tre ambulanspersonal joggar efter en insatspolis utanför en skolaFörstora bilden

Samverkan, och att polis, räddningstjänst och ambulans snabbt kan börja arbeta tillsammans, är a och o när det kommer till PDV-situationer. Den här typen av händelser är ofta över snabbt, därför kan varje sekund vara viktig för att rädda liv. Foto: Sara Rönnberg

Övning av extrema situationer kan rädda liv

Våldsamma attacker där en gärningsperson försöker skada eller döda så många människor som möjligt är ovanliga – men inte osannolika. Ambulanspersonalen i Region Jämtland Härjedalen är några av dem som behöver vara beredda på det värsta.

En tisdagskväll i tidiga maj. Över samhället i Brunflo sprids ljudet av sirener. En brandbil från Räddningstjänsten i Jämtland Härjedalen svänger in på Kastalskolans innergård. Utanför en entrédörr till huskroppen av rödbrunt tegel står en övergiven bil och brinner med öppna lågor.

Räddningsstyrkan har blivit ditringd av SOS Alarm som fått in ett automatlarm från skolan. Ur den stora brandbilen hoppar personal som börjar släcka den brinnande bilen med pulversläckare. Några i styrkan går in i skolan under tiden som de från platsen har kontakt med SOS Alarm. I samma stund som larmoperatören frågar om de ser något vårdbehov på plats så upptäcker de en kille som ligger svårt skadad på det mörka stengolvet.

– Lägg på ambulans, säger en av brandmännen. Det ligger en person som är skuren i halsen här inne.

I samma stund hör de skottlossning från en korridor längre in i skolan.

en ambulans står parkerad utanför en skola, ambulanspersonal går omkring utanförFörstora bilden

Övning ger färdighet. När ambulanserna kör upp framför Kastalskolan är personalen full fokuserad på att ta situationen på fullaste allvar – även under ett övningsscenario som detta. Foto: Sara Rönnberg

Förfina livsviktig samverkan

Så inleds det som hade kunnat vara ytterligare en kväll på jobbet för personalen i räddningstjänsten, polisen och ambulanssjukvården. Men den här gången handlar det om en övning. Det är polismyndigheten i länet som organiserar en gemensam övning för blåljusverksamheterna i så kallat pågående dödligt våld, PDV. Syftet är att träna tillsammans för att förfina den samverkan som i sådana här situationer kan vara livsviktig.

Från korridoren i den riktning som skottlossningen hörts pågår den här kvällen ett föräldramöte i övningsscenariot. Innanför skolans entré konstaterar räddningstjänstens personal att killen de hittat på golvet inte är vid liv.

SOS Alarm ropar ut ett förstärkningslarm. Polisen och ambulansen larmas till skolan. Samtidigt meddelar räddningstjänsten till larmoperatören att en person är avliden.

– Det väller ut folk från skolan, vi behöver sjukvårdsresurser. Ett vittne säger att det är 20 personer kvar där inne och många skadade, och att de sett en gärningsman med kniv, säger en brandman över radion.

– Vi larmar på allt vi kan, svarar operatören på SOS Alarm.

två personer från räddningstjänsten tar hand om en person som ligger på marken och låtsas vara skadadFörstora bilden

Vid en masskadesituation får räddningstjänstens personal får kliva in och täcka upp för ambulanspersonalen, så att sjukvårdspersonalen kan fokusera på de allvarligast drabbade. Obs! den liggande personen på fotot är en figurant som spelar skadad. Foto: Sara Rönnberg

Försöka rädda så många som möjligt

Begreppet pågående dödligt våld, PDV, har blivit aktuellt de senaste åren efter flera attacker både i Sverige och övriga världen. Gemensamt för attackerna är att en eller flera personer attackerar en plats eller en byggnad med avsikten att slumpmässigt skada eller döda så många som möjligt.

När polisen kommer till en PDV-situation så är deras främsta uppgift att stoppa gärningspersonen eller gärningspersonerna. Det är till och med överställt att rädda liv på offer de träffar på, i den här situationen kommer de att fortsätta rakt in i händelsens centrum med fullt fokus på att hindra gärningspersonen från att skada eller döda fler.

Det är en av anledningarna till att det är centralt att samverkan mellan de olika blåljusmyndigheterna fungerar sömlöst. Ambulanspersonal som kommer till platsen kommer att få följa efter polisen in i situationen, arbeta sig framåt och ta hand om skadade eftersom. Deras medicinska inriktning, det vill säga deras fokus, i sådana här fall – där det kan handla om många svårt skadade – är att först och främst stoppa blödning och se till att de skadade har fria luftvägar. Att stanna till för att göra hjärt- och lungräddning är inte ens det prioriterat. Nu handlar det om att försöka rädda så många som möjligt. Stannar de till för länge vid en person kan det innebära att de inte hinner rädda andra.

två ambulanssjuksköterskor pratar med varandra framför en röd ledningsbil från räddningstjänstenFörstora bilden

God och tydlig kommunikation både mellan funktioner från samma verksamhet och i synnerhet mellan de olika blåljusorganisationerna är otroligt viktig under extrema händelser. Här pratar ambulanssjuksköterskan Daniel Carlsson, till höger, med sjukvårdsledaren på plats. Foto: Sara Rönnberg

"Funkar inte samverkan kommer folk att dö"

Ytterligare en del i samverkan innebär att räddningstjänsten i sin tur täcker upp för ambulansen. I en masskadesituation, som ofta är fallet vid en PDV-händelse, så räcker inte ambulansens resurser alltid till. Räddningstjänsten får därför också kliva in i den här första insatsen, och se till att skadade kan andas, att få stopp på blödningar, och att hjälpa till att dra fram skadade som behöver flyttas och transportera bort dem.

Under övning och förberedelser för den här typen av dramatiska skeenden ligger därför mycket fokus bland annat på att vara överens om en gemensam nomenklatur, det vill säga på att man har samma benämningar och ord för händelser, saker och situationer – och på att alla vet vad som förväntas av de olika yrkesrollerna och uppgifterna. Därför är samverkan livsviktigt, eller som en polisman på plats uttrycker det: ”Funkar samverkan inte i PDV så kommer folk att dö.”

Förstora bilden

Daniel Carlsson från ambulanssjukvården kollar till en figurant som spelar skadad i övningen. Obs! Skadorna på personerna i bild är konstgjorda och ditsminkade. Foto: Sara Rönnberg

Figuranter spelar svårt skadade

Under majkvällen i Brunflo har en åskådarskara samlats på trottoaren utanför skolan. Den består dels av nyfikna Brunflobor, dels av säkerhetssamordnare från flera kommuner och region och av andra representanter från Region Jämtland Härjedalens ledning och politik.

Framför den lilla publiken spelas dramatiska scener upp, där personalen från polis, räddningstjänst och ambulans med stort allvar är koncentrerade på sina arbetsuppgifter. Ut från skolan kommer då och då både vuxna och ungdomar som ser mer eller mindre skadade ut – vissa av dem springer, tre ungdomar kommer i en klunga som försöker stötta varandra, en polis kommer släpande på en ung man som hänger över hans axel.

Flera av figuranterna, det vill säga de statister som spelar föräldrar, lärare och skolungdomar, är utförligt sminkade och målade med verklighetstrogna skärsår i ansikten och på kropparna. De skriker, stönar och gråter. Personalen från ambulans och räddningstjänst tar engagerat och koncentrerat emot dem och ser till deras skador.

Runtom på skolgården och längs med skolans tegelväggar smyger insatspoliser iklädda hjälm och skyddsväst, med pistoler eller automatgevär i händerna, i jakt på en gärningsperson som gömt sig någonstans i lokalerna.

Hade det inte varit för att det mitt ibland blåljuspersonal och skadade står personer iklädda varselvästar med orden ”utbildare polisen” på, så hade skådespelet varit obehagligt realistiskt.

två insatspoliser med gevär smyger intill fasaden på en skolaFörstora bilden

Insatspoliser smyger omkring utanför och inne i skolan för att söka efter gärningsperson nummer två som i övningsscenariot gömt sig någonstans på skolan. Foto: Sara Rönnberg

Mental förberedelse

Scenariot är inte osannolikt – även om det fortfarande är relativt ovanligt. Blåljuspersonal är ofta van att hantera stressiga och pressade situationer i jobbet, men behöver ändå öva för mer extrema situationer som exempelvis pågående dödligt våld. Mental förberedelse är en viktig aspekt av det.

När en person utsätts för akut stress så kan hjärnan strypa en stor del av tillgången till förnuft, konsekvensanalys och rationellt tänkande – för att den förbereder kroppen på att den ska fly eller överleva. Men en person som tränat för en extrem situation kommer att ha skapat ett minnesarkiv för hur den kan agera även när faran slår till, som den kan ta till när den får ett stresspåslag. Det personen övat på och varit mentalt förberedd för kommer den att kunna hantera.

ambulanspersonal och räddningstjänst utanför en skola tillsammans med figuranter som spelar chockade och skadadeFörstora bilden

"Det var otroligt lärorikt. Ett verklighetstroget scenario som inte är långt ifrån den verklighet som vi ser och läser om i media dagligen," säger ambulanssjuksköterskan Daniel Carlsson. Räddningstjänsten, polisen och ambulanspersonalen fick jobba nära varandra under PDV-övningen. Foto: Sara Rönnberg

"Otroligt lärorikt"

Övningen i Brunflo pågår i ungefär 3 timmar. Efteråt är ambulanssjukvårdaren Elina Andremo och ambulanssjuksköterskan Daniel Carlsson matta men nöjda.

– Det var otroligt lärorikt, säger Daniel Carlsson. Det blir ett verklighetstroget scenario som inte är långt ifrån den verklighet som vi ser och läser om i media dagligen, med markörer som spelar skadade, och att vi jobbar i samverkan med både sjukvård, räddningstjänst och polis. Ett jättebra övningstillfälle. Man lär sig vad man gör bra och vad man kan förbättra.

Kollegan Elina Andremo fortsätter:

– Jag håller med! Vi hade ingen föraning alls om hur det skulle bli. Det var en mycket större övning än jag trott. När vi kom fram var det ganska kaotiskt, mycket folk som sprang omkring och var upprörda. Vi blev tilldelade att följa med polis på en gång, för det var ett säkert läge då. Vi kom in i en skolkorridor där det låg ganska många människor på golvet. Det blev bara att börja med triagering – man får alltid börja i en ände innan man fortsätter vidare.

en ambulanssjukvårdare med mössa och en stor röd ryggsäckFörstora bilden

"Tack och lov är det sällan det sker sådana här händelser, men när det väl sker vill man kunna vara så förberedd som möjligt," säger Elina Andremo, ambulanssjukvårdare. Foto: Sara Rönnberg

Hur förbereder ni er på att komma till en plats där det är kaotiskt och mycket som är oklart?

Daniel Carlsson: – Man får tänka utifrån vad vi är utbildade i. Vi kommer inte kunna rädda alla utan får göra det som är mest nödvändigt på plats, att stoppa blödning och skapa fri luftväg, för att kunna ta hand om så många som möjligt. På sådana här platser kan det vara folk som har livstecken men där man bedömer att vi inte kan lägga för mycket resurser på dem, för då kommer många andra att bli drabbade, så vi får flera avlidna.

Elina Andremo: – Det kan gälla att skärma av litegrann också, för folk har panik, de sliter och drar i oss och säger att vi måste komma, men vi kanske behövs hos någon annan där och då.

I en sådan här situation finns även en risk att ni blir skadade eller attackerade, hur hanterar ni det?

Daniel Carlsson: – Så ska vi tänka även när vi åker på ett rutinärende till vardags, om det är säkert på plats. Men här blir det ju extra noga. Det kanske aldrig kan bli helt säkert. Det blir en subjektiv bedömning, dels kan polisen avgöra om det är säkert för oss att gå in. Men det blir också vår egen bedömning, om det är tillräckligt säkert för oss att jobba här. Det är en utmaning.

Hur känns det att veta att den faktorn kan finnas när du är på jobbet?

Daniel Carlsson: – Det är lite obehagligt så klart. Hur mycket man än vill rädda andra människors liv och göra gott, så vill man ju samtidigt komma hem till sina egna nära och kära. Så det blir ju ett dilemma på något vis. Här handlar det lite om att lägga ens egna känslor åt sidan och försöka jobba strukturerat.

två personer som jobbar för ambulanssjukvårdenFörstora bilden

Daniel Carlsson, ambulanssjuksköterska och Elina Andremo, ambulanssjukvårdare. Foto: Sara Rönnberg

Vad tar ni med er från den här övningen?

Elina Andremo: – Mycket! En sak är att komma ihåg att vi är många resurser som kan hjälpa till. Det är ganska lätt att man fastnar med en patient. Där måste man tänka på att jag och min kunskap kanske inte behövs hos just den här patienten, utan behövs mer någon annanstans, och då våga ta hjälp av andra aktörer som polis eller räddningstjänst. Så att jag kan frigöra mig till annat.

Daniel Carlsson: – Ja precis, att kanske ta tag i en brandman som sitter vid en relativt stabil person för att lugna och finnas som stöd och säga: ”nu kör du ambulansen, för vi har folk som håller på att dö”.

Hur skulle ni önska att Region Jämtland Härjedalen jobbar vidare för att kunna hantera PDV-situationer eller liknande händelser?

Daniel Carlsson: – Nu var vi några få lyckligt lottade just i dag, men det här tycker jag egentligen att alla våra kollegor skulle få göra på sikt.

Elina Andremo: – Tack och lov är det sällan det sker sådana här händelser, men när det väl sker vill man kunna vara så förberedd som möjligt. Därför är de här övningarna superviktiga. När det väl sker så är man inte jättekaxig i sin roll – det gäller att kunna hantera den på ett lugnt och säkert sätt.

Text & Foto: Sara Rönnberg

gruppbild på 12 personer inomhusFörstora bilden

Magnus Fjällman, längst till vänster i bild, tillsammans med personal från Brunflo hälsocentral som också deltog i övningen och fick ta emot skadade från skolan. "Skottskador och knivhugg är ju inte vardag för oss och vi är inte vana att ta hand om många akuta patienter samtidigt. Alla sådana här sällan-händelser är bra att gå igenom. Oavsett vilken händelse det är så ska du kunna fånga upp patientens försämring väldigt snabbt. Det kan vi öva på hur mycket som helst," säger Malin Holmström, biträdande enhetschef. Foto: Sara Rönnberg

"Om inte ambulansen gör det, vem annars ska göra det?"

Magnus Fjällman är ambulanssjuksköterska och katastrofmedicinsk utbildare i Region Jämtland Härjedalen. Han följde ambulanspersonalen på nära håll under PDV-övningen.

Hur var dagens övning?

– Det var roligt och spännande – vi trodde att övningen skulle bli på ett sätt, men så blev den inte. Men det blev en bra lösning tycker jag. Det har varit intressant att se.

Hur jobbade ambulanspersonalen tycker du?

– Jag tycker att de tagit med sig mycket av det vi pratade om på utbildningen i höstas (artikeln "De har utbildats i samverkan vid pågående dödligt våld", regionjh.se, 2021-09-29. Reds anm.). Vi är inne på någon sorts mental förflyttning i vårt tänk.

Varför är det viktigt att öva?

– Framför allt för att hitta brister och svagheter som man kan rätta till för att bli bättre och bättre. Att öva samverkan är bra. Vi behöver använda en del liknande ord för saker, så vi förstår varandra fortare.

Vilka utmaningar finns för Region Jämtland Härjedalen när det kommer till PDV-attacker?

– En väldigt tydlig utmaning är att vi inte har så mycket resurser, inte ens när vi slår oss samman med de andra blåljusenheterna så blir vi speciellt resursstarka. Sedan har vi alltid våra stora avstånd. Men det blir väldigt tydligt att det finns en stor skillnad mellan behovet och de resurser som finns. Och att de måste vara snabbt på plats, det är det som är viktigt.

Det är viktigt att vara mentalt förberedd på PDV-attacker, en del i det är att öva, hur kan du förbereda dig mer?

– För mig är utbildning en jätteviktig del och att man pratar och diskuterar med sina kollegor om vad som är ett rimligt risktagande för mig. Det kan vara olika i olika situationer. Det är viktigt att lyfta det, för att vara medveten och kunna ta medvetna beslut.

Du kan när du åker till jobbet en vanlig arbetsdag hamna i en PDV-situation som innebär en risk för dig och din säkerhet, hur känns det?

– Det är väl någonting man tänker på varje gång man går till jobbet och en del av den mentala förberedelsen. Då kan jag också tänka att om inte ambulansen skulle göra det, vem tycker jag då annars ska göra det? Då känns det ganska rimligt. Vi hanterar så många olika situationer ändå, det här är ytterligare en. Vi försöker göra det hela så medvetet och så strukturerat vi kan.

porträtt på en person med långt rött hår och svart mössa på sigFörstora bilden

Malin Bergman (C), ordförande i regionstyrelsen. Foto: Sara Rönnberg

"Jag förstår behovet av övningar som denna"

Malin Bergman (C), regionstyrelsen ordförande, var med som åskådare under övningen i Brunflo.

Vad är dina tankar om en sådan här gemensam övning?

– Det är så bra att det blir av, att man får chans att träffas och öva igen efter pandemin. Det är viktigt att få de här möjligheterna till att öva samverkan. Önskemålet att få öva på PDV har uttryckts länge, så det känns bra att få till det nu.

– I regionstyrelsen har vi många ärenden med koppling till samverkan. Jag har själv jobbat som operatör på SOS Alarm, som blåljusoperatör med akut medicinsk rådgivning och har också en bakgrund inom polisen och Försvarsmakten, så jag tycker personligen att det här är jätteintressant, och jag förstår verkligen behovet av övningar som denna.

Vad är pågående dödligt våld, PDV?

  • Definieras som ett brott där livsfarligt våld riktas mot flera personer.
  • Våldet stoppas ofta inte förrän det avbryts av någon annan än gärningspersonen själv.
  • Kan innebära allt från en ensam gärningsperson beväpnad med kniv till storskaliga händelser med flera gärningsmän, grövre vapen och flera koordinerade attacker.
  • I de flesta fall är PDV-situationen över inom 15 minuter.
  • Händelsen resulterar i många svårt skadade personer på platsen.
  • Kan klassas som ett terrorattentat, men behöver inte vara det.

Risker vid arbete under PDV

Det finns många olika riskfaktorer att ta hänsyn till för blåljuspersonal som kommer till en PDV-händelse, till exempel att:

  • Det kan finnas fler än en gärningsperson och de kan befinna sig på olika platser.
  • Gärningspersonen är förberedd på att blåljuspersonal kommer till platsen.
  • Gärningspersonen kan gömma sig bland offren.
  • Gärningspersonen har troligen en grupp av människor som mål snarare än en specifik person.
  • Förhandlingslösningar är ofta inte genomförbara eller framgångsrika.
  • Offren har liten eller ingen möjlighet att påverka förloppet.
  • Tiden mäts i sekunder eller minuter.
  • Oftast finns inte tid att invänta förstärkning.
  • Gärningspersonen är ofta redo att offra sig själv och bryr sig sällan om konsekvenserna.

PDV-händelser i Sverige

  • Falun 1994: En officer beväpnad med ett tjänstevapen sköt ihjäl sju och skadade tre personer utomhus i stadskärnan för att så småningom bli skjuten och gripen av polisen.
  • Stockholm 2003: En psykiskt sjuk person körde i hög hastighet längs Västerlånggatan och dödade två personer.
  • Trollhättan 2015: En ung man gick in på Kronans skola beväpnad med ett svärd och dödade tre och skadade två personer.
  • Stockholm 2017: En person körde en lastbil i hög fart på Drottninggatan. Fem personer dödades och flera personer skadades.
  • Vetlanda 2021: En man attackerade och knivskar sju personer på öppen gata i centrala staden. Alla offren fick allvarliga skador, tre av dem fick livshotande skador.
  • Malmö 2022: En eftermiddag i mars går en elev in på en gymnasieskola och dödar två lärare.

(Källa: MSB:s publikation ”Vägledning – samverkan vid pågående dödligt våld i publik miljö Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.”)

0 av 0 gillar detta