?

Ja, vi har funderat på det, och det är nog troligt att vi kommer att vara med med en av elbilarna. Annars är vi gärna där som gäster, för att prova andra modeller och prata med aktörer. Vi har ju mycket erfarenhet och kan bidra med det.

Fredrik, du ska ju också vara där, eller hur?

Ja, det stämmer. Jag jobbar på Länsstyrelsen och är med och ställer ut. Jag jobbar med klimatklivet, som är ett investeringsstöd där man kan söka stöd för exempelvis publik laddinfrastruktur och andra investeringar. Jag kommer att vara där och prata mer om det.

Och det är en ny ansökningsomgång för Klimatklivet i januari, eller hur?

Ja, precis. Den är från den 16 till den 21 januari, och man kan läsa mer om det på Naturvårdsverkets hemsida. Klimatklivet handlar om att göra snabba åtgärder, alltså åtgärder som kan genomföras snabbt. Det kan vara saker som att byta ut en oljepanna eller installera en pump, och beslut fattas snabbt efter att ansökan skickats in.

Det är bra att man kan få snabb hjälp om det gäller åtgärder som är genomförbara på kort tid.

Ja, det är viktigt att förstå att det handlar om snabb genomförbara åtgärder. Om någon inte har lösningen för laddinfrastruktur än, kan de kanske få stöd där?

Det är en bra fråga. Det är lite knepigt när det gäller andra typer av fordon, som maskiner eller fordon som inte är personbilar eller tungtrafik. Klimatklivet riktar sig mest till just fordon och transporter, men det är värt att undersöka vidare.

Jag har en kompis, Johan, som inte riktigt har löst laddinfrastrukturen. Är det något som kan täckas av Klimatklivet?

Ja, det kan vara knepigt om det handlar om andra typer av fordon eller maskiner, men för personbilar och tungtrafik fungerar det bra.

Och om någon är nyfiken på att veta mer om roadshowen, kan de gå in på TheRoadshow.se och läsa mer om vilka som kommer att delta. Det kommer att vara olika föreläsningar och presentationer från aktörer med erfarenheter av omställning.

Ja, och om någon inte kan vara med i Östersund finns det fler städer som också har roadshow. Till exempel i Övik, Umeå, och Sundsvall. Så det är många möjligheter att delta och få information.

Det är verkligen kul och ett bra tillfälle att träffa andra, testa nya lösningar och diskutera omställning.

Ja, precis! Jag tycker det är ett ypperligt tillfälle att komma dit, prata med andra, och kanske hitta inspiration till sin egen omställningsresa.

Absolut, det är också ett bra sätt att utbyta erfarenheter och prata med människor som har gått igenom liknande omställningar. Det blir ett fantastiskt tillfälle!

Så, tack så mycket, Marianne och Johan, för att ni kunde vara med och dela med er av era erfarenheter.

Tack själv! Det var väldigt roligt att vara med.

Tack för kaffet också!

Och vi vill tacka några av våra finansiärer, som till exempel Europeiska regionalfonden, Region Jämtland Härjedalen, Biofuel Region, och Region Västernorrland.

Nästa avsnitt kommer att vara från The Roadshow, där vi kommer att vara på plats och intervjua deltagare, så håll utkik!

Ja, vad har hänt sen sist?

Jag vet inte, vi pratade ju om den lilla spanjoren jag hade.

Och nu har jag ingen liten spanjor, men nu har jag en liten assistent istället.

Ja, vi har ju faktiskt en liten assistent här idag. Vi är ju inte här själva, du och jag är i studion, men Jimmy, du är också med från Länsstyrelsen.

Ja, vi är glada att ha Jimmy här!

Ja, det är vi verkligen. Jimmy är min närmaste kollega nu när jag har bytt sida och börjat jobba på Länsstyrelsen.

Exakt, du har bytt sida.

Och egentligen kanske jag är Jimmys assistent?

Ja, eller vad säger du, Fredrik?

Min stora assistent i så fall.

Inte den lilla lilla assistenten. Jag sa att jag har AI för att hjälpa mig.

Ja, jag försökte faktiskt använda AI idag när vi skulle spela in det här avsnittet.

Mer om det senare. Vi ska prata om miljömålen idag – Sveriges 16 miljömål.

Det stämmer.

Vi har fördelat det här så att du och Jimmy står på den kunniga sidan, och jag på den okunniga sidan, och får ställa frågor. Jag vet inte så mycket om dagens ämne, men vi ska prata om Sveriges 16 miljömål och hur det går med dem.

Ja, vi ska också prata om varför det går lite trögt med målen och hur vi kan komma framåt.

Så, vad är Sveriges miljömål?

Sveriges miljömål beslutades av riksdagen 1999 för att vi ska ha en riktning framåt och lösa de miljöproblem vi har. Vi har stora miljöprogram inom olika områden. Miljömålen är ett sätt att både mäta, kvantifiera och hitta politik för att vi ska nå framåt.

Och vi firade faktiskt 25-årsjubileum redan 2024.

Ja, det är lite konstigt att de beslutades 1999 och vi firade 25 år redan förra året.

Och det är också besvärligt att 2020 var satt som målår. Då skulle vi ha nått målen, men vi gjorde inte det. Så nu har man skjutit fram målet till 2030.

Det är lite bekvämt, eller hur?

Ja, det är bekvämt.

Varför behövs miljömål?

Jag tänker att miljömål behövs för att öka förståelsen för vad vi faktiskt måste skydda. Vi behöver ju ren luft, rent vatten, och en rik biologisk mångfald. Det handlar om att skydda det som är viktigt för oss.

Är det det som lyfts upp som olika kategorier i miljömålen?

Ja, det handlar om att vi behöver hitta en bättre väg framåt, sätta upp kriterier för vad som är en bra miljö i Sverige, och sedan utvärdera hur vi ligger till. Det handlar också om att identifiera vilka åtgärder och ny politik som behövs för att vi ska nå våra mål.

Och också att synliggöra vad som har gjorts för att komma framåt.

Och vi pratar ju om 2030-målet, som är en del av det större generationsmålet – att lösa miljöproblemen innan nästa generation tar över.

Så vi ska inte lämna problemen till framtida generationer?

Nej, precis. Vi ska lösa problemen här och nu.

Vad kommer de här miljömålen från?

Ja, vad är de grundade på? Har andra länder sina egna miljömål?

Sverige var faktiskt först med att sätta upp ett system för miljömål. Andra länder kanske har följt efter, men vi var först på det här sättet. Det var hela riksdagen som stod bakom dessa mål.

Och miljömålen grundades på de miljöproblem som fanns vid den tiden. Vi jobbade med miljöfrågor även innan 1999, men det var då vi konkretiserade dem och satte upp de här målen.

Ja, innan 1999 fanns det hundratals miljömål, men de var väldigt omfattande. Efter 1999 försökte man göra dem mer konkreta och hanterbara.

Nu har vi alltså 16 miljömål och under dem finns det tappmål som vi mäter på. Dessutom finns indikatorer för att kolla läget.

Det låter som väldigt avancerat arbete. Hur gör man det begripligt?

Ja, det svåraste är att göra det enkelt och tydligt. Men ett sätt att börja kanske är att kortfattat beskriva vad de här målen handlar om.

Kan du säga vilka de är, de 16 miljömålen?

Nej, men vi har ju till exempel begränsat klimatpåverkan.

Det har ju du jobbat väldigt mycket med Jimmy.

Det handlar helt enkelt om koldioxidhalterna i atmosfären, eller koldioxidekvivalenterna. De ska säga växthusgaserna i atmosfären.

Och det är ju ett mål som vi ändå känner igen och pratar väldigt mycket om, också i den här podden.

Och de här tappmålen till 2030 och 2045 kommer ju därifrån, det här målet om att begränsa klimatpåverkan.

Så det har ju du jobbat väldigt mycket med, Jimmy.

Och du också på ditt sätt.

Jo, absolut.

Och Lisa också på sitt sätt.

Kanske till och med Håkan i studion.

Det finns ju många mål, men man kan ju också försöka prata om dem.

Det finns gröna mål som handlar om skog, mark och våtmarker. Att vi behöver skydda det. Vi behöver nå en annan nivå än vi är på idag.

Det finns de blå målen, vattensmålen, som det finns fyra eller fem av, och de handlar om övergödning, försörjning, grundvatten och strömmande vattendrag till exempel.

Och så finns det mål som handlar om kemikalier, strålning och ozonskikt.

Den typen av mål.

Det finns lite olika kategorier.

Totalt finns det 16 mål.

De ska täcka in allt. Det är tanken.

Hur förankrade är de då?

Hur seriöst tar vi som Sverige på de här målen?

Det är ett väldigt väl uppbyggt system. Även om man har hållit på med det här sen 1999, så vet man hur det fungerar.

Som du sa, det är beslutat av alla riksdagens partier då i alla fall.

Så det är väl förankrat politiskt.

Sen har man ett väldigt uppbyggt system för hur man ska följa upp det.

Och det är egentligen därför vi är här idag, för att prata om miljömålen.

För vi har precis gjort en sådan typ av uppföljning.

Hur går det egentligen med miljömålen i Jämtlands län?

Länsstyrelserna har i uppdrag att göra den uppföljningen på regional nivå, kolla hur det går.

Och sen rapporterar alla länsstyrelser och sammanställer det som ett underlag till regeringen.

Så att regeringen ska kunna fatta väl informerade beslut inför nästa budgetomgång och så vidare.

Behöver vi tweaka på några styrmedel för att vi ska nå de här miljömålen?

Så hela systemet är tänkt att fungera på det sättet.

Regeringen beskriver även, när man gör sin budget för kommande år, hur det påverkar olika mål och om man kommer bidra till att nå ett mål eller inte.

Så på så sätt tas de ju verkligen på allvar.

Däremot kan man ju säga att politiken väcker inte tillräckligt engagemang.

Så på så sätt kanske man inte tar dem på allvar.

Nej, men det har ju varit en del nyheter under de senaste två åren om att Sverige inte når upp till de här målen.

Alltså, hur dåligt går det?

Jag ska väl säga…

Skratten är besvärliga nu, eller?

Jag har inte. Det går ju så himla bra.

Nej, men jag tänker att det har varit mycket i media om det här. Det är ju begränsad klimatpåverkan av de mål som rör utsläpp av koldioxid.

Som man har diskuterat, kanske på regeringen.

Ja, fast även andra mål är ju i media med jämna mellanrum, som till exempel skogsmålet.

Så det är inte bara klimatmålet som vi inte når och som hamnar i media.

Utan även just att det är så många mål som vi inte når och att negativ utveckling lyfts upp.

Men om man ska kolla på det, vi gör ju den här uppföljningen för Jämtlands län.

Så tar man ju upp den här och gör en nationell bedömning utifrån alla länsstyrelsens bedömningar.

Så vi fokuserar på Jämtland.

Och man kan säga att den här uppföljningen görs varje år.

Så det finns ju väldigt många rapporter om man vill fördjupa sig i det här.

Om du bara väntar lite. Jag tänker att vi ska komma till Jämtland om bara lite.

Bara lite.

Du vill tillbaka till Norge.

Ja, exakt. Hur går det nu med Norge?

Nej, jag vill tillbaka till att det går dåligt.

Och liksom den övergripande politiken.

För det fattades beslut 1999 om de här målen.

Det har gått 25 år, det har vi konstaterat.

Alltså, hur målen fattades av en enad riksdag.

Men hur mycket skulle ni säga?

Sittande regeringen får ju en del kritik för att deras miljöpolitik inte är tillräcklig.

Och därmed når vi inte målen.

Hur mycket är det en politisk fråga?

Var vi bättre i klassen innan den tidigare regeringen satt?

Jag tänker att vi har ju aldrig nått miljömålen.

Det har ju aldrig varit så att någon regering har varit nära.

Alltså när man har gjort den här uppföljningen, eller du har ju gjort den här några år.

Men det har väl aldrig varit så att det har varit nära och nu är det december.

Om man har två delar, är det ena att i början, kanske runt 2010 eller så, när det var långt kvar till 2020.

Då kanske vissa mål såg ut som att om det här kanske vi kommer att nå.

Sen när man närmade sig 2020 insåg man att vi kommer inte att nå dit.

Och vi når inte fortfarande.

Sen skulle jag väl säga att, precis som Fredrik sa, att det inte är så att vi är längre från målen nu än vi var för två år sedan kanske.

Men det finns väl ändå saker man skulle kunna skruva på.

Saker som den här regeringen har gjort som gör att vi är längre från vissa mål.

Kanske närmare att nå något annat mål.

Men det är inte den här regeringens fel att vi inte når miljömålen.

Det är ett långsiktigt, kollektivt ansvar. Eller misslyckande.

Även att de är svåra att nå för att de är väldigt högt satta.

Ja, precis, och jag tänker att många mål är ju också inte riktigt på nationell nivå heller.

Som man kanske har full rådighet över.

Jag tänker på skyddande ozonskikt. Det kan man ju nästan inte påverka på nationell nivå, även om alla bidrar till målet.

Men det är ju internationella konventioner och lagar och regler som har sett till att det faktiskt går bra med det målet, som är ett av de mål som faktiskt går bra.

Vi har lyckats vända trenden från väldigt negativ till att vi faktiskt ser ut som att vi kommer att ha ett skyddande ozonskikt.

Jag skulle nog säga att de flesta målen är ju ändå nationella.

Klimatmålet är ju också ett sådant, skyddande ozonskikt, det är svårt. Vi kan inte säga att vi når dit själva.

Där behöver alla hjälpas åt.

Men många mål är ändå sådana som vi har en nationell rådighet över.

Men de är högt ställda.

Vissa kallar dem utopiska.

Det kanske är fel att säga utopiska, men de är väldigt högt ställda. Det krävs enorma insatser.

Man kanske kan se dem mer som en vision än som ett faktiskt mål som vi ska nå till ett visst år också.

Men vad tänker du, Jimmy? Finns det någon quick fix eller något rejält vi skulle kunna göra för att nå?

Jag önskar att det fanns.

Och vi gör ju även det i den här uppföljningen som Fredrik har samordnat nu.

För varje mål så försöker jag också spetsa till det. Vad skulle behöva göras? Vad skulle göra störst skillnad nästa år? Var är det vi inte gör i år? Men som vi faktiskt skulle kunna göra.

Om vi fick resurser från regeringen eller vad det nu kan vara. Eller om vi prioriterar om.

Där har vi listat exempel.

Men det är ingen av dem som är en quick fix som gör att vi kommer att nå målet.

Det är ganska svårt och komplext.

Processer som tar väldigt lång tid.

Om man tänker till exempel ett mål om levande vattendrag.

Om vi går in på ett exempel.

Ett mål som Håkan vantogärt kanske, som handlar om fiskar.

Där görs det ju jättestora insatser med återställning av vattendrag. Man river vissa dammar, framför allt med återställning efter flottning och liknande.

För att det ska bli bättre vattentillgångar.

Men det är så enormt stort arbete.

Det krävs så mycket pengar och resurser att det tar tid innan vi når målet.

Även om vi där är utvecklingen positiv.

Det är ett kul exempel på det här.

Det är kanske det enda mål där utvecklingen är positiv.

Men trots det så är vi ju långt ifrån att nå målet.

Ja, till 2020 rätt igen.

En fråga skulle jag också kunna vara så här.

Om vi nu är lite dåliga… Gör vi så mycket? Vi har ju ett sånt litet, litet lamp.

Ja, exakt.

Jag tänker att mycket om miljömålen handlar om att skydda människorna som bor här.

Och bor i närområdet eller i Sverige.

Till exempel giftfria miljöer.

Det handlar om att skydda oss från kemikalier.

Där spelar du ju jättestor roll, vad vi har för kemikalier i våra produkter.

Som är tillåtna att sälja i Sverige eller inom EU.

Eller vad vi släpper ut till skog och mark.

Så där är det ju mycket som har direkt påverkan på vår lokala hälsa.

Om man nu ska säga.

Om de här miljömålen.

Men även de mål som kopplar till biologisk mångfald.

Om man pratar om skog, om man pratar om åländska marker, riksväxt och levande skog och vattendrag.

Det har ju också väldigt mycket att göra med biologisk mångfald.

Och biologisk mångfald är viktig.

Inte bara för oss, lokalbefolkningen, utan även för världen som helhet.

Det är ju den stora miljökrisen.

Förutom klimatkrisen.

Och det behöver man också ta ett globalt ansvar för.

Så den är viktig.

De målen är viktiga både för oss som bor här i Jämtland, men de är också viktiga för Sverige och hela världen.

Det är viktigt att se den kedjan.

Hörr du, Fredrik?

Ja, jag får ju prata om hur det går nu i Jämtland.

Ja, vi har kommit fram till det.

Nej, det är bara små cliffhangers.

Ja, cliffhangers.

Nej, men vi har ju redan pratat om skyddande ozonskikt.

Och det är ju ett sådant mål man tänker sig ändå att man ska kunna nå till 2030 med den utvecklingen man ser nu.

Vi är också ganska nära att nå målet om säker strålmiljö.

Och frisk luft, ingen övergödning och grundvatten av god kvalitet.

Så de bitarna är positiva, kan man väl säga, för Jämtland.

Och det är fem av femton.

Ja, precis, fem av femton.

Så stora majoriteten, tio av femton mål, når vi inte.

Och här kan man ju säga att vi har ju inte alla 16 mål som är aktuella för Jämtland.

Det är därför jag ser 15, egentligen är det 16 totalt.

Men vi har inte, vad heter det, den här havs- och skärgårdsbalansen.

Ja, något sådant. Ja, exakt. Det är ju inte riktigt tillämpbart här kanske.

Nej, men så de andra, där bedömer vi helt enkelt att det går inte så bra.

Och vi kommer inte att nå målet till 2030.

Vilka är våra största utmaningar här i länet då?

Ja, alltså, du har ju redan pratat mycket om biologisk mångfald.

Som är en av de absolut största utmaningarna som Jämtland står för, och även Sverige och globalt.

Förlusten av arter och så är ju…

Det är nästan så att man inte ens kan föreställa sig det.

Så det är ju något man egentligen inte…

Man börjar ju prata mer och mer om det, men inte jättemycket.

Vad ska du säga?

Instämmer.

Du instämmer bara, ja.

Nej, men så det är ju en jättestor bit.

Men sen är det ju... Klimatfrågan är ju också...

Ja, den går ju inte att bortförklara så.

Hur den faktiskt påverkar vårt liv här i Jämtland.

Den påverkar ju många av målen.

Den påverkar oss som individer, men påverkar också vissa av måluppfyllelsen.

Det är svåra att nå, till exempel Storslagen fjällmiljö.

Levande sköra vattendrag när vattnet blir varmare.

Det påverkar vilka fiskar som trivs, till exempel.

Det påverkar skogen, påverkar... Det mesta.

Man skulle kunna säga att det finns vissa fördelar med klimatförändringarna, när det gäller att odlingssäsongen kan bli längre, vilket skulle kunna göra det lättare att vara jordbrukare i Sverige eller i Jämtland, till exempel.

Men på det stora hela är ju mest problem med klimatförändringarna.

Både här och i världen stort.

Vad tänkte jag säga mer om det?

Att biologisk mångfald och klimat är de stora utmaningarna.

Vi ser tydligt när det gäller biologisk mångfald, just förlusten av värdefull skog.

Och även nedläggning av jordbruk.

Jordbruket är också jätteviktigt för biologisk mångfald.

När jordbruk släcks ner eller effektiviseras så att det inte finns djur som betar på marken, minskar biologisk mångfald där och så vidare.

Ja, vi har stora utmaningar inom de målen.

Och det utvecklas negativt för alla de målen.

Jag vet inte, något som vi pratade lite grann om, du och jag, på vägen hit, det är ju det här med kemikalier och gifter som ändå florerar i vår miljö och som vi kanske inte riktigt har så bra koll på.

Man kanske har individuellt bra koll på hur den här kemikalien påverkar på det här viset.

Men hur samarbetar de egentligen med varandra när man kanske får i sig 15 olika?

Man brukar ju prata om en cocktail av kemikalier, som man är lite sådär, men inte riktigt vet.

Man gör inte de analyserna på det viset ihop, sådär, hur det påverkar.

Och det tycker jag personligen känns också lite sådär.

Hur står det egentligen till med det där?

Det blir man upplyft, du ser väldigt upplyft.

Jag känner att jag bara flackar med blicken och blir torr i ögonen.

Om jag ska lägga till en sak för att inte göra det ännu gladare, men när det gäller just kemikalier, vi har till exempel ett exempel med PFAS-kemikalier som har upptäckts i fiskhistorien till exempel.

Det är inte allt man ser.

Man tänker att Jämtland är så rent och har en bra miljö. Det kanske är i stora hela, men vi har ju verkligen utmaningar där också.

Man kanske inte tror att det finns kemikalier i varann fisk.

Men det finns det ju.

Ja, det här var verkligen peppigt, men...

Det kanske behöver en liten spanjor för att pigga upp.

Ja, eller en AI-assistent, för du hade ju ändå frågat AI om...

Vad har jag gjort nu?

Vad har du gjort nu?

Hade inte du frågat AI om vad vi egentligen har arbetat framgångsrikt för?

Jag vill bara påpeka att jag frågade AI först, men sen rättade jag AI, för jag tyckte inte att AI hade rätt.

Jag fick lära mig på internetdagen att bakom AI står också alltid den människa som frågar.

Ni har stämt mig för att jag ställer dumma frågor.

Nej, helt tvärtom.

Eller ja, varför inte?

Ja, berätta.

Den här uppföljningen som jag har suttit och gjort samordnat, att sen så har vi en massa jätteduktiga bedömare på Länsstyrelsen, som är ansvariga för varje miljömål, och de kan mycket, mycket mer om varje enskilt miljömål.

Det är de som har gjort hästjobbet här.

Vi har sjukt mycket åtgärder.

Jag frågade AI ändå hur många åtgärder det är.

Det är ungefär som jag har listat 250 stycken av olika dignitet.

Alltså bra grejer.

Ja, under 2024.

Men det tror jag inte ens är... Det är bara lite grann.

Ja, för vi har ju inte redovisat allt som görs, utan vi har ju tagit det bästa som görs, det viktigaste som görs per mål.

Då har det varit 250 grejer.

Jag försökte highlighta, men jag kan inte prata om alla, det går inte.

Men en grej, vi har ju ett mål som heter Storslagen Fjällmiljö och inom det området så har man ju ändå, STF har ju tagit väldigt, ett beslut där ju, att avveckla delar av verksamheten, erbjuda färre bäddar och så, för att faktiskt få ner besöksantalet.

Och det är ju en sådan åtgärd som ändå har positiv inverkan på miljön i det området, jag tänker både för renar men även för slitage och så där.

Så det är ju något som man kan göra, och det är ju en otroligt kontroversiell åtgärd också som man har genomfört där.

Ja, men som också har ett väldigt positivt resultat också.

Jo.

Men sen så tänkte jag också, så har man ju, det var ju Länsstyrelsen och regionen som gjorde det inom ramen för det här, ett riktigt odlingslandskap då, som är ett annat mål.

Man anordnade ju en gårdsbesök.

Du och jag, Jimmy, var ju på ett sådant.

Tyckte du det var?

Ja, men jättebra, dåligt väder, men annars var det superbra.

Jag tänkte bara, ja exakt.

Åka buss.

Åka buss.

Det är kul, Jimmy, mer då.

Nej, men då fick vi besöka fyra olika jordbruk i länet som berättade om sina utmaningar för att överleva, alltså få till ett ekonomiskt hållbart jordbruk.

Och tyvärr så var det ju inga quick fixes där heller, utan det är väldigt komplext att stötta, eller det är inte komplext att stötta jordbruket, men att stötta det på rätt sätt så att det blir lättare att odla, det är inte svårt.

Det kan man väl ändå rekommendera.

Och det gäller väl kanske överlag att verkligen förstå verksamheter och besöka dem.

Vad har de för utmaningar och vad är det de pysslar med egentligen?

Jag tyckte det var topp, det.

Så det är en åtgärd som jag har med här faktiskt.

Sen har vi ju ett väldigt myllerande mål som heter... Vad betyder det här myllerande? Att det verkligen ska vibrera av liv på den här våtmarken kanske.

Men där man håller på jättemycket med restaurering av våtmarker.

Alltså återställer sådana här våtmarker som man tidigare dikat ut för att göra skog.

Så det har man gjort också.

Vill du ha fler, Lisa?

Ja men släpp loss.

Släpp loss. Jag vill ju nästan säga att det här handlar om ditt mål – begränsad klimatpåverkan. Där håller man ju på jättemycket.

Bland annat så är det ju med elektrifiering av stadsbussarna just nu.

Man håller ju också på att elektrifiera stadsbussar.

Så elektrifieringen är ju på stark frammarsch. Vi har ju mycket utbyggnad av laddinfrastruktur också.

Det offentliga ställer ju också upphandlar mer och mer elektrifierade fordon eller biogasfordon, eller sådana fordon som ändå bidrar till lägre klimatpåverkan.

Och på energikontoret driver man ju supermycket olika projekt.

Det måste man ju också lyfta.

Och det finns ju jättemånga andra organisationer som också gör det.

Vi har ju, vad heter det, Peak Innovation till exempel, som driver jättemycket olika projekt.

Så där händer ju jättemycket mer. Har du hittat något som kopplar till det? Ja, men om man tänker inom klimatet, så finns det ju... Åtgärder, till exempel den här satsningen på att göra elektrobränslen.

På Jämtkraft.

Det har vi ju ett avsnitt om, om man vill lära sig mer om det.

Det var i våras.

Vi kan lägga det i länken.

Det gör vi.

Jag tänkte lite grann på det där med giftfri miljö. Där har man ju hållit på med det här flåarevalla-förbudet.

Förbjuda vissa typer av vallor.

Och det är ju för att få bukt lite grann med den här PFAS som du pratade om. Och där börjar man ju faktiskt se effekterna av det man har gjort.

Nu har man förbjudit det i valla, och då ser det ut som att det börjar bli bättre.

Det är ju väldigt positivt också.

Ja, men det är ju väldigt positivt.

Men jag tänker... Jag var ju inne på det lite tidigare kring hur politiken ställde sig till det här.

Du frågade AI, som jobbade lite med ett kolkraftverk i Polen och kom fram till de här 2050-åtgärderna.

Det här är ett annat ämne, men i alla fall.

250 åtgärder.

Hur skulle... Är det så här att vi ska jobba med och dutta lite med 250 åtgärder?

Eller skulle det behövas ett större...

Jag är ute efter storsläggande åtgärder.

Jag vet inte riktigt hur jag ska få in min fråga.

Vad krävs nu?

Det är både lässamt och upplyftande i det här. Men hur tar vi oss framåt och vad behövs?

Nu måste jag fundera på det här i många, många år.

Ja, det har jag gjort.

Det man skulle kunna säga är väl att jag gillar ju att fokusera, men i det här fallet kanske vi inte bara kan fokusera. För det är ju olika mål.

Vi kan inte bara satsa på klimatet, som jag jobbar med till exempel. Vi måste även tänka på biologisk mångfald, och vi kan ju inte glömma kemikalifrågan heller. Så det behövs ju flera olika typer av åtgärder.

Och jag vet faktiskt inte om det finns någon quick fix. De här quick fixes är ofta medföljande problem på andra sätt.

Man skulle till exempel kunna säga att vi ska skydda all värdefull skog, för den är jätteviktig.

Men det får ju andra konsekvenser för de som äger skogen, till exempel. Och om man kanske som jordbrukare eller lantbrukare äger skog och har åkermark som vi tycker är jätteviktig, och om man inte får avverka skogen och inte får ersättning, då kan man inte bedriva jordbruket heller.

Så var är quick fixen där? Jag vet inte riktigt. Vi har lite pågående skogsutredningar. Under tiden så avverkas det ju värdefull skog, så där skulle man kunna öka tempot kanske.

Men jag tror också att vi måste verkligen inse att det kanske inte finns några sådana här snabba lösningar. Vi måste verkligen se att det är superkomplicerat och jag tror att vi måste ta upp det på den nivå där vi tilldelar de resurser som faktiskt behövs för att analysera det på ett genomtänkt och bra sätt.

Jag tänker att det är det som saknas lite nu. Man gör lite här och där, och då kanske man stripar någonting, och så påverkas det negativt, och så ser man inte riktigt de här sambanden och komplexiteten i det hela.

Ja, sen är det ju intressant. Jag tänker liksom under... För det är svårt, jag har inte någon sådan åtgärd där vi fixar den och fixar vi allt. Men däremot kan man ju se både under coronakrisen till exempel, hur samhället och regeringen, riksdagen fokuserade och sa att det här måste vi fixa, ingen frågade.

Nu under det höjda hotläget från Ryssland, så är det också jätteviktigt att satsa hur mycket pengar som helst på försvaret och totalförsvaret, vilket kanske är helt rätt, eller vilket är helt rätt. Men tänk om man kan få samma fokus för vissa andra frågor.

Där är inte hotet lika akut, men kanske större.

Det vill säga de här frågorna vi pratar om.

Typ miljön.

Typ miljön, den som vi är beroende av för att överleva.

Det är ju någonting med den där abstraktionen, miljön, som är krånglig att ta till sig.

Krönika som var så här:

Det kanske vore bra om Golfströmmen bara stannade av, då kanske vi får det där wake-up call som vi faktiskt behöver. Day After Tomorrow.

Eller hur? Day After Tomorrow.

Det blir väldigt tråkigt för oss, men det kanske är bra överlag. Jag vet inte. Bra skillnad.

Optimistiskt tänkt, ja.

Så inga quick fixes och inga politiska storsläggor. Vad kan vi som privatpersoner göra då?

Privatperson... Jag tänker att... privat. Vad är det för något?

Jag tycker att det som är så jobbigt när man pratar om de här miljömålen är att det är 16 olika miljömål. Så det är 16 olika frågor.

Som privatperson kan man göra massa saker, men på helt olika sätt inom de här livliga våtmarkerna.

Jag tänker att om man tänker på skog och mark, så är ju ändå de flesta markerna ägda av privatpersoner. Det är småföretagare, småbrukare som äger det. Så där har man jättestor möjlighet att påverka hur man faktiskt brukar den skog eller den myr man har, så man kan se till att den inte försämras.

Försöka få till mer hållbara alternativ. Det är ju inte så lätt, men där kan man ju ändå försöka påverka om man har det.

Jag tänker som privatperson, man brukar ju prata om att man ska försöka påverka sin politiker, men jag vet inte riktigt hur man gör det.

Man kan bli politiker. Man kan engagera sig i föreningar och organisationer. Det är ju jättemycket av de här naturbevarande och de som räknar arter och sånt. Det är jättemycket på frivillig basis, så där kan man ju verkligen engagera sig.

Det finns ju mycket målkonflikter, men att undvika slit och släng, tänka till när man köper varor och så, det är väl bra för de flesta miljömål och för mycket annat också.

Verkligen. Bra, smart. Jättebra.

Jag tänker att klimatfrågan pratar vi så himla mycket om, så den kanske vi kan lämna till något annat poddavsnitt.

Ja, det kan man göra.

Oj, vilket intressant avsnitt.

Har jag glömt att fråga något?

Det är säkert jättemycket.

Du har inte frågat hur miljömålen och Agenda 2030 hänger ihop, men det kan vi skippa.

Berätta.

Hur hänger de ihop? Den har vi faktiskt pratat om i podden. Agenda 2030 har vi pratat om.

Det kan ju vara lite förvirrande. Den kan jag också länka till.

Jätteförvirrande. Men dra det på en mening, eller en minut kanske.

Miljömålen, de svenska miljömålen kom först. Sen kom de globala FN-målen, hållbarhetsmålen, som vi inte bara berör miljöfrågor utan även sociala och ekonomiska frågor. Och Sverige har sagt att de svenska miljömålen, det är vårt sätt att ta oss an den ekologiska dimensionen av Agenda 2030.

Så det är liksom en del av Agenda 2030-målen.

Så jobbar man med Agenda 2030, så jobbar man också med Sveriges miljömål.

Träffa allt där.

Om man jobbar med miljömål så jobbar man med Agenda 2030.

Bra. Ibland med dem också.

Ibland värt dem också.

Nej men det tycker jag är viktigt. Jag känner att vi har ett kommunikationsproblem när det gäller alla de här miljömålen. Hitta ditt.

Ja, men verkligen.

Jag tycker också det. Men det är kanske därför ni är här.

Eller Jimmy här. Du ska ju vara här.

Jag ska ju vara här.

Ja.

Nej men man kan väl säga att om man vill verkligen djupdyka i det här, så kommer vi ju att publicera en lite mer layoutad version av den här miljömålsuppföljningen som finns på Länsstyrelsens hemsida.

Och jag tänker att... Men den kommer liksom mer i slutet av december, kanske början av januari.

Exakt. En väldigt bra djupdykning som man kan läsa om man vill fördjupa sig i det.

Jag tänker att vi kommer att länka till det när det väl blir aktuellt.

Yes.

Har vi något annat som vi vill lyfta? Något som händer?

Kul saker?

Ja, men jag tjatar ju vidare om The Roadshow som Energikontoret har, förnybart 30 och fossilfria besöksmål och destinationer anordnar tillsammans med Energigas Sverige och Biofuel Region och lite andra.

30 januari på Röseparkhotell.

Så blir det en mässa för transport och besöksnäring, och då kan man komma och klämma och känna på tunga lastbilar och elscootrar, bland annat.

Om man anmäler sig...

Om man provkör?

Om man har rätt körkort.

Annars måste du åka i en brevbil.

Men bara det.

Som nu.

Så gå in på TheRoadshow.se och anmäl er.

Jag har en hemsida till det här, TheRoadshow.se.

Jag skulle prata om klimatklivet, eller informera om klimatklivet som är min andra hatt som jag har på mig.

Där kan man väl också säga att det har varit lite otydligt om det ska bli någon ansökningsomgång för klimatklivet, men nu blir det det i mitten av januari.

Så det är ju jkl.

17-24 januari är ansökan öppen där.

Och det man kan väl säga där är att det är för snabba åtgärder. Alltså sådana som går att genomföra väldigt fort.

Det är på typ, vad ska man säga, 3-4 månader ska man kunna genomföra det från när man får beslut.

Ja, det kan till exempel vara energikonverteringar. Om du har typ en oljepanna och du kanske har allt annat på plats, alltså du har ett vattenburet system som du värmer upp med, så kan du bara slita ut oljepannan, köpa en bergvärmepanna, så kanske det kan gå tillräckligt fort om allt går smidigt.

Du kanske kan köpa in någon typ av arbetsmaskin, till exempel.

Ja, det går fort.

Det går superfort.

Nej men sånt. Så det är för sådana typ av åtgärder, men det finns också mer information på Länsstyrelsens hemsida om klimatklivet där.

Kan man läsa?

Har du något som händer i mig framöver?

Ja, det är jul.

Det är nytt år.

Mysigt.

Det är lite torrt och abstrakt, men vi håller på att revidera energi- och klimatstrategin som ska peka ut hur vi ska jobba med energi- och klimatfrågor här i Jämtlands län för att vi ska bidra till att rädda världen.

Det ligger på ditt skrivbord.

Den lilla.

Den håller på med. Den ska vara klar i sista juni.

Då kommer den. Då får vi säkert anledning att återkomma till den.

Snart kommer den ut på remiss.

Det är också in före jul.

Det är så de har något att göra.

Du tävlar med miljömålsuppföljningen och har en remiss där.

Jag tror det.

Det här avsnittet finansierades av Länsstyrelsen i Jämtlands län.

Ja, Länsstyrelsen i Jämtlands län.

Vi vill också passa på att tacka Jimmy så jättemycket för att han var med och förgyllde vår stund.

Styr du upp detta? Tack.

De säger att vi har en spanjor i studion.

Ja, jag har en spanjor. Det är min lilla spanjor som fick följa med mig. En liten spanjön.

Jag återlär mig lite. Annars kan man ju tänka sig att det är något annat.

Vad heter jag? Filip och jag har ju tittat jättemycket på La Casa de Papel. Jag är lite efter alla andra. Han har sett det förut, men jag har inte sett det. Jag känner ju verkligen att jag är inne i det här spanska modet.

Jag trodde att du skulle säga att du kände att du också ville ha en liten spanjor.

Ja, exakt. Det hade ju inte slagit helt fel.

Ja, alltså, alltid mellan spanjor. Väldigt stor spanjor.

Men vi ska inte prata om det nu. Den har väl pappa sjungit in?

Ja, gemenspanjor. Gud, det har han. Fantastiskt.

Återigen, inte om det som dagens avsnitt handlar om.

Nej, precis. Jag tänker att det är bra att börja på glada toner. Jag vet inte, vad känner du efter valet?

Valet har vi haft. Jag har haft ett val i föräntastaten. Ja, det känns nästan så. Jag vill bara stirra i marken och gå med bestämda steg framåt. Fyra år framöver, och hoppas på en bättre valutgång.

Jag tycker att det känns krångligt. Hade du en annorlunda reaktion från 2016 när Donald Trump vann? Känner du att det var en skillnad nu och då?

Ja, men lite luttrad känner man sig nu kanske. Fast... ja. Och kanske inte fullt lika nedslagen över det faktum att det är en färgad kvinna. Återigen de här kvinnorna som inte får nå hela vägen fram.

Just det. Jag kände mig också väldigt nedslagen då, 2016. Nu känner jag så här: jag orkar inte prata mer om den här gubben.

Men det finns jättemånga som har pratat om Mattias Goldman. Han är ett ständigt inslag i olika energikontorssammanhang. Han är ju en hållbarhetsprofil i Sverige, kan man säga.

Han har skrivit en artikel om det här temat, med sex olika punkter. Jag tycker att man kan gå in och läsa för att få lite hopp. Det kanske inte är helt kört.

Han är ju faktiskt ganska fantastisk när det gäller att leverera ganska dåliga analyser på dåliga scenarion. Så är han ju väldigt bra på att inge hopp.

Jag tycker att det är väl det vi också kanske får försöka förmedla här, Lisa. Att det finns hopp. Man kan ju styra mycket med politik, men man kan verkligen inte ta ifrån enskilda individer vad de gör.

Man har ju alltid ett val varje gång. När man står där och ska köpa nånting så har man ju faktiskt ett val. Det är så förståndigt.

Alla organisationer har fortfarande ett val. De kan göra nånting – kommuner, regioner eller länsstyrelser. På alla nivåer kan man faktiskt fortfarande göra saker. Det är oavsett vilket land man befinner sig i. Man har fortfarande makten nära sig.

Då känner jag mig jättedålig som sa att jag ska se rakt ner i marken och gå fyra år fram till tiden. Jag ska försöka göra nånting också.

Ja, exakt. Action. Och så skit vi i den där.

För idag ska vi prata biogas. Och också lite el och så där. Det kommer ju positiva nyheter faktiskt.

På tal om positivt och negativt så kom det lite positiva nyheter om biogas. Vi nämnde det när vi släppte vårt förra avsnitt som handlar om biogas. Då hade den här nyheten precis kommit, så själva avsnittet berör inte nyheten, men biogas är stort.

Nu ska vi få gräva djupare i det här, nämligen att EU-kommissionen beslutade den 23 oktober att godkänna Sveriges skattebefrielser för biogas och biogasål. Och som vi har väntat på detta beslut.

Det är ju superefterlängtat. Det var ju den 21 december 2022. Då kom det ju en dom från tribunalen om att EU-kommissionen inte riktigt klarade av sitt beslut om skattebefrielser för biogas i Sverige. Vi har ju haft det tidigare.

Det var ju efter att det tyska företaget Landvärme väckt åtal mot EU-kommissionen och sagt att beslutet inte gick rätt till.

Men sedan dess har vi inte haft några skattebefrielser för biogas, och det har ställt till det för åkerier, tillverkare och lantbrukare som valt att investera i biogas. De har svävat i ovisshet i flera år. Och verkligen känt av det här.

Nu är det ändring på det här, och det är vi jätteglada för.

Vi har inte fått det officiella beslutet från Skatteverket än, men vi väntar på det, och vi hoppas att det blir bra.

Inom ramen för det här träffade jag Scanias hållbarhetsansvariga, Catharina Qvist, för att prata lite mer om hur de ser på det här. Så jag tänker att vi klipper till mig och Catharina där ute.

Det är faktiskt attraktivt för väldigt många.

Nu ska inte det här bli en produktpodd, men vi har ju gaslastbilar som både kan gå med en lite mindre motor och som kan gå i fjärrtrafik med större motorer på 420–460 hästkrafter och med ganska stora tankar.

Har man flytande biogas kan man köra ganska långt. Medan det i en stad ibland finns krav på att det ska vara tystare, eller att det ska vara lite mindre utsläpp och så vidare.

Jag tycker att det är något för alla. Om man kan tanka, låter det ju perfekt.

Men efter den här skattebefrielsen, du har ju inte gått så lång tid, måste vi säga ändå. Har ni märkt något ökat intresse än?

Det är väl precis som du säger, att det inte har gått så lång tid. Men jag tycker i alla fall att jublet från vår egen säljkår var väldigt roligt att höra. Jag tror att det kommer finnas ett litet uppsving, även om man inte kan läsa av det riktigt än.

Nej, så hörde jag att du nästan skrek rakt ut, eller?

Ja, nästan. Jag ropade så här: "EU-kommissionen har godkänt skattebefrielsen."

Jag bara, "ja!"

Det kanske är lite förnördande just nu, eller?

Nej, men det är ju fantastiskt. Jag tänker att det kommer ju säkert komma mer och mer. Nu pratar vi biogas också. Vi har pratat mest om elfordon tidigare, men nu pratar vi mer och mer om biogas igen.

Men om man kollar på biogas som ett alternativ, vad är prisskillnaden mellan fordon?

Vi kan väl börja med diesel-fordon först.

Om man kollar på inköpspriset så kostar en gaslastbil 10–15 % mer, kan man nog säga.

Och då finns det också idag investeringsstöd att söka via klimatpremien, där man kan få antingen en del av mellanskillnaden mot samma dieselfordon eller en del av inköpspriset.

Och då räknar man ju ut baserat på vilket belopp som blir det minsta.

Så det är ju inte jättestor skillnad?

Nej, jag skulle säga att det inte är ett så stort steg att ta. Det är också en etablerad teknik som har funnits ett tag. Den är ganska lik konventionell diesel i hur man jobbar.

Det är ungefär samma prisnivå på lastbilen och ungefär samma prisnivå på bränslet. Ungefär samma, precis som du sa, som HVO till exempel.

Så övergången till att välja det är inte ett jättestort steg.

Den klimatpremie som du pratar om, det är ju Energimyndigheten där man söker för det. Så där kan man ju gå in och läsa mer om man är intresserad.

Men elfordon då, hur står det sig där?

De är, jämfört med dieselfordon, kanske 2–2,5 gånger dyrare.

Så dubbelt så mycket eller 2,5 gånger mer.

Ja, det gäller även biogas.

Jag tänker att vi lämnar över till studion, så får vi snacka lite med Miliza där också.

Ja, absolut. Så kommer vi tillbaka.

Det är inte bara priset som får aktörer att välja att köra på biogas. Det måste ju gå att tanka också.

Just nu finns det bara tankställen i Östersund och Sundsvall när det gäller Jämtland och Västernorrland. Det är ju lite svårt om man inte har sin bas där.

Därför har det varit glädjande att lokala aktörer som All Tank i Västernorrland och i Åkser i Jämtland har signalerat att de faktiskt vill bygga upp tankstationer för biogas i vår region.

Och det kan man göra om man är ordentligt med stålars, men man kan också söka stöd från Klimatklivet, som också varit föremål för en del tråkiga nyheter på sistone.

Och du jobbar ju med det här, Fredrik. Kan inte du berätta vad Klimatklivet är för någonting och vad det har varit för trassel kring det?

Ja, precis. Jag jobbar ju med Klimatklivet nu för tiden och det gör man ju när man faktiskt har bytt arbetsgivare och jobbar på länsstyrelsen. Vi kör ju den här podden tillsammans nu för tiden.

Jag tänker att vi kan trycka på det, Skikontoret eller regionen av länsstyrelsen.

Klimatklivet, det är ju ett investeringsstöd för åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser. Och det är Naturvårdsverket som beslutar om man får ett stöd eller inte.

Men länsstyrelsen har också ett finger med i spelet. Man ska vägleda och yttra sig kring ansökningarna.

Om man har en idé där ute, om man är ett företag eller organisation – egentligen alla förutom privatpersoner – kan man söka det här stödet.

Så kan man höra av sig till länsstyrelsen för att få lite mer guidning.

Det finns jättemycket mer information på Naturvårdsverkets hemsida om Klimatklivet och det där.

Men Klimatklivet har ju faktiskt satts på paus lite grann nu. Vi skulle ju haft ansökningsomgångar här i november, i början av november och också i början av januari, eller mitten av januari nästa år.

Men det blev tyvärr inte så för att... Och det här är lite komplicerat.

Det är tråkigt.

Det är komplicerat.

Man har gått ut från regeringens håll och sagt att vi förstärker Klimatklivet. Man har lagt till mer pengar i budgeten för att fatta beslut. Samtidigt har man tagit bort Naturvårdsverkets förmåga att fatta nya beslut.

Den så kallade bemyndiganderamen, väldigt fint ord.

Det där har ställt till det. Det är flera miljarder som man har sänkt bemyndiganderamen. Det är mycket svårare att ta nya beslut för Naturvårdsverket.

Vi kan inte ta emot några nya ansökningar innan vi har dels beslutat om alla som har kommit in och börjat betala ut pengar.

Om Naturvårdsverket börjar betala ut pengar till åtgärder, då kan man fatta nya beslut.

Det är en balansgång mellan det där.

Man har varit tvungen att sätta det på paus.

Mitt besked är väl att det kommer nya besked. Januari, det är mycket besked. Det var ett bra besked.

Vi försöker se det positivt. Grejen är att det finns jättemycket pengar i Klimatklivet. Det är en av de mest konkreta sakerna vi har för att minska utsläppen av växthusgaser.

Det har lett till så många bra saker. Det är ett superbra stöd. Det hjälper verkligen till med regional utveckling. Det här är regional utveckling på riktigt.

Ta hem pengarna till Jämtland och Västernorrland från Klimatklivet och gör investeringar i de länen.

Ja, man ska alltid lyssna på mig.

Jag och Katarina, vi snackade också lite grann om det här i vår intervju. Vi kan vända tillbaka och säga lite mer om vad hon hade för syn på det här.

Vi är tillbaka i gamla teatern. Katarina sitter här.

Klimatklivet, vi pratade ju om det här i studion också. Det har tillfälligt stoppats.

En av de ansökningarna som inte kan lämnas in är just en ansökan om att bygga en ny biogastankstation här i Jämtland. Hur ser ni på det här, Skania?

Det behöver inte vara just det här lokala exemplet, men på den här osäkerheten i de här frågorna.

Jag tror att det kan vara förödande för den här omställningen. Det är inte bara Klimatklivet, utan det är generellt det vi har sett. Dieselpriserna går upp till väldigt höga nivåer och sen går de ner.

Vi har haft, som vi precis pratade om, skattebefrielsen på biogas som försvann och som kom tillbaka. Nu är Klimatklivet där, nu får vi ställa in nästa ansökan.

Det gäller biogastationer som du sa här, men också laddstationer.

Vi brukar säga nästan med andakt att våra kunder behöver långsiktiga spelregler för att våga investera i nya hållbara lösningar.

Hur går det för Skania tillsammans med andra? Har ni dialog med regeringen?

Ja, så mycket vi kan. Sedan är det ju en balans för oss också, men vi försöker ta vad kanske våra kunders röst i vissa fall när vi är så pass stora och etablerade.

Om vi också i vissa frågor kan gå samman med våra konkurrenter på marknaden, så är det ju en ganska kraftig röst.

Nu ska vi skifta fokus till Skania. Fokuserar ni inte enbart på biogaslastbilar, utan har också ett välutvecklat sortiment med ellastbilar.

I slutet av oktober kom nyheten om att försäljningen av ellastbilar går trögare än förväntat. Enbart 0,26 % av de sålda lastbilarna är eldrivna av de som såldes i år.

Samtidigt har vi lokalt här sett en enorm utveckling av laddinfrastrukturen för ellastbilar de senaste åren. Och det här hade Katarina en del att säga om också.

Ska vi återvända dit igen?

Ja, men nu Katarina, vi har ju skiftat fokus nu. Låt oss glömma biogas ett litet tag och prata el istället.

Du nämnde ju här i studion att försäljningen av ellastbilar går lite trögt. Du var nog med på att det är ett globalt fenomen. Ser det annorlunda ut i Sverige?

Ja, men det är lite bättre i Sverige, absolut.

Jag tror att registreringen av ellastbilar under 2023 i Sverige var 4 %. Och under första halvåret 2024 var det 6 %. Så det ökar, men från en låg nivå.

Ja, just det. Vad är huvudanledningen, tror du, till att det går lite trögt?

Alltså, det är ju flera anledningar. Dels finns det absolut ett kundtryck. Det görs ju inte så att vi har kunder som har väntat väldigt länge på sina ellastbilar.

Men det är fortfarande väldigt många av de som köper som också gör det av ideologiska skäl. Den bakomliggande anledningen är ändå någonstans att man vill ställa om och bidra till ett bättre klimat.

Vi behöver ju komma till en nivå där det mest fördelaktiga är att köra ellastbil.

Så det ena som behövs är att det helt enkelt ska vara billigare att köra fossilfritt jämfört med att köra fossilt.

Jag kan personligen tycka att det är bättre att subventionera det fossilfria än att lägga pengar på att trycka ner det fossildrivna priset.

Men vi har ju förstås också en del egna utmaningar med upprätthållning av produktionen. Så det är ju den andra delen.

Ja, det är lite olika. Men om vi bortser från Skania och ser på andra aktörer, har de liknande problem?

Jag vågar faktiskt inte säga det, men om man får tro vad jag hörde på Almedalen till exempel, då pratade ju Volvo lika mycket som Skania gjorde om det här.

Så de ser ju också det här, att det behövs mer stöd för att komma igång. Och på sikt så behöver det ju vara som jag sa, det måste helt enkelt vara billigare att köra fossilfritt än att köra fossilt.

Vad säger de som har köpt ellastbilar då?

Ja, men dels så tycker jag att de flesta faktiskt är helt lyriska över produkten, vilket är fantastiskt. Och det gör ju alla oss på Skania superstolta och glada.

Och det är kanske lite konstigt att jag precis sa att det måste vara fördelaktigare att köra fossilfritt. För att de flesta som har köpt en elbil tjänar ju på något sätt pengar, mer eller mindre.

Vissa kanske faktiskt har en mindre marginal på sina elektriska transporter, men vi har också folk som faktiskt gör en riktigt bra affär eftersom deras körning passar så bra att göra på el och att de har väldigt bra kontroll på sitt elpris.

Ja, det vill man väl alltid tro, att någonting som är nytt och dyrt kommer att bli billigare.

Jo, men på sikt, när det här är upp och serierna produceras och är i gång, så kommer det sjunka. Det händer ju kanske sällan så snabbt som man önskar.

Men jag tror ändå att det kommer. Det har ju skett otroligt mycket de senaste åren när det gäller batteriernas prestanda och pris, så den utvecklingen kommer nog fortsätta neråt. Bättre batterier till lägre elpris är väl inte omöjligt.

Men jag ser inte framför mig att de kommer att kosta samma som en dieselbil, i inköpspris alltså.

Nej, men att det kommer...

Precis. När vi tittar på våra kunder så jämför vi ju alltid vad den totala kostnaden för drift blir. Vad kostar den att köra med ränta, service, drivmedel? Och så jämför man med vad blir kilometerskostnader eller årskostnader för det här fordonet.

Och hur ser kalkylen ut? Den beror ju oerhört mycket på hur mycket du kör.

Jag körde många mil, då går det relativt lätt att få en bra ekonomi på det elektriska fordonet.

Jag sa ju att inköpspriset var två till två och en halv gång högre, men även för elektriska lastbilar har man möjlighet att söka klimatpremien. Och om man är ett litet företag så kan man få ett ganska stort investeringsstöd.

Just det.

Ja, men det är ju jätteviktigt att komma ihåg att tänka på det, och just med TC-O-N som man brukar kalla den totala kostnaden för drift.

Men något som jag funderar på är det här med elbilar. I alla fall för elbilar drivs ju priset oftast upp ganska mycket av större batteripaket. Mycket kapital går åt för att skapa större batterier.

Hur jobbar man på Skania för att optimera hur mycket batteri man egentligen behöver för att köra i sin lastbil för det uppdraget man ska göra?

Ja, målet vi har är ju att ha modulära lösningar även på våra batterielektriska lastbilar, på samma sätt som vi är kända för när det kommer till diesellastbilar. Då kan man sätta ihop de här olika batteripaketen till olika nivåer, så att man kan försöka hitta en lösning som passar.

Kommer ju säkert bli att många åkerier vill ha en lastbil som är så flexibel som möjligt.

Men man kan inte åka till Skania och liksom få ett paket och bygga på efter att man har köpt den. Det är något man gör från början.

Nej, det är en ganska komplicerad process, inget vi erbjuder som någon form av service.

Ja, intressant.

Men de som ändå köper, du har ju varit inne lite grann på affären. Hur blir den möjlig, när man investerar i lastbilar för att öka nyttjandegraden? Ja, faktiskt att öka nyttjandegraden är ju ett utmärkt exempel för att få en bättre ekonomi. Om man till exempel kan kanske köra sitt vanliga uppdrag, och i vissa fall så kan man kanske få köra lite senare på dagen eftersom det är en tystare transport.

Och det kan också vara så att man får en konkurrensfördel, för i vissa kommuner eller regioner så har man prioriterat elektriska fordon i vissa zoner, eller att man får en specialkö som gör att elektriska lastbilar kommer fram snabbare.

Just det. Så det kan ju också vara en uppmaning till kommuner så att de kan på så vis stötta omställningen till elektriska fordon.

Ja, jag vet att man har gjort försök i Stockholm och kanske i de flesta städer med natttransporter, till exempel. Och jag pratade med ett företag som jobbar med det och då frågade jag om det var svårt för dem att få tag på förare, eftersom man ofta hör att det är brist på lastbilschaufförer. Tänkte att de kanske inte är så sugna på att jobba natt.

Intressant. Men då berättade han att alla vill köra på natten, för det är så oerhört mycket mindre stressigt.

Det kan jag ändå tänka mig. Ja, faktiskt. Jag kör ju helst inte på dagen i någon storstad, så jag kan tänka mig att det är bättre på kvällen.

Nej, men det här exemplet, som du var inne på, man har gjort det i Östersund som ett samarbete mellan Martin, Cervera och Samberg och Jonsson. De har gjort det möjligt att ersätta två dieselbilar med en lastbil, just för att el-lastbilen går tvåskift istället och man kan servera, tänkte jag säga, men att man kan komma åt skolor vid andra tider och så vidare.

Och det blir också säkrare för barnen eftersom de inte är där.

Nej, det är perfekt. Ja.

Det låter ju helt perfekt, men det låter ju också lite som en mardröm för de som tillverkar lastbilar. Hur ser du på det?

Ja, visst, det skulle man ju kunna tro, men vi brukar alltid säga på Skania att så länge våra kunder är lönsamma så är vi på något sätt också lönsamma. Och om det till slut skulle handla om att vi levererar färre fordon, så tänker jag att då får vi ta det och jobba med smarta lösningar, med tjänster kopplade till fordonets data eller på något sätt.

Jag tänker att om vi utgår från devisen att lönsamma kunder är bra för oss, så ser jag inget problem med det. Ni vill ju också ha produkter som håller länge.

Exakt. Alltså, fordon som inte går sönder onödigt mycket.

För annars kan man ju argumentera för att de borde gå sönder så folk köper nytt, men det är ju inte så vi tänker.

Den där filosofin har vi aldrig haft. Den har vi skrotat, det låter ju bra.

Men har du några exempel på andra transportköpare som väljer oss för att de ser något långsiktigt i vår lösning?

Ja, faktiskt. Vi var här idag på ett referensgruppsmöte och då pratade vi med en kund som övervägde en elektrisk lastbil och funderade på lite samma sak, om man skulle kunna göra något med kommun och skolmat, kanske påverkad av det exempel du nämnde. Men den kunden såg också att det här var väldigt bra.

Jag vet att vi har exempel där man försöker hålla den elektriska lastbilen i rullning så mycket som möjligt, även om man kanske inte strikt levererar under kontorstid. Det handlar mer om att hitta nya sätt att tänka, och för varje ny försäljning jobbar våra säljare väldigt mycket med ruttanalyser och ser över hur man ska köra och hur långt batteriet kommer att räcka.

Man ser på den stora helheten, och där kan vi också ha diskussioner tillsammans med våra kunder, och ibland även med transportköparen, för att titta på systemperspektivet snarare än bara en transaktion av en lastbil.

Är det en del av ditt råd till någon som funderar på hur man får ekonomin att gå ihop?

Ja, faktiskt. Tänk utanför boxen. Låter ju alltid bra, men man måste nog tänka nytt – både för hur lastbilen ska köras och när man kan köra. Finns det något sätt att göra en extra körning? Om man ska vara väldigt kort och koncis, så handlar det om att få ekonomin i en el-lastbil att fungera. Det handlar om att köra många mil och ha koll på kostnaden för sin laddning.

Då kommer du att flyga. Och också fundera på hur man tar betalt. Jag hade en diskussion om det där med någon som var väldigt van vid att indexera priset baserat på diesel eller biodiesel. Men här var det en kund som sa att en el-lastbil kanske kan köra nästan dubbelt så långt på en laddning på sommaren jämfört med vintern. Och så har elen olika priser på sommaren och på vintern. Hur ska man då säsongsindexera?

Ja, det är väldigt många olika parametrar och det kan säkert vara skrämmande för en del. Jag hoppas ändå att man ser det som något spännande och fantastiskt. Det är en chans att vara del av en bransch som är mitt i en förändring och som faktiskt kan vara starkt bidragande till att rädda vår planet.

Ja, det är helt fantastiskt. Den chansen och möjligheten tycker jag att man ska ta om man kan. Om man har funderingar så kan man alltid vända sig till energikontoret, till exempel på Region Jämtland här idag, för att få lite hjälp eller kanske kontakt med återförsäljare.

Det var också på tal här idag att om man funderar på att satsa på en el-lastbil, så ska man börja överväga möjligheten att ha laddning på sin egen depå.

Just det, hemmaplan.

Och där kan man, när allt är som det ska och Klimatklivet är uppe, faktiskt söka stöd för laddningen också.

Men det är också viktigt att tänka på om man har en elbil hemma. Jag tror att om man har en el-lastbil och laddar på natten, då klarar man sig ganska bra med den effekt som finns. Men det kan vara bra att redan nu ta höjd för att gå elektriskt.

Det känns ju som att man kanske blir sugen på fler elbilar om man väl har en.

Ja, precis.

Jag tänker att det ska vara en roadshow, och den är på gång. Sista veckan i januari. Roadshow Winter Edition, är den döpt till.

Och det är Energikontor Sverige som arrangerar den här tillsammans med projektet Nybart 2030. Det är ju deras referensgruppsmöte vi har varit på.

Men det är också ett annat projekt på energikontoret som är med och det får sig fler besöksmål och destinationer. Då kommer det finnas möjlighet att testköra både biogaslastbilar, som vi har pratat om, och el-lastbilar också.

Vi har ju Scania, Volvo, DAF, bland annat, som kommer. Så det blir kul!

Jag tänker att det ryktas också om att det ska vara snöskotrar och så där. Man får hålla utkik.

Men vilka tycker du ska komma dit och uppleva det här?

Gud, alla vill man ju säga. Men jag tänker att framför allt de som är lite nyfikna men som tror att det här nog inte är något för dem. Alltså, kom dit, ställ frågor, prova att köra och passa på att testa.

Ibland kan offentlig verksamhet vara lite tveksam till att träffa en leverantör, och då är det ett utmärkt tillfälle att flera aktörer är på plats. Det som är lite unikt med det här är att det är flera aktörer.

Men superbra, vi ser fram emot att träffa er där!

Ja, vi är jätteglada och stolta över att få vara med.

Kul, jag tänker att vi lämnar härifrån Gamla Teatern och låter mig själv och Lisa avsluta i studion.

Men tack så mycket!

Tack själv för att jag fick komma.

Jäklar, vad kul att ni pratar lite om Roadshow, det är ju faktiskt jag som är rätt inblandad i det här projektet. Det blir ju en dag för både transportnäring men också besöksnäring, med allt från el-snåskotrar och fossila arbetsmaskiner till tunga lastbilar. Det kommer också att finnas korta presentationer om erfarenheter som olika omställare har gjort och möjligheter att få veta mer om stöd som finns att söka för sina investeringar.

Så 30 januari, för åkeribranschen, besöksnäring och alla intresserade – helt enkelt. Jag kommer över för att prata om Jämsteg. Det finns chans att träffa Fredrik också. Det ska man inte förrakta!

Och förresten, förlåt, jag tror att du sa fossila arbetsmaskiner, men du menar fossilfria, eller?

Ja, exakt. Det är så lätt att ta bort det där ordet när man är ivrig.

Ja, det är faktiskt fossilfrihet.

Från och med idag kan man gå in på theroadshow.se och få massa mer information. Man kan klicka sig fram till Östersunds event så ser man allt matnyttigt som finns att beskåda, klämma och känna på. Man kan också anmäla sig om man är ivrig, och om man är utställare och vill visa upp något så kan man få en mingel-lunch också. Efter lunchen är allmänheten välkommen.

Jag tänker att det är väl ingen dålig grej att fler utställare kommer, och lunch brukar ju locka folk om man vill ha det.

Vad sa du att hemsidan var?

theroadshow.se.

Det låter coolt. Men förresten, det är inte bara i Östersund, eller?

Nej, det är även ett tillfälle i Sundsvall och längre norrut i Övik och Umeå också. Men det ser man ju på hemsidan.

Exakt! Det är lite olika upplägg på de olika ställena.

Ja, precis. Det som skiljer sig här i Östersund är att även besöksnäringen kommer in, annars är det ett event som är för transport- och åkerinäring.

Jag tycker vi rundar av här. Jag är lite sugen på att klappa din lilla spanjord i studion.

Han gick nästan och gömde sig. Det blir mysigt!

Men vi säger stort tack till våra finansiärer, EU:s regionalfond, Region Jämtland här i Dalarna, Region Västernorrland och Biofuel Region.

Och med det säger vi tack härifrån. Tack för att ni lyssnade!

Hej då!

00:00 Lisa: Du, idag ska vi till Solvalla.

00:08 Fredrik: Ja, vi har ju redan varit där i maj, i slutet på maj. När det var som absolut varmast.

00:14 Lisa: Då besökte vi Svenska Maskinmässan. Och hade vi representerat vanliga maskiner då hade det varit supermycket ljud. Man hade kunnat göra ett jäkligt coolt intro. Men vi är ju intresserade av maskiner som viner.

00:34 Fredrik: Exakt. Så tyst som möjligt. Men vi var ju på jakt efter elektriska arbetsmaskiner. Så vi gick ju runt på Solvalla med de glasögonen på. Så det ni får höra nu, ni som lyssnar, är lite olika nedslag från olika maskiner, upplevelser och personer. Det är några som vi intervjuar också där, utställare. Jag lyckas också säga fel hela tiden. Alltid traktorer. Men jag tror inte att det var en enda traktor där. Det är hjullastare. Och insåg också att vi är lite dåliga på att beskriva vad vi faktiskt såg för någonting. Så att vi liksom...

01:23 Lisa: För den som är intresserad så hänvisar vi till vårt sprillans nya Instagramkonto som heter...

01:31 Fredrik: Öka takten podden.

01:32 Lisa: Ja. Oka_takten_podden på Instagram. Där lägger vi upp ett litet bildkollage. Fortfarande kanske utan att veta exakt vad vi betraktar, men ni får se bilder på dem.

01:47 Fredrik: Ja, men precis. Då blir det lättare att hänga med och jag tänker att vi kommer att lägga ut mer material där framöver från våra intervjuer och poddar och sådär. Så följ oss där helt enkelt. Så tror jag att det kommer att bli lite tydligare vad vi pratar om egentligen.

02:03 Lisa: Och följ med varvet runt på Solvalla, en solig dag i slutet av maj.

02:10 Fredrik: Det här avsnittet har finansierats av EUs regionalfond och Region Jämtland Härjedalen.

02:17 Fredrik: Det lyser ju. Det lyser två lampor. Vi är live, Lisa! Vart är vi någonstans?

02:24 Lisa: Vi är ju på Svenska Maskinmässan på Solvalla. Sa jag med viss tveksamhet.

02:30 Fredrik: Ja, exakt, men det är ju där vi är. Det känns konstigt, det är inte en miljö som vi kanske är vana vid.

02:37 Lisa: Nej, det är oerhört live.

02:40 Fredrik: Du gillar ju hästar annars.

02:42 Lisa: Jag hade gärna kilat till stallet.

02:44 Fredrik: Men det är mycket hästkrafter här.

02:47 Lisa: Oerhört mycket hästkrafter.

02:48 Fredrik: Hästkrafter och testosteron. Verkligen, det är oerhört mycket män. Ja, det är mycket män men jag har faktiskt sett ganska många kvinnor ändå, och barn.

02:57 Lisa: Barn finns det också, det var ju en liten förskoleklass. Det kan man tänka, att man helst inte heller vill tappa bort. Nu står ju alla maskiner stilla och den maskin som rörde sig nyss den la ett pussel. Så det känns ju också lite förskoleanpassat.

03:12 Fredrik: Alltså det var både väldigt imponerande och frustrerande när den här jättestora maskinen skulle försöka lägga det här pusslet.

03:17 Lisa: Du blev ju jätteotålig!

03:19 Fredrik: Ja, nästan så att man bara ville springa fram och hjälpa till. Så känner jag. Men det är ju imponerande vilken precision man kan ha med så stora maskiner.

03:27 Lisa: Det var också ett oerhört fokus på han som körde. Jag tänkte att han får smörja läpparna med liniment sen.

03:36 Fredrik: Ja, exakt. Han hade tungan rätt i mun. Men vi har ju ändå sett en hel del elektriska maskiner.

03:44 Lisa: Ja, men precis. Vad är dina intryck? Vi började med att titta på, det är väldigt många gröna elektriska maskiner.

03:52 Fredrik: Det kanske är en tanke bakom det.

03:59 Lisa: Förmodligen mycket symbolik i den färgen.

04:03 Fredrik: Vi har inte gått så många hundra meter, skulle jag säga. Men vi har ju sett jättemånga elektriska varianter. Det var ju alldeles när vi kom in så var det ju en jättestor traktor. En väldigt stor traktor. Och så var det ju en lite mindre traktor. Som båda var elektriska.

04:24 Lisa: Och en grävare.

04:25 Fredrik: Ja, och en grävmaskin. Från ett kinesiskt företag.

04:31 Lisa: LiuGong. Ja, något sånt. Ja, jag tar tillbaka det direkt känner jag, hehe.

04:33 Fredrik: Det var i alla fall ett företag som heter RG Rentals. De hyrde ut de här maskinerna helt enkelt.

04:42 Lisa: De berättade att de var väldigt stora. De hade 32 maskiner tror jag. 22 av dem var ute i Norge.

04:51 Fredrik: Ja, alltså elektriska varianter.

04:54 Lisa: De sa själva att Norge ligger väldigt i framkant. Vi har ju skrutit en hel del om den här förskolan som har byggts i Östersund och med pitchen att det är den första i EU. Nu har vi helt uteslutit att i Norge så har de hållit på ett tag.

05:13 Fredrik: De får ju liksom leva med det, norrmännen, när de inte är med i EU, tänker jag.

05:20 Lisa: De kör sitt eget race, som är mycket bättre än vårt.

05:25 Fredrik: Jag blev i alla fall ganska imponerad av de där två maskinerna. Vi fick också se en film från ett företag i Västerås som körde en av de här större maskinerna. De sa att vi inte behövde ladda ens på natten. Vi kan ju köra vårt uppdrag laddbara på helgen. Och köra liksom fulldagar.

05:46 Lisa: Då kom det fram till att batteriet kanske var lite överdimensionerat för arbetsgivarna.

05:51 Fredrik: Ja, i alla fall för deras uppdrag. Det var ju nästan 500 kWh det där batteriet. Nej, men det tycker jag var väldigt kul att se. Vad har vi sett mer då? Vi har ju sett någon typ av gaffeltruck. En gul. Och så en till... Det verkar ändå komma det här med traktorer.

06:11 Lisa: Ja, det är väldigt stora hybrider och elektrifierade arbetsmaskiner. Och vi pratade ju innan om några som dessutom hade utbytbara batterier. Har vi kommit till dem?

06:26 Fredrik: Nej, vi har inte kommit till dem än. Jag tänker att vi får kanske återkomma till dem. Men deras business verkar vara att byta ut i befintliga maskiner, dieselmotorerna, till el.

06:37 Katarina: Vi får.

06:37 Fredrik: Se om vi kan få en intervju med dem kanske.

06:40 Lisa: Ja, men precis. Men det var väl ett annat...

06:44 Fredrik: Ett annat... Ett annat företag. Ja, ett annat företag. Men de finns här.

06:48 Lisa: Men helt enkelt, vi kommer tillbaka.

06:51 Fredrik: Och så kommer vi.

06:53 Lisa: Vi har ju gått ett halvt varv längs Travbanan på Solvalla.

07:00 Fredrik: Vi kom inte så långt.

07:01 Lisa: Nej, men vi kom i väldigt korta bitar och nu har vi fastnat här vid Tyra.

07:07 Tyra: Vem är du? Tyra heter jag, kommer från Nås. Går andra året på Lantbruk uppe i Rättvik. Nu har jag fått äran att starta ett UF-företag.

07:19 Fredrik: Och vad gör det här UF-företaget för någonting?

07:22 Tyra: Ja, eldrivna skottkärror är grunden i företaget. Det finns två olika typer, en med enkelhjul och en med dubbla hjul som man kan montera lite olika redskap på. Till exempel som ett plogblad och en vedkorg.

07:40 Fredrik: Jag blev ju otroligt glad när jag såg den här. Det här är typ precis något som jag letat efter privat kan man väl säga.

07:46 Lisa: Ja, du körde ju direkt iväg.

07:47 Fredrik: Ja, exakt. Jag har fått provköra, gjort en fin cirkel. Hur länge kan man köra med den här?

07:53 Tyra: Fem timmar räcker batterilängden om det är fullladdat.

07:57 Fredrik: Och du laddar bara i vanligt uttag?

07:59 Tyra: Ja, vanligt uttag hemma.

08:02 Fredrik: Varför fick du den här idén?

08:05 Tyra: Ja, pappa har ett företag som heter Dala Gripen. Vi ville ha något som inte var så vanligt, så då utvecklade vi det här tillsammans. Så kör vi lite nu i början. Men i framtiden är väl tanken att jag ska ta över själv.

08:21 Lisa: Men vilka är tänkta som kunder för den här kärran?

08:25 Tyra: Det är väl alla olika åldersgrupper och yrken är väl tanken. Den är ju lätt att köra och alla kan hantera den. Det är många lantbrukare, trädgård och privatpersoner som vill köra med den.

08:38 Fredrik Hur mycket kan man lasta?

08:42 Tyra: 150 kilo med dubbla hjul.

08:48 Fredrik: Vi pratar ganska mycket om ökad tillgänglighet och så, att få fler att kunna använda maskiner och sådär, att man ska tänka på tillgängligheten. Det här känns ju precis som en sådan produkt att fler kan vara ute och göra arbete helt enkelt.

09:04 Tyra: Ja men precis, alla kan ta del av den här och det är inget krångligt att köra.

09:09 Fredrik: Till och med jag klarar av det. Jag är inte så bra på att förstå instruktioner, men du var väldigt duktig på det. Det var ju också enkelt.

09:17 Tyra: Ja men tack så mycket.

09:19 Lisa: Den drog iväg med dig lite.

09:21 Fredrik: Ja, den... Gick fort

09:21 Tyra: 6 km är maxhastigheten. Man får ha lite finkänsla med gasen.

09:28 Fredrik: Det hade inte jag. Går det att trimma?

09:30 Tyra: Nej, inte riktigt. Någon kan säkert fixa till det. Men inte som den är nu.

09:37 Fredrik: Det gick bra. Tack så jättemycket för att du var med och berättade.

09:41 Tyra: Tack själv.

09:44 Lisa: Du vill ju bara åt goodiebagsen, Fredrik.

09:47 Fredrik: Ja, jag vill väldigt gärna ha goodiebags. Och Katarina ser ut som att hon är väldigt intresserad av piasavakvasten.

09:53 Katarina: Ja, jag vill ha en kvast.

09:55 Lisa: Det är oerhört många som går omkring med gula piasavakvastar. Och vi har inte hittat källan till det här.

10:01 Fredrik: Källan till piasava

10:02 Katarina: Det är det som är lite spännande.

10:04 Fredrik: Vart är de? Okej hörni, nu har vi varit och tittat på en leverantör som hade ganska många elektriska maskiner. Vad hette det här företaget nu? Devalon? Devalon?

10:21 Lisa: Delevalalalalon? Ja, Devalon. Det står ju där.

10:26 Fredrik: Maskinia, Devalon. Jag tror att märket var Devalon och så var Maskinia en återförsäljare.

10:34 Lisa: Vi har stenkoll. Ja, absolut.

10:37 Fredrik: Men vad var det, Katarina, som var speciellt med dem vi såg där?

10:40 Lisa: Det som var speciellt där var att det var stora, tunga maskiner som kunde ha utbytbara batterier.

10:46 Katarina: De var helt på eldrift.

10:47 Lisa: Och så kunde de gå i 8-10 timmar.

10:53 Katarina: Då kunde man byta batteriet så man kunde fortsätta vara i drift.

10:56 Fredrik: Det var flera stora hakar på batteriet. Man behövde någon annan maskin för att lyfta, för det måste ju vara tungt det där stora batteriet.

11:06 Lisa: Ja, just det. Det behövdes en kran vid sidan om som lyfte på det. Men hade man det så sa han (återförsäljaren) i alla fall ett byte på två, tre minuter ungefär.

11:15 Fredrik: Han, Fredrik hette återförsäljaren, pratade ju väldigt mycket med oss om att det offentliga måste börja ställa krav. Han tyckte att vi skulle gå hem och pusha på våra kommuner att börja köpa elektriska arbetsmaskiner.

11:27 Katarina: Ja, men det är också det vi jobbar lite med, det här med upphandlingskriterier och krav som kan ställas från offentliga för att driva på utvecklingen. Så vi är på rätt väg och tänker i rätt banor.

11:40 Fredrik: Jag tycker generellt att jag blivit imponerad av att det finns många olika. Ja, elektriska maskiner.

11:49 Lisa: Alltså, vad tänker ni? En sån här upplägg med ett väldigt kraftfullt utbytbart batteri, vad öppnar det upp för verksamheter?

12:02 Fredrik: Ja, alltså jag tänker att vi börjar ju se det här mer och mer också på bilsidan. Alltså att man har bilbatteriutbytesstationer istället för snabbladdningsstationer. Alltså att det skulle vara ett alternativ till den här snabbladdningen. Jag tänker att det är ju ganska smart för att få ner effekterna som behövs för att ladda för då kan man ju ladda med mindre effekter. Lägre effekter på natten. Och sen så kan man liksom få ut mycket effekt när man väl behöver det.

12:31 Lisa: Men inom entreprenad då till exempel? Av olika?

12:35 Fredrik: Ja men då tänker jag så här lite det som han var inne på där. Fredrik heter han också. Men det var ju att man kanske kan köra fler skift till exempel. Alltså har du kört klart ett skift och så kan du bara på 3-4 minuter byta ut batteriet och så köra 8 timmar till. Det låter ju som att det är bättre kalkyl i det.

12:53 Lisa: Kan det vara ett alternativ för skog och annan verksamhet som ligger längre bort från laddinfrastruktur?

13:04 Katarina: Han var väldigt tveksam till det, men jag kan nog se att en utveckling av det här är nog en bit på väg. Kan jag se det som i alla fall. Att det finns en kraftkälla till som man kan fylla på kraften med på något sätt.

13:20 Fredrik: Det beror väl helt på var man är liksom. Men jag menar, måste du liksom släpa hem de här batterierna på kvällen? Det måste gå en lastbil och kanske ladda. Jag vet inte om det funkar så i verkligheten.

13:34 Katarina: Nej det är klart det finns nog lite mer att utveckla på området. Men det är roligt att se att det finns batterier, alltså utbytbarhet på maskiner, på stora maskiner. Det gick ju även att använda det här batteriet för traditionell laddning så att säga, med sladd in också. Så då kan man ha det som en gigantisk powerbank.

13:53 Fredrik: En powerbank som Lisa, vi har konstaterat att Lisas telefon skulle behöva en powerbank. Är det i den storleken?

14:00 Lisa: Förmodligen faktiskt, den är så gammal.

14:02 Fredrik: Typ två ton batteri ska du släpa. Du har ju en bra väska med dig, men jag vet inte om den får plats.

14:08 Lisa: Nej, men man skulle ju kunna utveckla den här självgående, eller, elektriska skottkärran.

14:13 Fredrik: Ja, och bära batteri.

14:16 Lisa: Lite mer, 150 kilo var den.

14:19 Fredrik: Oj, nu tutar de här. Vi kanske ska gå och leta lite vidare efter den här piasavakvasten.

14:30 Lisa: Hur sammanfattar du det här, Katarina?

14:34 Katarina: Varm, trött och nöjd.

14:37 Fredrik: Varm, trött och nöjd. Det var bra, en sammanfattning. Jag blir alltid lika fascinerad av... Mäns beteende på offentliga toaletter.

14:57 Katarina: hehe, jag har skrivit ett kåseri om det.

15:03 Lisa: Du har djup insikt i detta, Katarina? Vi kanske inte drar din betraktelse här idag.

15:09 Katarina: Nej, det behöver vi inte göra.

15:10 Lisa: Men det har också varit en dag i ölens tecken, tänker jag. Alltifrån den här ölen som knäcktes på bussen ut hit, som du berättade om Katarina. Du blev lite förvånad. Och kanske inte tänkte att det var så mycket öl inblandat. Till Avant som ju hade... Albin på Avant, han berättade ju om en... Vad kallades det nu då? Verktyg eller...

15:36 Fredrik: Ja, det var en... Till det här, ja till den här lilla minitraktorn.

15:39 Lisa: Till minitraktorn där man kunde placera en tunna öl i bak och ha en tapp i fram. Men de fick inte till det här för de hittade ingen lättöl i Finland. Så då kunde de inte fixa det här. Det var ju väldigt roligt.

15:55 Fredrik: Ja verkligen, jag tänker vi har ju mycket mikrobryggerier ändå. I Jämtland.

16:10 Lisa: Jag ska bara knyta ihop det här. Det är bra drag på uteserveringarna här på Solvalla.

16:13 Katarina: De här literkannorna som kom fram vid lunch, de är fler nu.

16:19 Lisa: Observera, vi var på maskinmässa.

16:21 Fredrik: Ja, absolut. Men jag tycker ändå att det var över förväntan. Alltså så, sett mycket mer elektriska varianter än vad jag trodde.

16:31 Lisa: Men vad tänkte du då först?

16:33 Fredrik: Jag kanske trodde att det skulle vara tre stycken. Jag skickade ju ett mail och frågade de som var arrangör. Hur ser det ut? Kommer det vara någon som ställer ut fossila alternativ eller elektriska? Och de kunde ju liksom inte ens svara på det då. Nästan var och varannan har ju det, någon elektrisk variant.

16:50 Lisa: Var det någon som hoppade ut på dig?

16:56 Katarina: Jag tycker generellt som Fredrik säger. Jag trodde inte heller att de har kommit så långt inom de här maskinsektorn. Om man jämför med andra fordon så ligger de väldigt långt fram. Det finns inom alla möjliga av de här maskinvarianterna som har antingen annan drift eller kombinationshybrid drift eller ren eldrift. Så nej men det var alltifrån stora

17:34 Lisa: Var det någon som stack ut som du tyckte kändes spännande Fredrik?

17:40 Fredrik: Oj, nej, den som jag blev mest glad för var den här lilla skottkärran som gick på el, det var fantastiskt. Men det var mest för att jag såg det som ett personligt användningsområde för den.

17:55 Lisa: Den talade till dig.

17:56 Fredrik: Så var det. Jag tycker det. Det var det, allt härifrån mässan. Tja då!

0:02 Fredrik:
Sommar, sommar.

00:04 Lisa:
Sjung!

00:05 Fredrik:
Sjung! Men det är svårt att sjunga på beställning.

00:09 Lisa:
Ja, det är sant.

00:09 Fredrik:
Men vi har i alla fall tänkt att under sommaren, vi ska ha lite semester, men att vi ska spela in lite sommaravsnitt.

00:17 Lisa:
Ja men precis, lite längre prat med intressanta människor som på lite olika sätt bidrar till omställningen.

00:25 Fredrik:
Ja, och vi var ju så otroligt ivriga när vi körde igång det första avsnittet, så vi glömde ju helt att introducera vem det var och så vidare. Så vi gör det i efterhand helt enkelt.

00:36 Lisa:
Vi drog liksom igång och sörplade kokkaffe direkt.

00:39 Fredrik:
Det var ju så otroligt trevligt. Nej men i det här första sommaravsnittet som ni ska få höra på nu så träffade vi Sofie Werner. Och hon jobbar ju som naturguide och är en turistpersonlighet kan man ju säga. Och tänker ju ganska mycket på olika hållbarhetsfrågor.

01:00 Lisa:
Och vi besökte henne i hennes hus i Handöl där hon utgår ifrån.

01:06 Fredrik:
Så var god att lyssna. Är det så man säger? Varsågod.

01:10 Lisa:
God lyssning. Och det här avsnittet finansieras av EUs regionalfond och Region Jämtland Härjedalen.

01:27 Fredrik:
Spelar vi in då?

01:27 Lisa:
Ja.

01:30 Fredrik:
Vad trevligt.

01:32 Lisa:
Ja, det här är ju nytt. Idag är vi på exkursion.

01:40 Fredrik:
Sitter här och har väldigt mysigt vid kaffebordet? Eller vid fikabordet? I en liten stuga i Handöl. Säger man att man är där, Sofie, i Handöl?

01:51 Sofie:
Ja, det skulle jag säga.

01:55 Fredrik:
Idag är det ju ett sommaravsnitt med Sofie. Du kan ju berätta lite kort om dig själv. Vad gör du här ute i Handöl eller i din lilla stuga?

02:05 Lisa:
Vad gör vi här?

02:06 Fredrik:
Ja, vad gör vi här?

02:07 Sofie:
Jag vet inte vad ni gör, jag kan bara berätta vad jag gör här. Jag är väl lite mångsysslare, jag driver ju en del med turistverksamhet och sen fortsätter jag också lite grann, men jag har jobbat som tv-fotograf en längre tid får man säga. Det gör jag ju bitvis också men inte alls i samma utsträckning som jag gjort förut. Så så går dagarna mycket ute till fjälls eller sitter och planerar och skriver risk- och konsekvensanalyser hemma vid datorn.

02:36 Lisa:
Man fattar ju att du inte har så himla mycket tid att vara tv-fotograf när du berättar om dina senaste 30 arbetsdagar på raken.

02:45 Sofie:
Ja men då har jag ändå knutit in ett par arbetsdagar som tv-fotograf också. Men det är ju behändigt i maj och juni, då kan man jobba dygnet runt. När man jobbar med djur och sådär. Vi har ju ljuset och det fina så länge. Det är svårt att gå och lägga sig.

03:04 Lisa:
Du pratade om, vad var det för fågel?

03:07 Sofie:
Dubbelbeckasinen, det är ju vår superhjälte här till fjälls. Det är en av våra fyra spelande fåglar, men kanske också den minst kända. Många känner till orre, tjäder och vad heter den här som har så stor, ja nu tappar jag namnet. Den har en krans, det ser ut som en sån där 1700-tals farbror. Ja just det. Ja, jag tappar namnet.

03:32 Fredrik:
Tjäder?

03:33 Lisa:
Nej.

03:33 Fredrik:
Nej, inte tjäder.

03:35 Sofie:
Nej, men den spelar också här nere. Men den är inte lika häftig. Men dubbelbeckasinen är ju häftig just för att den är ganska okänd. Den är rödlistad. Så jag tycker att den förtjänar att lyftas.

Det blir aldrig riktigt mörkt den här tiden på året, men de spelar ju när det är som mörkast. Så man börjar jobba vid sju kanske, och så kanske man kommer hem vid två och halv tre. Beroende på hur länge gästerna vill stanna.

04:09 Lisa:
Men vilket bra liv du har.

04:11 Sofie:
Ja, för då kan man knyta in lite guidning till vattenfall och såna här andra guidningar, vandringar. På dagtid också.

04:18 Lisa:
Ja men det är ju superbra att kunna göra så, särskilt om man inte är i behov av sömn.

04:25 Sofie:
Nu är det bara ni två som ser mig just nu, men jag är inte den piggaste fågeln ute i skogen.

04:37 Lisa:
Men hur länge har du bott här i den här stugan?

04:40 Sofie:
Jag har bott här i drygt tio år faktiskt. I en gammal sommarlada som har stått nere på byn.

04:47 Fredrik:
Och varför då? Varför bor du här?

04:50 Sofie:
Varför inte kan du svara på?

04:54 Fredrik:
Ja, jag tänker att det kanske är många som ändå drar sig från att bo liksom. Det är inte mitt på fjällen, men det är en bit ändå.

05:02 Sofie:
Jo, förstås. Men jag kan ju gå rakt ut genom dörren och komma till fjället. Och jag kan... Till havet så är det väl åtta, nio mil. Och så till Trondheim som är en väldigt stor, bra, kulturell stad. Så är det 10-11 mil. Så det är ju ändå väldigt centralt.

05:22 Fredrik:
Ja, och du har ju egentligen, med vad du beskriver, så har du jobbet rätt utanför dörren bara.

05:28 Sofie:
Ja, men det var väl det. När jag hade jobbat så mycket som tv-fotograf då orkar man inte resa. För det består ju extremt mycket av resor. Jag har ju varit så privilegierad, så jag har bara haft roliga jobb. Alltså verkligen, varje dag har jag gått upp och tänkt, wow, nu ska vi få göra det här. Och det blir man ju bortskämd av, och det måste man ju uppskatta. Men det gör ju också att man reser extremt mycket. Och det är slitsamt, det tycker jag. Så det var ju därför jag började jobba med turism och besöksnäringen och guidning. Det var ju för att kunna vara hemma någon gång också.

06:01 Fredrik:
Ja, det låter helt fantastiskt. Vi satt och pratade lite egentligen, i bilen upp, jag och Lisa om man vill man jobba med sen? Inte när du blir stor kanske, men vad vill man jobba med sen om man skulle byta jobb?

06:13 Lisa:
Vi var ganska överens om att det inte är att jobba som är målet egentligen.

06:16 Fredrik:
Nej, jobba lite mindre kanske. Det låter ju som att du jobbar väldigt mycket ändå. Men det är roligt.

06:23 Sofie:
Jo, men det går ju i vågor. Det är det som är med säsonger också. Utmaningen är ju att jämna ut säsongerna. Och att inte behöva anställa 20 guider för att man ska kunna jobba när alla är här utan försöka få människor att komma jämt spritt under året så man får en normal arbetsgång, apropå hållbarhet. Så är det så. Jag försöker tänka i alla fall och tänker att det är så jag ska kunna fortsätta i 40 år till. För vi måste väl jobba i 40 år till innan vi får gå i pension.

06:54 Fredrik:
Exakt. Ja, jag tänker att det är väl också lite vår baktanke med att vi besöker just dig här. Vi pysslar ju ändå en del med turism, besöksnäring och försöker hjälpa andra företag med hur man kan ställa om sin verksamhet och använda mindre fossila bränslen och bli hållbarare på olika sätt. Är det en viktig del av ditt varumärke och det är en tjänst som du ändå vill förmedla?

07:25 Sofie:
Ja, absolut. Precis som du säger, hållbarhet sträcker sig över så många olika spektrum och det beror helt på vad man bedriver för verksamhet. Har man skoteruthyrning är det hållbara att övergå till elskotrar. Det beror på vad man har för företag och hur man driftar det. Jag tror absolut att man kan justera hållbarheten och tänka mer långsiktigt. Alltså vad det gäller människorna, det man äter eller hur man hanterar alla våra fossila tillgångar.

07:59 Lisa:
Men var det en tanke också med att flytta hit, att minska ditt eget avtryck? För jag föreställer mig att det är en ganska liten stuga. Det står i stort sett av ett rum. Jag tänker att det inte går åt jättemycket energi till ditt själva boende här. Det är inte golvvärme på 24 grader om vintern.

08:21 Sofie:
Nej, det är minusgrader på golvet på vintern. Så det är lite annat kanske.

08:26 Lisa:
Men var det en tanke med att flytta hit också och minska?

08:29 Sofie:
Nej, det är väl mer att jag tycker generellt att om man är enskild individ då har man inte så stora behov. Varför ska människor bo i villor eller ha stugor som är på 200 kvadrat? För mig är det orealistiskt. Sen kanske jag inte skulle bli ledsen av att kunna ha ett förråd till exempel. Eller kunna ha någon liten mer yta. Så generellt så behöver man inte så mycket. Det är väl bara att kolla hur det var förut. Hade alla liksom... Bodde folk på 200 kvadratmeter? Nej, för man hade inte råd att värma upp det. Nu har vi råd och tycker vi, ekonomiskt kanske, ja nu, de senaste åren kanske har förändrats lite grann, hur man ser på det där. Men har man råd att hålla det varmt, liksom? Det kan man ju fråga sig.

09:16 Sofie:
Varför ska man äga så mycket om man inte kan ta hand om det?

09:20 Fredrik:
Ja, verkligen. Det känns som att fler och fler börjar ställa sig de frågorna. Även om det finns den här motsatsen som du också beskriver. Att man ska ha tre hus och alla ska vara 200 kvadrat för man ska få plats med hela familjen överallt.

09:36 Lisa:
Vad spännande att du ändå tänker så, jag tycker att det känns lite, inte vet jag, eller folk kanske ställer sig för det

09:44 Lisa:
Också som att folk kanske shoppar sig till möjligheten att ha, eller jag vet inte, att man försöker konsumera sig ur knipan.

09:50 Fredrik:
Ja, men det tänker jag är lite så här varför i alla fall jag blev väldigt nyfiken på att besöka dig idag och för ett av de här sommaravsnittena, just för att det känns som att du via din Instagram, som du är väldigt aktiv på, och på hemsidan, ändå vill förmedla någonting annat, som kanske ändå har börjat komma upp mer på tapeten, det lite mer långsamma. Komma bort från stressen. Håller du med där?

10:24 Sofie:
Jo, absolut. Men det jag tänker på att det är också att vi som bor här som har ansvaret att komma med kunskapen. Förr var det ju så, alltså kom det någon storstadsturist och skulle ta sig en fjällmarsch. Då tog man ju alltid in och lejde en lokalbonde eller någon av renskötarna som hade koll på områdena. Och då fick man med sig den kunskapen. Idag tror man och kommer med ett stort övermod att man har all kunskap. Hur den här platsen fungerar och hur vi kan behålla den och bevara den. Men det är inte alltid så. Så det är vårt ansvar att förmedla det också, tänker jag.

11:03 Fredrik:
Hur tänker du att du gör det?

11:05 Sofie:
Jag vet inte, jag tänker väl att jag blir väl bara en liten del av det, men också fördela, visa min syn, visa hur vintrarna är, och visa hur man annars tar hand om sig själv och naturen då. Och framförallt för den kan vi inte nyttja som om den vore ändlös.

11:24 Fredrik:
Vad är din filosofi där kring det? När du planerar olika turer och sådär för att minimera avtrycket.

11:34 Sofie:
Det är en ganska svår fråga egentligen. Jag utgår ju från mig själv. Hur mycket behöver man och vad behöver gästen? Gästerna kan ju oftast tro att de behöver ett eget hotellrum och alla måste ha egen toalett och dusch på rummet. Förr hade man ju inte det. Behövs det idag? Nej. De kanske får ta sig det innan tiden kommer och lära the Nordic lifestyle. Det går att använda utedass. Vi kan basta. Vi behöver inte ha enorma oändliga duschar. Vi behöver inte ha stora avlopp överallt. Man får anpassa sig för det vi har. För vi har inte sådana möjligheter. Det är väldigt få i Västjämtland som har så stora möjligheter när det kommer till infrastruktur. Är det då hållbart att bygga nytt och större? Ja, det kan man ju fråga sig.

12:23 Lisa:
Men det där är ju också, jag har funderat ganska mycket på vad det gör med tillgängligheten till naturen om man måste gå via en, jag är inte riktigt säker på var den här frågan ska leda någonstans. Men ibland tänker jag att det är lite ledsamt att man säljer in kurser i skidåkning, löpning eller vandring. För att det också berättar för människor att du inte kan. Fast min utgångspunkt är att alla som har ett par gummistövlar eller jeans egentligen kan befinna sig i naturen. Man behöver kanske inte gå åt ex.

12:55 Sofie:
Jo, det behöver inte vara det extrema, men som du säger, om alla har det, alltså det är ju många av dem som har det tankesättet som kommer hit, som till exempel fjällräddningen hämtar. Det är så himla mångbottnat. Såklart ska allemansrätten finnas till för alla. Men vi har ju tappat kontakten med naturen och vi vet inte hur vi klär på oss att ta hand om oss. Eller ta hand om naturen. Så många gånger man kan gå i naturreservatet och se hur det sågas grenar och eldas och hur det cyklas. Hade man kunnat läsa och ta till sig alla uppmaningar hade det inte varit något problem. Men nu görs det ju inte. Så då hamnar man som en svårsiktig sits också.

13:37 Lisa:
Så individen kan behöva någon att hålla i handen?

13:41 Sofie:
Ja, generellt så tror jag det. Och ska man generalisera ännu mer så är det de som förstår att de behöver någon att hålla i handen. Det är ju de som vill lära sig att göra rätt och göra riktigt. För det är jättemånga som vill det. Men så finns det de här, alltid är det någon som sticker ut och ska klara sig själv. Och liksom, ja, ta ner på gränsen åt andra sidan.

14:03 Fredrik:
Det kommer en mygga här? Hur är det möjligt att en mygga kan låta så mycket? Jag har headset på mig. Och den låter massor!

14:15 Sofie:
De håller sig närmast dig, då vet vi det också. För det kom väl in ett gäng här när vi öppnade dörren.

14:19 Lisa:
Ja, det är så.

14:21 Sofie:
Det har ju nyss kommit regn också så det är helt blickstilla ute.

14:26 Fredrik:
Det var otroligt fint. Jag trodde att det skulle vara bara gråmulet idag men så svängde vi in här och upp mot fjällen. Det är så otroligt vackert. Jag tänker att det är det kanske många gäster kommer hit också att få uppleva det här storslagna.

14:42 Sofie:
Ja, men verkligen, och så få se olika väder och känna på olika möjligheter. Det är ju jättebra och jätteviktigt. Men det viktiga med att ha människor som kommer hit är också att de förstår varför det måste bevaras. För det är extremt enkelt att sitta på en stol, om man ska nu generalisera i Stockholm eller någon annan storstad i hela världen, och tänka på att där borta, men det gör ingenting. Där kan vi sätta upp vattenkraftverk och vi kan sätta upp, vi kan förstöra naturen, vi kan skicka in gruvor och så där, men har vi inte rent vatten eller har vi inte liksom en natur som fungerar här, då kommer inte heller kretsloppet fungera i storstäderna i slutändan. Och så det tror jag är viktigt att man får med sig när man ser att wow, det här var fint, det här kan vi inte förstöra.

15:27 Sofie:
Det tycker jag är viktigt.

15:29 Fredrik:
För det är ju oftast lite sådär, ja, man jobbar med turism och det är ju i sig självt att folk ska resa eller uppleva. Det kan ju vara en sån där... När man vill minska på ett klimatavtryck så är det oftast resandet som är det stora. De stora utsläppen sker egentligen. Men tänker du att det är där man får det stora värdet, alltså förståelsen för olika platser eller kulturer, i och med att man får göra det?

15:58 Sofie:
Ja, det tror jag absolut. Sen tycker jag också att det finns ganska stora förbättringsmöjligheter i själva resandet, om man ser den fysiska transporten. Där tror jag att det finns stora förbättringsmöjligheter som kan göra det ännu bättre. Vi väntar ju på tåget här, det är en ganska spänd förväntan kan man säga. Meråkerbanan som håller på att elektrifieras. Det skulle göra mycket för resandet, kan vara att åka tåg genom hela Europa. Mina gäster kommer ju från Europa bara. Jag vill inte marknadsföra mig mot USA eller mot Asien eller sådär. När jag började hade jag att man fick rabatt om man åkte tåg hit. Vart man kom ifrån. Det kan också vara en sån morot. Men det blir den stora vinsten. Varför måste vi ta hand om naturen, djuren och hela kretsloppet och inte bara tänka på att jag behöver det här just nu.

16:58 Lisa:
Vi jobbar med grön omställning och elektrifiering bland annat. Det pratas ju väldigt mycket om hur den också kommer att påverka fjällvärlden längs hela fjällkedjan i princip, precis som du nämnde lite tidigare, gruvnäring. Och såklart också fjällvärlden, där många lever. Hur ser du på det?

17:25 Sofie:
Alltså, jag tror generellt så finns det väl ingen grön omställning. Alltså så. Någonstans, när man gör förändringar så kommer det måste göras avkall i olika ändar. Det tror jag. Sen är det ju svårt. Det är en ganska svår debatt. För det är svårt att sprida ut någonting. Vi sitter ju här och säger ja. Men slå upp alla era gruvor eller vindkraftverk och alla såna här kärnkraftreaktorer, gör det mitt på Stockholm, mitt på Stureplan. Du bara dundrar upp det där. Det skulle ju inte hända, för där skulle så många påverkas. Och då blir det så skevt att säga att ja, men ni är så få som påverkas där uppe. Jo, men vi påverkas ju. Och erat liv kommer ju påverkas där nere. Inte just i år eller om tio år, men sen kanske. Då kommer det ju bli förändringar.

18:18 Lisa:
Ja, det är en väldigt spännande diskussion kring vad som är centrum och vad som är periferi.

18:23 Sofie:
Och det är det jag tycker är så intressant när folk säger att jag bor i liksom avliden på nån vis, liksom. Fast för mig är ju det här centrum. Allt du behöver finns ju här. Allt som jag behöver för att leva finns ju här. Alltså, varför behöver vi stora shoppingcenter eller stora höga betonghus? Inte vet jag. Alltså, det är ju exakt som du säger. Det som är centrum för dig behöver inte vara centrum för mig. Men det är oftast de som hörs då, de som har de stora centrum. Och det är deras livsvillkor som gäller. För oss som är mycket färre som har andra livsvillkor, de är inte någonting. Det blir ofta så.

19:08 Lisa:
Och sen så blicken på vad som är någonting av betydelse och vad som signifierar ett traditionellt centrum. Om det nu är en asfalterad gata eller kan det vara en myr eller kan det vara, alltså det är ju centrum för något annat.

19:26 Sofie:
En viltkorsning, där kan det ju vara extremt mycket mer trafiken på Stureplan ibland liksom. Men vad är centrum, bara för att de inte kan se det.

19:35 Fredrik:
Det här med perspektiven och sånt, är det sånt som man ofta pratar om? Alltså när du får upp gäster och sådär. Eller hur går samtalen med gästerna?

19:45 Sofie:
Nej, vi pratar inte om perspektivet på det sättet, utan de upplever nog bara att wow, vad skönt, vad härligt, vad häftigt att det finns en sån här plats och det finns något annat än ständig trafik, än ständiga ljudföroreningar och ljusföroreningar. De bara tänker att det finns något annat. Det vill de snarare också ta hand om i sin tur. Det är inte så mycket perspektiv. Men vi får berätta att det finns ju affär och vad man behöver. Även om det såklart finns förbättringar, om man tänker till Jämtlands samhället erbjuder.

20:28 Lisa:
Vad kommer dina gäster ifrån? Många kommer från Europa sa du.

20:32 Sofie:
Ja, det har varit mitt fokus nu att försöka få hit mer européer under pandemin. Det var ju svenskar såklart och lite norskar. Nu har jag börjat få hit en del belgare som tycker det är väldigt spännande och fascinerande. Sen vet man aldrig. Där var det lite spridda skurar, holländare, tyskar och schweizare. Mellaneuropa.

20:55 Fredrik:
Vad tror du de lär sig mest när de kommer hit?

20:59 Sofie:
Ska jag generalisera så är det en nordisk livsstil. Det enkla livet. Att man kan vara nöjd i det lilla. Många av dem som kommer till mig behöver inte ha ett lyxhotell, utan de är nöjda bara att få se hur vi har, hur vi bor, hur vi lever, hur vi jobbar, vad vi äter för mat och hur vi hittar vår mat. Jag kan få be om termosen.

21:22 Fredrik:
Ja, vi måste ju fylla på här.

21:25 Sofie:
Ja, jag måste ha lite te. Jag känner att jag blir helt hes, med guidning här 30 dagar i rad. Så jag tappar rösten.

21:30 Fredrik:
Ja, det är ju viktigt att använda magstödet och allt vad det är.

21:38 Fredrik:
Vad heter det? Egentligen den allra första gången som jag stötte på dig och ditt namn det var ju, vi var på Copper hill, på den här stora turism... Turistdagen, jag vet inte, det var en stor konferens på Copper Hill och då blev du utsett till årets turistpersonlighet. Hur kändes det?

21:58 Sofie:
Ja, det var ju märkligt. Det var väl oväntat, tänker jag. De hade ju aldrig delat ut priset förut. Det har känts som, i min fördom i alla fall, att det har exploderat väldigt mycket i hela länet med turism. Det är inte bara fokus på Åre, utan Klövsjö, Vemdalen, Funäs, Tännäs, även österut i de östra kommunerna och lite norrut också mot Ström och Vildmarksvägen. Det finns ju stora områden där turismen kanske är betydelsefull för större samhällen eller för levnadsvillkor för fler. Jag är helt ensam och bor och verkar i min egen periferi och har inga andra. På det sättet var det jättekonstigt.

22:50 Lisa:
I ditt eget centrum skulle jag vilja säga.

22:55 Sofie:
Nej, men alltså det är ju inte en hel by som lever av turism här. Det är ju jag. Alltså, man måste se det perspektivet också.

23:04 Lisa:
Jag tänker också att det var lite ovanligt att turism omgärdas av någon större kommers. Går det att komma med något generellt tips för den som vill ta sig ut?

23:21 Sofie:
Du sa att man bara skulle ta stövlarna och gå ut. Det är där det börjar egentligen. Jag tror att det är svårt för många som kanske inte har erfarenhet eller har lärt sig när de var små barn och fått följa med sina föräldrar. Det är hur man beter sig generellt, allt från packning till planering till utförande och vad som händer när någonting går snett eller inte går som planerat.

23:47 Sofie:
Det är många som får det i uppväxten, men man får inte gå och dra bort det också. Den största medparten får det inte i uppväxten idag. Så på det sättet som vi fick när vi var små. Så det tänker jag att det är svårt att kunna sina egna begränsningar och sin egen kunskap. Det är svårt att se den, för det vet man inte först efteråt vad man borde veta.

24:12 Fredrik:
Ja, precis. Jag är ju väldigt dålig på att läsa instruktioner och sånt. Jag måste ju oftast prova och misslyckas. Men hur kan man börja lite smått då om man vill börja förstå sina begränsningar? Har du något tips där? Tycker du att man ska boka dig direkt? Eller ska man...

24:29 Sofie:
Jag tycker oftast det generella för att se om man gillar eller om det är något som passar en, det är att börja gå dagsturer. Tänk inte att man ska gå hela gröna bandet med tält och gå två månader i sträck. Utan gå dagsturer och se alltid till att det finns möjlighet att vända. Då blir det ju tryggt. Om man inte, speciellt om man går själv, men även när man går med andra så är det alltid bra att börja gå med dagsturer. Se vad som händer, du lär dig det ju stegvis. Även om man vill spendera en hel semester och fjällvandra, så kan man alltid gå dagsturer. Och sen alltid komma ihåg att det är ingen skam att sno.

25:08 Fredrik:
Sno om?

25:09 Sofie:
Nej, precis. Om det blir dåligt väder. Men blir det dåligt väder, jaha då är det trist, då får vi försöka en annan dag. För fjällen, de står ju kvar, det är som det enda vi vet. Även om man bara råkar ha en semester en vecka.

25:21 Fredrik:
Jag vet inte var det här ska leda riktigt. Men nu när jag möter dig här och hör på dina tankar och funderingar. Vi satt här och snackade lite innan, en månads tur. Inte gröna bandet, för det är ju lite tråkigt. Det ska vara glaciärer. Det behöver inte vara det. Men jag tänker att, vad man än ger sig in på så blir det värre och värre. Man pushar gränserna lite grann. Jag skulle ändå säga att jag har vandrat lite i fjällen och sådär. Och då tycker vissa som inte håller på med det, de tycker att jag är extrem. Och så bara, jag är ju ingenting, har du mött de här som sitter på sylarna och ska ut med sina topputrustningar och klättra på glaciärer och allt sånt? Det blir så extremt hela tiden.

26:25 Sofie:
På ett sätt kan jag hålla med. Det blir också mycket utrustningsprylnörderi. Men samtidigt, för mig funkar det inte så, det handlar mer om att vara ute. Ja, det var dåligt väder, men då gick vi in till en stuga och sov. De flesta grejerna som jag gör.. inget klassas in som extremt. För mig handlar det inte om det. Det handlar inte om att pressa mig. Det har jag gjort som elitidrottare, så det har jag som inget behov av längre. Eller testa gränser, för det ser jag som inget behov av. Speciellt inte som jag är ute själv oftast. Utan för mig handlar det mer om att vara ute och tiden som jag är ute. Alltså jag brukar säga det till mina gäster också. Det är inte den som går fortast och kommer fram först som kommer ha den bästa fjällupplevelsen.

27:21 Sofie:
Det är den som fikar längst eller den som upptäcker mest längs vägen. Det är den som kommer få den bästa fjällupplevelsen. Desto mer man stressar, desto mindre kommer du att uppleva.

27:32 Fredrik:
Jag känner att jag faller väldigt lätt i den här kategorin. Fort.

27:36 Sofie:
Du är lätt att stressa.

27:37 Fredrik:
Ja, oj oj. Jag känner att jag sitter här på tårna redan nu. Jag tror att det också kanske handlar om vilket umgängeskrets man hamnar i. Om det är väldigt tävlingsfokuserat eller att man ska prestera när man ska vara i den miljön. Jag har verkligen försökt de senaste åren att vara lugn. Men det sitter djupt rotat i.

28:02 Lisa:
Kring vandring tänker du?

28:03 Fredrik:
Ja, vandring, skidåkning, fjäll, allt sånt. Det här hade kunnat gått fortare, är liksom min tanke. Fast jag vill ju vara där och njuta av det jag ser.

28:13 Sofie:
Precis, det är ju så. Alltså, mänskligheten, vi har väl triggats av tävling ganska lång tid, så vi kan väl skylla på det. Men det blir lätt att man hetsar, speciellt om man är i en grupp, när det handlar om prestationer. Men då är vi tillbaka till, friluftslivets två eller tre budord. Friluftslivet, naturen får ju aldrig bli en arena för prestationer, för då handlar det inte om friluftsliv, utan då handlar det om tävling. Då kan du ju lika gärna gå ut och springa Stockholm Marathon, för det handlar om en prestation. Så friluftslivet får aldrig kombineras i det sammanhanget. Men nu blir det vanligare och vanligare att fjällen och naturen är en arena, det är till för att skapa stora prestationer. Jag förstår att det är lätt att falla i sådana gropar, för det är det som läggs till rätta för.

29:11 Sofie:
Det är ju ingen som lägger till rätta för att komma och mys, häng och ta tid själv.

29:17 Lisa:
Men jag tänker också att man inte behöver blanda uttryck och intryck. Är man i naturen för att tävla, då råkar man vara där för tävlingens skull. Men sen kan man ju befinna sig i naturen av andra anledningar. Men det är två olika arenor.

29:34 Sofie:
Det tror jag absolut, men jag tror att för många är det synonymt. Med att ska du gå ut och vandra, åka skidor eller cykla, då är det en tävling. Alltså är du med i någon...tävling.

29:54 Fredrik:
Det är väldigt lätt att man frågar sig hur lång tid tog det? Eller hur många timmar tar det upp och ner? Ja, det tog en dag. Alltså vad spelar det för någon roll? Nej, jag känner att jag måste, eller det är väldigt bra att tänka på det här. Jag tror också att det skulle vara bra för min egen själ att hamna lite längre ner.

30:14 Sofie:
Men det är det som är problemet.

30:22 Sofie:
Jag tänkte bara säga att det var vad jag skulle säga. Det är väl oftast det som är problemet. Att du måste vara så himla medveten om att du måste tagga ner. När det normala är att tagga igång. Jag hade några kompisar som skidade i Vita bandet i vintras. De passerade Storlien och så gick jag med dem en dag. Jag frågade dem hur länge de skulle vara ute. Då sa de att de inte vet, men de har väl tänkt kring två månader för att vi tänker att vi ska mysa lite och träffa folk under tiden. Och det är ju väldigt få som säger det. De flesta är ju så här, jag ska slå rekordet.

31:00 Lisa:
Och vita bandet det går mellan Grövelsjön och?

31:02 Sofie:
Hela svenska fjällsjön. Ja, Skanderna på skidor kan man säga. Precis, och det har ju blivit mer och mer populärt, men det handlar ju mycket om prestationer, om man ska has fastest snow time, ska man slå sig där liksom. Men de köpte med sig riktig mat och gick inte med torrfoder och nötte varje dag. Träffade folk och fick låna stugor och verkligen levde livet.

31:27 Fredrik:
Det är helt fantastiskt. Ja verkligen, man blir väldigt sugen. Jag tycker ändå att det är lite temat, ta ett djupt andetag och köra det här lite lugnare. Det är kanske det som mer måste in i turistbranschen. Om man ska få en hållbarhet, inte bara ekologisk hållbarhet, men social hållbarhet för befolkningen som kanske bor på den här platsen. Och så tänker jag också, du lär väl vara mycket där det är renar och samer, hur funkar det samarbetet där kring? Hur ser du på att göra det på ett bra sätt?

32:13 Sofie:
För mig har det aldrig varit något problem, för jag har bara ringt och frågat dem om jag ska gå med och hur många. Vi tänkte gå ungefär här. Vad tror ni om det? Då säger de att jag är knäpphuvud. Det är klart att det funkar bra. Du är ju vår granne och du vill vara här och jobba på lång sikt. Du behöver inte höra av dig. Och det har ju alltid varit grunden i mig, vare sig när man jobbar med vandringar då är det ju alltid att man måste ta hänsyn till markägaren, där man går och nyttjar stigen. Man ibland måste ha specialtillstånd och så där. Så det gäller ju vare sig det är på statens mark eller på privata marker.

32:52 Sofie:
Men jag har alltid bara, det är bättre att prata med någon direkt än att det ska komma upp saker i bakänden och så får man tillbaka det sju reser värre. Men generellt så är det väl att man kan tycka att vi som bor här, när vi sätter gränser, då är det för att gränsen är nådd. Och inte för att vi gör det för att jävlas. Som sagt, jag måste ju tänka på att de stigar jag går på idag, de ska kunna nyttjas i all evighet. Jag ska inte bara kunna nyttja dem i två säsonger och sen slita ur det och sen dra. De här stigarna som vi trampar på måste hålla, även för människor att trampa på, om hundra år.

33:35 Lisa:
Och sen så tänker jag att bara ställa frågan till någon som bor där är också nyckeln till en trakt. Jag vet hur det var ett gäng som hängde i Alperna massa och så åkte vi till en dålig liten by i Schweiz och åkte skidor som de välutrustade skidåkare vi tyckte vi var. På en afterski kom byns enda skidåkare fram, någon schweizare, och frågade ni har varit här i tre veckor nu, varför har ni inte frågat oss vad de bästa åken är? Vi hade ju sett varandra på varje after ski i tre veckors tid, ändå blickat på varandra, de på sitt håll och vi på vårt håll. Efter det samtalet blev det sju resor roligare att vara där. Vi fick kontakt med folk som kunde peka ut bra ställen. För det första trodde vi att vi hade någon slags kunskap när vi kom dit.

34:32 Lisa:
Precis det du pratade om tidigare, att man tror att man har på bakfickan. Men i själva verket så var vi ju noviser jämfört med de som hade växt upp på platsen.

34:44 Sofie:
Ja men så är det.

34:46 Sofie:
Ja men det gäller inte bara skidåkning, vart man hittar bra svängar, utan det kan ju vara så här, ja men det har varit extremväder, nu har vi extremväder varenda dag, det finns ingenting som går att förutse. Så har det blåst eller regnat, eller hur ligger sluttningarna? Bara en sån sak. Det är ju säkerhetssynpunkt. Det är inte alltid, absolut att vi har jättebra här i Sverige och i Norge. Jättebra lavinprognoser och ett stort arbete som görs där. Men här svänger det från dag till dag. Så får du en senaste uppdatering, det är det som kan göra skillnaden. I säkerhet. Förutom en så trevlig och skön upplevelse. Men det är ju alltid bra. Och som grannar är det viktigt att vi pratar med varann.

35:33 Sofie:
Att vi inte sätter käppar i hjulen för varandra utan att man respekterar och lyssnar på vad de andra säger och vad de önskar. För det går ju att leva sida vid sida. Det är många som inte tror det, men det går ju jättebra. Om man respekterar varandra.

35:49 Lisa:
Att man inte tar den där kaffen eller inte tar det där samtalet grannar emellan. Det tycker jag man upplever här i trakten. Just när det gäller friluftsliv, turism och rennäring framförallt.

36:02 Sofie:
Ja, för det är mycket som man skulle kunna lösa bara med att ha ett gemensamt samråd en gång om år. Vad vill du göra? Vart kommer du gå? Bra, då kan vi få hålla oss till det. Alltså så. Och sen respektera när saker och ting kanske händer oförutsägbart och så där, att man ändå kan anpassa sig. Det är inte konstigt.

36:24 Fredrik:
Tycker du att det är så om man ska utveckla det här mera, alltså få till ännu mer sådana här samtal och så. Ansvaret för det, tycker du att det ligger på de som vill nyttja naturen till att ändå, som du gör, ha naturguidningar och på det viset, eller är det också på kommunal nivå eller länsstyrelsen eller regionen, behövs det någon mer part in i det?

36:57 Sofie:
Jag tror att på vissa ställen så kan man behöva en lite mer neutral part som kanske har ett drivande ansvar, ett dragande, att man ser till att man kommer att ha lite framåtrotation. Som till exempel på statliga renbetesmark så är det ju länsstyrelsen man har kontakt med. Och då är det ju bra att de driver. Och vi har ju ett naturreservat här och det är ju bra. Det är klart att man hade önskat ha samråd med dem en gång per år där vi alla aktörer sätter oss och liksom ser på förändringar och ser vad som kommer ske. För det skulle ju gynna mig men även dem. Dels får jag veta hur de tänker och vad de kommer lägga tid och energi på. Då slipper jag använda stigar och sånt leder kanske som de tänker begrava och som de tycker att ingen ska gå på.

37:40 Sofie:
Men det vet ju inte jag för det är ingen som säger det till mig. Eller så ska de restaurera upp en gammal stig då. Men det är ingen som säger det så då vet inte vi om den går att använda. Jag tror att, och samma sak att, liksom när man kommer ha som mest tryck och hur stort tryck på naturen man kan förvänta sig. Det tror jag är ganska enkelt och kan man som styra och anpassa sig om vi skulle till exempel ha ett samråd en gång per år.

38:05 Fredrik:
Prata med varandra helt enkelt. Ja, exakt. Jag tänker att det skulle nog vara bra i fler sammanhang.

38:11 Lisa:
Tänkte precis säga det. Tänk att det ska vara det svåraste. Herregud vad som pratas egentligen.

38:16 Fredrik:
Man pratar om varandra, kanske inte med varandra.

38:19 Sofie:
Nej, men det tror jag generellt är den moderna tidens tand som har gett oss det. Det är arvet att vi inte ska prata med varandra.

38:30 Fredrik:
Det är konstigt egentligen.

38:32 Sofie:
Istället för att bara lösa problemen. Då blir de ju oftast väldigt små, när man sitter runt ett bord och dricker kaffe. Men möts man ut i terrängen, då kan det bli extremt svårt att prata med någon annan.

38:44 Lisa:
Eller ett inlägg på något socialt forum?

38:47 Sofie:
Ja, där blir det ännu värre. Jag håller mig inte där så jag håller mig undan.

38:53 Fredrik:
Det är också en taktik.

38:56 Sofie:
Jag menar, jag håller mig inte undan diskussioner så, men jag håller mig undan det stora svarta nätet. Det som händer i luften. Vill man prata får man komma i verkligheten.

39:06 Fredrik:
Ja, det är mysigt.

39:08 Lisa:
Då får man kokkaffe.

39:10 Sofie:
Då får man kokkaffe och lite kola och choklad och fruktremmar från Handlers jordgubbar.

39:16 Fredrik:
Otroligt mysigt. Jag känner att jag har fått mycket med mig och jag skulle vilja springa ut i skogen själv. Synd bara att jag har så dåligt knä.

39:30 Sofie:
Det är för att du ska gå, du ska inte bara hålla på och springa.

39:33 Fredrik:
Nej, men springa har jag inte gjort på länge. Men åka fort skidor eller något sånt där. Absolut.

39:44 Fredrik:
Har du något medskick till eller något som vi har glömt?

39:48 Lisa:
Oj, några sista ord.

39:51 Sofie:
Nej, jag vet väl inte det. Men det är väl att... Nej men att det behöver inte vara så, alltså man behöver inte göra allt på en gång om man vill förändra någonting eller justera någonting. Alltså vad är det för hållbarhetsarbete med företag eller aktiviteter eller vad man driver med. Det är som, man behöver inte göra allt på en gång. Det blir jättesvårt om man tänker att man måste förändra världen på en gång utan man fokuserar på en sak. Och sen kanske ta hjälp av de som kan mer. Om man inte alls vet vart man ska börja då är det bra att ta hjälp av de som kan hjälpa en. Och liksom strukturera upp. Så att man blir medveten om det. Många företagare, precis som mig, allt går ju ett. Och så ska man göra allt själv då har man svårt att se helheter.

40:39 Fredrik:
Tycker jag var väldigt bra. Ändå något som vi pratar ganska mycket om. Det kan bli väldigt svårt. Man ska göra alla de här tre hållbarhetsdimensionerna och så är det 17 olika indikatorer där under och så ska man börja någonstans. Och vart ska jag börja? Bara börja. Oöverskådligheten. Börja bär en planka. Sen har du ett helt hus, tänker jag.

41:01 Sofie:
Exakt, precis.

41:05 Fredrik:
Men det känns som att kaffet har tagit slut.

41:08 Sofie:
Nej, det är mer.

41:10 Fredrik:
Det finns mer. Kaffet stiger aldrig. Men tack så otroligt mycket, Sofie.

41:22 Sofie:
Tack själv.

41:22 Fredrik:
För att du bjöd hit oss.

41:30 Lisa:
Tack.