UM podden. "Hur mår du egentligen?" Att våga prata om att inte må bra.

Hej och välkomna till UM-podden med mig C, kurator och S, barnmorska. Vi arbetar på
Ungdomsmottagningarna JH och spelar in den här podden med ett nytt avsnitt varannan
vecka. Hur har vi det?
Vad har hänt i veckan då? Onsdag29/9 upphör en del restriktioner gällande covid 19. Påverkar oss på UM på så sätt att vi får öppna dörrarna igen! Varit låsta drygt ett år.

Vi har klantat oss! Vi lovade att prata om sex som krånglar i dagens avsnitt, men det kommer vi inte att göra idag utan i nästa avsnitt. Regionen och länets kommuner har temavecka v 40 som handlar om psykisk hälsa/ohälsa, vi tycker att det är ett jätteviktigt ämne som vi måste prata mer om, det tänkte vi göra idag.
Idag ska vi prata om “Hur mår du egentligen?- att våga prata om att inte må bra.”

Det här med mående, eller rättare sagt psykiskt mående är något som påverkar alla, oavsett ålder. Kan gå upp och ner, hör till livet. Hur är det för dig? Alltid haft perioder av nedstämdhet. Har väl aldrig pratat med någon om det, höll det för mig själv när jag var yngre. Även i vuxen ålder svårt att prata om hur jag mår. Lärt mig att hantera mitt mående. Det är ju en del av mig. Man måste inte hela tiden prata om hur man mår eller lämna ut sig själv. Märkt att det kan räcka med att säga att idag är ingen bra dag, till kollegor och till partner. Så vet de det och jag behöver inte säga mer. Det har jag blivit bättre på.

En del unga på UM mår inte bra. Kan känna sig ledsen och nedstämd, orolig, stressad eller så har det hänt något jobbigt som gör att man inte mår bra. Att då reagera med att livet känns tungt är ju inte konstigt alls. Ibland vet man som sagt varför man mår dåligt, lika ofta vet man inte. Känns bara dåligt. Det i sig kan kännas jobbigt, att inte förstå varför. Ibland få tankar om att man inte borde må dåligt, man blir arg, frustrerad. Som vi sa förut är det helt normalt att ibland inte må bra. Måendet kan variera mellan olika personer- en del människor har lättare för att i perioder känna sig ledsna och oroliga, då livet går upp och ned och påverkas vi på olika sätt av det. Finns ingen mall för hur man måste må om något har hänt i livet. Roller som tidigare pratats om, kan var skönt att gå in i en roll och må bättre en stund. Inte känna skuld för det. Kan vara skönt pausa mående.
MEN- är viktigt att vara uppmärksam på om det egna måendet eller om det handlar om en närstående, inte går upp och ned. Det är bara ned. Då det dåliga måendet påverkar livet, om det inte går över. Om det blir svårt att göra vardagliga saker som att gå i skolan, hålla på med sina intressen. Man kanske inte är med kompisar lika mycket längre, mest är hemma och drar sig undan. Kanske får man till och med tankar på att skada sig själv, tankar eller planer på att ta sitt liv. Då behöver man söka hjälp för sitt mående, antingen kontakta oss på UM, sin skolkurator, skolsköterska eller någon annan som man känner förtroende för. Man kan också behöva kontakta akutpsykiatrin. Och om du är kompis till någon som mår så dåligt och den pratar med dig. Du behöver inte bära det själv. Du kan också behöva prata med någon om vad du fått reda på. Hemligheter kan vara jobbiga att bära!

Varför kan det vara svårt att prata om hur en mår? Hos unga hör jag ofta att man inte vill ses som konstig, udda eller t.o.m.psykiskt sjuk. Rädd att bli dömd av andra eller kanske dra ned stämningen hos kompisar.

Som vi pratade om i förra avsnittet finns en stark norm att vara glad, social och därmed lyckad. Att prata högt om sitt mående kan bli jobbigt och verkligt., man kan undvika det för att det inte ska kännas för jobbigt för en själv, men också inte belasta andra människor runtomkring sig. Försöker istället hålla det på avstånd.

Ballongliknelse.; brukar tänka på dåligt mående som en ballong som fylls på och fylls på när man inte pratar med någon. Till slut spricker den med ett pang och det kan bli riktigt jobbigt. Om man kan få hjälp och stöd för sitt dåliga mående så blir det som att försiktigt sticka ett litet hål i ballongen. Istället för att den blir sprickfärdig så sipprar sakta men säkert lite luft ut tills den skrumpnar ihop och inte blir så farlig.

Spelar roll hur du växt upp och hur du har det runt omkring dig. Alla tillhör olika grupper av människor, det kan vara både mindre och större grupper, det kan vara familj, släkt, kompisgrupper, laget eller grupper inom olika kulturer och religioner och så vidare.. Kanske du lever i en familj där man inte pratar om hur man mår. Då får man inte med sig därifrån att prata om sina känslor lika självklart. Alla grupper har sina oskrivna regler. Gruppen kan bestämma vad som är ok att prata om..Vad som är ok att känna. Kan finnas en tystnadskultur, vissa saker pratar man inte om, inte inom gruppen eller utåt med andra, kan kännas ensamt. Det här påverkar en ju så klart. De här oskrivna reglerna är inget man går och aktivt tänker på, det bara finns i en.

Tex i det samiska samhället som jag själv tillhör, har det funnits en stark tystnadskultur där det inte har pratats högt om psykisk ohälsa. Du ska inte visa dig svag, inte utåt mot majoritetssamhället men inte heller inom gruppen. Det har jag fått med mig, ingen har sagt det rakt ut, det bara finns inom mig. Det bär jag fortfarande med mig även om jag har blivit bättre med åren att visa mig svag. Det har öppnats upp och blivit bättre inom Sápmi, det pratas mer öppet om psykisk ohälsa och fler personer vågar berätta öppet om sina erfarenheter och det är bra! För ju fler som pratar om det desto mindre laddat blir det.

Hur är det med andra grupper i samhället då?

Forskning visar att unga personer som tillhör minoritetsgrupper (HBTQI, nyanlända, samer) riskerar i högre grad att drabbas av psykisk ohälsa än unga inom majoritetssamhället. Att leva bortom normen kan medföra en ökad stress/press. Utsatthet för hat och hot, att bli illa behandlad och ifrågasatt inom vården, leder till lågt förtroende för vården och du kanske inte söker hjälp fast du skulle behöva. En stress att behöva förklara och försvara sin kultur, risk för att bli missuppfattad och ifrågasatt, känna ett ansvar för hela gruppen. Allt det här är ju bla det som kallas minoritetsstress och som jag tror att alla som tillhör en minoritet kan känna igen sig i. Det är viktigt att prata om och det är viktigt att som vårdpersonal ha kunskap om vad det innebär för att kunna möta unga personer på bästa sätt. Att leva som minoritet i ett majoritetssamhälle kan vara svårt, att stå med ett ben i varje värld. Framförallt som ung, fullt upp hitta sin identitet och vem man är, sedan ska den identiteten interagera med det svenska samhället med dess normer och värderingar. Det kan göra att man känner sig splittrad. Det kan vara svårt att förklara men jag tror att de som lever i två kulturer kan förstå vad jag menar.

Du Cecilia som arbetar med samtal- hur tycker unga det är att komma och prata med dig?

Många unga som kommer till mig på UM kan vara nervösa för att prata med någon okänd om privata saker, inte så konstigt! Det kan jag förstå-vad modigt att komma och göra det. Då kan det ibland vara svårt att hitta orden. Vi som arbetar med samtal är vana, ibland märker vi att det är jobbigt och nervöst och man får ta det i sin egen takt, men vi kan också hjälpa till med att ställa en del frågor som hjälp på vägen. Kanske vill man prata om andra saker först innan man vågar prata om det man egentligen behöver. Man måste få testa lite först och se att det här är en person som jag kan lita på. Få ett förtroende och en känsla av trygghet. Det brukar släppa efter ett litet tag. Många tycker också att det är skönt att prata med utomstående som inte vet så mycket om en och att det är någon man inte behöver träffa varje dag i skolan. Men du S, jag vet ju att du som barnmorska också har en hel del samtal. Vad kan det handla om? Hos oss barnmorskor pratar vi ju också om hur man mår, hur man har det i livet, hur det är hemma, i skolan, med kompisar med partner. Fångar upp de som vill och behöver och hjälper vidare till samtal hos kuratorer och psykolog.

Sammanfattning: Normalt att mående svänger i livet. Om du mår dåligt, går att göra något åt, att få hjälp. Viktigt prata med någon som du har förtroende för, sätta ord på tankar, vänta inte. Är det så att du som lyssnar känner att du skulle behöva prata med någon, hör av dig till oss. Länk till hemsidan i beskrivningen.

Nästa avsnitt- om sex som krånglar. När ens tankar ställer till det. Det kan nog många känna igen sig i. Missa inte det! Hejdå