Ryggskada - fördröj diagnos och behandling

En utomlänspatient omhändertas akut i samband en skidolycka som orsakar skada på ryggen. Beslut fattas om att inte transportera patienten till sjukhus för vidare utredning och handläggning. I beslutet tas otillräcklig hänsyn till bland annat kraftig smärtlindring som getts samt att långa avstånd tillåts påverka. På hemorten söker patienten sjukvård några dagar senare. Konstateras ha en ryggfraktur och opereras.

Vårdgivaren har beslutat om åtgärder som innefattar kompetenshöjande insatser inom verksamheten som rör bland annat smärtlindring, skademekanismer och traumakriterier i omhändertagande. Dialoger förs kontinuerligt om transportsätt och kriterier i bedömning som rör det. Patientdelaktighet brast i ärendet och även på personcentrerat arbetssätt är i fokus i verksamhetsområdet framåt.

För patienten medförde detta en fördröjning i diagnos av ryggfraktur. Fördröjningen har, utöver smärta och lidande, medfört en risk för förvärring av skadan.