UM podden. Ångest - kan vi prata om det?

Hej och välkomna till UM-podden med mig C, kurator och S, barnmorska. Vi arbetar på
Ungdomsmottagningarna JH och spelar in ett nytt avsnitt av den här podden varannan vecka om ämnen som vi möter i samtal med unga på UM. Hur mår vi idag?

Idag ska vi prata om ångest-detta laddade ämne! Ångest är något som alla har men få pratar om. Ångest syns inte utanpå och då är det lätt att tro att en är ensam om att känna det. Vi ska prata om vad ångest är, hur det kan kännas, varför vi får det, i vilka situationer vi kan få ångest och vad en kan göra åt det.

Det här med ångest är ett mycket vanligt samtalsämne hos oss på UM, kan variera hur svårt det känns för olika personer. Hur mycket det påverkar ens vardag och hur begränsad man blir.

Vad är ångest? Vi använder ordet ångest mycket i vardagen. Vanligt att en säger “jag har sån ångest för...”. eller “Jag får panik!” Det är ett sätt att beskriva känslorna i kroppen.
Vad är det då? Ångest är en känsla av stark oro, rädsla eller nervositet som känns i kroppen. En kan få ångest av något skrämmande som har hänt men också bara att tänka på något som en är orolig för.

Det här med ångest och rädsla, det är en medfödd reaktion som har utvecklats under lång
tid. Tusentals år sedan om vi blev hotade av t.ex. vilt djur-inte stå och fundera på vad vi skulle göradöd och uppäten. Utvecklades en reaktion i hjärnan, en alarmsignal som går ut i kroppen som blixtsnabbt reagerar. Reaktionen sker automatiskt och kan triggas av olika situationer. Ibland blir vi rädda i en läskig verklig situation, men reaktionen kan också triggas av att bara tänka eller prata om något som vi tycker är jobbigt för att hjärnan ska tro att du är i fara och kroppen reagerar helt plötsligt.

Superbra reaktion som från början utvecklades för att vi skulle överleva och innebär att ens kropp fungerar. I vår tid och i vårt samhälle nu, så behöver vi oftast inte vara rädd för vilda djur, men våra hjärnor och kroppar reagerar likadant fast på andra saker. I vår vardag nu för tiden, så är ångest oftast ihopkopplat med att vi fastnar i en loop av orostankar om något och våra kroppar reagerar på det.

Men du C som träffar många personer som har ångest, hur kan det kännas?

Det kan känna olika för olika personer och så klart olika starkt. Det kan vara allt från lite obehag i kroppen till att tro att en ska dö. Det kan vara extremt obehagliga känslor men de är inte farliga. Det är helt ofarligt att ha ångest! Viktigt att säga, eftersom många kan fastna i orostankar om att det är farligt, att något ska gå sönder i kroppen. Vanligt är att hjärtat börjar slå hårdare, du andas fortare, du kan bli darrig i kroppen, torr i munnen, du rodnar, blir svettig i händerna, kan ha svårt att få ut det du vill säga, du kan känna dig svimfärdig.

Lika jobbigt, men som heller inte syns utåt är alla orostankar kopplade till ångesten! Det kan bli som en torktumlare med jobbiga tankar som snurrar fortare och fortare i huvudet.

De där känslorna kan jag verkligen känna igen! När får du ångest C?

Åka färja eller stor båt är riktigt obehagligt. Men också mer vardagliga saker, som att vara rädd för att andra ska tycka att jag är dålig på det jag gör, i alla fall om det gäller något som jag tycker är viktigt, t.ex. den här podden. Det som är viktigt att säga är att jag oftast gör det jag vill och behöver göra ändå - och känner ångest. Då jag gör det, så blir det oftast lite mindre jobbigt nästa gång.

När det gäller det här med ångest så behöver vi skilja på olika grader och typer av ångest. Som vi har sagt tidigare så har alla människor oro och ångest ibland, men för en del människor tar det över hela vardagen och hindrar dem i deras liv. Ibland så stark att deras problem beskrivs med en diagnos. Då kan man behöva hjälp med psykologisk behandling och ibland medicin.

Exempel på sådana diagnoser kan vara PTSD , posttraumatiskt stressyndrom. Efter en eller flera olika traumatiska händelser, kan ibland få riktigt svåra besvär under lång tid efteråt. Ett annat exempel på svårare problem är tvångssyndrom, eller OCD, som handlar om återkommande och upprepande tvångstankar som: ”Jag har nog inte låst dörren, stängde jag av spisen?” och tvångsmässiga ritualer – undersöker om spisen är avstängd, tvättar händerna otaliga gånger, måste gå på vissa steg i trappan. Tankarna är påträngande och plågsamma och handlar ofta om att något hemskt kommer att hända. Tvånget behöver vara så starkt att det hindrar en i vardagen, man kanske aldrig kommer iväg till skolan eller jobbet för att man fastnar i att tvätta händerna. Det kan vara mycket jobbigt att ha så här svåra besvär, men det finns hjälp att få!

Svårare besvär som jag har beskrivit nu, som slutar i en diagnos, är inte så vanliga. Man räknar t.ex. med att det är två procent av befolkningen som har OCD. Så det här är viktigt! Även om man kan känna igen sig i att t.ex. ha tvångsmässiga tankar och beteenden, behöver inte det betyda att man lider av OCD. “Lite tvångiga är vi nog allihopa”!

Absolut! Jag hade ganska många tvångstankar som barn, olika ritualer som jag ägnade mig åt, de flesta försvann med tiden men några hyss har jag kvar.

För de allra flesta människor så är problemen inte så här svåra, men om de är det så finns det bra hjälp att få.

Många unga som jag träffar i samtal kan känna stark oro för ex. klimatet, men kanske också för att de själva eller någon nära ska bli sjuk eller dö. Man kan känna ångest för att man har så höga krav på sig själv i skolan eller i sin sport, man kan oroa sig för saker som man inte kan lösa, t.ex. att en anhörig är sjuk.

Och ofta fastnar man, som vi sa tidigare, i loopar av orostankar om olika saker och ägnar massvis av tid med att oroa sig för om man ska få ångest snart och fundera på varför man har ångest. Ju mer vi funderar på och fokuserar på ångesten- desto mer ökar den.

Ja den här inre oron och ångesten kan ta över hela ens kropp och påverkar ens vardag rejält. Kanske börjar en försöka undvika det som ger en ångest vilket ju är helt naturligt egentligen om en tänker efter. I stunden känns ju ofta det bättre, eller hur? En kanske också försöker lindra ångesten med alkohol. Dålig ide! Grejen är att alla saker vi gör för att undvika eller döva ångesten, som oftast funkar lite grann i stunden, gör ångesten värre på sikt. Dåliga nyheter för den som tänkte att undvikanden löser allt! Dessutom så missar en ju förmodligen en hel del bra grejer om en börjar undvika mer och mer i livet.

Jag är superbra på att skjuta upp saker - klassiskt! Det där telefonsamtalet som måste ringas t. ex. Trots att jag fattar i stunden att det här kommer ju att komma tillbaka senare och bli skitjobbigt, så känns det ju skönt just där och då!

Å andra sidan så kan ångest ibland vara en signal om att ta tag i grejer! Det blir som en
startsignal och en drivkraft, det blir till hjälp. Precis som det du pratade om tidigare. Det gäller dock att hitta en balans! Jag behöver tex påslaget, annars skulle jag aldrig få något gjort.

Så vad kan en göra? Om du upplever att besvären är så stora att de börjar påverka din vardag och du undviker saker som du egentligen kanske vill göra, kom till oss på UM eller prata med någon annan person som du känner förtroende för. På egen hand kan du börja “undvika undvikanden”, alltså att försöka göra allt du brukar göra, behöver göra och vill göra-trots att du känner ångest. Det i sin tur kommer att göra att ångesten sakta men säkert minskar . Du kommer också att märka att du klarar saker trots att du känner ångest. Allt det här kräver övning, det kan kännas svårt och omöjligt, men det går att lära sig att hantera och leva med ångest.

Då ångesten ändå kommer finns det lite olika saker du kan göra, det fungerar olika för olika personer så du kan behöva prova dig fram; Du kan ta några djupa andetag som går ända ner i magen, och försök att göra utandningen lika lång som inandningen. Att ta djupa, jämna andetag hjälper kroppen att slappna av och minskar ångest.
Gör avslappningsövningar eller lyssna på musik som får dig att känna dig lugn.
Gå ut, ta en promenad eller andas frisk luft i naturen en stund.
Rör på dig. Du kan till exempel, träna, jogga eller hoppa upp och ner. När du har ångest har kroppen för mycket energi och kroppen mår bra av att göra sig av med den. Det hjälper kroppen att slappna av.

Man kan också försöka att fokusera på något annat i stunden. Så, om man då skulle sitta med människor som man inte känner och ha ångest i situationen. Huvudet kanske snurrar i full fart med tankar som “jag måste säga nåt smart, nej förresten tänk om de tycker jag låter korkad då, tänk om jag pratar för tyst, eller tänk om de ser att jag svettas” osv, osv. Det finns ju absolut noll chans att hänga med i samtalet, det låter jättejobbigt att behöva tänka på allt det där och må kasst just där och då.

Tricket är att istället observera att de här dryga tankarna kommer och sedan låta dem bara vara där. Typ, jaha, se där här kommer ju de där tankarna, men det har jag inte tid med just nu., Jag sitter ju här och pratar om festen på fredag”. Alltså att försöka låta de jobbiga tankarna vara och istället försöka delta i samtalet eller koncentrera sig på vad de andra pratar om.

Jag gillar ju liknelser, ni kommer kanske ihåg “rosa prickiga elefanten”. Den här handlar om en badboll.

Tänk dig att orostankar och ångest ryms i en badboll. Du är på stranden, solen skiner och vattnet är skönt, du vill bara ta det lugnt och bada och sola. Då kommer den där jäkla badbollen med ångest studsandes i ditt huvud och stör. Du kanske försöker trycka den under vattenytan för att slippa den, slippa se den och slippa märka den. Efter ett tag blir det sjukt jobbigt, det tar på krafterna. Du måste släppa upp badbollen och den far rätt upp i ansiktet med en smäll. Inte kul!

Istället -ta den där irriterande badbollen under armen och vandra iväg på stranden igen, bada, sola, vara med kompisar. Lite besvärligt att släpa på badbollen, men det funkar, eller hur? Du kan göra det du vill ändå. Efter ett tag kommer luften att pysa ut ur badbollen och ångesten minskar rejält.

Att hantera ångest kan ta på krafterna och det kan kännas hopplöst. Men ge inte upp! Du är verkligen inte ensam om att ha de här problemen. Det är olika mellan olika personer, vilket ju kan kännas orättvist men det kan också skifta i olika perioder av ens liv. Det är en del av livet att ha ångest, men den ska inte behöva vara ett hinder i ens liv.

Sammanfattning: Så för att sammanfatta det här avsnittet: Ångest är en känsla av stark oro och rädsla som känns i kroppen. Den kan kännas olika för olika personer och det är också olika i vilka situationer en reagerar. Det kan kännas extremt obehagligt men det är inte farligt. Alla känner ångest ibland, för en del blir det så jobbigt att det påverkar vardagen och då kan en behöva få hjälp med det. Det går att leva med sin ångest, men det kan krävas träning och att ha bra redskap att ta till. Om du har lyssnat på det här programmet och känner igen dig i det vi har pratat om och behöver någon att prata med så hör gärna av sig till oss på UM.

Vi hörs igen om två veckor. Hejdå