Gunilla - från respiratorvakt till benbanksansvarig

Under årens lopp har hon hunnit förkovra sig massor. Idag har hon i det närmaste en smärre kortlek av titlar att välja mellan eftersom hon hunnit utbilda sig till; sjuksköterska, lärare, hälso-och sjukvårdsadministratör och distriktssköterska.

– Jag har alltid tyckt att det varit roligt att plugga! Så då har jag gjort det parallellt med mitt jobb.

Dåtidens enorma hierarki

Gunilla Widegren skrattar gott när hon tänker tillbaka på den hierarki mellan yrken som rådde inom sjukhusets väggar förr i tiden. Hon neg för doktorerna, och hade en väldig respekt för desamma. Att sätta sig ner vid samma bord i fikarummet betraktades som närmast brottsligt, och var ett stort no-no! Hon minns när hon så småningom började arbeta på plan 7 och dåvarande medicinintensiven, där en professor Bergström och en syster Ingrid basade.

– Dom sågs som två storheter, och mitt jobb var bland annat att hasta före ronden och rätta till täcken och kuddar så att det skulle se snyggt och prydligt ut när dom kom in till patienterna, konstaterar Gunilla Widegren.

En skada blev starten på benbankskarriären

Efter drygt 37 år på akutmottagningen var oturen framme och Gunilla Widegren föll illa och skadade både ett ben och ryggen. Det gjorde det omöjligt för henne att fortsätta jobba ute på golvet, och innebar att hon i stället började arbeta som vävnadssamordnare. I den rollen sitter hon även med nationellt i SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, och såg där att det fanns litet pengar att söka för att starta en benbank. Det gjorde hon också, och kunde på så vis få fram pengar till en särskild sorts operationssal där materialet till benbanken kan opereras ut.

– Allt har rullat på, och idag är vi den enda benbanken i Sverige som tar både rörben och senor, berättar Gunilla Widegren och fortsätter;

– Rörben är delar av lårben och ben från armarna. Dessa ben används idag främst till barn med skelettcancer. Man kan säga att de ben som skickas härifrån används till att förbättra livskvaliteten för olika patientgrupper. Så i stället för att amputera de här barnen kan de få behålla sitt ben eller sin arm. Rörbenet är en stödjevävnad, vilket innebär att man kan använda den till alla oavsett blodgrupp. Jag har så många otroligt fina patientminnen kring benbanken, och det känns viktigt och fint att kunna fortsätta med verksamheten.

Förser hela landet

Ben- och vävnadsbanken har funnits i regionens regi sedan 2008. Man skickar rörben och senor över hela Sverige, och hållbarhetstiden för bägge dessa är fem år. Under tiden innan de används, och under transporten ligger delarna i frysar som ska hålla minus 86 grader Celsius. Till Benbanken är idag ett gäng läkare knutna, och förutom Gunilla som samordnare arbetar även två sjuksköterskor med banken.

– Jag har fått kämpa stenhårt för verksamheten, så det har inte varit någon stilla seglats precis. Jag har gått från litet nigande och timid till en tuffare Gunilla under årens lopp. Jag fick en stor summa pengar från regeringen för att kunna realisera operationssalen. Vi ska ju vara en nationell bank för rörben och senor, och så drivs den ju också idag. Benbanken har blivit mer känd över tid också, och därmed blir det även mer jobb med densamma. Jag brinner för benbanken, och självklart är det den jag är mest stolt över när jag gör bokslut över mina 50 år i regionens tjänst! Slår Gunilla Widegren fast.

– Jag har haft världens roligaste jobb! Självständigt men kopplat till ett jäkla ansvar. Så det är väl också därför som jag fortsatt litet efter mitt egentliga bäst-före-datum, säger hon med ett skratt.

Mera mormor, fler resor och lägre handicap

Nu när ”passionstiden” närmar sig har Gunilla Widegren bestämt sig för att hinna vara en mer engagerad mormor till de fyra barnbarnen än vad som tidigare varit fallet. Sen ser hon fram emot att resa och spela golf tillsammans med sin make.

– Norra Sverige har jag sett dåligt av, men varför inte också en tripp över till grannlandet och Nordkap?

Text och foto: Lena Manneby